Jag tillbringade årets sista timmar med att städa min lägenhet. Jag fastnade i bokhyllan, där jag organiserade julklappsböckerna. Nuförti’n är vårt hem så trångt att jag inte kan kosta på mig en sådan lyx som att sortera bokhyllan efter färg, författare eller genre. Nu är min bokhylla ett pussel. Jag sorterar böckerna helt efter storlek och känner ett glädjerus när jag finner ett hål, där jag precis får plats med en ny bok. Det börjar vara slut på hål vid den här tidpunkten, så böcker är kanske inte precis det jag kommer att önska mig 2009 (till bokcirkelns nästa träff ska vi läsa Katarina Kieri – jag hoppas verkligen att jag kan hitta den på biblioteket, jag menar; det borde inte vara ett problem, men den kan ju vara utlånad). Till råga på allt städade jag bort ”Allt är vind”. Jag ser inte fram emot att leta fram den efter nyårshelgen.

Hyllan är en Expedit från IKEA, som jag har dubbla rader böcker i (jag använder den som rumsavskiljare, så jag kommer åt böckerna från båda hållen). Notera att jag skyltar med såväl Jackie Collins som Sidney Sheldon på fotot här nedan. Där ryms det mesta.

Jo alltså, igår hävdade jag med bestämdhet att det inte blir några fler biografier i år, men hur det nu gick till, påbörjade POE innan sänggåendet. Helt out of the blue. Jag höll sedan kvällen innan på med en trilogi som jag inte trodde jag skulle hinna med på en dag, men intensivt läsande (det var så bra! arbetarskildringar, min kopp te) gjorde att jag var klar runt 22-tiden och då fick det bli ”Ett annat liv”. För läsa innan man somnar bör man, annars dör man.

And it is wonderful! Men jag tror inte jag hinner färdigt i år, så den får väl räknas till det första jag läser under 2009 istället.

Men jag återkommer om Bernt-Olov Anderssons trilogi snarast. Nu ska jag kirra någon slags nyårsmeny.

null

Jag vet inte hur det blir om man läser ”A mercy” av Toni Morrison utan att ha läst ”Beloved”. ”Beloved” kom 1986, och pga mitt jobb läser jag den 1-2 ggr per år med eleverna. Den är rätt och slätt fantastisk. Vis, stark, hemsk, underbar. Och språket i den, du milde. Det är nog det bästa, tror jag. Hur Morrison växlar mellan olika stilar i de berättande delarna och i dialogerna, och hur allt har en sån rytm. Och så berättarperspektiven och de växlingarna. Ja, jag är helt fast i dess storhet.
”Beloved” handlar om några fd slavar i USA på 1870-talet. Och om att vara en fri människa, om man kan vara eller bli det.

”A mercy” är en slags förhistoria till den berättelsen, 200 år tidigare (kring 1680) i USA. En tid när det ganska nyligt hade börjat komma slavar från Afrika eller Västindien till USA, och när europeer just hade börjat skapa sina rikedomar med hjälp av dem.
Huvudpersonerna i ”A mercy” speglar alla de här perspektiven. Jacob, fd holländare och nu amerikansk bonde med stora ambitioner, hans fru Rebekkah, slavarna på deras gård; Lina, Florens och Sorrow, som är så olika och kommer från helt olika ställen och erfarenheter.

Morrison plockar upp vissa teman från ”Beloved” och går tillbaka i dem. Rotlöshet. Att skiljas från sin mamma, antingen på slavskeppet eller genom att bli såld, och alldeles tappa sin historia, namn och identitet. Eller, från andra sidan, att som mor ge bort sitt barn för att man hoppas på ett bättre liv för henne.
Vad det innebär att vara svart och hur svarta är i de vitas ögon (ett djur?). Det finns en otroligt stark scen när Florens inser det, och hur extremt utlämnad och värdelös det gör henne.
Eller hur mycket man får älska, och vem.
Fint så. Såklart! Mycket fint!
Men jag kan inte komma ifrån det, jag läser ändå mest ”A mercy” som en vanlig bra roman. Det bränner till här och där, språket gnistrar, insikter kommer som en knytnäve i magen, men det är inte lika ofta som i ”Beloved”. I den kan jag i princip öppna vilken sida som helst och njuta. ”A mercy”, mer traditionell, inte lika djup, inte lika fantastisk. Det är spännande hur det ska gå för karaktärerna, och det är definitivt lärorikt att få läsa om den här tidiga delen av USAs historia när så mycket är i sin linda. Racism, fientlighet, makt, över och underordning. Men jag är nog alldeles för präglad av mitt (över?)frekventa ”Beloved”-läsande och dyrkande, tror jag. Andra läsare kanske har lättare att ta till sig ”A mercy” och älska den, men jag väntade mig ju ett till mirakel. Det känns orättvist, för egentligen är ju ”A mercy” absolut ingen besvikelse. Det är klart att den är jättebra. Herregud, det är Toni Morrison, kan det vara annat än bra? Nej! Fast det är inte som. Ni vet.

Läs ett utdrag.

Har du lite tid och pengar kvar efter julhelgen?

Det finns fortfarande ett par platser kvar till vårens bokkollo.

Vad sägs om det här: du får hänga med Maria Fagerberg, käka god mat, läsa i vacker herrgårdsmiljö och, såvida du inte har hörselkåpor på dig under helgen, kommer du säkert få minst ett fantastiskt boktips.

(Kanske, kanske hittar du till och med någon att starta en bokcirkel med? Det gjorde jag.)

Anmäler dig gör du här.

Nu är presentkortet jag fick i julklapp upphandlat sånär på 34 kronor (som jag tänker lägga på en roman från En Bok För Alla – dock går jag tillbaka och köper den, för annars hade den minskat 4-för-3-rabatten vid detta köptillfälle. Man är väl slug…):

”The To-Do List” – Mike Gayle
”Faithless” och ”Skin Privilege” – Karin Slaughter
”Charley’s Webb” av min mellanboksförfattare Joy Fielding
”Down River” – John Hart

Mycket deckare, mycket beprövade kort – och en joker i form av ”Down River” som jag hittade bland personalens rekommendationer. Sydstat, mörka hemligheter, en oskyldigt dömd man och referenser till Harper Lee och James Lee Burke i omdömena räckte för att jag skulle bli övertygad. Själv sugen? Läs ett utdrag här.

Eftersom jag nu med bestämdhet vet att jag inte kommer läsa fler biografier i år, kan jag kosta på mig att kora mina topp 5 biografier under 2008:

5. ”Sonja Åkesson” – Amelie Björk
Inte riktigt en biografi i dess rätta bemärkelse kanske, men som jag längtade denna! Och så fin den var. Mest fokus på Sonjas diktning och det var så gott så, jag tyckte mycket om.

4. ”Off the road” – Carolyn Cassady
Det är aldrig enkelt att leva med en beatpoet, Carolyn Cassady levde med två – Neal Cassady och periodvis även Jack Kerouac, en av Neals bästa vänner. Sorgligt och varmt och en fin skildring av den tid som var då.

3. ”Stefan Jarl – en intervjubok” – Cyril Hellman
Den här känns lite bortglömd tycker jag, Cyrils fina porträtt av filmaren Stefan Jarl. Om tillblivandet av modstrilogin, om Folkets Bio, om Stefan Jarls förkärlek för husmanskost.

2. ”Jakten mot nollpunkten” – Carl-Johan De Geer
Så drar man en biografislipsten nästan mot perfektion! Det är som att samtala med Carl-Johan, som om du har honom sittandes precis mittemot. Som om han berättar det här bara för dig och inte för någon annan.

1. ”Jag var självlockig, moderlös….” – Annette Kullenberg
Kanske mest för valet av person att porträttera, jag är svag för kvinnorna som ni vet. Men också svag för Annettes bestämda men ändå ömsinta skildring av sin väninnna, jag föreställer mig att ha Marianne i sitt liv är krävande, kvävande och alldeles underbart. Det är fint att Marianne inte glöms bort.

Just utanför listan hittar vi Alex James ”Inget annat sätt” och ”Lennon Remembers” av Jann Wenner. Den sistnämnda visserligen en mycket gammal sak, men jag läste den först i år.

Dagen innan nyårsafton, dags för någon slags sammanfattning utöver den norska. Jag hade lite svårt att hejda mig, så här kommer en lång huller om buller-lista om läsåret som gått.
(Obs! Inget är i rangordning.)

Årets bästa engelska (ej översatta till svenska) :
”The white tiger” av Aravind Adiga.
”American wife” av Curtis Sittenfeld.
”What I talk about when I talk about running” av Haruki Murakami.
”The sorrows of an American” av Siri Hustvedt.

Årets upptäckt:
Tawni O’Dell.

Årets allra allra mest besatta och uppslukande och överraskande läsning:
”En dramatikers dagbok” av Lars Norén. Bra besatta, uppslukande och överraskande, ska jag kanske tillägga.

Årets bästa ungdoms:
Mikael Engströms två, ”Dogge” och ”Isdraken”
”Yatzy” av Harald Rosenlöw Eeg.
”Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn” av Bjorn Sortland.

Bubblare:
”Poker mongo” av Hans Carstensen.

Årets hetsläsning:
Meg Cabots Prinsess-serie inför Bokmässan. Ja, hela!!
”Twilight”. My god. Men det gick segare och segare i serien, och 4:an är jag fortfarande inte det minsta sugen på. Filmen har jag tom sett två gånger också – andra gången med mina elever.

Årets internatskola i New England-dos:
Gulliga ”Förgiftade äpplens klubb” av Lily Archer.

Årets bästa deckare:
”Till dess din vrede upphör” av Åsa Larsson.
”Snömannen” av Jo Nesbö.
På ett sätt är det fantastiskt bra att Larsson ocn Nesbö skriver deckare, för deckare säljer ju som smör och av den orsaken får de många läsare. Å andra sidan ryms så mycket skräp ryms under den etiketten, och det här är motsatsen till skräp. De skriver så att man sitter med en klump i magen och kärlek i hjärtat. Deras senaste är deras allra, allra bästa. Det känns som en otjänst att kalla dem deckare. Men det är ju krim, och bra om många läser = deckare, dårå.

Årets jobbigaste, fast bra jobbiga:
”Ur vulkanens mun” av Helena von Zweigbergk. Ni minns väl vårt altare?

Årets fina, fina:
”Ett annat liv” av PO Enquist.

Årets tips:
”Låt mig älska mer” av Juha Itkonen.
”Islekar” av Liselott Willén.
”Medan floden stiger” av Henrik Kullander.

Årets njaaa eller rentutav nej tack!:
”I döden dina män” av Niklas Ekdal.
”Berättelse om herr Roos” av Håkan Nesser.
”Alltid hos dig” av Maria Ernestam.
”När det kommer en älskare” av Mats Wahl.
”Anteckningar från en liten Fiat” av Zbigniew Kuklarz.

Mitt bokår slutar med, om inte ett hejdundrade fyrverkeri, så i alla fall en alltigenom ljuvlig liten smällkaramell. ”Flicka möter pojke” är Ali Smiths bidrag till det så kallade mytprojektet, där författare som Margaret Atwood, Jeanette Winterson och Klas Östergren deltar med sina egna högst personliga tolkningar av antika myter. På lekfull, sprudlande prosa kidnappar Smith Ovidius berättelse om Iphis och förankrar den i nutidens Inverness. Det är politisk satir, en kärlekshistoria, en familjesaga, en dröm, en lek, uppsluppet, gränsöverskridande, infallsrikt, poetiskt… och alldeles, alldeles underbart. Behövde man ytterligare bevis på att Ali Smith är en av Storbritanniens mest unika röster finns det här. Tonfallet såväl som omfånget är fjäderlätt utan att vara lättviktigt; 152 sidor litterär perfektion. Det tar inte mer än några timmar att läsa, men oj vad man vill dröja sig kvar i hennes säregna landskap! Är du det minsta svag för författare som Jeanette Winterson och Kate Atkinson vågar jag påstå att du kommer att älska det här. Och tänk, jag stör mig inte på översättningen en enda gång – all heder åt Molle Kanmert Sjölander!

PS: På tal om monstercravings, titta här! De tre första berättelserna i mytprojektet, signerade Atwood, Winterson och Karen Armstrong, samlade i en snygg box! Synd att det precis var julafton…

Det hade kommit in mycket nytt, när jag gled förbi Pocketshop vid Fridhemsplan tidigare idag. Det var roligt.  Vi ska åka till Gotland på torsdag och göra ingenting särskilt, mest bli vindpinade samt läsa. Eftersom jag läser Cornelia Funke, ville jag att mitt sällskap skulle läsa något riktigt bra. Vi har väldigt olika boksmak, men han gillade Wijkmark, så då chansade jag och köpte Paulruds ”Fjärilen i min hjärna”. Vi får se vad han tycker. Det blev inga stående ovationer när jag kom hem precis…

Vidare är jag mycket nyfiken på ”Den hemlige kocken” och jag blev riktigt glad när jag såg att ”Hey Dolly” fanns i pocket och apropå böcker som har kommit ut i pocket, hittade jag Lionel Shrivers ”Dagen efter”. Visst har jag läst ”Dagen efter” förut, men det är en sådan där bok som jag gärna vill ha i min bokhylla.

Yr av konsumtionsfebern spontanköpte jag Magdalena Ribbings ”Snabbetikett” vid disken och ja, det får nog anses vara ett resultat av förra veckans lappsjuka. Jag bläddrade i den på vägen hem och funderade på vem jag kan ge boken till som gåbort-present, nästa gång jag är bjuden på party. Tar folk illa upp om jag ger dem en bok om vett och etikett? Vad hade Magdalena Ribbing svarat på det?

Om man vill veta vad jag tyckte om bokåret 2008, kan man kika in hos Daniel och kolla vår senaste sändning av DJtv.

Så småningom ska jag också (förhoppningsvis innan året är slut) uppdatera min läslista så att jag får se om nyårslöftet från förra året gick enligt plan. Jag tror inte jag läste fler än 168 böcker i år, tyvärr. Även om det tog sig bra på slutet.