”The shaking woman” av Siri Hustvedt = inte låna om. Såg den i Höstens böcker, den blir översatt till svenska, och kom på att jag glömt att skriva uppföljning om den. Alltid upphetsande att upptäcka att hon har nya böcker på gång, men sen när jag väl fick den från bibblan och började läsa… Nja. Som blev ett nej. Det var för vetenskapligt. Säkert intressant om man är intresserad av neurologiska sjukdomar (kramper, epilepsi, mm), men det var inte alls som tex Murakamis ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”. Där är det ju han PLUS löpning OCH skrivande. I ”The shaking woman” var det väldigt lite Siri och mycket om sjukdomen och dess utveckling / utredning genom århundraden.
Med andra ord, jag gav upp. Lämnade tillbaka. Går vidare. Nu väntar jag på den utlovade kommande romanen.
Upphetsat.
Det är ju trots allt mitt grundtillstånd när det gäller Siri Hustvedt.
Man kan tro att vi inte läser medan vi växer, men jag får faktiskt i mig en hel del litteratur trots en liten nyföding som stånkar bredvid mig. Allra mest läser nog både jag och Daniel i boken ”Att växa och upptäcka världen” som jag numera har förstått finns i varje ängslig innerstadsfamiljs ägo. Jag vet ingen bok som jag fått så många tips om som just denna, skönlitterära titlar inräknat. ALLA har den.
Det är ett evigt konsulterande i boken. Nu är han i någon fas igen, nickar vi till varandra om Tage kinkar extra mycket någon dag. Nästan alltid stämmer det in tidsmässigt. Och nästan alltid har Tage någon av symptomen som tyder på att han genomgår ett eller annat utvecklingssprång. Just nu vill han t ex bli dragen i armarna upp till sittande ställning. Om och om igen i någon sorts evighetsloop. Typiskt för 8-veckorsfasen.
Jag tror boken egentligen är mer till tröst för slutkörda förstagångsföräldrar än att den är särskilt supervetenskaplig. Är det syftet, så funkar den alldeles utmärkt att läsa. Till exempel klockan halv fem på morgonen med en klarvaken liten knatte.
Böckerna är på väg ner i lådor som sagt, i skrivande stund har vi nästan tömt den stora hyllan. Daniel gör det mesta av jobbet medan jag vankar runt höggravid och SKÖR. Sparar lite böcker här och där som jag inte vill få ner i lådor, mest mina gravidböcker. De har blivit lite som snuttefiltar. Jag har svårt att hålla ångan och koncentrationen uppe med recböcker jag beställt, även om större delen av läsningen just nu består av sådant (det känns lite som plikt ibland faktiskt, men mest mot de andra bokhororna på något vis). Med gravidböckerna är det en helt annan sak.
Jag tröttnar aldrig på att läsa om svullna leder, epiduralbedövning, hur man räknar ut mammapenning, konstiga cravings eller vansinnesutbrott, finnar, bristningar och försäkringar om att allt är normalt när man är gravid.
Om och om igen. Jag har små gravidisböcker på toaletten, på köksbordet, i soffan, vid sängen. Bläddrar i dem litet nu och då. Läser om barn som ritar huvudfotingar som små, och sedan växer upp till kriminella och hur man då analyserar de där huvudfotingarna som alltså sparas i journalen ”vi kunde redan då se att han skulle bli seriemördare, huvudfotingen var INTE stabil”. Blir helt orolig för vår sons huvudfoting och då har det stackars barnet inte ens passerat bäckenet ännu.
Alla andra böcker får packas ner, men mina gravidböcker vill jag ha framme så länge som möjligt. Det är på något vis en slags trygghet som jag inte riktigt begriper, för lika ofta blir jag ju irriterad när jag läser dem, allra helst på bristen på pappaperspektiv i barnböckerna (och för all del gravidböckerna). Men på något vis behövs de. Ändå.
Och nästa vecka skall vi packa upp alla böckerna igen, härliga tider.
Ni vet hur de säger att man blir liksom litet slö och trög i hjärnan när man är gravid? Att allt bara börjar cirkulera kring bebisen? Well, var skitnära att köpa den här boken på Pressbyrån. Utan att ens försöka vara ironisk. Kvicknade som tur var till, och nöjde mig med att ta en bild.
Ganska mycket i den är bra och överskådligt, men jag tycker också författarna är litet gammelmodiga och skrämsiga. Givetvis hojtar de om amningen ”det kan ibland ta flera månader innan amningen kommer igång, men ge inte upp! Barn mår bäst av att ammas”. Kan vi enas om att det där är strunt? Jag har träffat massor av barn som vuxit upp utan amning och de verkar må väldigt bra hela gänget. Om jag inte kommit igång ordentligt med amningen så so be it, tänker inte jobba ihjäl mig och vara superstressad och känna mig som dåliga morsan om det inte går. Jag tycker det borde vara mycket viktigare, att bokens författare inte skall ställa fler krav på mammorna än vad som redan finns.
Och så är papporna borta ur boken förstås, de finns med på några bilder, men boken vänder sig nästan uteslutande till mammorna. Så synd! Ibland får vi veta lite om vad papporna gör, kanske masserar de nån rygg under förlossningen och kanske är de lediga någon månad sen när barnet kommer (”fler och fler pappor börjar nu tycka att det är ok”) men inte så mycket mer.
Om jag haft den här boken som endabok inför vårt barns ankomst, så hade jag nog känt mycket mera press på mig. Nu har jag läst så många fler babyböcker att jag har modet att välja vad i boken jag vill ta till mig och inte. Och kan man det, så finns det många bra bitar här. Jag har fått veta en del nytt och min oro har blivit stillad på vissa ställen. Tyckte t ex att de pratar ganska bra om förlossningen, även om det oroar mig att de typ förordar sterila kvaddlar och visar det på bild. Känns inte direkt tiotal, om ens nollnolltal att göra det.
Tycker definitivt denna skall finnas i babyhemmet, men komplettera med annan läsning och börja kanske inte med denna, för det finns som sagt en hel del skrämsigt här också.
Unboxing brukar vara mer poppis när det handlar om teknik och elektronik, men jag hade väntat så länge på mina böcker att jag gjorde en unboxingmovie om ett Adlibrispaket istället. Just hemkomna från en middag hos Peter och Pernilla och jag har på en av mina finmammaklänningar, den här i sammet från London.
Jag var ute och researchade inför ett artikeljobb när jag på Papercut hittade de här fina moleskinböckerna – gör din egen stadsguide! Det fanns massor med olika städer, både Stockholm och andra, lite större metropoler. Jag köpte en Berlinmoleskin eftersom vi ska åka dit om ett par veckor. Nu ska jag ha en lugn och skön lördag och samla på mig lite olika tips, har redan fått fina av bl a Lillejo.
Det är färdigtryckta kartor med så man också kan använda den som enda guide. Smart!
Jag har själv valt vilka områden jag vill ha med i boken, en fick jag skriva själv (Books) och det kommer med sådana där små klistermärken, både blanka och förtryckta, som man får fylla i.
Sen är det fullt med tomma sidor där man får fylla i allt möjligt, roliga barer, affärer, restos och hotell. Så himla rolig idé tycker jag!
Måste sätta igång, helt pepp nu.
P.S. På Papercut har de också ett jätteutbud av Penguinmuggar i olika färger för den som är sugen. D.S
Det var så fint väder i helgen, jag nyttjade det till läsning förstås. Vi har inte världens mysigaste innergård, men det går bra att sitta där och äta och grilla när vädret är fint, så mellan en drös klädtvättar, satt jag i solen på gården med Fredrik Strages nya textbok. Vi var på hans releasefest i torsdags och det fick mig väldigt sugen på den här boken. Anders Rydell gjorde en fin intervju med Strage, som bl a berättade att han var så impad av rökning i ungdomen, att han avslutade varje mening i sin första intervju (med Freddie Wadling) med ett ”säger Freddie och drar ett bloss på sin cigarrett”. Gulligt (det finns en text om gulligt också, men jag tror inte teorin passar in på min och Strages relation för även om jag är 33, så tror jag faktiskt Strage är äldre och det är bara äldre som får kalla unga trasiga popstjärnor för gulliga, typ).
Det blev en väldigt skönt eftermiddag, lagom lazy och texterna passar att ströbläddra i, eller att man springer ifrån för en tvätt helt plötsligt. Om jag inte hinner klart, hamnar den definitivt i min bokmässepackning. Läsningen tenderar att bli litet splittrad under mässan och då gäller det att pricka rätt med reselektyren.
Dagen innan nyårsafton, dags för någon slags sammanfattning utöver den norska. Jag hade lite svårt att hejda mig, så här kommer en lång huller om buller-lista om läsåret som gått.
(Obs! Inget är i rangordning.)
Årets allra allra mest besatta och uppslukande och överraskande läsning: ”En dramatikers dagbok” av Lars Norén. Bra besatta, uppslukande och överraskande, ska jag kanske tillägga.
Årets hetsläsning:
Meg Cabots Prinsess-serie inför Bokmässan. Ja, hela!! ”Twilight”. My god. Men det gick segare och segare i serien, och 4:an är jag fortfarande inte det minsta sugen på. Filmen har jag tom sett två gånger också – andra gången med mina elever.
Årets bästa deckare: ”Till dess din vrede upphör” av Åsa Larsson. ”Snömannen” av Jo Nesbö.
På ett sätt är det fantastiskt bra att Larsson ocn Nesbö skriver deckare, för deckare säljer ju som smör och av den orsaken får de många läsare. Å andra sidan ryms så mycket skräp ryms under den etiketten, och det här är motsatsen till skräp. De skriver så att man sitter med en klump i magen och kärlek i hjärtat. Deras senaste är deras allra, allra bästa. Det känns som en otjänst att kalla dem deckare. Men det är ju krim, och bra om många läser = deckare, dårå.
Alla ni (ALLA NI!!!) som väntade på uppföljaren till ”Den som inte tar bort luddet ska dö”: bli jättebesvikna. ”Den som spikar på julafton har allvarliga problem” är ”Den som inte tar bort luddet ska dö” i julskrud. Köp den för all del till din pappa eller mormor i julklapp, men du kan lika gärna köpa ”Den som inte tar bort luddet ska dö” om du gillar gult bättre.
[Förtydligande: japp! Det är exakt samma bok, kan man säga. Jag har inte riktigt kollat om det finns någon liten lapp i den röda boken, som inte finns i den gula, men skitsamma: skandal, skandal, skandal! Får man ge ut samma bok två gånger om uppföljaren är jättejätteefterlängtad?]
Mer detaljerad info kommer, men ni som tycker det vore kul att läsa och prata om Erica Jongs ”Rädd att flyga” kan markera tisdag den 5 okt i kalendern. Vi tänkte ses och bokcirkla / äta / dricka något då nämligen! Klassikern kommer i nytryck nu, fast tyvärr inte med det snygga Barbie i fallskärms-omslaget [...]
Loading ...
RSS Bokhora.se