Snart, Sarah, snart…
Har ni tänkt på att lästakten ofta – men inte alltid – står i direkt motsats till hur stor förhandspeppen varit? I alla fall om man i begreppet ”lästakt” inkluderar själva startsträckan som leder upp till defactoläsandet: baksidesläsandet, petandet, luktandet, klappandet (vadå, bokfetischist, moi?).
Ta till exempel ”The Little Stranger”. Redan när Sarah Waters besökte Internationell Författarscen i januari 2007 och i förbifarten berättade att hon arbetade med en riktigt gotisk herresäteshistoria ropade jag, stärkt av flera glas vin i Kulturhusets bar (don’t drink and författarträffa, kids!), ”yay, gothic!” så att det ekade i hörsalen. Sedan dess har nog knappt en månad gått utan att jag kollat statusen på ”The Little Stranger”. Nu, när den äntligen är i min ägo, upptäcker jag att jag inte kan öppna den och börja läsa bara sådär. Nope, jag måste vänta till Det Rätta Tillfället; då såväl påverkbara som opåverkbara omständigheter klaffar och tiden att besöka Hundreds Hall är inne. Jag är ju så löjligt svag för gotiskt laddade herresätesskildringar (hej, ”Rebecca”!) och när Sarah väljer att öppna med meningen ”I first saw Hundreds Hall when I was ten years old” - enkelt och subtilt, men visst förstår man redan här vilken betydelse Hundreds Hall kommer att ha för berättelsen i stort? – vågar jag knappt läsa vidare av rädsla för att bli besviken. Jag menar, Sarah + England efter andra världskriget + gotik + ett mystiskt herresäte, hello upptrissade förväntningar! Det kan bli ett högt och platt fall, det här.
Kanske trotsar jag vidskepligheten och börjar läsa på allvar redan ikväll, kanske suger jag på karamellen ett tag till. Vi får se. Just nu ligger den i alla fall stadigt på nattduksbordet (bredvid napparna) och ömsom förpliktigar, ömsom förtjusar. Så bra att jag har ett sunt och distanserat förhållande till mina favoritförfattares alster…
Loading ...
RSS Bokhora.se
Ja, jag älskade hennes The Fingersmith. Kanonbra.
Å, det låter bra! Jag älskade också Ficktjuven. Och den andra som jag inte kommer ihåg namnet på, om ett kvinnofängelse. Fast först ska jag läsa Seance av John Harwood. Också bra hoppas jag.
läs den nu för sjutton, innan tjejerna blir rörligare och inte finner sig i föräldrarnas rätt till lästid längre (min läsning fick ett avbräck när dottern började rycka i boken hellre än att äta…) annars vet man inte när tillfället infinner sig.
Hihi! ”Yay, gothic!” -utropet är ju fantastiskt! Note to self inför det kommande Siri-besöket: drick inte för mycket vin i baren…annars kommer det vara jag som utbrister något liknande när hon pratar. Yay, Brooklyn! kanske? :)
Eller Park Slope, aiiight! :D
”jag måste vänta till Det Rätta Tillfället; då såväl påverkbara som opåverkbara omständigheter klaffar” — haha, jag förstår precis!! :)
Jag ser fram emot att läsa boken…