Bokhora testar Harlequin
Jag köpte denna Harlequin tidigare i vårvintras men det blev aldrig så att jag läste ut den, förrän nu. Och vad passar bättre att göra ett test på? Jag är ingen Harlequin-läsare i vanliga fall, det här är min första, och jag hade några förutfattade meningar om denna typ av böcker innan jag satte igång:
1) Väldigt traditionella könsroller (kanske rentav cementerade) för figurerna.
2) Väldigt förutsägbar och kärleksfokuserad historia, ”den rätta mannen är lösningen på alla problem”.
3) Ett tråkigt och klyschigt språk utan något finlir eller specialiteter.
Om det är någon som är rädd för spoliers så sluta läsa nu! Jag kommer att berätta hela historien.
”I spel och kärlek” (som ingår i serien Romantik Special) handlar om den jätterika australiensiska familjen Ramsey och i synnerhet dottern Charlotte. Hon ska om två veckor gifta sig med en man, Mark, som alla tycker är en lycksökare men hon är övertygad om att han verkligen älskar henne. Hennes pappa är en extra stark opponent till bröllopet. In kommer Damien Wynter, en bekant till Charlottes bror. Han är djuriskt snygg och svinrik. Pappan jublar över denna man, och Charlotte förbannar att hon blir så vansinnigt okontrollerat attraherad av Damien för hon är ju fast besluten att kämpa för sin fästman. Damien ska inte få vinna! Men hips vips pga en faderlig hjärtattack och ett därmed påkommet äktenskapsförord som Mark vägrar skriva på, och i och med det visar sin rätta färger, så är Charlotte och Damien gifta. I början mest av anledningen att Charlotte desperat vill bli mamma, men efter att de snabbt blivit med barn och lika snabbt fått missfall inser hon att hon faktiskt älskar Damien. Och femton månader senare föds deras son och allt är helt perfekt. Snipp snapp slut.
Hur stämde det med mina fördomar? Extremt väl. Jag tycker 1-3 prickas in till fullo. Det klyschiga språket var faktiskt det roligaste och jag måste ta några citat.
Det första är från inledningen. Kolla radbrytningen, rätt vansinnig!
”Hela den gångna veckan hade hon försökt tänka positivt på bröllpet med Mark…. utan att lyckas. Hur fast besluten hon än var att inte låta sin pappa bestämma vad hon skulle känna, så bestämde han det ändå. Och det var ett problem hon måste ta itu med.
Genast.
Före kvällen.”
Så där är det mest hela tiden. Korta, snabba meningar, och ny rad på ny rad.
Pappan tycker ju att Mark är en playboy och det säger han rätt ut. Då tänkter Charlotte: ”Han var minsann ingen playboy. Han var en festarrangör, och en mycket framgångsrik sådan.” Aha! Det är bara om det bokstavligt står playboy på visitkortet hon behöver passa sig.
Personbeskrivningarna är verkligen ett kapitel för sig. Jag menar, om man retar sig på hur Edward i ”Twilight” beskrivs, så välkommen till Harlequins värld. I give you Damien Wynter (Wynter förresten, guuud):
”Han såg inte ett dugg engelsk ut. Faktum var att han inte liknade någon annan man hon mött. Han var svindlande stilig – filmstjärnestilig – likt en farlig latinamerikansk älskare eller en spansk aristokrat med den mörkt olivbruna hyn, det nästan svarta håret och de lika mörka ögonen. Blicken glittrade uppskattande när den borrade sig in i henne.
Hon kände hur tårna krökte sig. Den här mannen var sexuell dynamit. /…/ Det fanns något djuriskt hos honom som gav Charlotte känslan av att han när som helst kunde kasta sig över sitt byta, som i det här fallet var hon.”
Ay Caramba!! Myten om den eldiga latinon vi alla drömmer om. Och givetvis är Charlottes hans kvinnliga motsvarighet.
Jag måste visa några till citat.
”Charlotte sköt mentala pilar av motvilja mot mannen som steg ur limousinen och rätade på sig vid sidan av hennes bror.”
”Hennes tunga duellerade med hans och tvingade sig in i hans mun.”
Och sen blir det nästan lite vampyrkänsla på bröllopsnatten: ”Han sög häftigt mot den bultande pulsådern på ett sätt som hettade upp hennes blod ytterligare och fick det att forsa utan kontroll genom kroppen.”
Ja, och så vidare i samma stil sida upp och sida ner.
Jag klockade inte, men jag gissar att det tog max trekvart att läsa den. Ett bra tidsfördriv? Var jag road? Fick jag något med mig efteråt?
Svar: nej / säkert inte på det sätt som jag skulle ha blivit road, jag var mer stört road / nej, inget bestående som jag kan komma på. Det här var nog rätt så säkert min allra första och sista Harlequin.
Loading ...
RSS Bokhora.se
”en farlig latinamerikansk älskare”
Haha! Ja, jävlar…
Jag läste också en Harlequin-bok tidigare i år: http://www.vildvittra.se/bokblogg/2009/ar-det-en-sabel-du-har-i-fickan-eller-ar-du-bara-glad-att-se-mig/
Nej, men det är ju allt det där som är det roliga med Harlequin-romanerna! Plus det faktum att man läser ut dem rätt snabbt…
Men hur mycket säljer sådana här böcker egentligen?
Intressant fråga, Linda! Efter helgen ska jag försöka kolla upp, men just nu gissar jag okvalificierat: rätt så mycket.
Jag blir allergisk redan när jag ser omslaget…
Haha! Den här videon är ett måste efter att ha läst ditt inlägg: http://www.youtube.com/watch?v=4UhJxZ55c5g
Haha, om man vill fördjupa sig i genren.
*Skratt* värd att ses dessa boktips.
Försökte läsa en för många år sen, men det var sån smörja så det gick inte. Det övergår mitt förstånd hur någon kan köpa detta skräp. =)
Jag läste en del Harlequinböcker i tonåren, eftersom min mor läste dem = de fanns hemma. Men jag satt och retade mig på de våpiga ”hjältinnorna” och klyschigheten hela tiden…
OM man nu måste läsa Harlequin så brukar Harlequin Historiskt vara ”bäst”. Då kan författarna t.o.m. komma undan med cementerade könsroller.
[...] http://www.bokhora.se/blog/bokaktuellt/aktivitet/2009/09/bokhora-testar-harlequin/ [...]
Det är alltid skönt att få sina fördomar bekräftade!
Imponerande att du orkade ta dig igenom den ivf… även om det bara var 45 min. :)
Just den här boken hittade jag i dagrummet när sonen låg på sjukhus i somras, och högg glatt in på den. Jag har översatt en hel hop Harlequin-böcker själv, och har rätt god uppfattning om vad man kan förvänta sig.
Men den här gick ju bara inte att läsa. Jag kämpade på en stund, tills pappan hamnade på sjukhus ungefär, men var tvungen att lägga den åt sidan och läsa Hänt extra eller nåt i stället.
Antingen är den här extra jättedålig, eller så har jag veknat de sista åren när jag inte haft några Harlequin-översättningar.
Radbrytningen kan ha att göra med att alla Harlquinböcker ska vara exakt lika många tecken. Om en text blir för kort i svensk översättning måste man ”fylla ut” texten så den blir rätt antal tecken. Bara det säger ju en hel del …
http://www.youtube.com/watch?v=B-u4emrmOTc&feature=related
Sådan här litteratur riktar sig åt kvinnor, men finns det en manlig motsvarighet? Eller var det meningen att vi skulle hålla oss till Sexy Westerns-genren (=lite snusk+lite pangpang)?
De är ju så roliga! Minns att jag och min syster brukade läsa Harlequin högt för varann när vi var yngre, mycket underhållande…
Det är nog faktiskt en jättebra typ av bok för högläsning! Blir ju så mycket mer schvung i de här replikerna om man kan lägga lite dramatiskt uttal och intonation bakom.
Hahaha, tack for en stralande recension Johanna! :D Jag har varit lite nyfiken pa hur de ar egentligen, de dar Harlequin, och nu vet jag. Underbart!
Har ni förresten sett den här artikeln, om hur man skriver (eller inte skriver) den här sortens litteratur?
http://www.guardian.co.uk/books/2009/sep/11/mills-boon-books-romance-love
Haha. Jag förstår till fullo din reaktion. ;) Jag har bara läst en Harlequin-roman (som var kurslitteratur…) men jag har en stark känsla av att om man har läst en så har man läst alla. Det är ju i och för sig lite poängen med dessa böcker… ungefär som en daglig TV-såpa med ändlösa repetitioner där man kan komma in när som helst i handlingen och där man inte behöver tänka så mycket själv. Det är liksom tryggt och välbekant…
Hahaha! Så himla rolig recension. Extra rolig eftersom du, Johanna, har tagit ditt uppdrag på yttersta allvar. :)
Jag blir nostalgisk när jag ser en Harlequin. Läste mängder i tonåren och då gillade jag att verkligen gotta mej åt romantiken och det förutsägbara. Jag slukade sidorna för att komma åt de härliga kärleks- och sexscenerna.
Läste även Sagan om Isfolket och älskade den. Recensera någon av de böckerna när du får lästid över. ;)
Mer om genren: http://elinochsiska.blogspot.com/2009/06/idag-bloggar-kartin-om-snusk-inte.html
Jag måste försvara Harlequin, jag älskar historiska Harlequin böcker (men klarar ej att läsa de nutida). De är ren verklighetsflykt, och man anv den på samma sett som när man ser en romantiskkomedi hemma i soffan.
Å gud. Det var väl värt att du läste den, om än bara för inlägget ovan. Jag måste säga att den perfekt beskriver alla böcker inom samma kategori (vad är det med kvinnor som säger att de avskyr en man för att sedan falla pladask för deras fötter? Och med halspulsådern, snälla ni, finns det inget annat att suga på?).
Men men. Har ett tips på en hemsida som erbjuder 2 gratis harlequin-böcker (därefter kan man avregistrera sej, hur lätt som helst!).
[...] Bokhora testar Harlequin [...]