Bokhora.se

Album: Gnälliga män

13022307_O_3Förutom att lista 00-talet så gör vi en annan specialsak också den här veckan. Vi ger smakprov från vårt Album som släpptes tidigare i höstas. Det kan ju aldrig bli fel med 100% läsglädje, eller hur? (Om någon säger något annat, tro inte på dem.)

Mitt smakprov blir en lista, Dessa härliga gnälliga män

Det här är ju sexistiskt och jobbigt, och inget jag egentligen vill stå för. Men så här är det: jag gillar gnälliga män i böcker. Eller »gillar«, egentligen kanske det är fel ord. Det är mer att jag inte reagerar negativt på dem, att jag känner ett slags förståelse för dem. Och det händer alltså betydligt oftare med gnälliga män än med gnälliga kvinnor. Fattar inte varför. Gnälliga kvinnor göre sig icke besvär, då blir jag irriterad, men män funkar. Funkar till och med väldigt bra! Jag borde inte tycka så, jag vet, men jag gör det, trots att jag är feminist i själ och hjärta.

Här är några författare som verkligen skriver bra om gnällspikar:

Frode Grytten: ”Sommaren är inte att lita på”. Handlingsförlamad, less, gnällig. Härligt!

Jon Jefferson Klingberg: ”Jag tror vi måste prata faktiskt”. Bedragen, dumpad och förtvivlad. Länge. Längre än man »ska«. Bra!

Bengt Ohlson. Det mesta han skriver har ju en mer eller mindre tydlig underton av gnäll. Och få gör det bättre än Bengt Ohlson!

Hjalmar Söderberg: ”Doktor Glas”. Förmodligen det vackraste gnället?

Jonathan Tropper. En amerikansk ej ännu översatt författare. Alltid något traumatiskt som händer den manliga huvudpersonen. Typ dödsfall, uppbrott. Åh, vad han får gnälla och åh vad jag sympatiserar.

Vad har ni lättast för, gnälliga män eller gnälliga kvinnor?

8 kommentarer till “Album: Gnälliga män”

  1. Kajsa skriver:

    Haha, jag kan faktiskt hålla med dig att gnälliga kvinnor är mer irriterande än gnälliga män :D!

  2. Ester skriver:

    Allt beror på hur man definierar gnäll. Läste Bitterfittan med stor behållning och den har väl rubricerats som gnällig. Självupptagna tyck-synd-om-mig-män är inte särskilt roliga att läsa om, typ den unge Werther. Doktor Glas i en klass för sig men knappast gnäll. Kanske kul att läsa om män med svagheter …

  3. Malin skriver:

    Gillar inte gnäll alls, men gärna ironi. Står inte ut med berättelser av typen Slutet på historien och Den unge Werther. Älskar ironi dock och ibland är nog gränsen hårfin.

  4. Sandra skriver:

    Nej, du är inte feminist till själ och hjärta, snarare en typisk antifeminist. Jag har betydligt svårare för gnälliga män, efter alla mina år inom service…

    • Johanna L skriver:

      Sandra, känner vi varandra? Jag känner inte igen ditt namn, men du var väldigt tvärsäker på vad jag var och inte var.

      • Sandra skriver:

        Nej, det var bara inlägget jag reagerade lite över, men jag överreagerade kanske något, jag ser nu att mitt inlägg ser lite allvarligare ut än jag menade det…

  5. Sussi skriver:

    Nej, jag står inte ut med gnälliga män heller! Höll på att bli vansinnig på huvudpersonen i ”Flyga drake”, t.ex.

  6. Alfred Levin skriver:

    vad är det för skillnad på gnälliga män och gnälliga kvinnor? Jag gillar inte gnälliga gamlingar som försöker projicera sitt självförakt på omvärden, och jag älskar levnadsglada gamlingar som tycker om att berätta och lyssna, fortfarande nyfikna. Ofta ryms dock allt det där i en och samma person, både kvinnor och män, vilket gör det än svårare… ;-)

Lämna en kommentar

Aktuellt

Bokhora möter Gunnhild Øyehaug

För två år sen läste jag en norsk roman som jag gillade massor, och nu har den glädjande nog kommit på svenska. ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug. Den är både lättsam, djup och pretentiös, fast pretentiös på ett väldigt charmigt vis.
”Vänta, blinka” är skickligt komponerad på ett Short Cuts-sätt där ett antal olika människor kopplas [...]

Språktidningen

Köp vårt Album! Album

Twitter med mera