Undrens tid är inte förbi
Har precis läst ut ”The Scarpetta Factor” och har goda nyheter till alla er som, liksom jag, snudd på gett upp hoppet om att Patricia Cornwell någonsin ska rycka upp sig: den är – det känns ovant att använda ordet i Scarpettasammanhang – bra! Inte ”The Body Farm”-bra (den Scarpettadeckare jag alltid återkommer till när jag med en tår i ögat minns Cornwells glansdagar), men en rejäl förbättring, ytterligare ett snäpp upp från den kvalitetshöjning som ”Scarpetta” innebar. De sista hundra sidorna sträckläste jag, genuint intresserad av upplösningen. Bara en sådan sak. Det finns en hel del att anmärka på, vad kommer jag att gå närmare in på i den recension jag alldeles strax ska börja skriva, men överlag: oändligt bättre än de lågvattenmärken hon producerat på den här sidan 00-talet. Plötsligt känns min lojalitet inte fullt så idiotisk. Skam den som ger sig!





Åååh så skönt att höra!
Puh! Hade nästan börjat förlora hoppet om PC!
Oj!