What are you reading at the moment?

”Corporate Warriors: The Rise of the Privatized Military”, by P.W. Singer — I’m really interested in the privatization of government services generally, and military privatization is so fabulously perverse that I couldn’t resist this one.

”Violence and Social Orders: A Conceptual Framework for Interpreting Recorded Human History”, by Douglass C. North
I’m interested in why societies tear themselves apart, and how they manage to fix themselves (or not). This is no surprise, I’m sure, considering the kinds of stories I write.

”Doubt is Their Product”, by David Michaels.
I’m interested in how corporations conduct information warfare to manipulate democracies. I think there are big implications for our future in the dynamics that Michaels describes.

How important is reading and books in your life? Has it changed over the years?

When I was growing up, reading used to be important for entertainment and escape, and I mostly read fiction. These days, I read so that I can better understand how the world works, and to inform my own writing, and it’s almost all non-fiction. Somewhere in the process of learning to write, I lost some of the fun of reading stories. Sometimes I re-read a book, because it feels familiar, but I think I’m just remembering the way I was when I first read the book, rather than actually engaging with it. Though, I did re-read ”Dune” recently, and was astonished the layers of ecology that inform that book, and which I apparently skimmed over when I was younger.

Which are your favorite SF authors and why?

I don’t think much in terms of favorites. I like William Gibson for his style. I remain enamored with George Orwell and Aldous Huxley for their fabulous blueprints of dystopia. I read Neal Stephenson for the whirl of ideas. I still look back at Ursula LeGuin’s ”The Dispossed”, because she showed me how a story and political theory can mesh.

Three books you couldn’t live without?

I’m not that kind of person. I couldn’t live without my wife, Anjula. Books are just things. I read them and give them away. Probably a better measure of the books I love is the ones that I keep buying and giving away to other people. I’ve always loved to give ”Understanding Comics”, by Scott McCloud away to my friends. It’s a comic book, that describes the artistic theories of comic books. Genius. I also give away ”All The Pretty Horses”, by Cormac McCarthy a lot, just because his prose in that book seemed particularly strong and I like to share it. I also keep giving away ”Cryptonomicon” by Neal Stephenson, but then I buy it again because of the Captain Crunch scene, and the Dentist, and all the other quirky digressions of the book. I always like to dip into that one again, and then give it away, again.

Can we expect a follow-up to the ”Windup Girl”?

There won’t be a sequel. I think I’ve covered the ideas that were necessary with that story, and I’ll probably let it be. I’ve got a Young Adult novel called ”Ship Breaker” that will be appearing in May, which focuses on sustainability and global warming and peak oil, but from a different set of angles. After that, I’ve got a bunch of other projects that I hope I’ll be completing in the coming year, but they’re all secret.

Först ut, Sharon Osbornes debutroman ”Revenge”. Jag måste läsa den! För vem kan inte bli sugen av följande utlåtande:

”There’s never a dull moment. This book is action-packed. It’s a rare page that doesn’t have a sex scene, birth, suicide, rape, platinum-selling album or at least a line of top-quality cocaine in it. It’s so intent on being a gripping holiday read that my sofa in Camden Town transformed itself into a sun lounger. Here’s a book that screams SPF 20. It’s so Magaluf I went for an STD test when I’d finished reading it.”

Efter att jag läste den långa intervjun med Dave Eggers imorse, blev hans nya bok ”Zeitoun” ett tillskott till min måsteläsalista. En dokumentär skildring om vad som hände den medelålders arab-amerikanen Abdulrahman Zeitoun dagarna efter orkanen Katrina i New Orleans. Jag blev ju inte så förtjust i hans ”Vildingarna” men Eggers är en mycket intressant person och ”Zeitoun” verkar vara en väldigt viktig bok.

Recencerad både av Johanna L och Helena.

Här har ni vårt Måndagsmöte med Johan Kling.

Som läsare är jag: Snabb och kräsen.

Som bloggare är jag: Petigare än man skulle kunna tro. Många blogginläggsidéer blir aldrig publicerade.

Senast lästa bok: ”Åtrå” av pseudonymen Clara Jonsson. Ingen riktig höjdare…

Senast köpta bok/böcker: Hm, var nog ”Hungerspelen”. Har en gigantisk hög oläst så tar det lite lugnt med inköpen nu.

Favoritdeckarförfattare: Ed McBain. Insåg precis att det var alltför länge sedan jag läste något av honom.

Jag läser allt av: Neil Gaiman, William Gibson, Fay Weldon, Douglas Coupland.

Jag läser helst inte (genre/författare): Läser rätt få svenska deckarförfattare. BOATS faller mig inte heller i smaken.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Biografier om datavetare. Inte så lätt, nog mest välsorterade universitetsbibliotek som har några, men jag vill gärna läsa mer om Turing, Dijkstra, Hopper och gänget.

Förutom svenska läser jag gärna: Lika gärna på engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: ”The Windup Girl” som jag inte hann med på semestern, väldigt sugen.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står:  Del två i Hungerspelstrilogin.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Fay Weldon.

Det abonnemang jag valde kostade 99:- för första månaden, sedan 149:- el. 169:- om bundet eller ej. Nu när jag kollar på sidan börjar jag dock inse att jag kanske råkat prenumerera ett år! Blir lite kallsvettig. Inte riktigt vad jag hade tänkt.

Två minuter senare. Puh, hade valt det obundna så sade upp så jag slipper glömma säga upp. Så enkelt ändå att återuppta.

Fördelar: Ett riktigt stort utbud. Enkel användning. Bra ljudkvalité.

Nackdelar: Egentligen ett iPhone-problem, men att inte kunna snabbt kolla mailen när man lyssnar är lite opraktiskt. Jag får även problem när uppkopplingen bryts (har ingen täckning i trapphuset och i omklädningsrummet på gymmet) och då är det inte alls säkert att den pausar där den tappade kopplingen. Men fick veta att de kommer släppa en ny version inom några månader där det kommer finnas ett offlineläge där antagligen hela boken laddas ner.

Allt som allt måste jag säga att jag är rätt så nöjd och rätt överraskad att jag ändå kunde uppskatta att lyssna till böcker, men blir galen på att det tar sådan tid. ”Hypnotisören” är över 16 timmar lång vilket gör att det det tar mer än 3 gånger så lång tid att lyssna på den än det borde tagit mig att läsa den.

Vad läser du just nu?
Ingenting. Jag läste senast Kristian Lundbergs Yarden och allt annat som ligger på hög och väntar verkar så trist efter den. Jag försökte lite med Katarina Wennstams Alfahannen, min första ”spänningsroman”, men kan konstatera att jag inte fattar alls vad det är som är spännande med spänningsromaner. Så nu läser jag mest för arbetets räkning: En pjäs som heter Hantverkarna som kommer att gå på Göteborgs Stadsteater i vår.

Finns det några böcker som har förändrat ditt liv? Vilka och varför?
Ja, men de läsupplevelserna hör ärligt talat barndomen till, eller tonåren. Alice Walkers Purpurfärgen revolutionerade min uppfattning om den kvinnliga anatomin när jag läste den i mellanstadiet, Marilyn Frenchs, Kerstin Thorvalls och Erica Jongs böcker förändrade min syn på vuxna kvinnor när jag var tonåring och Per Hagmans Cigarett visualiserade en massa längtan efter meningslöst liv och tillfälligt sex. Jag hoppas fortfarande komma över böcker som har potential att förändra min syn på skrivande, men jag vet inte vad som skulle krävas av en bok för att den skulle kunna förändra mitt liv. Det klassiska är väl att man mest hittar litteratur som bekräftar en snarare än att förändra och så upplever jag att det var även när jag var yngre; man upptäckte litteratur som bekräftade ens existens och såg en. Och så upplever jag att många av mina egna läsare fungerar också. Och sedan finns alltid möjligheten att böckerna kan bära en genom livet. Men förändra det?

Har du någon bok du skäms över i din bokhylla?
Nej, jag har mycket feministlitteratur från 1970-talet som många säkert skullle tycka är pinsam, och en del gubbiga essäböcker om musikkultur som jag kanske borde skämmas för samt ett antal  lightfeministiska livspusselantologier och självhjälpsböcker med Kaj Pollacks Att välja glädje som kronan på verket. Men jag skäms inte för någonting.

Finns det någon bok av en annan författare hade du önskat att du hade skrivit själv? Isåfall, varför?

Nej men det händer väl ibland att man känner så om något tema eller förhållningssätt i en bok. När jag läste Jamaica Kincaids A Small Place för första gången för tio år sedan eller nåt så tyckte jag att det var exakt vad jag ville skriva själv, och att det egentligen var meningslöst att tillägga något eftersom allt blev så fult och fjantigt i jämförelse.

Var och när läser du helst?
Var som helst. Det spelar ingen roll.

Har du någon ny roman på gång?
Ja. Den handlar om uppväxt och nittiotal.

Boken eller filmen? Den frågan har vi diskuterat åtskilliga gånger här och svaret är väl inte helt enkelt alla gånger. Men nu när jag med några dagars mellanrum först läst ”Vildingarna” och sedan sett filmen ”Where the Wild Things Are” så är det iallafall i det här fallet riktigt enkelt. Filmen är helt underbar, medan boken i sin tur saknar allt det där jag hade önskat. Nu är det ju så att boken är en bearbetning av manuset som i sin tur bygger på bilderboken ”Till vildingarnas land” av Maurice Sendak. Bilderboken som anses vara en klassiker har jag faktiskt inte läst, men jag har följt filmens utveckling i över två år och blev så enormt tagen av de stillbilder och de småklipp jag fick se. Dessutom har jag läst en massa intervjuer med Spike Jonze och Dave Eggers och hur de samarbetat med orginalförfattaren Maurice Sendak och velat göra hans verk rättvisa och hur Sendak till och med uppmanat Eggers att vidareutveckla sitt filmmanus till en roman. Mina förhoppningar var kanske därför orättvist högt ställda.

Att läsa en bok som bygger på ett filmmanus som i sin tur bygger på en bok innan man varken läst första boken eller sett filmen ledde till en rätt förvirrande upplevelse. Om ni inte redan har konsumerat någon utav iterationerna av denna berättelse så handlar den iallafall om pojken Max som ställer till med en massa bus hemma och efter att ha bitit sin mamma rymmer iväg i sin (i filmen sjukt söta) vargdräkt, far över havet i en segelbåt och hamnar i Vildingarnas land där han utnämner sig till kung för att slippa bli uppäten av de stora vildingarna. Bokens Max är tyvärr ytterst osympatisk och allt han ställer till med både hemma hos sin familj och hos vildingarna känns bara obehagligt och själviskt. I filmen skildras han faktisk avsevärt mycket trevligare, well, jag förstår åtminstone  mer varför filmens Max beter sig som han gör. Jag fick en rätt obehaglig känsla när jag hade läst ut den och kan inte riktigt skaka av mig den och var ytterst nära att inte ens se filmen därför. Det hade varit ett misstag för filmen var som sagt helt underbar. (Men mycket av det kanske är att den är så enormt visuellt tilltalande.) Så svaret på frågan boken eller filmen? Läs möjligtvis bilderboken (eftersom jag inte läst den kan jag varken säga bu eller bä) och se absolut filmen men du kan helt klart skippa läsningen av denna bok utan att missa det minsta.