Skämskuddesläsning, eller?
Många är vi som drabbats av akut Bella & Edward-abstinens efter att ha slurpat i oss Twilightsagan, men hur många av oss gick egentligen vidare till ”The Host”, den första delen i en ny planerad bokserie av Stephenie Meyer? Inte så många, inbillar jag mig. Själv har jag vid upprepade tillfällen stått och hållit i den, tänkt att ”den kan väl vara bra att ha hemma om jag blir sugen på att läsa utan att tänka”… men alltid ställt tillbaka den. Kanske är det så att Meyers pinsamheter är mer hanterbara när det vankas undersköna vampyrer och undertryckt sexualitet istället för tafflig sci-fi?
Hur som helst, idag kom min kompis S över på en fika. Hon är väl insatt i mina sömnproblem och lämnade över ”The Host” med motiveringen att det är perfekt litteratur att ta till när man bara känner ”trött, trött, trött”. Jag tror att hon kan ha rätt. Sent omsider blir det alltså ”The Host”-läsning för mig, men jag misstänker att det är läge att plocka fram skämskudden modell extra large. Vad säger ni som läst?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Betydligt bättre än Twilight-serien i alla fall! Det är faktiskt inte alls lika hög pinsamhetsgrad. Det märks ändå att hon har vuxit som författare med varje bok (okej, om vi undantar den helt absurda historien som kallas Breaking Dawn). The Host är nog min favoritbok av henne och historien är faktiskt intressant! Jag hoppas på en uppföljare :)
Det ska VERKLIGEN bli spänannde att höra vad du tycker! :)
Jag retade mig väldigt på hur överdrivet överbeskyddande killarna är. I Twilight är det lite romantiskt, men i den här blev det irriterande. Men annars var det en mycket spännande och bra bok!
Överraskande bra, faktiskt. Hade inte så höga förväntningar på den. De mänskliga delarna flyter på ganska bra, men de utomjordiska blir rätt pinsamma…
jag gillar den, speciellt sf-biten och kritiken mot mänskligheten. får mig att vilja läsa om enders game. den där villkorslösa kärleken är tröttsam.
Meyer verkar ha en förkärlek att skriva berättelser där de manliga karaktärerna bär omkring på de kvinnliga…
Jag tyckte den var oerhort seg i borjan, men sen blev jag postitivt overaskad!
Jag tyckte jättemycket om Twilight serien (undatag: breaking dawn) och var därför lite rädd att läsa The Host. Men jag blev snabbt indragen i den historien med, Stephenie har mognat lite i sitt sätt att skriva även om jag fortfarande stör mig på vad som är Kvinnligt/Manligt i boken. Boken är som hennes andra inte direkt en kandidat för ett litterärt pris men den är verkligen värd att läsa. Jag ser fram emot att läsa mer i serien (om det nu kommer) och även att höra vad du tyckte om den!
:)
Spännande att så många av er gillade ”The Host”! Jag har precis börjat läsa och tycker att de tekniska bitarna är rätt trista, men ser fram emot triangeldramat!
Jag fastnade i ”grottan” (och kom inte ut) men det är skickligt skrivet, som en TV-serie där varje kapitel/avsnitt har sitt spännings-moment etc!
Jag läste ”The Host” innan jag läste ut ”Twilight”-serien, och måste hålla med att den faktiskt är helt okej. Tröttande att alla killar är så överbeskyddande, det där med svaga tjejer/starka killar verkar vara ett Meyer-signum, men annars gillar jag! Roligt med lite sf, jag tyckte om de tekniska förklaringarna och hela ”jorden är erövrad”-biten, och var (speciellt efter att ha läst bedrövliga ”Breaking Dawn”) mer förtjust i en av ”Host”-killarna än Edward. Och jo, triangeldramat är saftigt!
Rätt tråkig tyckte jag. Gillade Twilight jättemycket, men tyckte att denna blev väl långdragen i mitten. Storyn är kul och filmen kan nog bli bra för då lär de ta bort mycket av det jag fann segt i mitten av boken.
Litteratursociologiskt har det hänt något de sista månaderna när det gäller kvalitets- och genusdiskussionen på bloggar rörande Stephanie Meyers böcker. (Jag har inte läst ”The Host”, utan enbart Twilight-kvartetten. Filmerna har jag inte heller sett ännu.)
Några av er som kommenterar här ovan har kritiska synpunkter (”svaga tjejer/starka killar verkar vara ett Meyer-signum”)
– och liknande kritiska synpunkter återfinns sedan en tid tillbaka i andra bokbloggar. Även i bloggar skrivna av barn och ungdomar.
När jag för mindre än ett år sedan i en artikel i DN ställde mig (litet avundsjukt) undrande till att så många andra vuxna kvinnor var närmast förälskade i Stephanie Meyers prosakonst, så var kommentarerna till mina tankar/åsikter inte alls de som nu kommer till uttryck.
Redan när artikeln publicerades hörde en del ungdomar av sig (fast det var egentligen inte alls deras läsning som min artikel handlade om) och tackade för att jag sagt det som de inte vågade säga i bokdiskussioner i klassrummet.
Sedan den fjärde delen kom ut i ”Twilight” har jag oväntat fått många e-brev från ungdomar som upplever mormon-inslagen i boken (skildringen av sexualiteteten och babyns öde till exempel) som frånstötande .
Och numera, när jag ”bokpratar” på högstadiet och gymnasiiet, så är det alltid en grupp elever som efteråt vill diskutera den sista boken och övriga böcker i Twilight-sviten ur genusperspektiv, (Ändå tar jag mycket litet upp Stephanie Meyers böcker/filmer i mina samtal med ungdomar eftersom de är så väl kända.)
Jag tänker nu läsa ”The Host” utan några förutfattade meningar. Spännande med sf.
Oj Lena, du kan inte ha läst kommentarerna till dina tidigare uttryckta tankar och åsikter ordentligt – knappast alls? Det är väl nästan inte någon som har sagt något annat än det som diskuteras här ovan också – att Meyer pratar svaga tjejer/starka killar och att genusfrågan är värd att debattera och poängtera. Åtminstone hittar jag ett väldigt stort antal referenser till just detta i till exempel dessa två inlägg (ink. kommentarer) hos oss och även i vårt svar på din DN-text. Men att det är så, och att kritiskt kunna se det och diskutera det (och ÄNDÅ gilla böckerna), är vad som är viktigt, inte att avfärda alla unga tjejer som gillar Twilight. Det är ju andemeningen i allt vi har skrivit. Att det däremot dyker upp fler som ogillar böckerna är väl knappast konstigt, med tanke på hur ofantligt många fler som har läst dem sedan det där debatterades sommaren 2008.
http://www.bokhora.se/blog/salong/debatt/2008/09/bokhora-i-dn-idag/
http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/08/breaking-dawn-stephenie-meyer/
http://www.dn.se/kultur-noje/vampyrer-suger-inte-1.531361
Fast jag tycker nog också att det är en liten skillnad. De tidigare kommentarerna andades väldigt mycket ”kom inte och peta på min Edward”. Litet berusat förälskat sådär, med en liten, liten dos aggressivitet i botten när någon sade sig inte gilla böckerna. Själv har jag just börjat läsa serien och är positivt överraskad. De litet fåniga könsrollerna hör ju till den klassiska sagans värld och man får väl hoppas att man som vuxen kan skilja på saga och verklighet, så jag bortser glatt från dem och unnar mig att bara njuta.
Oj, jag tryckte på knappen för fort: poängen är litet det där du skriver om att det viktiga är att kunna vara kritisk och ändå gilla böckerna. Att vara kritisk och inte gilla böckerna måste ju också kunna vara okej. Det behöver ju faktiskt inte innebära att man ”avfärdar” alla som gillar dem?
Anna GC: Ja, och med det så säger du ju ungefär i stora drag det vi har sagt på många olika ställen, se JoÖs länkar. Gilla eller inte gilla, men inget avfärdande på något sätt från vår sida. Tolvåriga tjejer såväl som 30+kvinnor får alla läsa Twilight och får uppskatta den för vad den är, eller inte är, om de vill. Ingen dumförklaring åt ngt håll.
I den senaste artikeln där jag uttalade mig om Twilight inför premiären av New Moon-filmen så fanns för övrigt den här faktauppgiften: vid tre års ålder börjar man kunna skilja på verklighet och fantasi. Skönt att få det bekräftat; det är inte bara vuxna som kan njuta av denna saga som en saga.
Jag kan fortfarande inte uttala mig alls om böckernas innehåll eftersom jag inte läst dem (den typen av litteratur är inte alls min grej) men det åtminstone jag vände mig emot för 1,5 år sen, var just hur nedlåtande många litteraturkunniga var mot folk som berättade att de tyckte om böckerna. Inte minst släppte ju LKE själv ifrån sig någon kommentar som var totalt huvudlös här på bokhora (jag hittar tyvärr den inte nu i brådskan) som hon uppenbarligen inte minns längre. Så sjukt okonstruktivt. Att vi ser fler olika reaktioner på böckernas kvalitet och innehåll nu, är som sagt inte ett dugg konstigt med försäljningssiffrorna i bakhuvudet. Efter filmatiseringarna och deras framgångar är det så ofantligt många fler som läst, i många mer varierande segment än tidigare. Det är självklart att också åsikterna kring böckernas innehåll blir mer varierade då, i takt med att de når nya läsargrupper, inte minst fler vuxna läsare. En del tycker om, andra tycker inte om. Men att idiotförklara läsarna som det gjordes litet varstans den sommaren, det ser jag fortfarande inte vitsen med. Det handlar alltså inte om ifall man tyckte böckerna var bra el dåliga, utan hur man behandlade dem som läste och gillade.
Jag tror att det skulle kunna vara ett rätt bra ämne för en sociologiskt inriktad B-uppsats i litt, vet. att studera vuxna läsares attitydförändringar (särskilt när det gäller genusaspekten) till Twilight efter det att hela sviten blivit färdig. Jag skulle gärna handleda en sådan uppsats.
Någon skribent på någon blogg som vill ”avfärda alla tjejer som gillar Twilight” har jag inte stött på, men jag kan ha missat det någonstans – jag läser inte alla biblioteks- och bokbloggar.
Jag har, som tur är, aldrig träffat en enda bibliotekarie IRL som skulle bete sig så korkat.
Varför klankar alla ner på Breaking Dawn? Jag tyckte den var helt underbar… Bättre än de andra i Twilight-saga faktiskt.
Nu till saken; The Host är en bra bok. Det gör ingenting om man läser några kapitel och låter den ligga på hyllan ett tag, man hänger med i alla fall. Men jag gillade den skarpt, trots att jag gillar Twilight-saga bättre. För övrigt tycker jag att Meyer är en skit bra författare.
Mikael Johansson på bloggen ”Once more” skriver bra om detta.
Men varför aldrig någon länk?? Ctrl och C är kopiera, ctrl och V är klistra in. Det skulle underlätta betydligt.
Här är Mikael Johanssons inlägg på bloggen Once more, with feeling, som LKE refererar till:
http://kulturbiten.blogspot.com/2009/12/men-edward-vi-kanske-bara-kan-vara.html
Ja titta, och det verkar ju som om han håller med både skribenterna på bokhora och majoriteten i våra kommentarstrådar. Om att genusdebatten bör fortsätta diskuteras, att man inte behöver gilla men att man inte skall klanka ner så kraftigt på de som gillar, som vissa har gjort både i kommentarsfält och på annan redaktionell plats. Och att han själv faktiskt gillade Twilight. Såg ingen attitydförändring där inte.
Jag hade väldigt låga förväntningar på The Host så jag blev faktiskt väldigt positivt överraskad. Den var ganska spännande underhållning till att börja med. Däremot tyckte jag den spårade ut totalt mot slutet och blev en sliskig, romantisk kiosksmörja. Jag blev lite besviken eftersom jag varit så positivt överraskad i början. Meyer har allvarliga problem med att få till slut där hon behöver ”offra” sina karaktärer på något sätt, det känns som om det är livsviktigt för henne att hennes karaktärer alltid får en lösning på alla sina problem och hoppar hand i hand mot solnedgången på små rosa moln. (Breaking Dawn är ju ett superexempel på detta). Vissa kanske gillar detta upplägg men jag blir bara superirriterad. Tänkte att eftersom The Host ändå var mer inriktad mot en vuxen publik (till skillnad från Twilight) så skulle den inte behöva anta detta rosaluddiga perspektiv, men så blev det ju inte. Sammanfattningsvis var min uppfattning om The Host att den började lovande men slutade väldigt platt.
Tack Johanna Ö för att du inte missförstår mig :-) Det vore intressant om Lena kunde definiera lite tydligare vad hon tycker att attitydförändringen till Twilight består i. Jag tycker mig kunna ana att kritiken, framförallt genusdiskussionen, nämns (inte nödvändigtvis så att man håller med om all kritik) mer och tidigare av dem som pratar om böckerna nu. Och samtidigt är det väl allt färre som blir ”dazzled” av Edward.
Men det har väl ganska enkla förklaringar. Dels har den kritiska debatten tagit ganska mycket plats, så att det är svårt att skriva om Twilight utan att ta upp den. Och dels är det svårt att bli spontant-och-självmant-dazzled när alla man känner redan har delat med sig av sitt Edward-dregel i ett år eller så innan man själv läste… :-)
En tredje förklaring är att man efter ett tag blir mer distanserad till saker man hyllat och älskat intensivt. Därför hörs kanske inte hyllningskören lika starkt längre. Och det är ju lite tråkigt, tycker jag – det ligger mindre läsglädje i luften nu, helt enkelt.
Håller helt med dig Mikael – dina förklaringar låter väldigt rimliga. Tror inte det finns så mycket att gräva och spekulera i, tvärtom är det väl en rätt naturlig utveckling precis som för det mesta som sker? Jag tror ju också att vi hör fler som ogillar, är för att det är fler som läser. I synnerhet fler vuxna, som har ett annat sätt att förhålla sig till det. När debatten rasade som värst, var det fortfarande inte så himla många vuxna som hade läst.
Den var ganska bra faktiskt, men det gäller att ha tålamod när man läser den eftersom att den är så udda jämfört med hennes andra böcker.
Oj!
Jag är en 30+ tjej som precis har läst de tre första böckerna i twilight-serien och ska börja på den tredje.
Jag hade ingen aning om att det var såna debatter om dem:)
Jag tycker hon skriver väldigt enkelt, vilket kanske inte är så imponerande litteraturmässigt, men ändå på ett sätt, eftersom böckerna fortfarande är bra.
Angående svaga kvinnor och starka män, så är det väl så ibland, likväl som tvärtom. Måste alla skriva om starka kvinnor eller?
Är det fel med starka män?
En huvudperson måste inte vara en förebild. Det är bara en karaktär vi får följa.
ähhh, börja på den fjärde menar jag juuuu.
Jag tycker att denna bok är defenitivt bättre än twilight böckerna. Här har alla karaktärer en anledning varför dem är som dem är och handlar som dem gör.
Denna bok är inte alls lika pinsam som twilight böckerna.
:)