Okej, okej, sist ut av alla. Här kommer den.

1. Bäst i sommar?
Ge mig ett D, ge mig ett E, ge mig ett S… och K-N-A-U-S… och H-A-N. Alltså, Sarah Dessen, Knausgård och Jenny Han. Inga överraskningar där.
Sträckläste ”Paganini” en eftermiddag, och det är ju ett betyg på bra spänning. Sträckläste också kommande ”Det fördolda” på en tågresa, en skitbra svensk deckare. Mer om den 6 sep.

2. Sämst i sommar?
”Primtalens ensamhet” var trist. Sen har vi ju ”Easter parade” av Richard Yates. Han som inte är ”sämst” men som jag är allergisk mot. Och så dessa tre läs och glöm-böcker.

3. Vad har du helst läst på stranden?
(På balkongen eller i solstolen.) Har kört flera faktaböcker, kan rekommendera alla i del 1, 2 och 3.

4. Var har du läst mest?
När jag var i NY och när jag var uppe i Luleå. På semestern alltså. Sen när jag kom hem hit till Stockholm igen blev det mest fokus på eget bokskrivande.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Jag trillade in på faktan och det för att jag har så svårt att läsa fiktion när jag ska börja skriva själv. Det kan inte vara ungdomsböcker och inte romaner i min vanliga stil då, det bara stör.
Ett projekt jag misslyckades med var att jag tänkte läsa mycket mer norskt – men då var det just ungdoms… Gick inte.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Ett av mina sämre NY-köp var Amy Sohns ”Prospect Park West”. En bok som fick mig att bli rätt cyniskt penga och framgångshetsad i några dagar, och verkligen inte på ett bra sätt. Yta, yta, yta. Hatar den känslan, och gillade inte boken särskilt alltså.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Chockar nog inte så mycket genom att säga ”Min kamp 6″. Läste precis Denise Rudbergs och Therese Bohmans böcker, och de var på min längta-lista. Mer om dem imorgon.
På barn&ungdoms kommer massa jag ser fram emot, nytt av Gunnar Ardelius, Sofia Nordin, Ingrid Olsson, Sara Kadefors och ett par spännande debutanter.

Kolla in! Kolla in! Nu kan man beställa ”Mockingjay”, alltså del 3 i ”Hungerspelen”-trilogin på Bokus (på Adlibris kan man bara bevaka den än så länge). Så hurra! Det gjorde jag. Först ska jag bara läsa om ”Fatta eld” (del 2), så att jag är på banan igen.

I dag har jag läst ”Om jag kunde drömma” i serieformat.

Jag kan tänka mig att ni som verkligen älskar serien inte kommer att gilla Young Kims bilder av Bella, Edward och Jake, men jag tyckte att det var vansinnigt underhållande. Rasslande fort gick det också – det var så himla svårt att sluta.

Stephenie Meyer har tydligen suttit som en hök bakom Young Kim och studerat alla hennes illustrationer, men jag tycker faktiskt att det här var bättre än den vanliga versionen av boken. Perfekt avkoppling i soffan!

Det här måste jag ju tipsa om: Teen read award.
Man får tycka till i flera kategorier som best hottie, new writer, lip lock, series, villian, hero, med mera. Man röstar på nätet och det enda som verkar krävas är att man finns på facebook. Röstning fram till 30 aug.
Väldigt rolig grej, och en del av de böcker som vi pratat om här finns med.

Ojoj… Jag trodde att jag fått tag på en vanlig, realistisk bok om en NY-tjej som åker ner till Södern i USA för att hjälpa sin mamma att tömma mormoderns hus på en ö. Lite sommar, strand och kärlek var vad jag hoppades på.
Redan på färjan till ön hör tjejen talas om några lokala legender om den tidigare befolkningen som levde där, och de var en korsning mellan vanliga människor och sjöjungfrur, mermaids, eller sjö-män = mermen.
Hmm… Mermen…
Mina onda aningar bekräftas när hon träffar en jättesnygg kille på stranden, som alltid vill träffas på stranden men aldrig behöver bestämma en tid, för han ”märker när hon kommer dit” så att säga.
Right.
”Sea change” av Aimee Friedmann. Jag lägger in den under kategorin skräp man får vada igenom för att hitta pärlorna.

En annan i samma kategori blev ”And the heart says whatever” av Emily Gould som är självbiografiska historier. Hon jobbade tidigare på skvallersajten gawker i NY och det handlar en del om det, hur hon klarar av ett jobb som hon mer och mer börjar avsky, men framförallt om henne och fd pojkvännen Joseph, deras tid ihop + uppbrott. Väldigt mycket om honom. I en av de sista novellerna får han läsa hennes manus i förhand eftersom han är med så mycket och tydligen en halvkänd musiker om man vistas i vissa Brooklyn-NY-kretsar. Hon vill att han ska okeja det. Dagen efter ringer han och vill inte alls vara med i boken, ber henne stryka. I tacket på allra sista sidan ber hon om förlåtelse. Jaha…
Det här var det mest intressanta i den för annars tyckte jag hennes historia kändes som en rad skrivövningar. Okej skrivna, men poängen? Vad går det ut på? Vad ska jag känna? Typisk läs och glöm.

Dagens tredje besvikelse är ”Commencement” av J. Courtney Sullivan. Jag kan säga exakt vad som lockade mig till det här köpet – en blurb om att det var som om tjejerna från ”Prep” hade vuxit upp och börjat college. Curtis Sittenfeld-vibbar! Och östkustcollege, Smith, så lite riktig aka-porr på det. Wow!
Tyvärr levde den sen inte alls upp till blurben, inte på långa vägar. Jag tänkte inte på Sittenfeld en enda gång medan jag läste Sullivan. Däremot tänkte jag ‘men NÄR ska den komma igång?’ varannan minut för det var liksom bakgrund i 300 sidor. Ni vet, man läser starten, sen ska författaren ge lite bakgrund till en karaktär eller ett skede innan man kan komma igång igen. I Sullivans bok om fyra tjejer kändes det som att det var bakgrund mest hela tiden i 416 sidor. Ett skitkonstigt berättarsätt som aldrig gav mig någon ‘här och nu’-känsla, och därmed aldrig grep tag i mig. Efter drygt 300 sidor kom det till råga på allt in en supermärklig deckartråd, heeeelt bisarr, om en av tjejerna. Nej, en riktigt dålig bok. Det är såna här som får mig att fortsätta med min 50 sidors-regel = läsa 50 sidor och sen ge upp om det inte är bra. Här läste jag 416 sega sidor och vad fick jag för det? Absolut inget!!

Det var den dåliga bokshoppingen från NY-resan. Så småningom när jag läst resten hoppas jag att det blir rapporter med en annan vinkel.

Under kategorin ”navelskådning” kan jag förresten meddela att jag har börjat läsa på engelska. Det var omöjligt att undvika när vi började leta nya manus på mitt nya jobb och nu har jag liksom kommit in i det. Lite som att sätta på en knapp, var det. Jag har tidigare alltid sagt att jag var för lat för att göra det, men nu inser jag att det är största vinsten. Inte minst för att läsa sista delen i Hungerspelen-trilogin så fort den släpps på engelska. ”Mockingjay” släpps 24 augusti. Den svenska översättningen, ”Revolt”, kommer inte förrän 20 oktober. Som om jag skulle orka vänta så länge!

P.S. Ni har väl förresten sett att filmrättigheterna är sålda och att Suzanne Collins skriver på filmmanuset? Min oförställda glädje, så spännande!

Pernilla och Maria på eminenta bokfreak har varit gästläsare och gästrecenserare av min nya bok, ”Saker som aldrig händer”. De hade en chattdiskussion om den sen, så här:

”Saker som aldrig händer” är Johanna Lindbäcks fjärde bok. Den handlar om Andreas som blir sviken både av tjejen han är ihop med, Hanna, och sina kompisar. Han har precis flyttat från Luleå och sin mamma (som har fått jobb i Stockholm) till sin pappa i Björsbyn, ett litet samhälle utanför stan. Inget känns direkt bra. Granne med pappan bor Eriks familj. Erik och Andreas var alltid tillsammans förr. Nu känner de inte varandra längre. Men går det att hitta tillbaka? Till det som en gång var?

Pernilla säger:
”Saker som aldrig händer” alltså. Gillar du eller gillar du inte?

Maria säger:
Jag gillar den förkrossade känslan som Andreas upplever i och med sitt bryt från Hanna. Den kändes realistisk. Men jag har nog aldrig läst om en kille som upplevt ett relationsslut så. Uppfriskande!

Pernilla säger:
Inte jag heller. Jag gillar att Andreas, Hanna och Erik verkligen känns som på riktigt. Det är ju stora (enorma!) känslor det handlar om, men det är ändå smågrejer Lindbäck berättar med. Häftigt! De små detaljerna alltså. Till exempel alla ”Efteråt” och ”Underbart nummer 4”.

SPOILERVARNING! Pga av en kommentar om fler onödiga spoilers, ni som inte vill veta för mycket om vad som händer, hoppa ner till SLUT PÅ SPOILERS! Där är faran över.

Maria säger:
Det är väl det som gör att jag blir så sur på hur Andreas och Hanna inte bara gör slut i och med avslöjandet om Hannas otrohet. I verkligheten är inte allt svart eller vitt. Andreas vet inte vad han vill, det där kan jag verkligen känna igen mig i, när man är i Den stora krisen i ett förhållande, men samtidigt som man hatar allt som personen har gjort kan man liksom inte släppa taget.

Och i hur Andreas skäms så inför sina kompisar, fast det är de som borde skämmas (och det gör de säkert också fast inte Andreas uppever det) för att de inte berättade om Hannas otrohet.

Pernilla säger:
Sur?

Maria säger:
Jamen liksom sur. Ge upp det! vill man ju bara skrika till dem.

Pernilla säger:
Aha, okej. Men så lätt är det ju aldrig som sagt.

Maria säger:
Vad tyckte du om Erik då? Jag blev lite småkär i honom.

Pernilla säger:
Erik gillar jag verkligen! Och att han och Andreas hittar tillbaka till varandra. Det kan jag känna igen mig i. Att det man upplevt med sin bästis för många år sedan går att plocka fram igen. Även om flera år har gått och en massa saker kommit emellan.

Maria säger:
Jag tyckte att det gick förvånansvärt lätt för dem att hitta tillbaka, gjorde det inte det?

Pernilla säger:
Jo, men jag tror inte det behöver vara så svårt. Om man inte hänger upp sig på sakerna som hänt emellan då.

Maria säger:
Och Hanna, vad tyckte du om henne?

Pernilla säger:
Innan vi lämnar Erik vill jag bara säga att nästa bok gärna får handla om honom!

Maria säger:
Ja! Den hade jag velat läsa. Det hade förresten kunnat bli en bok om Hanna också.

Pernilla säger:
Absolut. Hanna får jag inget riktigt grepp om, jag upplever henne på långt håll. Men det är väl liksom det som är meningen. Så känner ju Andreas det. Han vet inte längre vem hon är.

Johanna L går (med tillstånd!) in och klipper en sak som var lite spoilig. Om ni vill läsa den kompletta texten MED spoiler så gå till bokfreak.

Pernilla säger:
Hon och Andreas verkar ha haft det så fint ihop, det gör det hela ganska sorgligt… Eller att Andreas tyckte det i alla fall.

Maria säger:
Man får ju bara det från Andreas synvinkel. Men jag tycker nog inte att de verkar ha det så fint ihop. Det är snarare en relation på nåder, att han inte är värdig henne och känner sig ovärdig henne på något sätt.

Pernilla säger:
Mm, i slutet ja. Av relationen alltså. Jobbig känsla verkligen.

Maria säger:
Jag tycker nog att det är så lite hela tiden.

Johanna L går in och klipper en sak till och därmed är det:
SLUT PÅ SPOILERS! SLUT PÅ SPOILERS! SLUT PÅ SPOILERS!

Pernilla säger:
Allt slutade mer plötsligt än jag trodde…

Maria säger:
Ja, jag blev lite besviken över det. Men samtidigt finns det ju massa att diskutera efter att man läst boken?
Jag tycker nog ändå att det här är min favvis bland Lindbäcks böcker. Mest trovärdig.

Pernilla säger:
Det tror jag! Det handlar ändå om ”vanliga” problem. Det gillar jag.
Min favorit också! Helt klart! Det känns som om hon har hittar rätt. Story, språk… Det är hon liksom.

Maria säger:
Läs den! Säger jag bara.

Pernilla säger:
Jag med!

Det här är fortsättningen på ”Sommaren jag blev vacker” (”The summer I turned pretty” originaltitel) som jag blev oväntat förtjust i. På plats i NY blev därför ”It’s not summer without you” en av de första böckerna jag köpte, typ på allra första promenaden. Jag var ganska skeptisk innan, för fortsättningar?, det är ju svårt. Ofta tycker jag det känns som att man inte får så mycket ny historia som en massa omtjatade reprishändelser. Och med tanke på att 1:an var så bra, givet läge för besvikelse?
Men.
Men! Jag blev inte besviken! Inte ens pyttelite.
Den här boken startar ett år efter den första slutade, och man får veta vad som hänt under det året. Det är en hel del, både ledsamma och fantastiska saker. I första boken var det ett berättargrepp med tillbakablickar från Bellys tidigare somrar, men här i den andra är det istället Jeremiah som fått några kapitel. Det funkar faktiskt att öppna upp perspektiven så. Huvudfokuset ligger precis som i den första på Belly och brorsorna Conrad och Jeremiah. Bara med ännu mer fokus kan man säga. Intensivt som tusan!

Det som lyfter Jenny Hans böcker över medel är att hon skriver med ett himla driv, totala bladvändare, och att hon lyckas skapa så ovanligt bra figurer. (Väldigt Sarah Dessen.) Jag menar, jag vet ju vem jag håller på i den här lovetrianglen, men jag tycker ändå supermycket om den andra. Nästan på gränsen till att jag ändrar mig. Ni vem som team Edward eller team Jacob i Twilight? Man får precis samma starka känslor här – bara så mycket bättre levererade*. Och den här 2:an slutar skitspännade, så nu är jag verkligen sugen på att läsa 3:an som ska komma nästa sommar. Ingen tvekan längre, jag är övertygad om att den blir lika bra som 1:an och 2:an!

* När jag träffade henne berättade hon att hon nu medan skrivandet av 3:an var i full gång hade slutat kolla sina läsarmejl för det kom 30 stycken varje dag som alla gick ut på att tjejer bönade och bad henne välja Conrad, eller Jeremiah. Givetvis försökte jag få henne att avslöja vem det skulle bli, men nix. Men mer om det snart!

Ta det lugnt, jag har tänkt till. Printa ut valfri lista och gå till bibblan eller bokaffären. Läs-semestern är räddad. (Visst är det fint med ödmjukhet?) Kolla här bara:

Du vill ha somriga böcker, alltså där sommaren är en stor del av innehållet?
Musikfestivalböckerna ”Roskilde” och ”Øya” av Linn Strømsborg.
”Sommarljus, och sen kommer natten” av Jon Kalman Stefansson. Finns i pocket!
”Till sista andetaget” av Anne Swärd
(De två senare har i och för sig alla årstider i sig, men även sommar. )
”Sommaren jag blev vacker” av Jenny Han.
”Mycket mer än så” av Sarah Dessen.

Du vill bara ha några bra böcker, strunt i årstiderna?
”Yarden” av Kristian Lundberg.
”Jag vet ingenting om dig” av Titti Persson.
”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug.
”Människoätande människor i Märsta” av Aase Berg.

Du vill ha min favoritgenre välskriven underhållningslitteratur?
”Halva liv” av Mats Strandberg. Ny i pocket! Mats Strandberg känns som en liten hemlighet i läs-Sverige. Hoppas att hans tredje roman ändrar på det, för den är så himla himla bra! JoÖ gillade den äldre historien bäst, jag gillar den moderna. Ni ser, det finns något för alla här.
”Det är så logiskt alla fattar utom du” av Lisa Bjärbo.

Du vill ha ett läsprojekt i sommar?
”En dramatikers dagbok” av Lars Norén. Pocket! Marcel Proust är sååå 2003, nu ägnar vi oss åt Norén och nästa sommar tar vi Knausgård (som kanske finns på svenska då i flera delar, annars förespråkar jag ju ”Min kamp” när som helst om man känner för att läsa på norska).

Du vill ha deckare?
Deon Meyers ”Jägarens hjärta”, också ny i pocket.
Åsa Larsson, alltid.
Jo Nesbø, alltid. Men kom ihåg att man kan skippa del 1 och 2 i Harry Hole-serien, ”Kackerlackorna” och ”Fladdermusmannen”. De är inte så speciella. Gå direkt till ”Rödhake”.

Fler önskemål?

Jag har varit så ointresserad av hela Bree Tanner-släppet, men när jag gick förbi en bokhandel häromdagen kunde jag inte undvika att se den.
Det är ju i princip en liten broschyr*! Jag blev så förvånad! Trodde absolut att Stephenie Meyer var den typen av författare som fläskade på längre och längre för varje bok, precis som i Twilight-serien, men så kommer detta smäckra alster. 168 sidor.
Kan självklart inte låta bli att undra därför: är det ett snabbt och kort hastverk som kommit till för att förlaget och publiken pressat på, eller är det en koncentrerad och fokuserad liten bok?

* Alltså i jämförelse med de tidigare.