Berätta om era bokmärken!
Jag är nyfiken på en sak inför vårt album som vi är i full färd med att skriva just nu.
Bokmärken.
1. Vad använder ni?
2. Har ni några skräck eller solskenshistorier – tex att ni använt något viktigt som bokmärke i en biblobok och sen lämnat tillbaka den med detta viktiga i? Eller att ni hittat något fint i en bok?
På fråga 1 svarar jag själv – Pocketshops bokmärken som man alltid får när man handlar, eller gamla kvitton av olika slag (jag tycker det är så nostalgiskt om man plockar fram en gammal bok och så hittar man ett kvitto i den på något som man köpte när man läste den, kanske då för sju eller femton år sen), eller biblokvitton, eller boardingkort. Men oftast biblokvitton. Jag har ett par fina, inplastade bokmärken också.
På fråga 2 är det en skräckhistoria som blev solsken till slut. Det är egentligen min fd sambos men jag snor den.
Det här var för flera år sen när vi båda pluggade. Han hade fått rätt mycket julklappspengar, i kontanter såklart. Nypressade, ovikta sedlar. När vi skulle ta bussen ner till Umeå efter jullovet var plötsligt flera av sedlarna försvunna. Han trodde att han tappat dem ur plånboken när han betalat något, eller att de trillat ut i bussen eller så. Vi letade som galningar, men hittade dem inte. Fick avskriva dem med rätt stor ångest.
Flera år senare rensade vi igenom bokhyllan för att bli av med böcker till bookcrossing. När jag tar ner en deckare som vi ska skänka bort och bara snabbläddrar igenom, vad hittar jag där? Alla Ds förlorade pengar! I en bok som han fått just den julen. Pengarna hade han alltså stoppat på ett ”mycket säkert ställe”. Så säkert att han helt glömt bort det.
Kan ni toppa den historien? Tveka inte, berätta i kommentarerna eller i ett mejl!
Loading ...
RSS Bokhora.se
Det är också roligt att se vad som ligger i de begagnade böcker man köper. När jag köpte några Bo Balderson i somras så ingick några gamla papper från bokklubben Svalan. De följde med när jag sålde tre Bossar vidare till Johanna Ö. Jag har ofta hittat gamla brev och vykort på det här sättet, vilket kan vara väl så spännande läsning.
Gem fungerar rätt bra som bokmärken på jobbet, tycker jag.
Hemma använder jag alltid ett silverbokmärke jag fick av min morbror med familj när jag konfirmerades. Jag har lika stor ångest varje gång jag har en bok med mig på en resa, eftersom jag är så rädd att just det bokmärket ska komma bort. Samtidigt kan jag inte bara lämna det hemma heller, eftersom det är det som är det ”riktiga” bokmärket.
När jag gick ettan på gymnasiet var jag tokkär i en så snygg kille som gick i trean. Vackra bruna ögon, ett fint leende och alltid så glad… En dag flög något i mig när jag mötte honom på stan, och jag frågade om jag fick ta ett kort på honom med min kamera. Han blev nog så chockad att han inte förstod att han egentligen orde säga nej, så ett foto fick jag. Det hade jag ständigt med mig i flera veckors tid innan det helt plötsligt och oförklarligt var borta – jag hade glömt det i en bibliobok som jag lämnat tillbaka! Gråt och tandagnisslan, och trots att jag skyndade mig till biblioteket och letade igenom alla böcker jag visste jag hade lånat och lämnat tillbaka var kortet borta!
Nu när jag själv jobbar på ett gymnasiebibliotek kan jag tycka att det var otroligt okänsligt av personalen att bara kasta ett foto som låg i en bok. Den som har lämnat in något personligt av misstag måste faktiskt få en chans att hämta det också.
Jag viker alltid sidorna i boken, sk ”hundöron”, som bokmärken. Fast dock bara i böcker som är mina egna, aldrig biblolån. Jag tycker om när böcker ser använda ut. Lästa! En oehört gullig historia berättade en mamma för mig. Hennes dotter älskade att läsa min bok (Min Pappa Tyngdlyftaren) när hon åt frukost. Så varje morgon fastnade det lite grötkladd på sidorna. Kletiga sidor, fulla med kärlek. Jag tror aldrig min bok varit vackrare :)
Min första tanke när jag såg rubriken var ”jag sparar mina bokmärken på http://del.icio.us/pinkunicorn/” men det var nog inte så du menade. Jag använder postitlappar, utländska sedlar, hörn av tidningar, foton, kvitton, reklambokmärken; vad som råkar finnas till hands.
Jag tar alltid detdär gammaldagsa kortet som ligger längsta bak i bibblaboken, det som mycket sällan används nuförtiden. Det är fint och bra. Medan jag läser sitter kortet fast i sin ficka och ramsar inte iväg någon helt annanstans.
Andra gånger (läs: när jag lånar bok av privatperson eller köper själv) kör jag på kvitton osv. Det spelar ingen roll att jag har högar av vackra bokmärken drällande i hemmet. Kvitton är det enda som gäller – på dem kan man skriva finfina citat och andra smaskigheter också.
Använder inget bokmärke numera, kommer ihåg vart jag var ändå.
Är en bok köpt och läses för första gången så syns det ju dessutom alltid vart man senast besudlade det fina pappret och bröt den raka ryggen…
Eftersom jag nästan enbart läser på jobbet (som busschaufför) så blir det nollkvitton från biljettmaskinen oftast.
Ibland får jag känslan av att ha lika många bokmärken från PocketShop som jag har Kvm.lägenhet.
Alltså drygt 58st.
Ett vitt, knypplat och stärkt bokmärke som jag köpte i Ungern -89 är det som används mest. På resa blir det dock ett med mitt namn broderat, som man viker runt den aktuella sidan och ”fäster” med magneter. Jag fick det av mormor en gång i tiden.
Jag brukar använda fina bokmärken och kort av olika slag, de får gärna ”passa” för just den bok jag läser. Det finaste jag hittat i en gammal bok från mitt föräldrahem (Barabbas) är ett kärleksbrev från min far till min mor. Det gjorde mig så glad att läsa, det var skrivet flera år innan jag föddes.
Jag varvar mellan två fina bokmärken illustrerade av Anne Majakari som jag köpt i hennes shop:
http://www.majakari.se/shop
Och så har jag ett turkost magnetbokmärke med en rosa flamingo på från Ordning & Reda. Hundöron är a big no-no.
En man på ett sommarjobb jag hade berättade detta:
Mannens arbetskamrat köpte en begagnad bok på Öland (arbetsplatsen ligger på fastlandet). I boken fanns en 20 år gammal bröllopsannons – på mannen och hans fru!
Oklar hur tidningsurklippet hamnat där. En gammal flamma som sparat kanske…
Man kan hitta saker i gamla biblioteksböcker också. Jag lånade JL Austins How to do things with words för ett par år sedan och inuti den låg en text som någon okänd skrivit och den där texten är det mest absurda jag har läst tror jag, det var så sinnesstört och förvirrat att personen som skrivit det helt enkelt måste ha varit psykiskt störd, alternativt haft väldigt märklig humor. Väldigt fascinerande!
Jag är väl något av en samlare av bokmärken. Köper ofta utomlands, i fina museibutiker och liknande. Ibland använder jag bara ett band i en snygg färg. Och så får gärna bokmärket matcha boken på nåt sätt, inehålls- eller färgmässigt.
Usch, jag har en hemsk upplevelse med bokmärken och skolbiblioteksböcker. I en bok hittade jag självmordsbrev till en hel familj (mor, far, syskon) som en tjej lagt i boken som bokmärken. Jag visste dessutom vem det var så snabbt lämnade jag in dem till skolans psykolog som tog kontakt med tjejen. Det slutade nog bra i varje fall för jag har sett henne flera år efteråt.
Kajsa: Kan vi inte få läsa den då?
Förut använde jag gamla bibliotekskvitton som bokmärken, men när jag fyllde år senast fick jag ett väldigt fin hemmagjort bokmärke av en vän.
En gång lämnade jag en finfin teckning som jag fått av en vän i en biblioteksbok. Jag lade den i boken för att ha den på ett säkert ställe (jag var mitt uppe i en flytt), men i det allmänna flyttkaoset glömde jag helt bort det och lämnade tillbaka boken. En stor sorg måste jag säga!
En annan gång hade ett brev från Skatteverket av någon anledning hamnat i en biblioteksbok som jag lämnat tillbaka, men eftersom mitt namn om min adress stod i brevet ringde en snäll bibliotekarie upp så att jag kunde komma och hämta det.
Sedan dess försöker jag att inte lämna viktiga papper i böcker, men böcker känns ju på något sätt alltid som ett ”säkert ställe”. :)
Egna pocketböcker viker jag hundöron i hur som helst. Lånade böcker och egna inbundna stoppar jag närmast liggande lapp – kvitton, vykort, tomma kuvert eller visitkort – i för att veta var jag är. Jag hade ett fint bokmärke i papp med en tofs som hängde ner i en snodd, men sen jag skaffade mina katter för ett par år sen är det oanvändbart. Det lockar alldeles för mycket till lek och den aktuella boken hittades oftare på golvet än på sängbordet där jag hade lagt den.
Jag använder alltid senaste tåg/-bio-/teater-/konsertbiljetten som bokmärke, lite för att få fortsätta bli påmind om en bra och härlig upplevelse.
Har inga bra eller dåliga bokmärkeshistorier vad jag kan komma ihåg. Mina borttappade julklappspengar brukar jag hitta under dukar när jag dammtorkar nåt halvår senare :-)
Precis som någon annan här trodde jag först du menade bokmärken i min internetbrowser. Jag kanske inte är någon riktig boknörd som missförstod det hela?
Mattias: Jag la varsamt tillbaka texten i boken. Jag tänkte att någon kanske skulle vilja ha den tillbaka.
jag har en kompis som är extremt pysslig av sig, så hon brukar ge mig hemmagjorda bokmärken med jämna mellanrum. annars använder jag foton på familj, stickbeskrivningar eller garnflätor.
jag har ingen sån skräckhistoria med bokmärken, men jag samlade förut på kvarglömda bokmärken jag hittat i loppisböcker. det var intressant, jag hittade allt från brev till kvitton. men grejen är den att från det lokala loppiset plockar dom in massa böcker till sin bokavdelning från dödsbon. i en bok, ”fröken smillas känsla för snö” tror jag, hittade jag ett födelsedagskort med texten ”till vår älskade axel, en pigg och kry 70-åring”. det blev för morbidt, så nu har jag slutat och samlar fina dedikationer i stället. min favorit för tillfället är denna från ”borta med vinden, ”till min älskade, med innerligt tack, datum 1941″. oerhört hjärtskärande.
Den senaste tiden har jag – i brist på ett fint, traditionellt bokmärke – använt knallrosa post it-lappar.
[...] Bokhora undrar om våra bokmärken. Jag skulle gärna säga att jag använder något fint, men oftast brukar det bli närmaste papperslapp. Ett kvitto, en post it-lapp, en gammalt klotterpapper, ett avrivet hörn från ett kuvert. I några böcker har jag Catahya-visitkort som bokmärke. Jag har en bunt som blev över från Kontext i höstas. Ett steg upp från från sönderrivna pappersrester i alla fall. [...]
Jag köpte ett jättepraktiskt bokmärke på Nordiska museet – stort som ett kreditkort – dubbelt – med små magneter mittemot varann – så jag kan tappa boken i golvet utan att det lossnar…å så vet jag alltid garanterat var jag är! Oerhört smart uppfinning tycker jag…men jag hade nog kunnat göra en billigare själv :P
Nåja – ett vackert motiv från utställningen var det på iallafall.
Oftast blir det små vita post-it lappar. Annars kvitton, om boken är köpt – älskar pocketshops bokmärken!!
Det värsta bokmärket har väl varit en CD-skiva (i pappersfodral). Men då var jag verkligen desperat. Som tur var returnerade biblioteket den…
Jag använder inte bokmärken, mest för att jag inte behöver dem. De flesta skönlitterära böcker läser jag från pärm till pärm utan att lägga ifrån mig dem (jag tycker inte om att ta pauser i läsningen). Skulle boken vara för tjock, jag behöver göra någonting annat eller dylikt, så memorerar jag sidan. Jag kommer ändå att läsa den nästa dag, så det är inte svårt att komma ihåg.
//JJ
Varje dag-papperssaker. De får varken vara för obetydliga eller för utmärkande; kvitton är för intetsägande och köpta/laminerade bokmärken är alldeles för pråligt och nödigt.
Props: ostämplade bussbiljetter och gamla biblioteksbokkorten med datum (som får ligga i fickan när bok läses) lät fint.
Jag har börjat använda remsor av färgat papper för att markera inte bara vilken sida jag är på i boken jag läser nu, utan också vilka böcker jag läst nyligen. En baktanke är att jag ska få bättre överblick över vilka böcker jag äger men glömmer att läsa.
1. Jag har alltid PocketShops bokmärken! Har dock en riktigt dålig vana att böja, klippa, riva sönder dem under bokens gång. Detta gör jag utan att riktigt veta om det. :D
2. Pengar har jag oftat fyndat i böcker som jag klassat som säkert ställe att gömma.
Jag har ett cerise/vitt magnetiskt bokmärke från Ordning & Reda. Har t.o.m fått tejpa det i ”vikningen”, och gillar tanken på att samma bokmärke faktiskt hängt med så länge att det slitits ut!
Ibland behöver jag fler bokmärken (jag läser ofta en-flera facklitteratur samtidigt som en roman) och då är det bästa att helt enkelt klippa av en hörna på ett kuvert och ”trä på” den aktuella boksidan. Det är ju inte ivägen när man läser heller.
Konstigt att inte en enda av er andra använder kuverthörnor.
Det är genialt.
Jag hade just köpt mitt livs första sprillans nya bil och hade plockat upp min kompis Lena för en tur till havet. Men innan stannade vi till vid Wettergrens bokhandel på Backaplan i Göteborg för jag skulle byta min bok i Läslustan, ni vet ett sånt där system där man betalar för en bok och får läsa sextio.
Det gick fort, en bok av Linn Ullman som jag tidigare spetsat in mig på fanns inne i ett enda exemplar. Jag tog den och sprang ut till bilen igen. När jag satt mig i förarsätet upptäcker jag att det ligger ett vitt kuvert i boken. Jag öppnar det och finner ett glansigt gratulationskort med en mörkblå bil på. ”Grattis till den nya bilen” står det. Inget mer.
Självklart förvarar jag kortet med registreringsbeviset och alla andra viktiga bilhandlingar.
Superfina bokmärken från MoMa i något magnetmaterial som gör att de sitter kvar bra (så bra att man sedan glömemr att ta ur dem när man byter bok). Om man lägger alla 5 på rad så blir det en bild av en bokhylla. Jag har också som 16-åring fyndats någon annans bokmärke, nämligen en vinylsingel med The Beatels på Karlskoga bibliotek.
Lånar man på biblioteket är det ju perfekt att använda lånekvittot som bokmärke. Så är dessutom risken mindre för att man ska glömma bort att lämna tillbaka böckerna i tid…
Kvitton över huvud taget är nog det jag använder oftast. Av alla de slag.
Jag har väldigt många bokmärken från pocketshop, men oftast är de borta när jag verkligen behöver dem, så det brukar bli kvitton istället.
För ett par år sedan hittade jag ett jättefint bokmärke och började genast använda den i biblioteksboken jag läste då (”Tunnelseende” av Keith Lowe). Tyvärr försvann bokmärket spårlöst, men drygt ett år senare bestämde jag mig för att läsa om boken och begav mig till bibblan. Gissa vad som fanns i boken? Antingen hade ingen lånat boken på ett år eller så hade de som läst boken helt enkelt snällt lämnat kvar bokmärket…
ett mycket slitet bokmärke med bild på kungafamiljen. det gör mig alltid munter. :)
Vykort som ligger och dräller överallt i vårt hus! Har ofta många böcker på gång samtidigt. Avskyr hundöron och upp- och nervända böcker.
Jodå,
här är det gott om både hundöron och uppvikta böcker. Varför inte?
Annars tager jag vad jag haver, bibliotekskvitton, oanvända pappers-
näsdukar etc. Dock alllldrig reklampapper.
Våra båda bibliotek har nu börjat förse oss med trevliga
bokmärken med egna små deviser mm. Trevligt.
Annars, när jag verkligen läser en speciell bok
letar jag fram det fina bokmärket som en väninna i italien målat på
vackert papper; föreställande en olivkvist.
(hon odlar ekologiska oliver och vindruvor)
Ett rött sidenbokmärke med blå kinesiska tecken på som jag fått av min morfar och ett som min mormor broderat använder jag om boken påbörjas hemma. Men oftast blir det kvitton,boardongkort, pocket shops bokmärken, kuvert eller annat som funnits tillgängligt. Mina egna böcker kan jag även ge hundöron.
Jag har lyckats lämna igen en bok på uviversitetsbiblioteket i Luleå med ett aningen ekivokt utskrivet e-mail i boken. Det hittades av en klasskamrat till mig som undrande lämnade tillbaka det och tyckte att det var väl lite magstarkt av mig att lämna porr i böcker om vetenskapsfilosofi. Brevet i fråga kom från ett ex. som saknade mig och det var extremt personligt skrivet. Efter det är brev förbjudna som bokmärken.
[...] — Ann @ 1:41 pm Tags: bokmärken Läste för ett par dagar sedan om Bokhora som vill att vi berättar om era bokmärken. Redan i höstas skrev jag om mina bokmärken. Glädjen var stor då jag någon vecka efter det [...]
Läste för ett par dagar sedan om Bokhora som vill att vi berättar om era bokmärken. Redan i höstas skrev jag om mina bokmärken. Glädjen var stor då jag någon vecka efter det inlägget fick ett paket med ytterligare bokmärken med snodd. För mig är det glädjande med vänner som överraskar så fullkomligt – min glädjeyra resulterade i ett nytt alster om bokmärke: Yippie – för vänner som B och bokmärke! Det faktum att jag numera också läser pocketböcker resulterade i ett pocketbok-fordral på önskelistan. Numera köpt och använt utan bokmärke eftersom det finns ett band avsett som bokmärke. Ytterligare bilder och svar på frågorna finns på: http://annbookwormbooks.wordpress.com/2009/02/01/vara-bokmarken/
Ju större desto bättre har jag kommit fram till! Små bokmärken är svåra att hitta och har en tendens att ramla ur boken medan man letar efter dem. Minst dubbelvikt A4 ska det vara, och gärna något trevligt, som ett följebrev från förlaget, ett lönebesked eller varför inte en kärleksförklaring från maken (lägg fram ett kollegieblock där han brukar äta frukost och rita dit några hjärtan för att få igång honom. Om han är trög kan du skriva till honom själv under några dagar och sedan hoppas på svar.)?
Borde inte bokhora sälja bokmärken i webshop? Pappers, vikbara med magnet eller varför inte som ser ut som kvitton eller kuverttrianglar :-)
Jag har nog den värsta skräckhistorien av alla.
Min man tog för längesedan ett kort på mig när jag stod naken i duschen. Efter två barn och ett antal oönskade graviditetskilon tyckte jag det var bra att titta på det där kortet med jämna mellanrum så att jag skulle komma ihåg att jag inte alltid sett ut som jag gör nu.
Bokmärket blev således min egen nakenbild.
Jättebra! Tills jag lämnade tillbaka en lånad bok till sin rätte ägare, med bokmärket kvar i.
Pinsamt! Minst sagt! Ännu mer pinsamt när personen lämnade tillbaka kortet högröd i ansiktet.
I en secondhandbok jag fick i present låg ett brev till drottning Silvia, skrivet av en mycket hängiven beundrarinna. Boken hade tydligen skickats till slottet men sedan kommit på avvägar.
Jag har ett rött läder bokmärke med guld mönster på som jag ngn gång när jag var yngre köpte som sovenir från en kyrka när vi var på studiebesök med skolan
1. Som bokmärken använder jag mest prislappar från kläder, kvitton, halskedjor – vad som än finns till hands. Hundöron gör jag bara om det är något särskilt bra i boken som jag tänker att jag kanske vill läsa igen.
2. När jag arbetade i bokaffär fick jag en gång springa efter en äldre dam som lämnat sin deklaration i en Bokcirkelbok.
Ofta en gammal tipskupong (10 rätt utan utdelning…), men jag har också inplastade fotavtryck av mina söner som bokmärken. Lite gulligt sådär :-)Hundöron blir det när inget annat finns inom sträckhåll. Fördelen med det är att man vet mer precis var man slutade läsa (udda eller jämn sida)