Böcker blir film, del 5000
Jag läser en hel del om ”The lovely bones” och jag blir lite konfys av det, för inte minns jag ”Flickan från ovan” som en fan-tas-tisk bok precis. Jag tror att jag måste läsa om den, innan jag ser filmen, för se filmen kommer jag att göra. Inte minst pågrund av Susan Sarandons ursnygga eyeliner.
Apropå böcker som blir film hade vi en diskussion om Stieg Larssons böcker och filmerna som är baserade på böckerna igår. Under diskussionen vädrades irritation över att Lisbeth Salander är äldre i filmerna än i böckerna (24 mot 28 har jag för mig). But why, liksom. Min fine, men irriterade, vän tyckte att det var så himlans onödigt, medan hans sambo ändå inte tyckte att det spelade så stor roll. Jag är nog böjd att hålla med sambon. Men så hör jag inte heller till dem som blir speciellt irriterad om några ändringar har skett när boken blivit film.
Visst, jag förstår inte varför slut måste ändras, men jag förstår att stora stycken måste strykas, att castingen gör det nödvändigt att föråldra eller föryngra karaktärerna, man kan förlägga handlingen i ett annat land, man kan till och med byta kön på huvudpersonen. Om man lyckas separera filmen från boken borde det ju inte spela någon roll, som två tolkningar av samma verk, som att en kvinna spelade Bob Dylan i ”I’m not there”.
En motfråga som Erik Helmersson ställde till Johanna Ö i hennes måndagsmöte med honom fastnade i min hjärna. Vad är bäst: filmen eller boken?, undrade Johanna. Erik svarade: Vad är finast, en tavla eller en staty? Jag återkommer när jag har kommit på ett svar.
Med detta sagt kanske jag struntar i omläsningen av ”Flickan från ovan”. Filmen har svensk biopremiär 29 januari.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag väntar fortfarande på filmen som är bättre än boken, eller i än högre grad filmen som är bättre än den tecknade serien.
Det närmaste jag kommit är ”Stand By Me”/”The Body”. Berätttelsen är följd rakt av, miljöerna är så rätt (Castle Rock) ochbarnskådespelarna gör alla sitt livs roll. Jag var dessutom skitskraj för Kiefer Sutherland i flera år. (här någonstans så jämför jag med den första Harry Potter-filmen där skådespeleriet på sina ställen var mindre bra, främst på grund av just huvudpersonerna. Men så var jag inte så där förtjust i boken heller).
Gränsen för regissörers och producenters konstnärliga friheter borde bero på verken som tolkas. Millennium-trilogin är en folklig och rättfram kioskvältare, kraven på att den lever upp till folkets mentala bilder och allmänna förväntningar blir därför stora. Det hade varit annorlunda att filma en bok som exempelvis ”Kafka på stranden”, vilken nästan måste omtolkas på ett eller annat sätt.