Katolicism där man minst anar, eller?
En annan sak som jag tänker på i det här med Bang, det är att hon konverterar till katolicismen i sen ålder. Det har även Birgitta Stenberg gjort – det pratade hon litegrann om när vi lyssnade till henne på Textival förra våren. Birgitta Stenberg och Bang har också det gemensamt, att de är/var bisexuella. Bang levde en stor del av sitt liv tillsammans med en kvinna, och jag tror att också Birgitta är mest åt kvinnor.
För mig som visserligen sorgligt oinsatt i katolicism, syns det ändå underligt att man väljer just den religionen, så oförlåtande mot homosexualitet som den känns. Men kanske har jag fel? Det är ju ändå två väldigt stridbara och starka kvinnor som jag inbillar mig inte går tysta när de blir diskriminerade.
Det är svårt med religion, jag tänker att man kanske inte riktigt kan välja så självständigt som i annat, att det är mer så att man blir vald. Och då är det väl inte mycket att göra åt, men ändå. Jag blir nyfiken på vad som driver!
Loading ...
RSS Bokhora.se
Haha, jag läste texten lite för fort och fick det till ”att Birgitta mest åt kvinnor” :-)
Jag tror det kan vara för stora växlar att dra, men samtidigt är det en intressant iakttagelse. Jag tycker det är intressant överhuvudtaget att man väljer/byter religion i vuxen ålder.
Det är väl just i vuxen ålder som det kan bli aktuellt. Jag har svårt att tro att ett barn eller yngre tonåring kan göra de värderingar som det i alla fall innebär att gå från den lutherska till den romerska. Byta religion vill jag inte kalla det, catholico betyder allomfattande, precis som i den trosbekännelse som används i svenska kyrkan, ”en helig allmännerlig kyrka”.
F ö är det få katoliker som kallar sin trosriktning katolsk utan oftast hör man order romersk, åtminstone i sydeuropa.
Jo, fast nu skulle ju betoningen ligga på ”väljer/byter” och inte på ”vuxen”. Alltså jag förundras över att man medvetet väljer eller byter religion överhuvudtaget.
Jag tror att vi generellt har en väldigt okunnig, konstig, skev uppfattning om katolicismen. Det är liksom bara abortförbud och som du säger, antihomosex, som vi känner till. Jag minns en diskussion i en större grupp journalister, där det påtalades hur oerhört viktigt det var att skriva om påvens inställning till kondomer. Alla nickade förnumstigt.
Efteråt höll en katolsk kollega på att skratta ihjäl sig åt detta, som hon tyckte urbarnsliga ”fråga påven om kondomer”.
En (kvinnlig) släkting till mig som ville konvertera hade en väldig dragning till det mystiska. Det var det hon inte tyckte sig finna i den mer prosaiska protestantismen.
En annan mycket vanlig fördom är ju att påven bestämmer allt och att han är ofelbar, vilket innebär att man måste göra precis som han säger i alla lägen (tex. när det gäller barnbegränsning). Det stämmer inte, däremot kan han uttala sig ”ex cathedra” i vissa trosfrågor och då har han av princip rätt. Men det har väl bara hänt två gånger i historien, vad jag vet…
Men det är väl i katolicismen som i andra religioner att alla väljer att tolka den lite som man själv vill. En del kristna församlingar till exempel, skiljer sej ju oerhört mycket från varandra trots att de tillhör samma religion. Så det borde väl inte vara någon skillnad i katolicismen?
Viktig poäng!
Men visst är det intressant, jag är öht rätt intresserad av religionsfrågor trots att jag inte är troende själv, men har delvis vuxit upp i skuggan av en rätt så… oförlåtande protestantisk trosform. Jag är alltid nyfiken på hur folk tänker och resonerar kring Gud.
Jag tycker också att det är en intressant fråga, och det jag inte kan förstå är hur man som till exempel homosexuell, kan tillhöra en religion där det inte är tillåtet att vara det, även om alla väljer att tolka religion utifrån sitt eget perspektiv.
Själv är jag uppvuxen i en pingstförsamling, en ganska ortodox sådan men är idag inte någon aktiv religionsutövare på något vis.
Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är litet konstigt att folk står i kyrkan och ger varandra äktenskapslöften inför en gud de inte tror på… Okej, jag förstår att det är för traditionen och att det är vackert och så vidare, men egentligen: om man till vardags anser att religion är löjligt och att kristna är töntar tycker jag att man kanske borde fundera litet först innan man bokar prästen.
Inte bara Bang och Birgitta Stenberg; kom ihåg Eva Alexandersson som skrev några av de mycket få lesbiska böckerna som fanns att få tag i på 70-talet. Hon var också katolik och det, vill jag minnas, fanns med i hennes böcker.
En liten trend? Spännande ämne, nu vill jag läsa. Bang och Stenberg är ju bra, men tror du att Alexandersson håller än idag?
Det var en våg av katolska konverteringar bland 1900-talets intellektuella och literära giganter. Det var helt enkelt lite coolt, med risk för att låta simpel här. Jag har fått för mig att många skrivande människor via katolicismen ville få in mer mystik, romantik och en känsla av det oerhörda i sina liv som en respons på vetenskap och psykoanalys till exempel.
Compton Mackenzie, Graham Greene och Evelyn Waugh ledde tydligen ”trenden”.
Oh, nu blir jag jättenyfiken på detta! Kanske ska kolla upp alltsammans lite mer noggrant, än bara några utkastade, lösryckta funderingar på bokhora. Tack snälla alla för en intressant disko!
snowflake: Det är väl tveksamt, jag vill minnas att de var rätt ”beige” men det fanns inte så mycket gay lit då. Smaken är dock olika, you never know. :-)
(minst) två av våra nuvarande akademiledamöter är katoliker.
Gunnel Vallqvist och Birgitta Trotzig.
Gunnel Vallqvist är ju vår stora Proust-översättare och 80-åriga Birgitta Trotzig (som ibland kallar sig vänsterkatolik) är en förebild för flera generationer författare och tänkare.
Bland nordiska katolska författare är väl annars Nobelpristagaren Sigrid Undset (ingen missar väl att ”Jenny” har kommit ut i efterlängtad ny uppplaga) den mest kända.
Det blev skandal – både bland protestanter och katoliker – då den frånskilda Sigrid Undset konverterade. År 1924, fyra år innan hon fick det stora priset, blev hon upptagen som leksyster hos dominikanerna.
Ena hälften av Nobwlpriaet skänkte Sigrid Undset till en fond som stödde föräldrar till förståndshandikappade barn. Andra hälften gick till obemedlade katoliker.
Nobelpriset
Inom den protestantiska kyrkan är kvinnan helt bortraderad. Vill man som kristen kvinna vända sig till en annan kvinna i bön får man bli katolik och tillbedja den heliga modern. Även en del av mystiken och ritualerna tror jag kan vara lockande för en del kvinnor. Jag är kristen, men inte katolik.
Jag är nog med Richard Dawkins här.