Jag prenumererar på Allure, den absolut bästa tidningen för sminknördar, men märker att jag sällan hinner läsa den. Nu fick den följa med på tåget till Linköping, tillsammans med ett nummer Topp Hälsa och senaste Vi. Nyfiken på Maja Lundgren-intervjun.

Åh! Så trist att den fina Tove Janssonartikeln i dagens DN inte finns på nätet. Vadan denna selektering? Det utmärkta Radio Nordrepot finns ju utlagt.

Mumin fyller pensio i år, så det är klang och jubel i busken hela året, bl a med nyutgåvor hos Alfabeta. Jag tänker köpa till mitt barn. Hungriga hundvalpar och bråkiga ungar har trashat mina egna barndomsex till nästan oigenkännlighet.

Jag var litet rädd när jag läste ”Vem ska trösta Knyttet” ”Hur gick det sen” som liten, mest för elektriciteten hos hattifnattarna. Opålitliga, hala typer de där. Här ser man vådan av att kunna läsa, men kanske inte alltid intellektuellt förstå vad man läser.

Råder bot på problemet med en liten tur in på Pressbyrån på väg tillbaka till Sthlm. Offside! ser ni, nu blir det grinfest i vagn 4. (det gråa längst ner i bild är visst min bebis.)

Tycker detta är intressant, helst i tider av nedskärningar, konstiga offentliga avskedanden av frilansjournalister och annat som DN har ägnat sig åt den senaste tiden. Men nu finns en redaktionsblogg där man kan diskutera och debattera innehållet åtminstone på dn.se – alltid något. Björn Hedensjö är redaktionschef och den som säkert mest kommer blogga där. Lägger förstås till i min Google Reader.

I senaste tidningen Kupé som är SJs ombordstidning (jag älskar sidan där lokföraren Arne Spennare svarar på frågor om tåg och tågrelaterat) står att läsa vad passagerarna helst gör på tåget (sover). Liksom 40 % av resenärerna gillar jag att läsa veckotidningar (eller snarare månadstidningar). I dag läser jag Bang #4 2009 och jag kan verkligen rekommendera läsning av det numret, särskilt om man gillar serier. Sara Granér, som ju söndagsseriade för oss innan hon började göra detsamma DN, har roliga enrutingar, av Nanna Johansson finns en serie om tv-serier (mitt näst största intresse ju!) och roligast av alla är Liv Strömquists serie om kulturtanten. Dessutom finns som vanligt briljanta texter, tex den av Annika Norlin. Kort sagt: läs!

Om det finns några sidor i DN jag läst varje morgon så har det varit Namn & Nytt. För en stund sedan läste jag i Resumé att DN ska lägga ner sidan. Visserligen säger Maria Schottenius i artikeln att de bara ska ”reducera sidan”, men det låter ytterst olycksbådande ändå. Jag har i dagarna gått över till en helgprenumeration på DN, men nu undrar jag om verkligen ens vill fortsätta med det. Inget fan av hur de gjort om På stan heller.

Uppdatering: Nu finns det en protestgrupp på Facebook: ”Rädda Namn & Nytt”.

Jag läste Passion for Business i maj 2008 och då var jag inte sådär jättesuperimpad. Mest för att det var lite för lättsamt och tramsigt (”vi sätter på Charlotte Perelli en slips över de här njurbältena hon kilar runt i, så blire business”). Men nu idag på lunchen så testade jag PFB igen. Har väl ströläst ett eller annat nummer, men inte mer. Nu tog jag en ordentlig sittning.

Det är allvarligare nu, mer inriktning på affärsliv tycker jag mig se. Det här numret som är ute nu är vikt åt kulturen, så det var en intervju med Lena Adelsohn Liljeroth däri. Tyvärr kändes just den intervjun lite blaha, jag orkade inte läsa den ordentligt.

Men annars, så. Mer tyngd, mer kvalitativt businessnack. Också en hel del artiklar på engelska (LAE-intervjun var tvåspråkig t ex), vilket fick mig att haja till först, men sedan bestämde jag mig för att gilla det greppet. Inte så vanligt, men det funkade bra. Först blir man alltid sådär jantig och bara ”men vilka tror de att de är, orka prettogreppen”, men det kändes mer och mer naturligt ju längre in i tidningen man kom. Mjo. Jag gillar.

Ska nog börja köpa mer regelbundet faktiskt.

(jag säger inte det här bara för att jag upptäckte att bokhora omnämndes i en artikel om att göra karriär på bloggandet – den låg på sista sidan typ, så jag var redan övertygad)

Jag vet, jag tjatar om att jag är en liten tant i en (halv)ung kvinnas kropp. Och jag vet inte om det beror på graviditeten, men alltså, i helgen så köpte jag för första ggn en egen Allas Veckotidning…

Jag gillar den typen av tidningar, läser både mammas och farmors exemplar med nöje, men jag har aldrig tänkt tanken att köpa en egen. Förrän nu. I ärlighetens namn var det lite på grund av att de lockade med massa lussebullerecept, men de hade man ju kunnat få via en enkel googling om så vore. Nej, det går inte att skylla på det enbart.

Det kändes i alla fall fint. Jag kan tänka mig att göra om det ganska snart.

The New Yorker har haft en tävling där man ska klä ut sitt husdjur till en skönlitterär karaktär. Kolla in bilderna! Dagens fniss.

Tack Erik för tipset!

Jag är svag för tidningar. Jag gillar att läsa tidningstexter. Bäst gillar jag notiser. Långa reportage måste ju vara intressanta och välskrivna, annars orkar jag inte. När det kommer till reportage är jag kinkigare än böcker, inte lika tillåtande och optimistisk. Med böcker vet jag ju att det kan vända. Så tänker jag sällan med reportage.

Hursomhelst fastnade jag för en hel del tidningar under Bokmässan nere i Göteborg häromveckan. Camino höll till i V-hallen, där jag inte hängde alls särskilt mycket, men under en av dagarna skulle Jess dj-battla så då gick jag dit. Och där var Camino. De lockade med 4 nummer för 99 spänn, som ganska många andra tidningar också gjorde (egentligen 3 för 99, men sedan fick man ju det senaste numret där också). Jag slog till direkt. Ett magasin om hållbar utveckling. Det lät mycket intressant. Även, och det är ett ganska stort även, om jag är lite kluven till att ge ut fysiska tidningar i dessa klimatstressade tider. Alltså särskilt tidningar som handlar om just hur man kan ta hand om jorden lite bättre. Det går ju lika bra med Internet liksom. Camino har, såvitt jag har sett hittills, få riktigt långa reportage och då borde ju en blogg funka lika bra. Eller har jag missat något? Kanske finns det någon ny metod att trycka och distribuera tidningar som är väldigt miljövänlig? I så fall är ingen gladare än jag.

However: Camino innehåller jättemånga intressanta notiser, tips och dessutom ett och annat recept. Hittills gillar jag Camino. De inspirerar mig att tänka ytterligare lite till på miljön. Och på deras hemsida tipsar de just nu om en klädbytarkväll i veckan som kommer. Precis som våra bokbytarkvällar, men med kläder liksom.

4 nummer är för övrigt en bra utvärderingsperiod. Och efter halva sträckan är jag, som sagt, positiv till en förlängning.