Brutna löften
Jag och Mia arbetar ständigt med oss själva. Klas Ekman skriver om det i senaste numret av Plaza Kvinna. Han tycker att det är sunt att man inser att man liksom aldrig är färdig som människa, att man alltid kan utvecklas. Jag tycker att det är en självklarhet. Jag vill alltid bli bättre, det finns hundratals utvecklingsområden (tala inför en stor grupp vuxna människor, låta bli naturgodis på vardagarna, sluta impulsshoppa klänningar och pocketböcker). Just i dag är jag till exempel inte helt nöjd med mig själv, min disciplin och min impulskontroll. Jag bor över ett bibliotek, har lovat mig själv att vara lite mer sparsam med bokshoppingen och fått erbjudanden om att låna Kieri till nästa bokcirkelträff från två olika håll. Likväl:
En himla massa Malmsten-pocket, som synes. Och hennes fina anteckningsböcker. Jag har redan en grön och den börjar bli så klottrig. Jag älskar anteckningsböcker och när jag är i nya städer gillar jag att gå in i pappershandlar och köpa nya. Anteckningsböcker och fina pennor. I sinnet är jag bara 9 år (bokmärken har dock aldrig varit min grej).
Notera även ”En halv gul sol” till läsesalongen.
Nu tar jag nya tag. Jag ska våga mig ner till biblioteket, betala straffavgiften och lära mig förnamnet på minst en av bibliotekarierna (som en stammis), men jag väntar lite. Först ska jag ju läsa fem Malmsten-pocket, lite Kieri och Adichie…
Loading ...
RSS Bokhora.se
En perfekt bok före En halv gul sol är Allt går sönder av Chinua Achebe.
Jag tycker också det är viktigt att arbeta på att känna empati för varandra och försöka sätta sig in i andra människor som inte är som en själv.
Tyvärr så blir man inte så empatisk genom att läsa böcker utan empati lär man sig i levande livet.
Men naturligtvis är läsandet en mycket trevlig sysselsättning.
Sara: absolut! Jag var på ett intressant seminarium under bokmässan i Göteborg, där de samtalade om just det där. Det finns ju hur många diktatorer som helst som var riktiga storläsare. Empati och läsning går verkligen inte hand i hand alltid. Däremot tror jag, liksom många på det seminarium som jag nämnde, att man kan utvecklas som människa i samtalet om en bok.
o jag jobbar för sjutton på bibliotek men kan inte låta bli adlibris för det… men man kan inte vara ordentlig jämt… *s*