Book interrupted
Upptäcker just nu tvillingföräldralivets baksida: det är stört omöjligt att läsa bladvändare så som de bör läsas, i ett – eller möjligen två, tre – svep. Har fortfarande inte knäckt hundrasidorsgränsen på ”The Strain”, trots att Guillermo del Toro och Chuck Hogan (hur har de gått tillväga med att skriva rent praktiskt – någon som vet? Jag lutar åt ”vartannat kapitel”-teorin à la Stephen King och Peter Straub, tycker mig till och med skönja en förändring i stil mellan kapitlen, men jag kan ha fel) kopplar strypgrepp på läsaren från första sidan. Än så länge har det blivit en handfull sidor i taget, mycket på grund av hungriga/gosiga/ledsna tvillingar förstås, men kanske allra mest på grund av det i barnhållarsammanhang opraktiska inbundna formatet. (Förlagsfolk: se på Bentley Littles direkt-till-pocketproduktion och lär! Skräck är bäst på pocket, gärna på en gång.)
Att inte få läsa en bok i det tempo som bokens natur dikterar påminner ganska mycket om att inte få komma till med sin drömman/drömkvinna, fastän han eller hon befinner sig i ens omedelbara närhet och verkar med på noterna. Sjukt frustrerande.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Rolig liknelse på slutet (:
Jag har inte ens fått min The Strain än, snyft.
Nej! Fy och usch för pocketböcker!
Åh, berätta inget! Jag får min snart, snart, snart!
Ljudböcker kanske är ett alternativ?
Åh äntligen, The Strain skickades till mig idag! Det var länge sedan jag längtade så efter en bok.