Bokprat
Igår pratade jag och Jessica om höstens böcker på ett evenemang för nya Smirnoff Black. De inplanerade 10 minutrarna blev i själva verket 30 och varken åhörare eller talare ville sluta diskutera litteratur. Härligt!
Vi pratade bl a om marknadsföringskampanjen för ”Amberville”, visade upp ”Kallocain” som ljudbok och tipsade alla Donna Tarttfans om ”Fördjupade studier i katastroffysik” ”det är som ”Den hemliga historien” fast 200 sidor längre, ni FÖRSTÅR”.
Det är så sjukt roligt att få förmånen att prata litteratur med nya människor. Bättre än vilken drog som helst, promise.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag undrar varför man som kvinna vill kalla sig hora?
Man blir faktiskt ledsen med tanke på hur vi i vår generation har kämpat för kvinnornas rättigheter.
Vad har det blivit av det? Vart har värdigheten tagit vägen?
Anna: Jag undrar också varför man vill kalla sig hora om man nu inte är någon förstås, då är det väl berättigat!
Sorligt, jag beklagar.
Vem beklagar du? Inte oss hoppas jag, har inte sett någonstans att vi kallar oss horor.
[...] där). 109 sidor in i boken konstaterar jag att den är välskriven och drabbande och att den, som många påpekat, för tankarna till bl. a. Donna Tartts The secret history. Jag associerar också till en [...]