Lyxig ”försäsongsläsning” uppe i Luleå på semester i veckan. Jag har ju ett lånekort även där, såklart, så jag strosade runt på det fina och nya stadsbiblot. Bra sortering på engelska hyllorna tycker jag. Slumplånade två, aldrig hört talas om dessa författare förut. Jag kan nog säga att det var en kombination av titel, omslag, första sida och blurbar som gjorde urvalet. Det blev en bok om dagen sen ute i solstol. Ibland med sällskap av Porsöns snällaste katt som kom och ville bli klappad (jag är allergisk så sommaren är min klappa katt-tid, utomhus, där det inte spelar någon roll hur mycket hår dom släpper).

”Single wife” av Nina Solomon handlar om Grace. Hennes man, Laz, en journalist, brukar då och då försvinna. Han dyker upp igen efter ett par dagar. Grace har vant sig, hon är inte så orolig, och Laz är inte typen som är ute och rumlar runt. Nu försvinner han igen, men han dyker inte upp den här gången. Så Grace börjar täcka för honom. Hon låtsas att han är ute på konferenser, lite förkyld, upptagen på kvällsföreläsningar, mm, när det är saker de ska göra tillsammans. Och hon börjar även göra saker som ska få deras hushållerska och portvakt att tro att han är hemma. Lägger kläder i tvätten, lämnar disk framme i köket.
Jag gillade idéen, men det tog en lite annan vändning än jag tänkt mig. Först blir jag så irriterad, som alltid, på att man har en heltidsanställd hushållerska när man inte har något eget jobb eller barn. Och att man ändå lämnar in sin tvätt. Och sen mest bara tillbringar dagarna med sina föräldrar och deras vänner på Alfapetskvällar och shoppingrundor.
Sen blir jag himla störd av att man saknar sin man mycket, undrar var han är, men när det pratas om honom och hans bok på nyheterna, så lyssnar man inte på det utan stänger av. Hallå? Kanske kan det komma en förklaring? Inte heller gör man något alls för att försiktigt leta efter honom när han är borta i flera veckor. Varför inte?
Och till sist fattar jag inte en del av konflikten; personlighetsförändringen som Grace uppenbarligen genomgått i detta äktenskap, och störts av. Den grejen kommer flygande sent i boken och ska kännas trovärdig. Eh? Nej?
Så bra början, men sen tog frustrationen över på fler och fler fronter. För många ologiska ”men varför det?!” för mig.

”Tenderwire” av Claire Kilroy. En ännu mer rafflande historia och ännu mer frågetecken. Ramhandlingen om Eva, en irländsk violinist, alldeles i början av sin karriär i USA. Hon får ett erbjudande om att köpa en hittills okänd Stradivarius av en maffiaryss när hon sitter på en bar och super för att dränka en massa sorger. Det är starten på en lång rad händelser. Lååång rad. Det händer så mycket så jag fattar inte hur allt hänger ihop till slut. Jag tror inte ens att det gör det. Nya pojkvänner, ekonomiska brott, olojala väninnor, försvunnen pappa, Irland och NY, och så fiolen hit och dit. När jag läst färdigt så känns det som att 50% av handlingen skulle ha kunnat skalats av, för vad hade den att tillföra till det viktiga egentligen? Inte mycket…

Kanske inte världens bästa slumpböcker alltså, men himla skönt att bara läsa fritt. Nu kommer ju snart höstens nya att börja trilla in och då blir det recensionsdagar att hålla, mest svenskt, osv. Inte för att det är tråkigt på något sätt, åh nej!, men det är definitivt mer uppstyrt och mindre spontant.