Böckerna är på väg ner i lådor som sagt, i skrivande stund har vi nästan tömt den stora hyllan. Daniel gör det mesta av jobbet medan jag vankar runt höggravid och SKÖR. Sparar lite böcker här och där som jag inte vill få ner i lådor, mest mina gravidböcker. De har blivit lite som snuttefiltar. Jag har svårt att hålla ångan och koncentrationen uppe med recböcker jag beställt, även om större delen av läsningen just nu består av sådant (det känns lite som plikt ibland faktiskt, men mest mot de andra bokhororna på något vis). Med gravidböckerna är det en helt annan sak.

Jag tröttnar aldrig på att läsa om svullna leder, epiduralbedövning, hur man räknar ut mammapenning, konstiga cravings eller vansinnesutbrott, finnar, bristningar och försäkringar om att allt är normalt när man är gravid.

Om och om igen. Jag har små gravidisböcker på toaletten, på köksbordet, i soffan, vid sängen. Bläddrar i dem litet nu och då. Läser om barn som ritar huvudfotingar som små, och sedan växer upp till kriminella och hur man då analyserar de där huvudfotingarna som alltså sparas i journalen ”vi kunde redan då se att han skulle bli seriemördare, huvudfotingen var INTE stabil”. Blir helt orolig för vår sons huvudfoting och då har det stackars barnet inte ens passerat bäckenet ännu.

Alla andra böcker får packas ner, men mina gravidböcker vill jag ha framme så länge som möjligt. Det är på något vis en slags trygghet som jag inte riktigt begriper, för lika ofta blir jag ju irriterad när jag läser dem, allra helst på bristen på pappaperspektiv i barnböckerna (och för all del gravidböckerna). Men på något vis behövs de. Ändå.

Och nästa vecka skall vi packa upp alla böckerna igen, härliga tider.

Nu finns Bokhorafavoriten Lionel Shrivers nya roman ”So Much For That” att köpa! (Åtminstone går den att beställa från internetbokhandlarna; huruvida den finns i de fysiska bokhandlarna vågar jag inte uttala mig om, min tvillingvagn och jag är instängda på grund av SNÖKAOSET.) När Johanna K och jag hade privilegiet att äta middag med Lionel under hennes Sverigebesök våren 2008 berättade hon att hon höll på att skriva en bok om ”död, sjukdom, pengar och sjukvård”. Nu är den alltså färdigskriven, och det är återigen skytteltrafik till och från brevlådan som gäller. Shrivers ”We Need To Talk About Kevin” är den mest – ursäkta det söndertjatade ordet – drabbande roman jag läst på år och dagar. Kanske rentav någonsin. ”The Post-Birthday World” är inte dum den heller. Shriver har en fantastisk, och lite otäck, förmåga att närma sig högaktuella ämnen precis innan de exploderar i det allmänna medvetandet. Tajmingen med ”So Much For That” skulle knappast kunna vara bättre: en litterär uppgörelse med det amerikanska sjukvårdssystemet mitt uppe i Obamas tilltänkta sjukvårdsreform. Det ska bli intressant att läsa Shriver och, förstås, att följa utvecklingen i USA. Som europé är det förtvivlat svårt att sätta sig in i de avgrundsdjupa orättvisor som döljer sig bakom USA:s sjukvårdssystem – eller brist därpå – men jag brukar ha lättare att ta till mig saker genom skönlitteratur än det förhatliga sk verkliga livet, så Lionel ska nog få mina ögon att öppna sig. Hon brukar lyckas med det.

Medan vi väntar på att boken ska dyka upp/inhandlas kan vi roa oss med den gamla anrika leken ”Omslagsleken: Amerikanska vs. brittiska utgåvan”. Vad tycker ni? Själv tycker jag nog att båda omslagen ter sig rätt obegripliga eftersom jag inte läst boken än, men det klarnar nog. Ur rent estetisk synpunkt hejar jag på den brittiska utgåvan. Tycker ofta att de brittiska omslagen är snyggare. De amerikanska kan vara roligare, men tenderar att vara lite tacky med fula reliefbokstaver och annat hiskeligt.

Amerikanska omslaget

Brittiska omslaget

Se! Vilket evinnerligt sisyfosarbete det kan vara med bokhyllor.  Jag och Daniel skall flytta om två veckor, så nu är det nerpackning av våra strax över 2000 böcker som gäller. Och uppackning förstås. Det känns som om jag inte gjort annat sedan hösten 2008 än flytta in och ut böcker. Den här gången flyttar vi från en liten tvåa till en liten trea som skall rymma oss och en liten bebis, så mer plats för böckerna blir det förmodligen inte. Men jag har redan börjat tänka i nya och roliga sorteringskombinationer, vi får se vad det blir när vi packar upp i den nya lägenheten. Vi är hyresrättskramare, så vi har inte riktigt full frihet att bygga hyllor som vi vill.

Jag har nog aldrig sett någonting som på ett så utsökt sätt kombinerar mina två största bloggar och intressen – tekniknörderiet och bokhoreriet. Kolla in den här bokhyllan slash klockan:

Hittad här. Love Droolr.

Så nöjd med en fiffig lösning där en 40 cm Billy just flyttade från hallen (förvaringsplats för vantar, halsdukar o diverse) in till vardagsrummet och jag därmed fick ytterligare ett sjuttiotal böcker insorterat i hylla istället för att ha dem liggandes på varenda upptänklig yta i lägenheten. Det var uteslutande svarta och vita böcker som klämdes in på den schackrutiga väggen, ifall någon undrar.

Så skönt! Nu ligger jag bara och livsnjuter i soffan. Det blir så mkt enklare att andas genast. Böcker kan kväva en också, om de är alldeles för många och för slarviga på liten yta.

Jo förresten, Cecilia, jag kom på en jätterolig grej till boken…

Det här är norska versionen av ”Hypnotisören” alltså.

Kackig uppkoppling i Berlin tyvärr, och allra värst var det med Bokhora, så jobbig att ladda in att jag vid flera tillfällen gav upp. Således fick ni inte höra live om mina bokrelaterade äventyr, men här kommer en film där jag bl a kilar runt i boklådorna i stan och visar de otroligt vackra små böcker vi hittade i boklådorna där. Jag blev helt förälskad.

Köpte också två böcker i en fin bokhandel i Mitte, som hette något med en hund? Daniel, hjälp, minns du? Den bokhandeln hade i alla fall ett helt fantastiskt Penguinutbud, bland annat lite extra lyrriga skinnbundna utgåvor. Och en fullblodscrejvare i form av en bok med miljarders olika snygga penguinomslag genom tiderna. Den köpte jag inte, ångrar det nu.

Istället blev det Twitteraturboken, den ska jag be att få återkomma till, och en utgåva av ”Brideshead Revisited”.

Jag älskar mina Penguinmuggar, jag har fina Penguinanteckningsböcker och jag önskar mig starkt en sådan där fin Penguinsolstol. Självklart väcks habegäret även nu när jag ser att de släppt ett bokbrädspel också.

Fast orsaken till att jag surfade in på Penguins shop var inte för att jag tänkte bli sugen på mer shopping, utan att jag hade läst en artikel i Guardian om just Penguin merchandise. Visst är det lite obehagligt att en anteckningsboken med tomma sidor och ”The Invisible Man”-omslag är nästan dubbelt så dyr som boken ”The Invisible Man”? Jag blir faktiskt lite äcklad av mitt begär. Har fetischeringen av deras vackra omslag gått för långt?

För nära två år sedan mailade jag Wendy McNeill för att kolla vad hon läser. Wendy skriver inte böcker, men däremot berättar hon fantastiska berättelser i sina låttexter. Som till exempel i ”Ask me no questions”.

i walked in the garden and what did i see?
fresh blood on some feathers and an old coyote
smiling and growling, looked straight in my eyes
said ‘ask me no questions, i’ll tell you no lies’

Jag tänkte försökte blåsa lite liv i vinjetten och höra med några personer som arbetar med text i andra sammanhang än i böcker och tidningar vad de läser. Först ut är Andreas Grega. Har du tänkt att se Lars Winnerbäcks i höst, kommer du inte kunna undvika Grega, eftersom han kommer vara Winnerbäcks förband under hela turnén (även om åtminstone jag gillar förbandet ett par pinnhål mer än huvudattraktionen). Vad pågår egentligen i de där tonade turnébussarna? Andreas ger oss en del av svaret.

Vad läser du just nu?

Jag lånade Michail Bulgakovs ”Mästaren & Margarita” på biblioteket men lämnade tillbaka den före turnén för att istället köpa den och inte behöva tänka på att lånetiden ska passa turnéschemat… Hörde sedan att det går att låna om böcker via internet, ska därför låna om den snarast möjligt för det verkar vara en bra bok [Andreas! Kolla in Johanna L - hon är proffs på bibliotek och kan ge dig ett och annat tips! /JohKs rekommendation].

Vad är det för läsklimat i turnébussen? Brukar ni låna böcker av varandra eller tipsa varandra om böcker?

Än så länge har vi bara haft en bilresa från Stockholm till Göteborg så det blev ingen läsning, mest lyssning… Men det talades om några nyinköpta musikrelaterade böcker som Slash & Stikkans självbiografier.

Vad läste du när du var yngre?

Jag var en tecknare mer än en läsare när jag va yngre men kunde emellanåt försvinna bort i en bok. Jag hade en favorit när jag var kanske 10år som hette ”Håll stövlarna leriga”. Det var en enkel bok med bilder om naturen, den läste jag många gånger, jag har alltid varit svag för naturen. En annan var påtvingad av svenskläraren, nämligen ”Mina drömmars stad” som jag trots tvånget tyckte var väldigt bra, en klassiker. Jag gillar det dokumentära och när man som i den boken kan gå från fantasi till verklighet och se var allting utspelar sig är spännande.

Finns det någon bok som har varit särskilt betydelsefull för dig? Motivera!

”Papillon” utan tvekan. Jag läste den boken i ett enormt reslusttillstånd och den boken mättade verkligen min reslust. Det är otroligt med musik och böcker att man kan få fysisk stimulans av att bara läsa och lyssna, att utveckla fantasin och inlevelseförmågan är att leva hälsosamt för mig. En annan stark bok för mig är ”Dvärgen”.

Har du böcker framme i ditt hem och hur sorterar du din bokhylla (t.ex. efter författarens efternamn, bokens färg eller storlek)?

Jag har nog en arkeologisk demon i mig för jag intresserar mig mer av slitna gamla bokryggar än innehållet när det kommer till att inreda bokhyllorna. Jag har planer på att bygga ett bibliotek efter samma stil, jag är ju möbelsnickare vid sidan om musiken så det har länge varit en tanke att skräddarsy ett eget bibliotek. Det ska bli ett rofyllt rum där man kan lyssna på musik och läsa.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?

Lagboken haha.

Utanför protokollet har vi på Bokhora ibland diskuterat otyget med att låna ut böcker som man inte får tillbaka. Magdalena Ribbing föreslår en bok vid bokhyllan där man skriver ned vilka böcker man har skrivit ut och till vem. Jag är naiv och idealist. Jag vill gärna tro att den som lånar någonting skyndar sig att läsa ut boken och sedan lämnar tillbaka den (även om jag själv lånade en Carina Burman bok av JoÖ i säkert ett halvår, men som sagt: jag är idealist, men lever ju i verkligheten), så jag vill inte behöva någon bok.

När jag flyttade och således fick sortera om i min bokhylla (rensa ut, skänka, ge bort) tappade jag bort Miranda Julys ”Ingen hör hemma här mer än du”. Trogna läsare vet att det är en favorit, så det var såklart en katastrof. Har man läst July vet man också att den översatta paperbackutgåvan är knallrosa (”Våtmarker”-rosa!). Jag letade och letade i den rosa delen av min (färgsorterade) bokhylla, men kunde inte hitta den. Jag förbannade den (o)vän som hade lånat den av mig utan att lämna tillbaka den. Jag anklagade till och med min oskyldige sambo. Av en slump hittade jag senare ”Ingen hör hemma här mer än du” bland de svarta ryggarna. Nackdelen med att ha färgsorterade bokhyllor kan vara att man oftare kommer ihåg bokens framsida än bokens rygg. Men summan av kardemumman var ju ändå att jag ändå hade min älskade bok hemma.

Det glömde jag dock bort när jag var på Pocketshop häromdagen (för att köpa en Paulo Coelho-bok åt min storasyster!). Man kan ju inte gå in på Pocketshop och köpa bara en bok. Så när jag hittade July tänkte jag ”Bra! Den här har jag ju tappat bort” och sedan hittade jag ”Simone och jag – Tankar kring Simone Beauvoir” av och med Åsa Moberg och tre kändes som ett bra antal. Moberg gillar jag skarpt sedan ”Adams bok” och inte minst efter intervjun med henne på min första Bokmässa.

Åter till ämnet: i går hittade jag återigen July i min bokhylla, men nu får den stå kvar där. Och pocketboken får stå kvar i pocketbokhyllan. Nu är jag säker. Och för att fira mitt litterära tillskott läste jag ett par noveller i mitten av July (ofta börjar jag läsa i även novellsamlingar från början, så de första novellerna har jag läst många fler gånger än de i mitten och stackars de som finns i slutet!): mycket bra, konstaterade jag. Hon står sig, Julyskan.

I dag blir det dock vidare läsning i Donna Tartt som jag i detta nu ska hämta hos min lokala bokdealare.