Gränslös kärlek till ett museum
Oooh, vad genuint FUSKIGT att ni får gå till Hallwylska! Orden är min mammas, vi pratar i telefon samtidigt som jag är på väg ut på stan. Min svärfar är här och vi brukar gå på museum när han kommer (och så brukar han lyckas pricka fotbollslandskamper, så det tittar vi på sen, på kvällen), denna gång Hallwylska.
Hallwylska palatset är mitt favoritmuseum, och min mammas med, efter att jag introducerat dem båda för ett år sen. Jag har besökt Hallwylska så många gånger att jag snart tappar räkningen. Alltid med guide, de är helt fantastiska, guiderna. Och håller man lite koll på vilka teman de har, får man till slut se många delar av huset. Ännu har jag inte varit på en enda guidning som är den andra lik.
Fast det här är ju en bokblogg och inte en museiblogg, så jag ska väl egentligen skriva om att jag köpte inte mindre än två titlar i museishopen sen, och en av dem har jag redan läst. Tog en paus från ”Jägarna på Karinhall” för att klippa en biografi om den ytterligt fascinerande Wilhelmina von Hallwyl. Och, återigen, nu vill jag läsa om Rolf de Maré! Jag glömmer honom hela tiden, för allt som ska läsas. Han var Wilhelminas barnbarn, kanske var han älsklingen bland barn och barnbarn, för Wilhelmina hade lite svårt med känslor. Hon var bättre på att katalogisera museiföremål och dela ut pengar. Han sägs också vara förebild för den döende dandyn, ni vet den kända Dardelmålningen.
Ja, det är en fascinerande familj och hela huset, hela idén med att dokumentera sin samtid in i minsta detalj, är ingenting annat än fantastisk. Rekommenderar både museet och biografin. Jag började lite med en tunnare skrift om Wilhelminas tre döttrar sen, men har inte hunnit så långt. Har ju trots allt Karinhall också.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag är också helt begeistrad av allt som har med Rolf de Maré och Svenska baletten att göra. Det finns rätt mycket litteratur om den kulturella (och rätt korta) epoken – en av de mest framgångsrika svenska epokerna när det gäller nyskapande kultur.
Den nuvarande utställningen på Dansmuséet om Ryska baletten tangerar också detta ämne.
Hoppas att Dansmuséet med jämna mellanrum åter visar sin uställning om de Maré och Svenska baletten (och om alla dessa bildkonstnärer och musiker som var engagerade i detta fantastiska – för snart hundra år sedan.)
För några år sedan visades på SVT en intervju med några av de dansöser som var med i Svenska Baletten. Det var så festligt att höra hur k-o-n-s-t-i-g-t de, som på den tiden var mycket unga, tyckte att det hela var. De var lojala mot RdM, men fattade inte vari storheten i uppsättningarna bestod.
Jag har aldrig tidigare sett eller hört påståendet om att RdM (som inte var särskilt bildskön) skulle vara en ”förebild” till Dardels ”Den döende dandyn”. Jag blir nyfiken,
Var har du läst detta?
Rolf och Dardel hade ett mycket långt förhållande och om man besöker Muramaris på Gotland, som ju var Rolfs mammas stora sommarnöje, så får man även veta att Dardel förmodligen har målat Den döende dandyn där under en Muramarissommar.
Åh, jag gillar också Hallwylska skarpt! Det var längesen jag var där, så jag ska absolut klämma in ett besök snart igen. Tack för tipset!
Har fortf. inte varit där, efter 7 år i Sthlm *skäms* men jag vill verkligen. Får väl passa på nu när jag blir arbetslös om två veckor.
Jo:
Att Dardel år 1918 (?) målade ”Den döende dandyn” på Muramaris – det har jag hört den entusiatiska guiden på Muramaris berätta.
Men jag har aldrig hört (eller läst) att det är just Rolf de Maré som stått modell (eller rättare sagt: legat modell). Jag är verkligen ingen kännare av Dardels biografi, men tror att jag har läst det mesta som har skrivits på svenska om Svenska baletten och Rolf de Maré. Det var därför jag var så nyfiken på din källa (för jag kan ha missat något).
Vid sidan av detta.
Ännu har jag inte hunnit läsa Klas Östergrens nya roman – men där spelar ju denna oerhört dyrbara tavla en roll i 1980-talsintrigen har jag förstått.
Jag har även hört det från guiderna på Hallwylska. men säker kan ju ingen vara förstås, eftersom alla inblandade är döda och det här aldrig har kommit i dagen.
Dessutom var ju inte Rolf Dardels ende älskare, så fler kan nog göra anspråk på dandytiteln. Men få var så rika som Rolf – hans mormor stoppade in närmare 8 miljoner i Svenska baletten innan han ändade det äventyret – och levde så sorglöst som Rolf gjorde (även om baletten mot slutet verkligen krävde sitt) så han passar onekligen in i dandybilden väldigt väl.