Idag träffar vi Carl-Henning Wijkmark som vann Augustpriset 2007 med den fantastiska romanen ”Stundande natten”. En bok som både Jessica, jag och Helena har läst och älskat.

Hej Carl-Henning! Vi undrar vad en Augustprisvinnare läser för något just nu?
Just nu läser jag några böcker av Lars Gustafssson eftersom jag ska skriva ett förord till en utgåva av hans fantastiska, lite sciencefictionartade, berättelser. Så det är yrkesläsning just nu kan man säga. Nästan all min läsning har med skrivande i någon form att göra, den rena nöjesläsningen som inte har med jobbet att göra har fått stryka på foten mer och mer. Så det här kanske man snarare kan kalla uppdragsläsning. Men Lars Gustafsson hade jag självklart läst ändå, utan att ha fått det här uppdraget som är lite speciellt.

Tycker du att ditt läsande har förändrats mycket under åren? Läser du mer / mindre nu än för 15-20 år sedan? Är det andra typer av böcker eller texter?
Jag skulle tro att jag läser mindre än jag gjorde som yngre, inte för att jag har blivit blaserad, jag har samma aptit. Men jag resonerar som så, att i första hand ska jag få ur mig det jag själv vill skriva medan tid är och därför blir det mindre läsning. Och väldigt mycket omläsningar, av böcker där jag vet att jag hittar inspiration. Som stimulerar mig. T ex Stendahls ”La Chartreuse de Parme”, ”Kartusianklostret i Parma” på svenska, eller Tolstojs ”Anna Karenina”. Graham Greene läser jag också om ibland. Och Musils ”Mannen utan egenskaper”. ”Doktor Faustus” av Thomas Mann är en annan favorit och inspirationskälla.

Jag läste en intervju med dig där du berättade att du skriver om ämnen som kanske inte alltid passar vår svenska publik utan är mer gångbara utomlands. Vad läser du mest själv, svensk eller utländsk litteratur (originalspråk eller översatt)?
Jag får väl erkänna att det mest blir utländsk litteratur på de språk jag själv behärskar, engelska, tyska och franska. Och det är väl kanske så att det har färgat av sig på det jag själv skriver så att det kan påminna mer om utländsk litteratur. Även ämnesvalen. Jag har inte skildrat svensk vardag så mycket. Svenskar visserligen, men snarare svenskar på resa utomlands.

Huvudpersonen i ”Stundande natten” läser också mycket böcker, kanske som en tröst och en tillflyktsort. Har du själv någon ”tröstebok” som du gärna återvänder till i perioder när livet känns tyngre? Jag min dåre går raka vägen på Märta Tikkanen.
Jag söker mig inte till något omhändertagande utan det blir favoritklassikerna som jag räknade upp nyss. Och vill jag riktigt pigga upp mig så blir det gärna ”Doktor Faustus”. Men om du menar böcker som t ex ”Filosofins tröst” eller något annat meditativt så nej, inte riktigt som trösteböcker. Vitalt och energiskt som rycker upp mig vill jag ha! Men att du väljer Märta Tikkanen gjorde mig nyfiken. Jag kanske måste läsa om för att se vad det är du finner där. Jag kände ju de där två så jag vet ju hur de tampats men också älskat varandra. Mycket.

Nu väntar en ny bokutgivningsvår. Är det några speciella titlar du ser fram emot att läsa?
Jag har haft så mycket att göra att jag inte har sett så mycket av det som komma skall. Torbjörn Elenskys Kubabok (”Luisas tupp”) gillar jag, men våren i övrigt har jag inte så god koll på, jag har inte hunnit helt enkelt. Men jag kanske kan få några tips av er?

Och slutligen, har du någon bok som har påverkat ditt liv och i sådana fall, på vilket sätt?
När jag var i tonåren så började jag läsa Vilhelm Ekelund och både hans prosa och poesi har gjort stor inverkan på mig. Det hade en avgörande betydelse för att jag själv valde att ägna mig åt skrivande. När man pratar Vilhelm Ekelund så går det inte att nämna någon enskild bok. Det är så att hela hans författarskap har haft stor betydelse. Så han är viktig för mig.

Foto: DN.