I och med flytten så har jag börjat läsa böcker på väg till jobbet igen. Förra veckan blev det två ungdoms, två ganska självklara val.

Joyce Carol Oates Efter kraschen tog jag mig samman, bredde jag ut mina vingar och flög iväg och Gunnar Ardelius När du blundar så tittar jag.

Jag gillade båda, men den som stannat i minnet är Oates. Det är faktiskt den första bok av henne jag avslutar på åratal, för vuxenböckerna efter Blonde har jag inte kommit igenom. Det är alltid så obehaglig stämning i dem!

Efter kraschen… handlar om en bilolycka där Jenna överlever men skadas och hennes mamma dör. Jenna får efter rehabiliteringen börja nytt liv : flytta till en moster med familj i en annan stad, börja ny skola, hitta nya vänner, lära sig springa och gå igen. I allt det leva med alla tankar och skuldkänslor om kraschen (var det hennes fel? Hon minns ju inget?) och det blir mer och mer destruktivt. Bra och realistiskt och fint. En ganska snabbläst bok, men inte förenklad på något sätt. Den känns. Man tycker Jenna beter sig som en ren idiot i vissa lägen, men samtidigt förstår man precis varför.

Gunnar Ardelius bok handlar om en ung kille med komplicerad familj och en flickvän som åkt till Berlin ett tag. Är han verkligen kär i henne, eller mer kär i konceptet ”att vara kär”. Hans mamma ligger på psyket, och när kan hon komma ut därifrån? Ska hans pappa våga prata med henne och sonen igen?

Jag kommer på mig själv att undra vissa saker medan jag läser. Hur gammal är killen? Får han verkligen bo själv så länge? Hur kan pappan låta honom göra det? Vad försörjer sig hans kompis Valentin på? Går ingen i skolan?

En fin grej är insprängda ordförklaringar som inte är tagna ur SAOL, utan påhittade. Tex ”puss” som inte är en puss på munnen, eller en vattenpöl, utan något annat men i sammanhanget helt rätt. Det är bra!

Jag gillar bilderna, tonen och insikterna om kärlek och längtan och vad saker egentligen är. Karaktärerna är ju som sagt också speciella och intressanta.

Men nu några dagar efter jag läst så minns jag inte hur det slutade. Hur löste sig allt? Jag tyckte det var vackert under tiden, men historien bara flöt iväg liksom. För lite upplösning och klart slut för mig. Snygg yta, men sen…?