Johanna K skarpgillar Pullman
Jag har svårt att se vitsen med matematik eller engelska, när ”Den skarpa eggen” under tystläsningsstunden är så vansinnigt spännande. Jag låtsas glömma bort tiden och eleverna läser lydigt i tio minuter till fastän jag vet att de är ivriga att sätta igång att jobba.
Parallella världar, häxor, omotiverad stavning (daimon istället för demon), vidskepelse, högtravande språk: jag är förvånad över att jag gillar Philip Pullman så skarpt. Men jag gör det! Jag skarpgillar, jag kan inte sluta läsa, det här måste vara den bästa äventyrs-trilogin på oerhört länge. Potter Schmotter liksom! Jag är så glad att jag började läsa His Dark Materials när alla tre delar redan är utgivna, för jag hade inte orkat vänta på nästa del.

Jag kan rekommendera dem som ljudbok också! Lena Nyman har läst in alla de tre böckerna. Jag är nu på den tredje, helt SÅLD på Pullman! Nån som läst hans ”vuxenböcker”?
Jag är ledsen, men jag orkade bara lyssna på Lena Nyman i … ungefär 12 minuter. Sedan var jag tvungen att stänga av, för det gjorde så ont när jag dunkade huvudet i väggen i frustration över hennes lååångsaaaammaaa, gnälliga outhärdliga stämma. Missförstå mig inte, jag älskar att se henne på film eller TV. Men en hel ljudbok … Jag har tyvärr fått men för livet och har inte vågat försöka mig på att lyssna på någon mer ljudbok sedan dess. Men som tur var (för henne) så är vi ju alla olika. :-)
Jag tycker inte alls att Pullmans stavning är omotiverad. Jag gillar att han att han plockat upp ord som alla känner igen och sedan vridit dem en aning. Det är inte problem med att fatta vad han menar, samtidigt som det understryker tematiken kring parallella världar: nästan som vår, men ändå inte. Smart, enkelt grepp som får en stor innebörd och ger trovärdighet åt berättelsen.
Hej!
Det finns hur mycket som helst att diskutera när det gäller ”Den mörka materien”! När Pullman fick ALMA-priset för ett par år sedan, så träffades fyra entusiaster hemma hos mig för att prata om böckerna. Det var så mycket att diskutera så vi fick lov att fortsätta samtalet ´vid ytterligare två tillfällen.
Pullmanianer emellan frågar inte: HUR MÅR DU IDAG?
Pullmanianer frågar: VILKEN DAIMON HAR DU I DAG?
Alla hans realistiska böcker är inte kanonböcker (men bra). EN ABSOLUT FULLTRÄFF ÄR 2007 års: Ginnys rike (Opal).
Den kom litet bort i floden av svanska realistiska ungdómsromaner. PERFEKT HÖGLÄSNINGSBOK för 8:or,9:or och gymansister och oss!
Ordet daimon ska nog inte bara vara en lustigt stavad variant av demon utan snarare anspela mer på grekiska daimonion, som NE bl.a. skriver så här om: ordet är dock mest känt som Sokrates egen term för den gudom, den varnande ”inre röst”, som ända från hans barndom avhöll honom från felsteg. Denna röst gav aldrig positiva råd utan var endast avvärjande.
Att sedan det mer bekanta demon kommer ur detta är en annan sak.
En annan grej som kanske inte lika många känner till, men som är lite kul, är ordet ”Daim” som har samma ursprung och betyder ”gudomlig sötsak”.
Jag tycker inte alls att ”daimon” är en omotiverad stavning! För det är ju inte fårgan om en demon, och alltså är det, åtminstpone enligt mig, mycket logist att man inte använder ordet demon.
Sanningsoraklet Wikipedia säger:
”The words daemon, dæmon, are Latinized spellings of the Greek δαίμων (daimon),[1] used purposely today to distinguish the daemons of Ancient Greek religion, good or malevolent ”supernatural beings between mortals and gods, such as inferior divinities and ghosts of dead heroes” (see Plato’s Symposium), from the Judeo-Christian usage demon, a malignant spirit that can seduce, afflict, or possess humans.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Daemon_%28mythology%29
Jag tycker daimon låter töntigt. :)