Veckans topp 10: Agatha Christie
Vi gillar listor här på Bokhora – somliga så mycket att listskrivandet styr vårt liv… När då en läsare ber om tips på Agatha Christie-böcker är jag inte sen att haka på, samt göra en topp 10 av det hela. Kanske blir det ett återkommande tisdagsinslag, det här med listandet, vi får se. Ellinor och alla andra som suktar old school-pusseldeckare från en av genrens grundare, här har ni en lista över mina personliga Christiefavoriter plus en kort motivering till varje bok. Håll till godo!
1. ”And Then They Were None”/”Tio små negerpojkar”/”Och så var det bara en” (1939, fristående)
Agatha Christies mästerverk och en hörnsten i locked room-traditionen. Omöjlig att gå förbi, nästan lika omöjlig att lägga ifrån sig. OBS! Det är spöstraff på att tjuvläsa slutet!
2. ”By the Pricking of My Thumbs”/”Ett sting i tummen” (1968, Tommy & Tuppence/Miss Marple)
En ovanlig Christie på så sätt att grundtonen är avsevärt mer hotfull än vad man är van vid. Tommy och Tuppence, nu medelålders, besöker en släkting på ålderdomshem. När Tuppence börjar prata med en av de gamla damerna på hemmet utbrister tanten plötsligt ”was it your poor baby?” och berättar en otäck historia om ett barn som murats in i väggen – var och av vem är oklart. Därefter följer en ovanligt inspirerad och ömsom obehaglig, ömsom ärkebrittiskt myspysig lantlig deckargåta med Miss Marple i en liten men viktig roll.
3. ”The Pale Horse”/”Gula hästen” (1961, fristående)
Ytterligare en relativt sen Christie med mer ondskefulla vibbar. Här bjuds man på häxerier i en engelsk lantsortsidyll, Macbeth-allusioner och underhållande invändningar mot modskulturen.
4. ”The Murder of Roger Ackroyd”/”Dolken från Tunis” (1926, Hercule Poirot)
Välskriven och spännande med ett av deckarhistoriens mest omskrivna slut. Återigen: spöstraff på att tjuvläsa slutet!
5. ”Murder in the Mews” (1937, Hercule Poirot)
Novellsamling där den inledande novellen, som utspelar sig runt Guy Fawkes Night, är den bästa. Finns översatt i olika antologier.
6. ”Murder on the Orient Express”/”Mordet på Orientexpressen” (1934, Hercule Poirot)
Klassisk whodunnit med klurig lösning.
7. ”Crooked House”/”Konstiga huset” (1949, fristående)
Lär ha varit Christies egen personliga favorit, och det är lätt att förstå varför: det märks att hon hade roligt när hon skrev den här charmiga pusseldeckaren med många knorrar. Ytterligare en kandidat till ”det mest överraskande slutet”-kategorin.
8. ”The Mysterious Affair at Styles”/”En dos stryknin” (1920, Hercule Poirot)
Christies debutroman är också en av hennes bästa. Här introduceras min favorit (nej, jag är nog mer förtjust i Miss Marple nu för tiden) bland hennes detektiver: den självgode, mustaschprydde belgaren Hercule Poirot med det äggformade huvudet och de briljanta små grå cellerna. Läs gärna Christies allra sista roman, ”Curtains”/”Ridå”, i anslutning. Den utspelar sig även den på godset Styles där allt började, många år senare.
9. ”The Moving Finger”/”Mord per korrespondens” (1942, Miss Marple)
Min favorit bland Marpledeckarna, som ibland tenderar att bli för puttriga för sitt eget bästa. Jag menar, det finns en gräns för hur mycket blaskigt te och skvallrande pensionärer man orkar utsättas för. Här finns dock både skärpa, driv och – en gemensam nämnare för mina Christiefavoriter, märker jag – ett slut av det mer oväntade slaget.
10. ”Cards on the Table”/”Korten på bordet” (1936, Hercule Poirot)
Poirot blir bjuden på middag med efterföljande kortspel och bevittnar ett mord mitt under spelsessionen. Fiffigt konstruerat och spännande om det (nästan) perfekta brottet.
Här har vi de titlar jag oftast återkommit till och som först dök upp i huvudet när jag började fundera kring ämnet, men det finns många, många fler läsvärda Agatha Christie om man är på humör för lite gammaldags, snäll pusseldeckarunderhållning. Shit vad sugen jag blev på att läsa om rubbet nu!
Finns det några andra Christieläsare där ute? I så fall, vilka är era favoriter och varför?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Christie, härligt! Generellt tycker jag de tidiga böckerna är bäst, och en av mina absoluta favoriter är Mordet i prästgården, främst för den underbare pastor Clement, den engelska landsbygdsromantiken och Miss Marple i en rätt nedtonad roll. Ett mord annonseras är en annan favorit, också med Miss Marple och dessutom två sköna lesbiska damer och en charmigt virrig prästfru. Jag kan också bli lite trött på Miss Marples ”byparalleller” och falska ödmjukhet. Bland Poirotböckerna gillar jag Döden på Nilen, kanske för att jag såg filmen någon gång i mellanstadiet och blev helt tagen :) återigen en bok med en fantastisk upplösning. En flicka kom till Bagdad är också helt oemotståndlig: mord, romantik, exotiskt österland och en värdsomspännande ondskefull organisation som vill ta över världen. Och så huvudpersonen Victoria Jones som reser på vinst och förlust till Bagdad utan pengar, men med en osviklig förmåga att ljuga sig ur alla situationer. Vilken hjältinna! För mig är en Christiedeckare som en snuttefilt: stämningen, miljön och så en total igenkänningsfaktor.
”And Then There Were None”, ”Murder on the Orient Express” och ”The Mysterious Affair at Styles” är några av mina favoriter också… och jag tror faktiskt inte att jag läst ”The Moving Finger”, skandal!
Andra favoriter är ”Döden på Nilen” (en av de absolut bästa!), ”ABC-morden”, ”Mord på ljusa dagen”, ”Mord i Mesopotamien” och ”Ett mord annonseras”. Jag gillar Hercule Poirot mer än miss Marple (eller Tommy & Tuppence), och är oftast mindre förtjust i de ”fristående” böckerna som inte har med vare sig Poirot eller nån annan av de vanliga mysterielösarna… ”And Then There Were None” är förstås ett lysande undantag.
Åh vad härligt, man tackar för tipsen dåra :)
Jag läste ett antal av ovanstående när jag var yngre, men är som sagt lite sugen på att läsa om dem. And then there were none känns ju given – jag minns fortfarande stämningen! – och jag tror att jag gillade Korten på bordet, men The pale horse låter nog mest lockande av alla. Macbeth-allusioner, modskulturreferenser! Ooh, Sthlmsantikvariaten och/eller mammas bokhylla, här kommer jag!
Min Agatha Christie-smak är inte särskilt originell, jag gillar klassikerna: Dolken från Tunis, Tio små negerpojkar, Mordet på Orientexpressen, Döden på Nilen osv… Och så föredrar jag SJÄLKLART Poirot före Miss Marple.
För den som gillar listor är det här en utmaning: Guardian har listat 1000 romaner man måste läsa. (Ett antal Christie med, förstås. http://www.guardian.co.uk/books/series/1000novels) Funderade på att göra en egen, men 1000 känns overkill…
Min personliga favorit av Christie är ”Sad cypress” (vet ej svenska titeln) pga av den bitterljuva kärlekshistorien och romantisk-sorgliga stämningen.
”Sad cypress” på svenska: ”Samvetskval”.
”Tio små negerpojkar” är min favorit av de böcker jag hittills läst av Christie. Gillar spänningen och mystiken, den är så annorlunda många andra böcker i genren. :)
Oh, jag har glömt slutet på Tio… Det ingår ett gummiband, eller hur? Eller är jag inne på fel historia?
Jag gillar Agatha Christie, men har hittils bara läst +/- 25 stycken. Av ovanstående har jag bara läst “Murder on the Orient Express,” som är en av mina favoriter också. Bra att veta att jag antagligen har de bästa framför mig fortfarande. Jag gillade också ”Hickory dickory dock” mycket, jag bodde i korridor när jag läste den, det var kult.
Kan inte låta bli att bidrag med ett par egna Christie-favoriter (förutom 10 små negerpojkar och Mordet på orientexpressen då).
”Sleeping Murder” är Miss Marples sista fall och en riktigt krypande otäck historia där Miss Marple löser ett fall i dett förgångna tillsammans med det unga paret Gwen och Giles Reed.
En annan favorit är ”Sparkling Cyanid” som är en både romantisk och ödesmättad historia.
P.S Jag gillar faktiskt Miss Marple bättre än Hercule Poirot. Hon är något av en pionjär bland kvinnliga deckarhjältinnor. Och definitivt unik!
Jag startade ju förra året en kardinalomläsning av vår kära Agatha, av en speciell anledning. Hon skildrar 1930-talet, tiden efer finanskrisen som skakade världen, och jag ville se vilken sorts populärlitteratur föddes ur det, den gången. Så här långt kan jag rekommendera både ”Tretton vid bordet” och ”Mordet i prästgården” för omläsning (precis som många före mig i den här tråden). Titta särsilt efter den undertryckta, men ångande sexualiteten!
Kul med så många svar! ”Sleeping Murder”, som Gunilla nämner, är nog min absoluta Miss Marple-favorit efter ”The Moving Finger”. Nu måste jag även ta och läsa om ”Sad Cypress”, ”Hickory Dickory Dock”, ”Mordet i prästgården” och flera andra av de titlar ni nämner i den här tråden!
Och vet du Hanna, jag har faktiskt inte läst ”En flicka kom till Bagdad” men vet med mig att den står i bokhyllan på landet. En bokrelaterad sommaraktivitet är redan inplanerad!
Jag tillhör dem som föredrar miss Marple, men jag gillar många Poirotböcker också. På en lite längre lista skulle det bli några Poirot till, närmast The Hollow och Five Little Pigs.
Jag behåller sex av Helenas tio:
And Then They were None; The Pale Horse; The Murder of Roger Ackroyd; Crooked House; The Moving Finger; Cards on the Table
Fyra till: The Murder at the Vicarage; The Mirror Cracked from Side to Side; A Caribbean Mystery , som jag har tagit med därför att den är bakgrund till min favorit Nemesis. I denna får miss Marple ett märkligt uppdrag från en avliden och reser med turistbuss för att besöka engelska trädgårdar.
Till sist ett DVD-tips: Joan Hickson är magnifik som miss Marple.
Åh, jag har jättesvårt att välja mellan Miss Marple och Hercule Poirot! Som tolvåring var jag mest förtjust i Poirotdeckarna eftersom Miss Marpledeckarna kändes för småputtriga och händelselösa, men frågan är om inte Miss Marple vinner i längden. Kanske är det jag som övertolkar, men jag tycker det vilar något hotfullt och – ja – subversivt över St Mary Mead och dess invånare, särskilt i de lite senare Marpledeckarna. Så om jag måste välja skulle det nog bli Miss Marple ändå; hon vinner i längden.
Många fina tips där, Gunnar, inklusive DVD-tipset! Jag tycker att Margaret Rutherford och Geraldine McEwan (som spelar Miss Marple i den BBC-filmatisering som nyligen gick på TV4) har varit utmärkta Miss Marples, de med.
Jag har bara läst en endaste A. Christie och det är nummer ett på din lista Helena. Det är bara att inse att jag har en massa härligt läsande framför mig, känns både bra och jobbigt :-)
Men det blir lite enklare när man får tips och listor såhär på bokhora.
En fantastisk sak med Agatha Christie är att så många av böckerna hon skrev utspelar sig i den nutid de skrevs, så eftersom hon började på 1920-talet och dog på 1970-talet kan man genom att enbart läsa hennes böcker se hur samhället förändras. Framför allt hennes Tommy och Tuppence-böcker visar väldigt tydligt förändringarna eftersom huvudpersonerna åldras med författaren, och eftersom de lever ett normalt liv med hem och familj till skillnad från Poirot och Marple.
Får väl i stort sett hålla med även om det var ett tag sedan Christie lästes. Det jag mest reagerade på var när jag såg omslaget till the moving finger. ” VA, den känner jag inte igen …” Trodde jag missat en tills dess
jag såg den svenska titel. En av dom jag bara läst på svenska och för riktigt länge sedan.
Helena, vi tycker lika om det hotfulla. Det är just det farliga draget hos miss Marple som jag tycker Joan Hickson lyckas så utmärkt med. Geraldine McEwan är småtevlig och Margaret Rutherford har ”en robust flodhästcharm” (Bo Lundin), men i mitt tycke är de underlägsna i Marplerollen.
Hopps ni vinner omröstningen!
Haha, ”en robust flodhästcharm”, vilken bakvänd komplimang!
Oj, vad lässugen på Christie jag blev!
Det jobbiga med Agatha är att flera av hennes böcker inte ”går” att läsa om! ”Dolken från Tunis” och ”And Then They Were None” t.ex. blir ju liksom inte alls lika intressanta när man vet slutet…
För er som har dem kvar att läsa – grattis!
Svar till E: Ja, det ingår ett gummiband i slutet på ”Tio små negerpojkar”. ;)
Sussi, jag tycker man har nöje av att följa författarens listigheter när man läser om ”Dolken från Tunis” (paradexemplet) och andra pusseldeckare.
Jo, det är sant. Lite som att se om ”Sjätte sinnet” och fatta varför han gjorde si eller så…
Jag gillade Varför bad de inte Evans? som jag läste när jag var tolv (efter att ha sett en tv-serie baserad på den, redan då var jag en sucker för brittiska serier).
Eftersom jag har en förkärlek till tanter och små engelska byar samt tedrickande föredrar jag som regel miss marple.
Man får inte glömma bort att Agatha Christie också skrivit flera romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Har inte läst dem sedan tonåren, men då tyckte jag mycket om dem. Jag tror nog att de skulle funka fortfarande.
För alla som gillar The Murder of Roger Ackroyd/Dolken från Tunis finns en bok av en fransk författare, Pierre Bayard: ”Vem dödade Roger Ackroyd?” Bayard menar att Christie pekar ut ”fel” person i sin bok och avslöjar i sin bok den riktige mördaren. Har inte läst den själv, men känner att jag måste. Bayard tycks ha gjort det här till sin specialitet, han har nämligen också skrivit ”Sherlock Holmes was wrong: Reopening the case of The Hound of Baskervilles”. Så underbart nördigt!
Bayard har ju också skrivit boken om att prata om sådant man inte läst: How to Talk About Books You Haven’t Read. Han är visst litteraturprofessor i Paris. Kul typ.
Jag har till min egen stora förvåning aldrig läst en Agatha Christie i mitt liv. Hur kan jag ha missat det? Men efter det här inlägget är jag väldigt sugen! Alltid roligt när man upptäcker något nytt (eller som i det här fallet gammalt) att sätta upp på att-läsa-listan! Om än lite stressande, finns ju så många böcker…
Snöfrid: Tack! Jag var på väg till biblioteket för att läsa… ja, slutet.
”Fem små grisar” är en av de absoluta favoriterna, även om det finns många som är riktigt bra…!
Jag gillar Destination okänd. Den är verkligen inte en stereotyp Christie, men rafflande! (Jag är Christie-entusiast!)
Johanna, den har jag faktiskt aldrig läst! Tack för tipset.
Jag minns att jag gillade Klockan K (Towards Zero) påtagligt mycket. Och så negerpojkarna, förstås.
Hej! Agatha Christie har betytt allt för mitt filmskapande. Av en slump lånade jag Tio Små Negerpojkar på bibblan när jag var 8 år. jag blev hooked och sedan började jag samla alla Christies böcker. Jag stal tom dem i bokhandeln. De står fortfarande i biblioteket – på hedersplats. Det var länge sedan jag öppnade en Christie. Närmare bestämt senast på 70-talet. Klassikern för mig är självklart den första jag läste. U.N. Owen om jag inte missminns mig var mördaren;) Jag har lärt mig det fundamentala grunderna i att berätta en historia från Christie. Detta visste jag redan som 8-åring.
Det ännu mer galna nu när jag betänker detta misstänker jag att jag utvecklat svår anglofili pga den den lilla brittiska författarinnan. Jag kör brittiskt, jag bär tweed etc… Det är väl för väl egentligen, med tanke på att jag likväl kunde ha lånat Soltjenytzin på bibblan;)
Gunnar Staf – jag läste fel namn och såg “en robust flodhästcharm” (Bo Lundgren) och tyckte det var vansinnigt kul.
Nå. Jag håller inte med skribenten om att de böckerna med största skruvarna på slutet är de bästa. Jag vill att det iallafall ska finnas en möjlighet att gissa vem mördaren är. I många Christieböcker tycker jag att det i sista kapitlet dyker upp en – som man trodde – död kusin från kolonierna som mördare. Nevertheless, fantastisk sommarläsning. Sommaren är nämligen bäst för deckare.
[...] skriver på Boksidan att det är en av de bästa Christiedeckarna enligt henne, Helena på Bokhora rankar den som topp [...]