På fredag den 19 feb kl 19, Kulturhuset i Stockholm, ställer massa författare upp för att hjälpa Haiti. 5 min var i en litterär stafett och möjlighet att köpa böcker där alla pengar går till välgörenhet. Läs mer om programmet.

Bor ni i Stockholm och är sugna på att hitta på något litterärt ikväll? I så fall tycker jag att ni styr kosan mot Kulturhuset, där Sofi Oksanen besöker Internationell Författarscen kl 19. Sofi är aktuell med sin tredje (fantastiska!) roman ”Utrensning”, som jag kommer att recensera här på Bokhora inom kort, och är – enligt min blygsamma åsikt – den finskspråkiga litteraturvärldens mest intressanta namn just nu. (I alla fall bland de författarskap som översätts.) Det här blir andra gången på ett år som jag tipsar om ett Sofi Oksanen-relaterat evenemang som jag själv inte kan gå på. Tredje gången gillt?

Ni kanske inte märker att det växer, men jag får ett mail varje gång någon skriver en kommentar till mitt Starta bokcirkel.nu?-inlägg. Jag vet inte riktigt hur många bokcirklar som har kommit till av det där inlägget*, men det är skoj att det fortfarande puttrar.

Det verkar finnas intresserade här och där i landet. Kommentarer finns från Malmö, Lund, Stockholm, Luleå, Göteborg (Härryda, Lerum, Kungälv), Varberg, Örebro, Norrköping, Linköping, Uppsala, Trelleborg, Örnsköldsvik och Jönköping (jag kan ha missat någon – det finns över 100 kommentarer – förlåt mig i så fall!). Fortsätt kommentera där om ni vill starta bokcirklar.

Om du vill svara på en kommentar, kanske någon som kommer från samma stad som du, kan jag tipsa om att det är enklare att hålla reda på städerna om du trycker på ”Svara” på den kommentaren som du är intresserad av.

Min bokcirkel tyvärr lite avsomnad just nu. Jag hinner knappt läsa några böcker till Bokhora just nu, än mindre bokcirkla. Jag har en vag fantasi om att det kommer att bli bättre, kanske redan senare i år, men just nu väljer jag det som ska läsas utan att låta någon som helst annan påverka.

Mina bästa tips för en fungerande bokcirkel är att inte lägga för mycket fokus på kringarrangemangen till cirkeln: många träffas hemma hos varandra, funkar det inte; träffas på lokal. Vill ni ändå träffas hemma hos varandra: fine! Lägg inte energi på att bestämma vad man ska bjuda på, låt värden eller värdinnan bestämma det själv (väldigt många bokcirklar verkar ha regler över vad som ska ätas när man diskuterar böckerna, men ärligt talat borde det ju vara böcker och inte mat som är fokus i bokcirklar). Bestäm nästa träff under träffen och ändra inte (ALDRIG!) datumet. Ha inte dåligt samvete för ej utlästa böcker, men gör det inte till en vana att inte läsa böckerna; vad ska du då ha bokcirkeln till? Sänk ambitionsnivån – ta inte chansen att läsa Proust bara för att du har en bokcirkel, välj gärna kortare böcker som du ändå tror kan ligga till grund för intressanta diskussioner.

Lycka till!

*Om Du har startat en bokcirkel efter det inlägget kan du väl mejla mig på johannak@bokhora.se och svara på några snabba frågor om cirkeln som kan publiceras på Bokhora som lyckade exempel. Det vore himlans kul att få veta.

Jamen vad FINT det var med Herta på Dramaten igår! Men vilket tryck på biljetterna, stämningen inne på biljettkontoret var väldigt hätsk en halvtimme innan, med ett femtiotal köande kulturtanter och -gubbar i obalans. För medelåldern var hög, mkt hög.

Det första som hände var att jag såg en ståtlig PO Enquist och en snygg Gunilla Thorgren på raden framför, då blev jag alldeles starstruck. PO är så stilig, jag tänkte med en suck att om man bara varit 40 år äldre… Och Gunilla är en av mina stora idoler sedan hennes Grupp 8-tid och allt hon gjorde för kvinnorna då.

Sedan kom Herta in. Så liten, så eterisk. Som en svart fjäril. Jag menar, det har man sett på bilder mer än en gång, men det blir så mycket mera påtagligt i ett fysiskt möte.

En annan sak som blev så alldeles påtaglig – den varma och intelligenta humorn! Jag har varit litet rädd för Herta, jag tänker att allt det där korpsvarta håret i knivskarp ordning, kanske speglar det hennes sätt att vara. Men hon pratade mycket, nästan andlöst ibland, så att tolken fick svårt att hänga med. Det var så mycket som skulle hinna sägas. Och allt som sades, jag nickade instämmande hela tiden, jag antecknade flitigt. Jag skrattade högt, så mycket tyska förstår jag, att jag tyvärr såg en del (men inte allt) av humorn gå förlorad i översättningen medan vi som klarar språket (vi var ganska många i salongen, jag var omgiven av tysktalande) någorlunda, fick njuta litet extra av Herta.

Särskilt uppehöll vi oss vid just språket och orden. Hertas tyska, en minioritet i barndomens Rumänien. Hon förklarar för oss att blicken på världen blir olika på olika språk – jag förstår vad hon menar när hon ger oss några exempel, solen är en han på rumänska, medan månen är en fru – och att det ibland blir förvirring, när hon skriver på tyska medan tankarna är rumänska. Men att blandningen är bra, för komplexiteten i berättelserna.

Allt har med språket att göra påpekar Herta, också tigandet och ger exempel från sin egen barndom i den rumänska byn, igenkänningen blir oändligt stor för mig när hon beskriver hur talande tigandet var, hur mycket man visste om en annan människa bara genom att de teg. Och nog kan jag känna igen det där, jag tänker på en sak som inte togs upp i diskussionen, men att det finns olika sorters tigande också, och hur man tyder dessa. Att tiga i en liten by är att tala massor. Den här balansen mellan tigande och talande är så viktig för litteraturen säger Herta sedan och jag kommer på mig själv med att nicka, ivrigt instämmande.

Samtalet på scenen kommer in på hur hon lämnade Rumänien – var en av de rumäner som tyskarna köpte över -  och hur hon sedan gick liksom vilse i den tyska världen. Hon kunde inte tyda koderna, trots att hon talade språket. Dubbelheten i detta! Och här tänker jag att den där höga stressade tonläget som JoL pratade om, kanske härrör från den här perioden i hennes liv? Litet exempel fick jag tyckte jag, i den text som lästes för att illustrera de åren.

Läsningen ja! Stina Ekblad, Jonas Karlsson, Irene Lindh, magnifikt. Faktum är att jag tyckte att texterna ur ”Andningsgunga” var de som berörde mest, jag fick våldsamt sug att läsa den boken och det har jag verkligen inte haft innan.

När Herta säger att allt det som hon längtade efter i Rumänien, också var det som skrämde henne mest utanför landets gränser, då blir min igenkänning så smärtsamt stor. Jag förmår faktiskt inte anteckna mer. Jag nästan inte lyssnar på det sista som sägs.

Jag hade gärna twittrat från föreläsningen, jag funderade ett tag på att göra det, men kom fram till att det skulle vara oartigt mot mina stolsgrannar. Herta krävde koncentration, och någon som oupphörligt pillar på en mobiltelefon skulle jag själv ha upplevt som oerhört störande. Faktum är att jag bakom mig hade en person som inte lydde fotoförbudet (vi fick order om att fota under slutapplåderna) och bara att höra slutarljudet med jämna mellanrum irriterade mig. Och jag tror att jag inte hade kunnat ta till mig hälften av vad som sades om jag försökt referera samtidigt, ni twitterföljare får förlåta mig detta. Nu fokuserade jag fullständigt på vad som hände och sades på scenen istället och jag njöt varenda minut.

Mycket fint initiativ av Dramaten! Dem kan man förresten följa på Twitter, tack vare det har jag fått veta massor av roligt om olika livesändningar på nätet t ex, och vad som är på gång rent generellt i huset. Så kanske man är tidigt ute och slipper ta till handgripligheter vid kassorna när man upptäcker att man är sist i världen med att försöka köpa biljett.

JoL skriver om Herta – jag har läst ”Hjärtdjur” som jag tyckte var bra, men inte något annat av henne – och jag tänker på det där som hon pratade om i SvD-intervjun i tisdags, om Heimat.

- Jag har ofta sagt att jag tror att Heimat är det som man inte kan uthärda och aldrig blir fri ifrån.

Den där meningen har gått och gnagt litet i mig de senaste dagarna, jag är lite inne i en period nu, där jag liksom gör upp med ursprunget på något vis. Säkert har det med graviditeten att göra, jag skall ju ge ett ursprung till mitt eget barn. Min uppväxt kräver kanske inte lika mycket blod, svett och tårar som Hertas rumänska, men jag tänker på den, jag återvänder till den, och inte så mycket familjen som orten, omgivningen, vad som där är förknippat med.

Så på det viset är Hertas iakttagelser intressanta. Ambivalensen som liksom lyser igenom för Rumänien.

På lördag är Herta på Dramaten för den delen! Jag har biljetter och skall gå, vilket jag ser mycket fram emot. Klockan 12 redan. Ses vi där?

Hörni! Missa inte chansen att diskutera Kaj Korkea-ahos finfina debut ”Se till mig som liten är” med mig och andra läsare hos Söderströms. Det är svårt att tänka sig en mer passande bok att diskutera i dessa de mörkaste av tider, för ett genomgående tema – som vi givetvis utforskar i cirkeln – är det mörker som ryms inuti oss alla, de primitiva rädslor och nojor vi tampas med. ”Se till mig som liten är” är också en kärlekshistoria, en berättelse om religiös fanatism, en småstadsskildring, en coming of age-historia med mörka undertoner… ja, en roman med många bottnar, helt enkelt. Således finns mycket att diskutera, och vi har bara precis börjat. Har du läst boken eller är nyfiken på att göra det? Titta i så fall förbi i bokcirkeln! Här är direktlänken till månadens första inlägg.

Evenemangstips: på onsdag den 2 dec kl 19 diskuteras litterära manifest och tillståndet i den svenska prosan på Medborgarplatsens biblo kl 19. Medverkar gör Jerker Virdborg, Jens Liljestrand, Stephen Farran-Lee, Nina Frid, Anna Hallberg och Annika Koldenius.
Mer info.

Glöm inte bort NY-pratet på biblo Sture ikväll kl 18! Det blir böcker och tips, och massa NY-älsk.

Nya Twilightfilmen New Moon har premiär i nästa vecka och två svenska fans kan vinna en resa till LA för att gå på galapremiären där! Det du behöver göra är att övertyga en jury om att just DU är mest förtjänt att vinna. Vem är Sveriges mesta hardcoretwilightare?

Det finns en fanpage för New Moon på Facebook, där kan man bl a läsa mer om tävlingen.

Frajsigt. Själv har jag ju inte läst en enda bok ännu, men det har i alla fall funnits en hel del hardcorefans som hängt här på bokhora. Ta chansen nu hörni!

8:e och 15:e november kommer Seriefrämjandet och Stadsbiblioteket anordna stadsvandringar med serietema. Och mellan 18:e november och 30:e december kommer det finnas en utställning med Stockholmsserier på Stadsbiblioteket.