Men hur sjukt är det inte att till och med Adlibris har koll på mitt köpstopp? (Källa: Twitter.) Dock tror jag inte att det kommer gå så långt att de vägrar låta mig handla, det vore väl tjänstefel?

Lågt av Jessica att skriva ett retstickeinlägg om hur hon precis köpt den av oss båda hett efterlängtade ”Freedom”. Tror ni att jag föll till föga? Ack nej! Nästa tisdag, den 31 augusti, släpps den hos Adlibris och då kan jag köpa den för ett presentkort som jag fått i present och som följaktligen ingalunda bryter mitt köpstopp. Så länge det inte är jag som betalar… Det fina med detta är ju att jag själv kan diktera reglerna.

Nu har mitt i bokbloggosfären mycket uppmärksammade köpstopp varit igång i fem dagar. Fem dagar av frestelser och begär som kvävts i sin linda, fem dagar av idel prövningar. För mig, som är van vid att leva upp till Oscar Wildes devis ”The only way to get rid of a temptation is to yield to it” (alternativt den mindre litterära L’Oréaldevisen ”Because I’m worth it”), har det varit svåra dagar. Men! Än så länge har jag skött mig exemplariskt – inte ett endaste litet ”oops” i bokköpsväg. Jag har hämtat ut Jennifer Weiners senaste från biblioteket, men inte ens den hårdaste av regelskrivare kan väl på fullt allvar mena att bokköp även ska innefatta biblioteksreservationer?

För att se till att jag håller mina ord tänkte jag en gång i veckan stämma av lite. Min bokköpstoppvecka, helt enkelt. I en bok jag nyligen läst – faktiskt ovan nämnda Weiner som jag kommer recensera senare i veckan – använder sig en av personerna, en före detta missbrukare som går på AA-möten, av metoden HALT. Står för de frågor man ska ställa sig varje gång suget dyker upp. Hungry? Angry? Lonely? Tired? Genom att känna efter och bocka av ska man tydligen kunna precisera hur suget efter ens drug of choice - böcker då, i mitt fall – uppstår; vilka känslor som egentligen ligger bakom. Kanske något att applicera även på köpstopp?

Veckans status, alltså.

Hungrig? På mat? Nej, jag åt precis. Skulle däremot inte banga på ett besök till English Bookshop efter jobbet.
Arg? Lite förbannad på recensenten i GP, som så uppenbart sågar Therese Bohmans vackra, stämningsfulla och Falkenlanddoftande debut ”Den drunknade” därför att hon inte håller med om de uttalanden Bohman gjort i tidigare konstdebatter. Alla kan inte älska allt och alla, men lite mer underbyggt och mindre förutsägbart, tack!
Ensam? Nej, det är jag aldrig. Som tur är/tyvärr.
Trött? Mmm. Drabbades av hybris i lördags och inbillade mig att jag kunde dricka glas efter glas vin till klockan ett på natten utan konsekvenser. Det kunde jag inte.
Antal köpta böcker sedan sist: Noll! Zero! Zilch!
Antal böcker jag önskat att jag köpt: Tja, fem? En för varje dag.
Om jag inte hade köpstopp skulle jag köpa… Jonathan Franzens nya och allmänt tokhyllade roman ”Freedom”. Tyckte mycket, mycket om ”The Corrections” när den kom och har längtat efter nytt material från Franzen i nära nog ett decennium. Har dock blivit lovad presentkort på Adlibris så den kommer nog att vara i min ägo tids nog ändå… Presentkort som ges från andra räknas ju inte, om det inte skulle vara pistolhot eller tvång inblandade från min sida. Så desperat har jag inte blivit. Än.

Någon som hängt på köpstoppet som vill debriefa lite?

Ni vet sagan om Peter och vargen? Jag känner mig lite som Peter när jag – för vilken gång i ordningen vet jag inte, jag blev med nöd och näppe godkänd i matte och kan inte räkna så långt – yttrar ordet ”köpstopp”. Mina köpstoppsperioder brukar, som trogna bokhoraläsare vet, sluta med att jag köper fler böcker än vanligt. Alltså räknar jag inte med att någon, ens jag själv, ska lyssna när jag nu återigen är flickan som ropade köpstopp.

Tänkte ändå, utifall att det faktiskt ÄR allvar den här gången, göra en lista på temat ”Därför köpstopp”. 

1. Mitt hem har tagits gisslan av mina bokhögar. När som helst kan ett SWAT-team med Bruce Willis, eller vem som nu är 10-talets Bruce Willis (om jag inte läste hela tiden skulle jag kanske veta det),  i spetsen bryta sig in och skrika ”FREEZE”. I varje rum – inklusive badrum och, sist jag kollade, tvättstuga – tornar böckerna upp sig. Feng shui-anhängare skulle hamna i spontan koma efter ett besök hemma hos mig. Nog för att det är mysigt och allmänt atmosfärsskapande med böcker, men nu har det gått så långt att vilken besiktigare som helst skulle se det som en arbetsskada waiting to happen. Och tänk på barnen! Och katterna! Kvällstidningsrubriken ”BOKHORAFAMILJ I BOKDÖDSCHOCK” är verkligen ingen rubrik jag vill se.

2. Ration mellan inköpta och lästa böcker är inte bara skev. Den är totalt uppfuckad.

3. Ni kanske förstod det av punkt 1, men det är akut slut på bokhyllor. Jag måste göra en ordentlig rensning bland gamla böcker innan jag ens kan börja tänka på att köpa nytt.

4. Saker jag försakat för att istället lägga pengar på böcker: synundersökning och glasögon (läsrelaterad skada? Vem vet, men det är i alla fall på tiden att jag skaffar mig boknördens kanske mest typiska attribut), frisörbesök (har inte klippt mig sedan december 2009), höstkappa (min älskade Gilmore Girls-kappa går fortfarande inte att knäppa efter tvillinggraviditeten), ny parfym, restaurangbesök, dvd-boxar, smink, badkar (att läsa i)…

5. Med tanke på alla gratisböcker jag har tillgång till via Bokhora vore det väl skam om jag inte skulle klara av ett litet köpstopp på, säg, två månader? Tänk på barnen utanför bokbloggosfären!

6. Min man, som haft en ängels tålamod när det gäller mina litterära vidlyftigheter i snart tio år, har börjat gnälla över alla bokpaket. Om några till oannonserade beställningar kan gnället övergå i ett morrande. För den äktenskapliga fridens skull är det nog läge för ett köpstopp.

7. Jag har tillgång till ett utmärkt bibliotek.

8. Att hetsshoppa böcker är, sist jag kollade i FN-konventionen, ingen mänsklig rättighet.

Där har vi det. Kalla fakta, obestridbara bevis som tillsammans målar upp bilden av en djupt störd individ vars abibliofobi för länge sedan antagit enorma proportioner. Nej, jag tänker inte börja gråta och bryta ihop, det här är ingen TV3-dokumentär, men jag inser ju att det är dags för förändring. Köpstopp, alltså. Effekt: omedelbar. Varaktighet: tills bokhögarna är under kontroll. Undantag: inga. Hårt, men rättvist. Min första köpstoppsrelaterade handling blir att gå till biblioteket och låna Jennifer Weiners nya roman ”Fly Away Home”. Jag äger alla hennes tidigare böcker och har dessutom för vana att läsa om åtminstone ”Good in Bed” och ”Little Earthquakes” närhelst andan faller på, omständigheter som under en mer förlåtande köpstoppsregim skulle kunna bädda för undantagstillstånd. Men nej, här görs inga undantag! Om jag läser och gillar så mycket att det blir omläsningsläge får jag köpa den då. Företrädelsevis i pocket. Tough love baby, tough love. Och hörni, ni får jättegärna hjälpa till genom att fråga hur det går! Frestelser kommer att ignoreras efter förmåga. Om någon annan abibliofob vill hänga på vore det förstås jätteroligt. Tillsammans blir vi starka…!

PS: Jag har även, inspirerad av Jessicas fantastiska resultat, börjat träna och äta som vilken Blossom Tainton-kopia som helst. Detta är förändringarnas höst, märk mina ord! Har dock bara marginellt större tilltro till träningsprojektet… Persistence, thy name is NOT Helena.

Fick hem min mest omfångsrika Adlibrisförändelse hittills i går. Vi snackar låda modell större! Tidigare har jag förundrats över Adlibris paketering -  en pytteliten pocketbok skramlar runt i ett jättepaket, så onödigt! – men den här gången var formatet befogat. Med undantag för en – jag måste blurbcitera eftersom det låter så oemotståndligt – ”hair-raising tribute to the classic British ghost story” rör det sig om amerikansk psykologisk spänning. Majoriteten av dem utspelar sig i förorts- eller småstadsmiljö; det är ingen slump. Alltsedan jag började läsa Linwood Barclay och David Levien har jag insett att förortsthrillers (suburban thrillers låter onekligen tjusigare) är, ursäkta den slappa anglicismen, the shit. Veckans subgenre! (Förra veckans var ju beach house-litt som ni vet.) Blev lite förvånad över att jag lyckades få ihop en så ansenlig samling böcker på det tämligen smala temat. Vem vet, jag kanske bara nuddat toppen på isberget…? Den klassiska spökhistoriehyllningen heter ”Banquet for the Damned” och är skriven av Adam L.G. Levill. Mycket pepp på den! De övriga böckerna är ”Neighborhood Watch”, klockren förortsthriller) av Cammie McGovern, ”Still Missing” av Chevy Stevens, tidigare eftersuktade ”The Girl in the Woods” av Jennifer McMahon (rejäla ”Hemliga historien”-vibbar på intrigen!), dubbelt prisbelönade och Stephen King-uppsnackade ”Sharp Objects” och uppföljaren ”Dark Places” av Gillian McFlynn (verkar mörkt, rått och bra) samt ”Play Dead” av Harlan Coben. Den sistnämnda är Cobens romandebut från 1990 som nu givits ut på nytt. Detta att återutge författares debutverk när de börjat sälja multum är ett väl beprövat knep inom förlagsvärlden. Kvaliteten brukar vara rätt medioker men visst finns det undantag som bekräftar regeln: Tracy Chevaliers debut ”The Virgin Blue” håller minst lika hög standard som hennes vid tidpunkten av förstautgivningen mer upphaussade efterföljare. Jag är således milt skeptisk till ”Play Dead”, men det är klart att jag måste läsa den!

Recensioner på samtliga böcker kommer givetvis så småningom. Och kom ihåg var ni läste det först: förortsthrillers är det nya svarta inom spänningslitteraturen!

Maria Lang-sommaren fortsätter! I förra veckan besökte jag Nora, den lilla pittoreska staden i södra Bergslagen som stått modell för Maria Langs Skoga. Eftersom vi har sommarstuga i trakten, och eftersom min mamma är uppvuxen i krokarna, har jag varit i Nora minst en gång varje sommar. Alltsedan 1992, då mitt pusseldeckarintresse väcktes på allvar och jag klämde i princip hela Langs produktion under en regnig sommar, har det blivit ännu fler besök. För Langkännare är nämligen Nora ett mecka, inte minst när det gäller att hitta svåråtkomliga förstautgåvor. Vid det här laget har jag sedan länge alla titlar utom ett par, allmänt erkänt genomusla, från hennes allra sista år. Nu är det alltså fina omslag och välbevarade förstautgåvor jag letar. Har tänkt mig något slags display av de finaste originalutgåvorna på den enda (än så länge..) bokhyllefria väggen i mitt bibliotek. Boknörd, jag? Största kapet jag gjort i Nora var för tre somrar sedan, då jag hittade ett ex av den legendariskt svåråtkomliga novellsamlingen ”Ögonen” (läs mer här). Om jag ska vara riktigt ärlig var nog själva jakten roligare än läsningen; med undantag för ”Att få meta ifred” och ”Operan ger i afton…”, där allt tyder på att Puck gör en efterlängtad comeback, är samlingen inget vidare. Men åh, adrenalinrushen då jag stod utanför Nora Diversehandel och såg ”Ögonen” i skyltfönstret! Den största rariteten som erbjöds i år var Langs självbiografi ”Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang”. Den är visserligen utmärkt, men 400 kronor kändes lite väl mastigt. Istället köpte jag förstautgåvor av ”Tragedi på en lantkyrkogård” (1954), ”Mörkögda augustinatt” (1956) och ”Körsbär i november” (1976).

Jag passade även på att titta in i Magdalena Perssons två Maria Lang-stugor som hon inrett på sin tomt. Urklipp, böcker och all tänkbar sorts trivia högt och lågt, jättekul för en fanatiker som jag! Om ni vill besöka Magdalena går det bra att kontakta henne på magda.persson@tele2.se eller på telefonnr 0734099464. Hon är även en av flera guider under de Maria Lang-turer som hålls i Nora under sommarhalvåret. Mer information om tider etc hittar ni här.

Christer Wijk… eller är det Ture Sventon?

Det här är nörderi på HÖG nivå. Magdalena har låtit specialbeställa två dockor som ska föreställa Anneli Hammar och Dina Richardsson från ”Kung Liljekonvalje av dungen”. Underbart! Riktigt porträttlika är de också, i alla fall med lite god vilja.

Mina bokhorainlägg fanns bland urklippen!

… och ett gammalt The Girl Least Likely To-inlägg!

Efter besöket hos Magdalena blev det Noraglass och ett besök i Ove Hoffners Maria Lang-tågvagn nere vid strandpromenaden. Ove Hoffner är Langs systerson och jag har alltid känt mig lite starstruck inför tanken på att träffa honom (det är så man vet att man är en nörd bortom ord; när en helt vanlig 68-årig gubbe från Nora gör en stum av beundran pga Langkonnotationerna). Han stod ändå henne väldigt nära och figurerar dessutom i en av hennes böcker (”Docka vit, docka röd”). Dessvärre började det ösregna på tvillingarna och tillförordnade barnvakter som inte kunde komma in i den gamla tågvagnen, så det blev ett väldigt kort besök. Hann knappt titta igenom allt men noterade en mycket lovande samling gamla första- och andrautgåvor. Måste tillbaka dit så fort som möjligt. Det var en genomblöt men lycklig Helena som styrde kosan mot stugan – och sträckläsning av ”Mörkögda augustinatt”, som jag läste för åtminstone tionde gången – framåt kvällen. En tanke gnagde dock hela tiden i bakhuvudet: exakt hur normalt är det att som (relativt) ung och (relativt) välanpassad kvinna vara så här besatt av en sedan åtskilliga år stendöd gammal pusseldeckarförfattare?

Har någon av er gjort en liknande pilgrimsresa i era favoritförfattares fotspår? I så fall, berätta!

Börjar gråta på 07.10-bussen medan ett tröstlöst regn piskar mot fönsterrutorna. ”Still Alice” borde säljas tillsammans med pappersnäsdukar; det var länge sedan en roman rörde mig till tårar men när Alice, som femtio år gammal och mitt uppe i en lysande forskarkarriär som psykologprofessor vid Harvard drabbas av Alzheimers, håller tal på en konferens – inte i egenskap av professor, utan som patient, måste jag riktigt ta tag i mig själv för att inte börja fulböla. Det blir fjärde gången under läsningen som Lisa Genova får mig att gråta.

Ett slutgiltigt omdöme, förhoppningsvis mindre vattendränkt, kommer när jag slutat gråta.

Läser igenom gamla blogginlägg för att besvara frågan ”vem var jag innan jag fick barn?”. Svaret: sju kilo lättare och åtskilliga L’Oréal-nyanser mörkare, men annars väldigt mycket samma person som nu. Som tur är. En detalj som slår mig när jag läser igenom det jag skrev under sommaren 2007 – det här var alltså pre-bokhora, på en numera insomnad blogspotblogg – är att det är väldigt mycket Denise Mina-lovebombing. Mer specifikt: Paddy Meehan-lovebombing, eftersom jag läste de tre första delarna i serien om den småfeta, envisa och allmänt übersympatiska Glasgowreportern i ett svep sommaren 2007. I slutet av juli det året utkom ”The Last Breath” och efter det… ingenting. Denise Minas officiella hemsida kallar fortfarande bok nummer två i serien, ”The Dead Hour”, för ”newest release”. På Amazon.co.uk får jag reda på att en ny bok i Alex Morrow-serien, ”The End of Wasp Season”, släpps i februari 2011. Well, det är ju trevligt och ännu trevligare ska det bli att läsa om Alexs tvillinggraviditet, men jag känner mig ändå som en besviken barnunge som med demonstrativt putande underläpp sitter och ropar ”MEN PADDY DÅ?!”. För visst var vi lovade minst fyra böcker om Paddy? Vad har hänt egentligen? Har Mina, till skillnad från mig, tröttnat på Paddy och bestämt sig för att ägna sig helhjärtat åt Alex Morrow? Selektiv skrivkramp? Serieavslutarvånda? Det är nästan så att jag måste försöka få till ett måndagsmöte med Denise så att jag kan luska vidare i saken…

Jaja, inget ont som inte har något gott med sig. Genom mitt önsketankessurfande på brittiska Amazon upptäcker jag att Ruth Rendell skrivit en ny psykologisk thriller, ”Tigerlily’s Orchids”. Utkommer den 5 augusti. Och två veckor senare kommer en ny Kate Atkinson med min fiktive pojkvän Jackson Brodie, ”Started Early, Took My Dog”! Bara titeln gör mig lite nykär i Atkinson.

Eftersom en hel del av våra besökare läser oss via rss så kanske ni inte ser våra twitterinlägg som visas nedanför annonserna i högerspalten. Så för att inte missa vårt twittrande, se till att även följa vårt twitter på http://twitter.com/bokhora där jag, Johanna Ö och Johanna K twittrar om läsning och böcker i allmänhet. Vi kanske verkar lite Annika Lantziga eftersom vi själva inte följer någon men det gör vi egentligen fast bara via våra egna konton @sessan, @jossibaloo, @kaospatrullen (Johanna L twittrar också, fast från sitt eget @johannalindback.)

Blir oftast lite mer spontana inlägg där om nyheter och små läsupplevelser.

… och numera finns även Helena på Twitter! @helenadahlgren

När jag var tolv, tretton år läste jag Agatha Christies deckare på löpande band. Bonnierpockets serie, som man kunde köpa för 37 kronor om jag inte minns fel. (Ah, tiden då man kunde köpa en pocketbok för två tjugolappar i fysiska bokhandlar!) Jag tog läsningen på yttersta allvar, skrev ner detaljerade anteckningar om misstänkta personer och gjorde allt för att knäcka nöten före Poirot och hans berömda små grå celler.

Jag lyckades nästan aldrig.

Nu sörjer jag att jag läst så gott som alla av Agatha Christies böcker, för det vore fint att bli överraskad för en gångs skull. I alla romaner av spänningsnatur som jag läst den senaste tiden har jag nämligen insett hur allt hänger ihop långt innan lösningen presenterats. Och då talar jag inte enbart om böcker som Camilla Läckbergs ”Fyrvaktaren”, där man väl nästan måste vara både blind och döv – eller åtminstone icke-läskunnig – för att inte ha sina aningar om vem mördaren är, utan om författare vars förmåga att skapa oväntade intrigvändningar ofta lovordas. Den mångombloggade Linwood Barclay, till exempel. Eller nu senast: Jodi Picoult, en författare som inte skriver regelrätta spänningsromaner men i sin senaste roman ”House Rules” vävt in en mordgåta i berättelsen. Jag vet inte om det är meningen att det ska vara en stor överraskning, men eftersom läsaren inte införståtts med lösningen gissar jag att det ska vara något slags överraskningsmoment. Men gud, det är ju så UPPENBART! Följ ledtrådarna, liksom. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att vi här på Bokhora liksom de amerikanska forum för dokusåpor som jag inte alls frekventerar hade html-taggar för spoilers så att jag kunde diskutera saken med andra läsare. Om någon hunnit läsa ”House Rules” – mejla mig så kan vi diskutera vidare! Jag gillar boken i övrigt, tycker att Picoult lyckats skildra Aspergers på ett känsligt och påläst sätt – även om likheterna med Mark Haddons ”Den besynnerliga händelsen med hunden i natten” inte direkt ger pluspoäng till Picoult. Snarare blir jag påmind om vilken liten pärla Haddons bok är, och blir sugen på att läsa om. Men ännu är inte sista sidan vänd, så jag ska få be om att återkomma med ett slutgiltigt omdöme. Jag hoppas bara att inte Picoult kommer att göra en stor show av avslöjandet som, om man läst boken noggrant, inte torde komma som en överraskning.

Har ni läst några böcker vars slut verkligen överraskade er på sistone? I så fall: tipsa mig! Visserligen är det kul att känna sig smart, men när orsaken snarare beror på författarna – möjligen kombinerat med en läsare som kanske lärt sig ett och annat genom åren av idogt deckartuggande – är det plötsligt inte alls lika roligt. Agatha Christie, jag saknar dig!

Senaste två veckorna har jag varit i New York. Helt underbart såklart, och även superhett. Mellan 35-40 grader nästan varje dag. Väldigt väldigt svettigt och ibland riktigt jobbigt. Det gick ju inte att hålla mitt normala tempo i det vädret men jag har ändå hunnit med en hel del bokrelaterat. Jag ska skriva mer om allt när jag känner mig mer normal. Mitt enda mål idag är att orka vara uppe till minst kl 20, men vi får se om det går… När dygnet är rättvänt igen kommer jag att blogga om :

- Bokshopping, givetvis! Just nu ligger alla mina nya böcker i frysen för en av lägenheterna vi hyrde hade massa kackerlackor. Jag vet inte om det är risk för spridning, men jag tog det säkra före det osäkra och stoppade in allt i pappersväg (i plastpåsar) i frysen direkt jag kom hem. Där dör de väl, the suckers. (Alla kläder ner i tvätten.) Andra knep mot ev kackerlackor? Skriv en kommentar, tack. Vill verkligen gardera mig mot dem.

- Readings. Lyckades hitta tre intressanta författaruppläsningar på olika bokhandlar. Två var bra och en var pretto till max. Synd att just den författaren introducerades av Jhumpa Lahiri…

- Intervjuer! Träffade två författare jag verkligen gillar, Jenny Han och Jennifer Belle. Båda två var supertrevliga. Check, igen. Har än inte lyckats träffa en otrevlig författare.

- Bokhandlar. Tipslistan är utökad med minst en godbit.