Läsåret 2006 i kort sammanfattning. Här är böckerna som som jag inte kunnat släppa en dag eller en vecka eller ännu längre efter de var utlästa och tillbakastoppade i hyllan.

Bästa svenska : Dirty Dancer av Thomas Engström. Mitt stora tjat-objekt i år, men jag hoppas det inte får motsatt effekt så ni blir less, utan istället intresserade av att läsa den.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Gillar ämnesvalet mycket, hela ämnesvalet om svart hemhjälp och livskonflikten, och jag gillar Kadefors sätt att skriva. Så lurigt lätt att man bara sveps med.

Största överraskning : Röda vita rosen av Mariette Glodeck. Gud, vilken debut! Jag vill läsa mycket mer av henne, på en gång.

Bästa utländska : jag blev ju besatt av The Birthdays av Heidi Pitlor. Är helt i min stil. Bitter, skarp, svår, inte käck. (Eller, rättare sagt, den är i en av mina stilar. Kan ju lika gärna läsa käck chick lit när det humöret kommer.) Upptäckte också Nicole Krauss med The history of love och Man walks into a room, men de böckerna kunde jag lämna tillbaka till bibblan i tid. The Birthdays hade jag seriösa planer på att ”tappa bort” hemma.

Bästa deckare : jag har mest läst svenska deckare i år, och jag har lyckats läsa riktigt bra såna också. Det går inte att välja en enda, så jag listar två författare. Åsa Larsson, alla hennes. Håkan Nessers Människa utan hund.

Årets besvikelser : Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Så mycket superlativer som strösslats på den, och så jobbigt tråkig jag tyckte den var. Läste ut den bara för att vi hade bokklubb på jobbet. Isprinsessan av Camilla Läckberg. Läste äntligen en Läckberg i år, och fick verkligen noll lust att fortsätta i serien. Jag fattar inte alls hypen kring dem??

Bästa chick lit : Marian Keyes Anybody out there?

Bästa ungdoms : Min Ella av Kajsa Isakson och En plats de kallar Lyckan av Mårten Sandén.

Har ägnat en del av julhelgen åt läsning i denna (julklapp från småsystrar, härligt!) – fint att man ju faktiskt inte behöver läsa från sid 1, utan kan välja några epoker och bläddra fritt, själv dök jag direkt in i Bernadottedrottningarna, de är mina favoritdrottningar nämligen, Desideria, Josefina och till viss del även Sophia – som jag nu vet mycket mycket mer om än tidigare. De två förstnämnda har jag läst mycket om eftersom Napoleoneran också är en av favoriterna när det kommer till historia. Jag har tidigare (väl, annars måste jag ha varit helt slut i luvan?) rekommenderat Annemarie Selinkos Desirée som var den bok jag inledde min Napoleonfascination med och via Herman får jag en del saker bekräftade som jag bara trodde var uppdiktade. Om nu inte den gode Herman har slarvat med faktagranskningen igen. Sedan har jag varit några turer till biblo för att hitta mer om de första Bernadotterna. Tycker det är så fint att Drottning Silvia ofta ofta har de där Leuchtenbergska juvelerna (safirer) som alltså är tillverkade för Kejsarinnan Joséphine från början.

Och vad sägs om att Gustav V som alltså avled 1950, bars till dopet av Desideria, född 1777? Det är svindlande tycker jag. F ö inte så förtjust i hans hustru, ”tysktanten” Victoria. Annat än hennes fotografier som var mycket mycket vackra. Tyvärr gav hon och maken order om att alla hennes fotografier, liksom deras genom åren mycket omfattande korrespondens, skulle förstöras vid deras död. Ovärderlig information har ju därmed gått förlorad.

Bokhora goes matblogg… Har testkört Under valnötsträdet nu och lagat i tur och ordning : enkel lyxsallad (med avocado, chevre, pinje), lammfärsbullar i tomatsås, chevredip med timjan och honung, örtmarinerad rostbiff, kikärtssallad med ingefära, citronpotatis från Patmos, rostad paprika, enkel pannacotta i glas och brownies. Maten blev superdupergod. Vi gav bort en buffé i julklapp och alla gästerna åt och åt. Dessutom ville de kolla på recepten. Bra kvitto, eller hur!

Tillägg på menyn var marinerade kycklinglår och yoghurtsås med feta helt efter egna recept, men i övrigt var allt från nya kokboken. Och allt var sånt som vi gjorde för första gången. Det är inte alla kokböcker man törs det med på julklappsbjudning.

Betyg : jag är jättenöjd med den. Me like a whole lot. Precis som vanligt med Anna Bergenström och hennes kokböcker.

Idag har jag läst Jan Mosanders Berlin: krutrök, murbruk och delikatessdiskar för att komma i stämning. Lyckades: är redo åka NU! I just detta fall tycker jag om att boken är skriven av en journalist: det går undan och jag får iaf delar av den info jag törstat efter. Dock. Störande moment. När han skriver ”Dit hör Alexej, en trevlig ryss med glimten i ögat”. Jag lider extremt allergiska reaktioner mot glimtar i ögon & balsam för själen och vill slänga boken tvärs över rummet. Men hur som helst. Gråter när läser om murens fall, måste ju vara en av historiens vackraste stunder. Blir lycklig & historiskt upphetsad av återberättade episoder såsom ”Åtta timmar efter ankomsten tog sig Albert Speer ut ur bunkern och återvände till det väntande lilla flygplanet bakom Brandenburg Tor. Han spände fast sig på sin plats och piloten lyfte från den sexfilga gatan och svängde till vänster mot norr, genom röken från det brinnande Tiergarten.” Åh vad den här boken får mig att älska att jag skall åka till Berlin! Fattar inte hur jag skall hinna göra allt, läsa allt. Påminns även om att jag bla måste läsa Gitta Serenys Speerbok, kanske Speers egna Inside the Third Reich eller hans Dagbok från Spandau. Och miljoner andra böcker. Gah!

Men åh, Dagens Essä i DN (går säkert snart att hitta här), om flickboken. Att det inte alls var små kärleksromaner med ljuva o snälla flickebarn, tvärtom ”den rymde i själva verket både äventyr, humor, yrkesproblem och våghalsiga tjejer”.

Jag läste oerhört många sådana böcker som riktigt liten, dvs strax innan skolstart. Kitty förstås, fick och läste med behållning, Kittyböcker redan som femåring faktiskt. Men också böckerna om Fröken Sprakfåle, Lottaböckerna, sjuksköterskan Cherry Ames och sedan var det några riktigt gamla svenska böcker som handlade om en syskonskara på vad som borde ha varit 4-5 systrar, varav jag minns Birgitta bäst. Hon var tungsint och hade svårt för sig i skolan, fick sedan läsa hemma med informator. Och någon annan var pojkflicka med kort hår fast som alla gossar voro förälskade i och den äldsta hette kanske Kerstin?, som var sådär ljuv och vacker och gifte sig sedan vill jag minnas, det var en serie om flera böcker det här. Är det någon läsare som är född kanske tidigt femtiotal el ännu tidigare som minns vilka böcker jag pratar om? Eller någon yngre bokslukande frände?
De flesta av mina flickböcker var arv från min mammas (mkt sen femtiotalist är denna bokhoremamma) barndom, andra lånade jag på bibla hemma i Vittangi, på rekommendation från min mamma (dvs mamma sa ”de här kan du läsa” och så gjorde jag det, jag läste ju allt).

I alla fall, vill gärna läsa Birgitta Theanders avhandling ”Älskad och förnekad, Flickboken i Sverige 1945-1965″. Även SvD har uppmärksammat avhandlingen, här.

Önskar också självklart att mina små framtida döttrar av en bokhora skall läsa dessa gamla godingar. Visst är språket och berättelserna många gånger klichéfyllda och de kommer säkert upplevas än värre när mina eventuella barn växer upp, men för min fantasi gjorde de underverk. Mången lek där jag tog influenser från andra årtionden via de här böckerna, bara nyttigt tycker jag. Och så får man ju sig en dos språkutveckling också, inget fel med det!

(Noterbart: Läste även Billböckerna och Bröderna Hardy, influerad av bokhorefarsan)

Gav just boktips via sms – ett media som ej är praktiskt för den typen av tips, jag vill ju skriva betydligt mer än de 160 små tecken man har att röra sig med där. Nåväl, tipsade om två böcker jag själv vill läsa, Dirty Dancer som Johanna L hypat under året  och Caros utmärkta tips om livet som FN-anställd.

Men efterlyser fler – vad tror ni skulle passa en man strax över de trettio som läser alldeles för mycket ekonomishit om kvällarna och istället borde förkovra sig i andra typer av litteratur? Tycker det är svårt med ”manliga” böcker (som sig bör gav jag en Paasilinna åt fadern i julklapp, han skrattade gott en kväll när jag kom hem, tydligen helt absurda vändningar när Gud tar sabbatsår och låter en finne ta över jobbet i ett år), vet ej vad det otäcka könet riktigt gillar. Förutom deckare, så förutsägbar är jag, liksom Arne Dahl och Nesser och Edwardson och grabbarna. Men mer?

Måhända har jag gått i barndom? Skall se Loranga, Mazarin & Dartanjang på operan imorgon. Hade varit kul att refresha sina Barbro Lindgrenminnen innan dess: minns inte ett skvatt om denna trio. (Men läser man operans programinfo låter föreställningen som fin prolog till fredagsdrinkar med ytterligare bokhoror.) Inte heller hittade jag ngn gammal bortglömd Dartanjangbok i föräldrarnas bokhylla i julas. Är inte ens helt säker på att jag tyckte om dem som barn (mamma, gjorde jag?)

Skall in på Bokia en snabbis på vägen hem och plocka upp en tysk ordbok esom mina tyskakunskaper hittills visat sig vara ytterst limiterade. (Har två månader på mig lära mig beställa vin & fråga efter närmsta internationella boklåda. Borde kirra, va.) Det är väl för mkt att hoppas på att de skall ha gammalt dammigt ex av LM&D liggandes…. Kista Galleria fanns nog inte ens då det begav sig. Hur som helst. Dagens snabblogg. Hej.

Åh! Får mail från Modo Bruxellae om La Cambre Mode(s) 1986 – 2006. Det är snyggt, Arthur!

Pocket tio spänn styck, finns i Sthlm. Maila bokcaroline(at)gmail(punkt)com om du är intresserad!

Left Bank – Kate Muir
Bad News Bible – Anna Blundy
Veronica Decides to Die -Paulo Coelho
De långas sammansvärjning – Susanne Pagold
Sommarhus, senare – Judith Hermann
Picking Up the Pieces – Paul Britton
Tre porträtt – Klas Östergren
Jenny S – Denise Rudberg
Exit to Eden – Anne Rice
Beasts – Joyce Carol Oates
The Shipping News – E. Annie Proulx
I orätta händer – Ann-Christin Hensher
Prioritaire – Iselin C. Hermann
Empress of the Splendid Season – Oscar Hijuelos
The Havana Room – Colin Harrison
En tripp till Indien – William Sutcliffe

Lägger denna post under biografi även om det handlar lika mycket om Sandras mamma och pappa – japp, pratar om Maskrosungen. Läste i natt, tycker intressant, bra skriven men förstår inte hur hon orkat. Hur hon orkar? Världen är ofta orättvist beskaffad.
(sandra bloggar här)

Boken handlar om Sandras uppväxt med en psykiskt sjuk mor och en alkoholiserad far, hur Sandra fick sväva ganska fritt utan att någon egentligen anade hur svår uppväxten var, ofta fick hon gå utan mat och hon visste aldrig vilket humör mamman var på.

Katten kissade och bajsade fortfarande överallt, utom i mitt rum dit jag numera låste så fort jag skulle gå någonstans.
Flera gånger hade jag hittat mamma där inne, letande efter spionsaker.
Jag förstod ingenting.
“Vad pratar du om?”
“Spionsaker. Du vet, pennor och sånt.” Hon stod hukad över en liten hurts och rotade i ett pennskrin.
“Men vad för pennor? Vill du ha nån speciell?” Håret ställde sig rakt ut på mina armar. Hon skrämde mig. Jag ville ha ut henne ur mitt rum. Hon fick ta vilken penna hon ville, men här skulle hon inte vara, hon…smutsade ner.

Och inte blev det bättre efter myndigheternas omhändertagande, ur askan i elden till en alkoholiserad far. Den enda normala vuxna i Sandras närhet var farmodern. Någon att ty sig till.

Den här boken måste ha varit mycket smärtsam att skriva, Sandra har min fulla beundran. Det finns ganska många liknande böcker men jag förstår författarna, det här är sådant som måste ut helt enkelt.