Book interrupted: En sedelärande historia
Ni kanske minns hur jag oohade och aahade över Peter Straubs nya roman ”A Dark Matter”, hans första på flera år? Hur jag ilade fram och tillbaka till brevlådan, förhandshajpade till stjärnorna och tillbaka innan jag ens sett omslaget?
Well. Det är nu min – ska vi säga lättentusiasmerade? – personlighet hoppar upp och biter mig i röven samtidigt som en annan av mina personligheter, vi kan kalla henne Eftertankens Kranka Blekhet-Helena, skadeglatt viskar ”jag sa ju det!”. Inte för att ”A Dark Matter” är dålig, för det är den absolut inte. Det är bara det att vännen Stephen Kings blurblöfte om att den är omöjlig att lägga ifrån sig när man börjat läsa inte riktigt stämmer. I alla fall inte om ni frågar mig. Nu är det ju så att Peter Straubs författarskap i stort präglas av en viss långsamhet – som jag gillar. Och det första kapitlet, när man får möta en väldigt typisk Peter Straub-figur i form av en författare i skaparkris, gillade jag skarpt. Det är sedan, när perspektivet byts och själva huvudberättelsen börjar nystas upp, som jag tappar intresset en smula. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta med att introducera en sympatisk ledsagare och sedan låta honom sitta på avbytarbänken i vem vet hur många hundra sidor. Kanske faller bitarna på plats när jag läst ut boken. Just nu sitter nämligen även ”A Dark Matter” på avbytarbänken medan jag roar mig med mer lockande läsprojekt. Kanske inte världens bästa betyg, men jag vill inte ge upp riktigt än.
Så håll ut, kära skräckvänner. Tids nog kommer en fullständig läsrapport, men just nu har jag mer brådskande böcker att ta itu med. Lionel Shrivers sjukförsäkringsroman, till exempel. Återstår att se om DEN lever upp till förväntningarna. Ja, hur ska man egentligen bära sig åt för att lägga band på sig? Jag vill ju inte förlora det där ljuvliga magpirret som infinner sig när jag har ett nytt boksläpp att se fram emot. Samtidigt börjar jag tröttna på alla dessa självutlösta antiklimax. Hur bär man sig åt för att hitta någon sorts balans i boklängtet? Tips mottages tacksamt till signaturen ”Lättentusiasmerad 80:a”.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Fortsätt som hittills! Du ser rillräckligt klart för att genomskåda dig själv!
Gunnar S (som tror på dig i vått (oftast!) och torrt.
Tack, snälle Gunnar! Jag ska försöka att ”keep up the good work”. :)
Jag tror vi delar något där; man går på hypen, blurben eller någon obskyr recension som lovar briljans, och så finner man sig undra var de hittade den. Själv har jag just upptäckt att vissa förlag bjuder på smakprov, ett gäng sidor att känna in sig på. Lycka (och en massa sparade slantar och frustrationer). Så långt har det funkat alldeles utmärkt för mig, även om man förstås inte får koll på hela händelseförlopp.
Annars är det helt okej, tycker jag, att inte läsa ut en bok om läsglädjen går i baklås. Släpp taget, bara ;-)
Ja, smakprovsmöjligheten är väldigt bra och helt klart något att utnyttja för att minimera antalet antiklimax. Angående det där med att släppa taget så är det något jag har väldigt svårt för. När det gäller ”A Dark Matter” finns det för mycket att gilla för att ge upp, även om det är lite tungrott. Men rent principiellt är jag med dig!