Kommentarer till Vilken är din Lindgren-favorit?

Av: Sussi

Sussi — Sat, 07 Feb 2009 11:37:10 +0000

Jag har ”tvingat” mina gymnasieelever att diskutera Pippi ur ett vuxenperspektiv (utanförskapet, laglösheten, ensamheten…) på kursen litteratur och litteraturvetenskap. Det var inte populärt (Jag har visst ”förstört” Pippi nu…). Om jag nu dessutom skulle komma och säga att Mio frös ihjäl skulle jag nog ligga lite risigt till! :-)

Vi var i alla fall överens om att barn och vuxna läser/hör sagorna på olika sätt och att man absolut inte (stackars Weichkartoffel!) fick överföra vuxenperspektiv på barnens läsupplevelse! (Jag tyckte mina 18-åriga elever var vuxna nog, men det tyckte helt plötsligt inte de…;-) )

Av: ippi

ippi — Fri, 06 Feb 2009 12:52:32 +0000

(inte for att jag har henna i håret men mentalt..)

Av: ippi

ippi — Fri, 06 Feb 2009 12:49:28 +0000

alltid när jag får den här frågan av äldre bekanta (vilket konstigt nog sker forunderligt ofta med tanke pa hur sällan jag träffar äldre bekanta) utbrister de ” du gillade madicken, va?”
eh? jag gillade verkligen inte madicken..sure, kavat är fint att vara men hon är ju en riktigt jobbig brat utan hyfs..
iaf..pippi naturligtvis. men det känns for uppenbart självklart. sen har vi ronja. om jag inte haft ronja skulle jag helt enkelt varit mindre henna-go och mera osäker brud..f o en av de vackraste far-dotter relationerna ever vilket var angeläget for mig da jag är lite av pappas flicka.
mio min mio för sago-eposet´s skull, man behover lite sant som liten. lite flöjtar och silvermantlar vävd av manljus..allrakäraste syster och barnen från sunnanäng och sjunger min näktergal for det sorgliga, gudomliga. sen vill jag sla ett slag for den litet bortglomda boken ”sten och ekorren” eller vad den heter, om en liten kille som blir kompis med en ekorre..och ”katy”serien. det var närmast sexuellt att läsa lindgrens prosa om Katy, det där 40-tals universumet rorde mig, spraket och ” jag klickade envetet pa skrivmaskinen, direktor karlgren sag spattig ut och snart skulle jag möta ann-marie på konditoriet” den är liksom vuxen men förtäckt i ett käckt 40-tal..den känns personlig.

Av: Draca

Draca — Fri, 09 Jan 2009 16:56:52 +0000

Ronja Rövardotter må jag säga är min favvis av Lindgren-böckerna. :-) För den boken var den första boken jag läste av Lindgren när jag var liten, många minnen i den då. ^^

Av: Titti

Titti — Thu, 02 Oct 2008 20:56:08 +0000

Hittade tillbaks till den här gamla tråden och kom på att jag måste tipsa Mingus om Farmorsresan av Edith Unnerstad. Perfekt för en 6-åring som vill höra kapitelböcker! Även om Unnerstad inte kan mäta sig med Astrid Lindgren (vem kan det?) så tycker jag att hon har blivit sorgligt bortglömd.

Av: Britta

Britta — Fri, 13 Jun 2008 20:47:52 +0000

Bullerbyböckerna var mina klara favoriter, när jag var liten. Lisa och jag var lika gamla, när ”Alla vi barn i Bullerbyn kom ut” och jag läste den så många gånger, att jag kunde de första sidorna utantill. Kanske var det för att farmor bodde i Vimmerbytrakten och det kändes så tryggt. Jag läste ofta de böckerna, när jag kände mig orolig och ledsen och då blev jag lugn.

När jag var 11 år kom Mio min Mio ut och jag tyckte mycket om den boken som vi läste i skolan, tror jag. Det var den sista Astrid Lindgrenboken som kom ut, medan jag var barn och därför blev det aldrig riktigt samma sak att läsa ”Bröderna Lejonhjärta”, Emil eller Ronja Rövardotter även om jag tycker mycket om dem också.

Kajsa Kavat, Sammelagust, Nils Karlsson Pyssling – de har alla ett helt annat skimmer över sig p g a att det var barnet som läste dem.

Av: Lotta

Lotta — Fri, 30 May 2008 06:37:19 +0000

Bokaktivisten:
Det roliga är att det är skilda meningar och att man uppfattar saker på olika sätt. På tal om vilse i pannkakan…vilken traumatisk barndom, konstigt att man inte blev mer skadad…
:) skojar bara lite, men som du förstår tyckte jag inte om den heller. Intressant uppsatsämne med egoister i barnlitteraturen.

Av: bokaktivisten

bokaktivisten — Thu, 29 May 2008 08:52:53 +0000

Lotta: Karlsson tycks vara som Vilse i pannkakan, väcker antingen hat eller kärlek. Själv gillade jag Karlsson väldigt mycket, älskade hans ohämmade egoism. Har alltid älskat storegoister i barnlitteraturen (tex Paddan i Susar i säven).

Jag har en kompis som berättat om sitt stora hat vad gäller Karlsson. Hon upplevde honom som en stor idiot och kände att han var en fånig clown vuxna försökte ”skoja till” det med. Karlsson är med andra ord en mycket kontoversiell figur, underbart eller hur?

Av: Lotta

Lotta — Thu, 29 May 2008 07:23:51 +0000

Hej,
när jag var mindre så var det Nils Karlsson pyssling och Allra käraste syster som jaga tyckte om.
Senare kom Bröderna Lejonhjärta som vi lyssnade på på biblioteket i en rund läshörna med kuddar och högtalare i lampan. Astrid Lindgrens röst som berättar….inget slår den upplevelsen.
Nästa favorit är Mästerdetektiven Blomqvist med den röda och vita rosen. Så spännande:)
En bok som jag absolut inte gillade var Karlsson på taket.

Av: Prinsessan

Prinsessan — Mon, 26 May 2008 08:53:27 +0000

När jag gick i första klass 1970 läste min lärare Mio, min Mio för klassen. Det var min första riktigt stora upplevelse av litteratur. Jag blev helt fångad av berättelsen. Därmed har Mio, min Mio alltid en särskild plats i mitt hjärta.

Av: Piratdrottningen Alwilda

Piratdrottningen Alwilda — Fri, 23 May 2008 13:25:06 +0000

Bokaktivisten:

Jo, du har helt rätt. Jag älskade mörker och farligheter när jag var liten (kanske något skadad av min vampyrentusiast till far), och blev dödligt uttråkad av Vitnos och andra små präktiga djur. Den farliga skogen i ”Hur gick det sen” var helt klart min favvoskog. Jag var lika fascinerad varje gång – ska de bli uppätna av något otäckt den HÄR gången kanske? (Hoppas, hoppas!)

(Om jag ska vara ärlig så kanske det var en liten släng av Nangijala med i slutet av Sunnanäng. Med jag håller det öppet för säkerhets skull. Och det är otroligt skickligt av Astrid att introducera det svåra med det fantastiska, det håller jag lungt med om! )

Av: bokaktivisten

bokaktivisten — Fri, 23 May 2008 12:07:51 +0000

Piratdrottning: känner mig lite som skurken som dräper dina sagofigurer. Dessutom kanske du har rätt och Astrid kanske nu blickar ner på mig med en sträng blick när jag tar livet av hennes figurer…Som sagt , det är sagor och vad som helst kan hända.

Själv har jag en engelsk mamma och ena foten har varit rejält inne i den engelska barnboksvärlden. Älskade alla eländiga föräldrarlösa barn i Burnetts böcker, har en tidigt grundlagt faiblesse för lite elände i böckerna. Vill gärna upplysa om att de flesta nursery rhymes engelska barn lär sig älska är tämligen eländiga historier återberättade med glatt tonfall och mycket humor: Ägget som går sönder och ingen kan laga; Tre blinda möss som jagas med kniven; Babyvaggan i trädet som trillar loss osv.

Är av den bestämda uppfattningen att barn kan uppskatta mörker och farligheter. Det fina med Mio och Astrids böcker är ju att hon serverar det på ett sätt så barnen får leva kvar i sin sagovärld, skickligt inte sant?

Av: David

David — Fri, 23 May 2008 11:51:54 +0000

Färgad av Mio min Mio så var jag länge övertygad att hela Harry Potterserien bara var Harrys deliriska drömmar medans han sakta kvävdes till döds i garderoben under Dursleys trappa.

Av: Piratdrottningen Alwilda

Piratdrottningen Alwilda — Fri, 23 May 2008 11:46:32 +0000

Eller var det typ hans afterlife? Hur som helst, I don’t like it. (Av någon anledning har min inre Kishti tagit över.)

Jag tror att jag blir mest upprörd för att jag gillade att skriva den här typen av sagor själv när jag var liten, och har fortfarande en dragning till det. Och jag skulle verkligen vända mig i min grav om någon i framtiden hittade dem och bestämde sig för att de dog. Nej, de gjorde de inte, det var synd om dem och sedan upplevde de fantastiska äventyr! För det är sagor, och där kan vad som helst hända. Men jag inser att mitt 8-åriga jag och Astrid kan haft något olika approach.

Fast jag vill ändå att allt ska vara sant, sant, sant, för annars är det inte roligt längre. :-p

Av: Piratdrottningen Alwilda

Piratdrottningen Alwilda — Fri, 23 May 2008 11:35:25 +0000

Well fine, to each his own.

Jag ser din poäng, men jag försöker att blunda och slå mig för öronen och skrika ”lalaalaalalalaalaalaa” allt vad jag kan, tro mig. :-) Jag är fullkomligt allergisk mot att hela Mio min Mio bara var ett grymt skämt, för att EGENTLIGEN sitter han bara där och är ihjälfrusen. Nej, jag vägrar.

*lallalaalaalaalaa*