Bokcirkelpremiär här också
Häromveckan var det premiär för lill-Johannas nya bokcirkel, och i kväll är det premiär för den bokcirkel som jag dragit igång på jobbet. Jag inbillar mig att arbetskamrater är väldigt bra bokcirkelmedlemmar: man känner varandra relativt ytligt, men tillräckligt väl för att alla ska våga släppa loss och vädra sina åsikter. Nu brukar i och för sig inte jag dra mig för att vädra mina åsikter om litteratur inför, well, alla, främlingar och vänner, katter och barn, men ändå.
Som vår första bok har vi valt ”Maken” av Gun-Britt Sundström, en riktig relationsromansklassiker från 1976 som nyligen utkom på nytt i pocket. En bok som väcker många frågor. Själv är jag intresserad av hur moderna relationsromaner typ ”Bitterfittan” förhåller sig till ”Maken” – och om någonting har hänt under de drygt 30 åren som gått sedan Gun-Britt Sundström skrev berättelsen om Martina och Gustav. Det är knappt så att jag vågar gräva vidare i den frågan.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Kul med bokcirklar, vi har precis startat en ny på jobbet apropå ”Bitterfittan” som skapat många diskussioner kring lunchbordet. Dock måste jag säga att sedan ”Maken” har vi inte kommit NÅGONSTANS; om man menar att Svelands bok på något vis skall vara representativ för vår tid. Vilket jag inte har bestämt mig angående ännu… Jag hoppas inte det!
Jag tycker det blir lite haltande jämförelse mellan Maken och Bitterfittan. Bitterfittan handlar ju så mycket om moderskap, det berör ju inte Maken. Problemet i Maken är ju inte direkt jämställdheten utan det handlar ju om vad ett förhållande är och vad man har för rättigheter till varandra.
För övrigt: att ha ett jämställt förhållande innan man fått barn är väl inte så svårt, det är när föräldrarskapet kommer som frågorna formuleras.
Bokaktivisten, det är förstås rätt som du säger att Maken och Bitterfittan fokuserar på olika aspekter av förhållanden, men det är ändå intressant att undersöka huruvida de går att läsa som tidsdokument över en viss grundinställning till förhållanden och därefter göra någon slags koppling till vad det innebär att leva i ett parförhållande idag jämfört med på 70-talet. Själv tillhör jag vad någon (Nina Lekander?) apropå bl a Bitterfittan kallade ”den oknullade generationen”, den skara 70- och tidiga 80-talister som gjort revolt mot fyrtiotalisternas liberala syn på kärlek, Erika Jongs knapplösa knull, och istället (högst frivilligt) gift/stadgat oss tidigt och försöker leva jämställt. Misstänker att det är lättare när man bara har katter. :)
Jag känner igen mig i båda skildringarna, men måste erkänna att jag ibland kände mig som Charlotte i Sex and the City under läsningen av ”Maken”. Varför gör de allting så svårt för sig? Satt ofta och skakade på huvudet åt Martina och Gustav och deras eviga turer fram och tillbaka. Deras sätt att ständigt rationalisera sönder allt och – framför allt – deras destruktiva sanningssägande till varje pris är verkligen en recipe for disaster. Det gör ofta ont att läsa ”Maken”, själv hulkade jag mig genom slutet (som ändå var ett bra slut).
En fantastisk roman, otroligt välskriven och gripande och väcker, som sagt, massor med frågeställningar.
Ja, visst hackar Martina och Gustav sönder allting med sin uppriktighet och sina analyser! . Det är ju ändå kul att läsa en sådan osentimental bok om kärlek mellan några ganska unga människor. Kan inte riktigt hitta någon bok att göra en direkt jämförelse med, kan du?
Bokaktivisten: nej, det är nog one of a kind. Vet du att Gun-Britt Sundström utkommer med en ny roman i dagarna? (Eller om den redan kommit.) ”Bitar av mig själv”: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1287773.svd
Helena: Ja, ett måste, har den på min att läsa lista. Har du läst För Lydia, en bok av Sundström jag inte riktigt kommer överrens med, stämmer inte med min Lydia.
I Gun-Britt Sundströms nya bok ”Bitar av mig själv” finns lättviktiga kåserier, nästan lyriska kåserier, skisser och essäer och annat gott. Helena, någon roman är boken dock
inte ett enda dugg.
Men den var efterlängtad!
Lena: Aha, då har jag fått saken om bakfoten.
Och Bokaktivisten, jag tänkte läsa För Lydia i sommar.