Bokhora.se

Harlan Coben och de icke döda karaktärerna

Under de varma strandläsningarna söderut häromsistens kunde jag urskilja ett tema: karaktärer som man trodde var döda, men levde. Det är förvisso ganska spännande, man drar efter andan och tänker: Vilken grej!, men sen blir jag också lite besviken på Harlan Coben. Är det vad jag alltid ska förvänta mig av honom? De två böcker som jag har läst av honom har förvillande lika upplösningar. Är det ungefär som VC Andrews, som alltid skrev om syskon som blir kära i varandra? Harlan Coben har hittat sin grej: karaktärer som återuppstår. Vilka andra författare skriver om samma saker hela tiden?

8 kommentarer till “Harlan Coben och de icke döda karaktärerna”

  1. Maria skriver:

    philipa Gregory verkar ha fastnat i en loop o skriver om Tudortiden o hovet… Finns säkert många spännande uppslag men det blir lite för likt i längden

  2. Martina skriver:

    Dean Koontz! Vacker, känslokall/känslomässigt undernärd kvinna möter dyster ensam man – gärna med hund – och tillsammans besegrar de mörkrets makter, a.k.a. den amerikanska regeringen eller ett storföretag. Funkar som sammanfattning på säkert 90% av hans böcker.

  3. Suziluz skriver:

    Marian Keyes – olycklig tjej med relationsproblem börjar knarka eller supa, slutar knarka eller supa och träffar den fantastiske mannen, end of story. Förutsägbart, men ändå underhållande… ;)

  4. Johanna L skriver:

    Katarina von Bredow och Den Äldre Mannen.

  5. Dennis skriver:

    Jag läste ut min första Coben-bok, Den oskyldige, igår. Den var väl inte särskilt spännande tyckte jag. Är han bättre på annat håll, eller kan jag strunta i resten?

  6. anna n skriver:

    Martina: glöm inte Koontz eviga och ingående beskrivningar av huvudpersonernas vapenarsenal

  7. Hieronymus skriver:

    Cobens böcker påminner inte så lite om varandra, men jag diggar honom ändå. En annan som oftast skriver om samma sak är ju Lee Child, en annan av mina favoriter. Ensam hjälte, blir indragen i något skumt, misshandlar ett gäng människor, träffar en vacker men intelligent (och rolig) kvinna, löser fallet. Gotta love it.

  8. Helena skriver:

    Jo, Coben är sjukt formulaisk, men jag diggar honom, jag med. Likriktningen är en del av charmen: man vet vad man får. Som med Joy Fielding, Douglas Kennedy och Carol Goodman, även de kända för att knappast avvika från det vinnande konceptet.

Lämna en kommentar

Aktuellt

Bokhora möter Gunnhild Øyehaug

För två år sen läste jag en norsk roman som jag gillade massor, och nu har den glädjande nog kommit på svenska. ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug. Den är både lättsam, djup och pretentiös, fast pretentiös på ett väldigt charmigt vis.
”Vänta, blinka” är skickligt komponerad på ett Short Cuts-sätt där ett antal olika människor kopplas [...]

Språktidningen

Köp vårt Album!

Album

Twitter med mera