Så hanterar jag lässtress
Det är riktigt mycket nu: utvecklingssamtal, Luciaövningar, glöggparties, julmarknader och så vidare. Sällan hinner jag läsa så mycket som jag önskar. Läshögen sträcker sig bergis en meter. Så, hur reagerar man i en sådan situation?
Man beställer fler böcker såklart! Jag tyckte att Adlibris kategori ”Något smalare litteratur” var en fiffig kategori, om än med ett ytterst o-fiffigt namn. Där hittade jag bland annat Clarice Lispector och David Bezmozgis (men värt att notera är att även Sara Mannheimers ”Reglerna” och Haruki Murakamis ”Sputnikälskling” fanns där). Sedan klickade jag mig vidare och hittade billiga klassiker, av den där typen som jag egentligen har så svårt för, Strindberg till exempel. Men sambon utropade ”Den där är jag nyfiken på!” och jag köper gärna böcker till honom, för jag vill så gärna att vi ska ligga bredvid varandra och läsa. Jag tycker att det är en sådan bra sysselsättning.
Bland böckerna finns även en julklappsbok. Vilken det är, är inte särskilt svårt att lista ut, om man har följt Bokhora under en längre tid. Pappa har nämligen slukat böcker om nazismen, andra världskriget och Adolf Hitler under året, så då avslutar vi det med Bengt Liljegrens ”Adolf Hitler” och pappa läser här så sällan, så jag tror verkligen inte att det är någon fara att jag avslöjar hans julklappar (och skulle du läsa, pappa, får du väl låtsas som om det regnar 24 december…).
Hur hanterar ni er lästress?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag väljer att se min läsning som något jag gör enbart för det goda nöjets skull och blir därför sällan stressad. Har jag bara läst en halv bok en månad tycker jag att det är tråkigt som attan, men då är jag antagligen så stressad att jag inte heller har träffat kompisar eller haft framme dammsugaren heller. Sen tar jag igen det med att klämma tre böcker under en lugnare vecka. Varför ska man alltid ha högt tempo på alla fronter samtidigt? Det funkar inte.
Däremot upptäckte jag vid senaste bokhyllerensningen att min hög med olästa böcker lätt överstiger en meter (skyller mycket på Bokhora eftersom jag får så många bra tips här) och har nu satt köpstopp på bokkontot. Jag blev dock mycket nöjd när jag härom dagen var och gav blod och fick en bok som tack. Det måste väl vara ett legitimt sätt att kringgå köpstoppet?
Jag känner igen mig. Är lärare i svenska och engelska på högstadiet och som du säkert vet kan man lätt jobba ihjäl sig. Är kulturombud, driver läsprojekt, är skolans och stadsdelens representant i olika nätverk, engagerar mig för mycket i eleverna…när ska jag hinna läsa alla de böcker jag vill? Jag gör som du, köper ännu fler. Beställde precis böcker för över 3000 kr på Adlibris…en del var dock julklappar, men ändå. Jag fyller mitt bibliotek och drömmer om bättre tider.
Men jag skiter helt enkelt i att bli stressad. Varför måste jag hinna läsa en massa böcker? För vem måste jag ha läst en massa böcker? Ingen. Jag har inga behov av att briljera med att ha läst en massa. Det är njutningen jag är ute efter och den uteblir vid stress. Jag bör förvisso läsa en del ungdomsböcker för jobbets skull, men annars har jag ju egentligen ingen press på mig, så varför stressa upp sig själv i onödan?
Det är väl naturligtvis annorlunda för dig, som måste läsa för bloggens skull. Det är nog bara bukandning som gäller för dig.
Jag blev för övrigt också mycket förtjust i Adlibris lilla avdelning för smalare litteratur. Sånt gillar vi!
Mats Jonssons ”Hey princess” är förresten bra. Hoppas att den var till dig själv. ”Doktor glas” är naturligtvis utmärkt och Strindberg är alltid Strindberg. Jag sover t.ex. med honom varje natt.
Känner igen mig. Är oxå lärare dock i en 1-2 och 3-4. Det är mycket nu: utvecklingssamtal, specialsamtal, luciaträning, ansvar för julavslutning m.m. Jag mår inte bra när jag inte får läsa. Därför läser jag fast jag inte har tid. Får sova mindre..
Bokstress? Jodå! Kanske borde jag sluta läsa recensioner för de gör mig nyfiken. Men eftersom avdelningen Oläst förökar sig som virus, vänner sätter måste-läsa i mina händer och pocketbookshopen är underbar väntkur så har jag bestämt mig: Är jag inte såld efter ca 30 sidor så får det vara.
Öveerhuvudtaget har jag svårt att komma in i handlingen i boken när jag känner att jag borde skriva individuella utvecklingsplaner eller läsa in mig på skelettet eller cro magnon, men det brukar släppa kanske 100 sidor in i boken, så jag måste vänta väldigt många sidor innan jag fastnar. Så var det med ”Sputnikälskling” som jag hoppas kunna läsa klart i kväll mellan glöggaftnar och bildlektionsförberedelser.
Och My dad read Kirkegaard: ”Hey princess” är till mig. Bra att varva klassikerna med i lässtressen, kan jag tänka mig.
För det mesta har jag inga problem som den bokslukare jag är, men jag läser så otroligt mycket i jobbet att ibland tar det bara stopp. Jag ser bokstäverna men tar inte in innehållet. Hittills har jag, när detta inträffat, valt att ha filmmaraton hemma i soffan på fritiden. Efter ett sådant är det inga problem att ta på sig läsögonen igen, den inre filmprojektorn har fått vila med hjälp av den yttre dvd-spelaren. På sista tiden har jag dock upptäckt bok i lur. Man kan få ljudboken direkt i mobilen! Så sent som igår strövade jag omkring i mataffären och lyssnade på Boktjuven. Resultatet blev en bristfällig om än intressant matkasse och ett nytt sätt att se på tråkiga vardagssysslor. Som en möjlighet att läsa lite till.
Hmm, att läsa är ju mitt sätt att slappna av, så jag kan inte stoppa ihop orden ”läsa” och ”stress”. Däremot kan jag känna ett visst obehag när jag har för många olästa böcker i bokhyllan. Ibland känns det som om man inte värd dom förrän man läst dom.
Jag är lärare, så jag försöker hitta bra universitetskurser med skönlitterärt innehåll, senast ”litteratur och identitet”. Perfekt, jag kan ta det som fortbildning, gå på föreläsningar på arbetstid, läsa en snutt på arbetstid(när jag hinner) utan att skämmas, och har dessutom folk att diskutera litteraturen med. Det trista är förstås att man inte själv kan välja titlar, så högen med egenvald, oläst litteratur finns ju kvar. Detta koncept funkar därför inte termin efter termin, men absolut då och då!