Det här med morgonläsningen
Jag har ju lyxen att kunna ligga lite och läsa på morgonen, mest eftersom Daniel är frukostansvarig (jag är middagsansvarig). Nu kör jag ett långt, långt morgonprojekt där jag läser Selma Lagerlöfs brev till Sophie Elkan. Det är en bok som absolut INTE går att sträckläsa, men ett par brev varje morgon går finemangs. Det är lätt att överdosera på den här boken nämligen.
Eftersom jag tidigare läst korrespondensen mellan Selma och Valborg Olander från samma tidsperiod (ÄLSKA omslagsbilden), så är det ganska roligt att jämföra händelser som finns med i båda böckerna och hur Selma beskriver det i de olika breven. Det blir försäkringar av typen ”du är den enda” åt båda hållen.
Skillnaderna är väl att Selma-Sophie rör sig mer kring det litterära, böcker, författarskvaller, litteraturrelaterade händelser, medan Selma-Valborg handlar mycket om hus, hem, vedinköp och resebetraktelser. Det egna skrivandet kommenteras förstås också, i båda böckerna men kanske med litet olika angreppssätt.
Jag antar att hon behövde båda dessa världar för att må bra. Jag kan känna igen det, från mitt eget sätt att röra mig mellan två världar i form av Stockholmslivet och det så diametralt motsatta Norrlandslivet.
Det får kanske bli Selmas brev till sin mamma härnäst?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Du har nog hittat rätt läsmetod – jag har bägge böckerna (Sofie och Valborg) på nattugsbordet men tröttnar snabbt. Man ska nog läsa dem som om det vore mörk choklad – liten smakbit i sänder! Ska prova morgonmetoden.
Tack Johanna,
för en fin betraktelse. Nu fick jag inspiration att återgå till de båda böckerna. Även jag känner igen mig i att ha tillgång till olika världar.
Visst har de varit litet tunglästa? Jag tycker det. Men jag gillar att få ihop helheten och jag tycker om det så länge det blir små doser Selma.
Och samma för Lustigkulle – vi verkar vara många som fastnat länge på dessa båda.
Men det gör ingenting. Vissa böcker kan man sysselsätta sig med under lång tid och sticka emellan med annat, det mår de bara bra av.