The final Ranelid
Bokmässan är över, hösten är här. Vad blev då facit för Ranelidsommaren? Själv har jag inte det minsta dåligt samvete – tre Ranelidtitlar har jag hunnit med. Att läsa tre böcker av en och samma författare, då tycker jag nog att man kan börja bedöma ett författarskap någorlunda.
För mig är det första intrycket väldigt bestående: Ranelids författarskap har vuxit ihop så starkt med hans mediala personlighet att det inte längre går att skilja dem åt. I min bok är detta inte någonting positivt. Mediamannen Björn Ranelid (författare, krönikör, estradör) är så starkt närvarande att jag hela tiden hör hans röst som läser boktexten. Det är jobbigt. Jättejobbigt, det stör min läsrytm. Jag tappar flytet, kommer på mig själv med att leta efter särskilt Ranelidska meningar, liksom för att bekräfta att om en gurka är 90% vatten eller vad det är, så är han 100% kreativa aforismer. Han är i vägen.
Den enda bok jag läste med någorlunda nöje, var därför hans senaste bok – om just aforismer. Här kunde jag för första gången slappna av, för här fick jag det jag undermedvetet sökte i de andra böckerna, mediamannen Ranelid. Idolporträtt varvas med klokheter som
Vi kan inte äta och kriga samtidigt. Det finns ett paradisäpple i alla människor. Modern skalar det åt barnet. Du ligger vid hennes bröst i den första måltiden. Det är lätt att sikta på hjärtat hos den som är hungrig.
För säkerhets skull även på tyska, franska och engelska. Den här boken ”Jag skänker dig mina vackraste ord” är ingenting annat än fantastisk. Jag tror faktiskt man klarar hela hans författarskap på den.
Sedan kan man, kanske rentav bör man, diskutera hur professionellt det är av mig att inte kunna se bortom personen Ranelid, utan låta honom stå i vägen för det skrivna. Jag erkänner detta, jag bjuder på detta. Jag är inte någon kritiker och jag tror att jag är långtifrån ensam om att känna så inför Ranelids författarskap. I synnerhet bland oss som börjar ta oss an verken först nu, efter att han mytifierats i media på olika vis.
Jag läste alltså ”Till alla människor på jorden och i himlen” samt ”Min son fäktas mot världen” och ovan nämnda ”Jag skänker dig mina vackraste ord”. Det finns fler titlar i bokhyllan och i iPoden och det är möjligt att jag någon gång tar mig an dem. Vi får se. Det är alltså inte så att jag finner författarskapet uselt, bara det att… det blir liksom en parodi nästan, ibland. Då är det bättre med sådant som aforismboken, som inte hymlar med det. Jag har också tidigare nämnt att jag är ganska likgiltig inför böckerna, och det intrycket står kvar. Okej, men inte mer.
Här kan du läsa övriga poster i serien ”Ranelidsommar”. Ni andra som hakade på, handen på hjärtat – vad blev facit?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag tänkte verkligen haka på och läsa Ranelid men det gick bara inte.
Allt jag hörde var hur hans egen röst i mitt inre. Tyvärr, för jag har för många år sedan läst och tyckt om vad jag läst.
”Sedan kan man, kanske rentav bör man, diskutera hur professionellt det är av mig att inte kunna se bortom personen Ranelid, utan låta honom stå i vägen för det skrivna.”
Rätt professionellt att erkänna och förhålla sig till detta.
Jag försökte mig på samma projekt förra sommaren men kom inte igenom en hel bok. Försökte i ärlighetens namn bara med en, sedan var det för mycket jag verkligen ville läsa som låg på nattduksbordet.:) Men det är som du säger, det är svårt att bortse från författaren i texten, men även när jag tyckte att jag gjorde det blev det för mycket svammel och upprepningar. Borde försöka med ytterligare en bok. Poängen var ju att jag också ville ha lite på fötterna när jag uttalade mig.
Handen på hjärtat: Jag läste de där 40 sidorna i ”Lustmördarna” tills vår bokcirkel på tapasstället i typ juni, och sedan har boken bara legat och varit ett stressmoment på nattduksbordet. Någon gång, kanske. Men jag hade också så svårt att bortse från hans röst och persona, orättvist men inte något jag tror han skulle ta illa upp av – han vill ju representera allt det vi förknippar med honom. Lyssnade på hans sommarprat från förra året, som en del av Ranelidsommaren, och rodnade inte sällan över de avancerade metaforerna.
Ja, men vill han att det ska stå över texten, det är ju frågan? Det är ändå onekligen intressant att vi är flera som har det problemet, personen Ranelid i vägen för böckerna. Och att vi har det gemensamt att vi börjat med hans författarskap i stora drag efter att han blivit riksaforismtillverkare. Blir nyfiken på hur mycket han säljer – är han så stor som han vill göra gällande? Det känns som om han är poppis, men ja, jag vet inte. Kan ju vara luftslott också.
Nej, det har du rätt i. Antagligen vill han att texten ska stå i fokus, men med en sådan utpräglad personlighet och med tanke på hur ofta han visar upp den personligheten i olika mediala sammanhang, så blir det sjukt svårt att bortse ifrån den. Jag kan tänka mig att det är luftslott att han säljer så mycket. Det borde gå att kolla upp på något sätt? Bjud in honom till måndagsmöte, kanske? Det vore något!
Ja, han skjuter nog sig i foten, det tror jag. Men måndagsmöte – jag vet inte om jag skulle klara det!
Haha, nej det lär vara en enorm påfrestning att prata med den mannen. Med tanke på hur det är att läsa eller lyssna på honom. Han var med i ”Efter tio” häromveckan (såg på tv4play) och bråkade med Jan Guillou. Rätt roligt klipp.
Jag måste tyvärr erkänna att det bara blev en enda Ranelid och jag vet inte riktigt varför det inte blev fler. Jag läste David Hills Obotliga Minne och tyckte verkligen att den var helt ok, men varje gång jag har sträckt mig efter en ny bok har jag tänkt ‘nej inte ranelid nu, men snart så, jag ska bara läsa den här först’. Problemet har inte varit att jag inte kan se förbi honom, faktiskt inte alls, men det var bara.. så himla svulstigt och pompöst, det blev aldrig ett sug efter mera. Dessutom är han väldigt påfrestande med sin bild av Kvinnligheten med stort K och med sina tankar om Livet med stort L, i efterhand har det skuggat den ganska fina – om än långrandiga – historien.
Det är helt enkelt inte min typ av böcker, men jag kan verkligen förstå att han säljer mycket. Kan det vara så att det kanske är samma målgrupp som Paulo Coelho? Lite Insikter Om Livet? Lite Manligt och Kvinnligt?
Mycket troligt att målgruppen är ungefär den samma. På bokmässan drog han nästan lika stora kvinnoskaror som Jonas H-K brukar göra, möjligen är väl Björns kvinnor lite, lite äldre. Det är intressant. Jag undrar om man kan rota i försäljningssiffror på något vis, skulle vilja veta om populariteten dalat eller ökat i takt med den massmediala showen.
Han var en jäkligt bra svensklärare en gång i tiden…
Jag tycker mycket om flera av romanerna – min favorit är MÄSTAREN.
Augustprismottagaren Björn Ranelid har väldigt många läsare.
Jag var för några år sedan ”försångare” till honom när vi tillsammans uppträdde i svensktalande Finland. Fullsatta hus och väldigt många som efter Björns framträdande ville inhandla signerade böcker.
Hej Alla,
Det som är så underbart med Björn Ranelid är att han på något vis framkallar känslor hos alla han möter. Hos vissa blandade känslor, hos andra entydig entusiasm, hos Annika Lantz är det mest bombastiska känslor.. Han drog mycket kvinnor till sina signeringar och framträdanden under bokmässan men det finns även otippat många (unga) män som tycker om att Ranelid utan filter ger sig hän åt det som är viktigt för honom. Jag tycker absolut att ni kan överväga att bjuda in honom, Björn ställer säkert upp, bara ni kan föreslå ett datum.
Många hälsningar
Annika Beijbom
(Som fortfarande hämtar andan efter bokmässe-centrifugen, det var kul och ack så intensivt! )
Jag köpte faktiskt en av hans böcker; Bär ditt barn som den sista droppen vatten, men det gick inte. Kan inte bortse från honom som person. Det är helt enkelt omöjligt.