Förra veckan lanserades Carina Nunstedts nya tidning ”Yourlife. Flera kringtjänster, bl.a. en riktigt ambitiös webb och bokeventen ”BookYourlife”, har redan funnits ett tag. Jag har varit rätt nyfiken på själva tidningen och blev inte besviken. Det finns ordentligt mycket att läsa (därav att jag inte skrivit om den förrän nu), många och långa möten med intressanta personer och inte minst riktigt många boksidor. Jag har läst på lite olika håll att många verkar tycka att tidningen saknar distinkt målgrupp, men själv känner jag mig helt träffad. Lite karriär, lite mode, lite prylar, lite skönhet och mycket böcker är helt klart något för mig då jag har tröttnat på Elle, känner mig för ung för Amelia, för gammal för VeckoRevyn och inte alls är i målgruppen för Mama.

Det enda som känns lite trist att de gjort en karbonkopia ”av våra Bokkollo ™ med  sina ”Readtreat”.

Fotbollslaget m Gibsonläsare hade inte länsat Uppsala English Bookshop. Fanns en till kvar. Nu är jag verkligen lycklig.

Så här nöjd var jag igår när jag hade lyckats köpa Jonathan Franzens ”Freedom” på Hedengrens. Jag har redan börjat läsa och det är fantastiskt bra. Den rekommenderades bl.a. i mitt Måndagsmöte med Lev Grossman och igår utnämndes den till ”århundradets roman” i Guardian. Stora ord, men de 50 sidor jag hunnit läsa håller ypperlig klass. Läste hans ”The Discomfort Zone” i somras och var väl inte helt förtjust men det här är något helt annat. Förresten så är Franzen den förste levande författare på tio år att pryda omslaget till Time, och jag skulle gärna läsa hela den tiosidiga artikel som Lev Grossman skrivit om honom i numret, men här är iallafall ett utdrag ur den.

”En liten bok om ondska” är verkligen en titel som fungerar bra som varudeklaration för det är ju en (fysiskt) liten bok om ondska. Ann Heberleins ambition var tydligen inte heller skriva en heltäckande bok om ämnet men jag tycker nog att hon ändå lyckas få med rätt mycket på de 298 sidorna. Och nöjer man sig inte med hennes genomgång så kan man ju ge sig på hennes 12 sidor långa referenslista… För oj vad det regnar referenser och redogöranden om vad andra anser. Det är kanske något av det som jag möjligtvis ställer mig lite tveksam till, jag hade önskat mig lite mer av Heberleins egna tankar om vad ondska egentligen är.

Och är man känslig för skönlitterära spoilers så kanske man ska undvika att läsa den helt. Jag är glad att jag redan har läst t.ex. ”Brott och straff”, ”Mörkrets hjärta”, ”Flugornas herre” och ”Det femte barnet” och att jag inte alls tänkt läsa ”Den femte kvinnan” eller ”Sommardöden”. Det är såklart ett ytterst effektivt sätt att diskutera onda människor men jag är helt allergisk mot att någon avslöjar en twist eller vem mördaren är för mig innan jag själv fått chansen att läsa eller se. (Jag vågar t.ex. inte, över 10 år senare, läsa en endaste text av Svenska Dagbladets Jeanette Gentele efter att hon avslöjat twisten i ”Sjätte sinnet” i en krönika innan jag hade hunnit se den.)

Att avslöja slutet av en bok eller film är kanske inte riktigt kan räknas som ondska, eller så är kanske det kan det? Lite vardagsondska sådär. Att njuta av att mottagaren verkligen inte vill veta, men att skita blankt i det, kanske är första steget till att trycka på knappen och släppa bomben. Men det är inte det jag skulle kalla vardagsondska som till största delen avhandlas i den här boken utan oftast den typ av ondska som har med våld att göra och människor såsom Josef Fritzl och Anders Eklund. Människor som räknas som monster. Men som (s. 29) Primo Levi säger ”Monster existerar, men de är alltför få för att verkligen vara farliga; de vanliga människorna är mycket farligare”. Jag tror verkligen att det är farligt att avhumanisera dessa ”monster” även om det är väldigt lockande eftersom det gör världen enklare att förklara än om det kanske råkar vara så att vi alla människor har förmågan att både vara goda och onda, kanske till och med på en och samma gång.

Det är snart två månader sedan vi packade ner böckerna i våra bokhyllor i kartonger inför stambytet och det är minst fem olidliga veckor kvar innan jag får möjlighet att packa upp böckerna igen. Visst har jag böcker att läsa men jag vill ju åt de där som ligger i någon kartong allra längst ner. En helt digitaliserad boksamling vore verkligen galet bekväm att ha i dessa nomadtider, men jag har inte ens laddat hem iBooks-appen än.

Något som jag ska passa på att göra sen när vi väl kan flytta hem på riktigt igen är att både sortera och katalogisera hela mitt bibliotek. Sorteringen blir som vanligt alfabetisk och jag ska se till att spara lite utrymme i varje hylla så att det inte blir så komplicerat att placera in nya böcker allt eftersom. Någon bibliotekarie därute som har koll på hur man bör tänka? Sen vill jag förstås köpa något program för katalogiseringen (mac) och det bör ju ha tillgång till både engelska, amerikanska och svenska bokdatabaser. Något tips där?

”… the greatest sci-fi writer in history.”

Nu kommer jag gå omkring och sjunga på den här låten hela tiden.

Via io9 såklart.

Helenas enkät kan väl inte heller jag låta bli att besvara.

1. Bäst i sommar?

Åtskilliga noveller från ”Stories” (red. Gaiman) och Sophie Gees ”Scandal of the Season”.

2. Sämst i sommar?

Var inte böckerna jag läst utan att jag faktiskt inte hade tid till så mycket läsning som jag hade önskat.

3. Vad har du helst läst på stranden?

Vid det enda egentliga strandbesöket blev det ”Stories” som lästes.

4. Var har du läst mest?

På balkongen hemma i Stockholm innan jag egentligen tog semester. Passade på att läsa och sola där på dagen och istället jobba på kvällarna. Saknar balkongen rejält nu när vi stambyter och bor i lånelägenhet så passade på att få in ett läspass där både idag och igår när vi var i lägenheten och målade om vardagrummet. Njutning de luxe.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Klassikerläsning hade jag planerat massvis utav men helt utläst blev nog bara Flauberts ”Madame Bovary”.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Jag har som vanligt shoppat en hel del böcker. Men inte bara skönlitteratur för en gångs skull utan även två böcker på temat viktkontroll: nämligen  ”GI-Noll! : för kvinnor som vill äta sig smala” av Sten Sture Skaldeman och ”Hjärnkoll på vikten” av Martin Ingvar och Gunilla Eldh (som Johanna L har skrivit om här). Skaldemanboken var kanske inte så fantastisk, men jag behöver recepttips på LCHF så den kommer absolut bläddras i från och till och Hjärnkoll var verkligen en sträckläsare som passade fint som inspiration nu inför hösten.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Mest av allt ser jag såklart fram emot att få läsa ”Zero History” av William Gibson. Det enda jobbiga med det är att jag längtat i 3 år och då kan ju förväntningarna bli lite väl höga.  Sen är jag riktigt nyfiken på Tberese Bohmans ”Den drunknade”.

För någon dag sedan så skrev  Anis Shivan en uppmärksammad artikel i Huffington Post, där han listade de femton mest överskattade amerikanska författarna, bl.a. Jonathan Safran Foer, Michael Cunningham och Junot Diaz. Han utlovar även en lista på de mest underskattade amerikanska författarna och såklart även på global nivå. Jag är faktiskt avsevärt mycket mer intresserad av att läsa listan över underskattade författare än den här listan. En sådan har idag diskuterats om hos Guardian. Bland annat så tipsas det om Kelly Link som jag faktiskt blev lite intresserad av redan förra veckan när jag läste Lisas statusrad på Facebook där hon hyllade henne. Dags att gå och handla med andra ord.

Vilka författare tycker du är de mest underskattade? Och för den delen, de mest överskattade?

Sista semesterdagen idag och i morgon lämnar jag Värmland för Stockholm. Mina läsambitioner var tydligen lite väl optimistiska, jag packade 15 böcker och har väl läst max 3 av dem, istället för att läsa så har jag nämligen varit ytterst social och åkt land och rike runt och hälsat på släkt och vänner. Skulle nog behöva åka på solsemester själv för att plöja böcker i den takt jag önskar… (Här tog jag nu en paus för att surfa efter träningsresor till något varmt land i september. Vore inte fel att ladda upp inför Bokmässan med något sådant, men får se ifall jobbet tillåter så mycket mer ledighet. Det mesta av mitt jobb kan jag ändå fixa med bara jag har uppkoppling… Well, vi får väl se. Men det vore verkligen helt fantastiskt.)

Läsning är dock inte allt här i livet, för semestern har verkligen varit fantastisk. Och när jag besökte min guddotter med familj så blev jag riktigt glad då jag märkte att hnnes förtjusning i böcker har inte avtagit det minsta. När hon var 1 år så slukade hon ”Naked Lunch” av William Burroughs och nu som treåring satt hon och läste högt ur  en Anita Blake-bok av Laurel K. Hamilton. Visserligen var storyn lite annorlunda än i original fast det gjorde inte det minsta utan jag njöt ändå av historien som hon satt länge och väl och låtsasläste högt för mig.  Dagen innan hade jag också fått bannor av henne då jag bläddrade lite för oförsiktigt i en bok och då visade hon mig hur man minsann skulle göra det på rätt sätt. Fick även chansen att läsa nattsaga för henne och åh vad roligt jag tycker det är att göra. Minns hur mycket jag älskade när mamma läste högt för mig, även fast jag kunde läsa själv.

Hennes storasyster (som ska börja 2:an) ville hellre läsa högt för mig och det gjorde hon med den  äran ur en bok om älvor och svartalfer som jag gärna hade läst klart själv men nu har jag glömt vad den hette.

Jag blev inte mindre peppad inför William Gibsons nya bok ”Zero History” efter att jag såg den här boktrailern precis. Borde kanske ta och läsa om ”Pattern Recognition” och ”Spook Country” igen nu innan, men de ligger nedpackade i vår av stambyte utsatta lägenhet. Jag brukar sällan läsa om böcker men Gibsons böcker gör jag ett undantag för och har läst de flesta många, många gånger. Har satt en bevakning på Adlibris, men vet någon om t.ex. SF bokhandeln el. Uppsala English Bookshop får in den på utgivningsdagen får ni gärna säga till.