För två år sen läste jag en norsk roman som jag gillade massor, och nu har den glädjande nog kommit på svenska. ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug. Den är både lättsam, djup och pretentiös, fast pretentiös på ett väldigt charmigt vis.
”Vänta, blinka” är skickligt komponerad på ett Short Cuts-sätt där ett antal olika människor kopplas ihop. En av huvudpersonerna är den tjugotreåriga Sigrid som pluggar litteraturvetenskap i Bergen (hon står för det mest pretentiösa, och rörande) och ska börja skriva en uppsats om hur kvinnor i film tar på sig en för stor herrskjorta när de ska vara sårbara och extra kvinnliga.
En annan huvudperson är fyrtioårige Kåre, en författare som är i Bergen över dagen för att underhålla på en företagskickoff och fundera på sitt kanske kraschade förhållande med Wanda i Oslo, som går runt i Frognerparken och lyssnar på PJ Harvey-låtar för att hitta kraft.

Författaren Gunnhild Øyehaug var här i Stockholm förra veckan och jag träffade henne.

“Vänta, blinka” är full av kultur. Det är förutom litteraturstudier och mycket tankar kring böcker, också performanceföreställning, musik, film och Kill Bill-diskussioner. Vilken kulturform gillar du bäst?

Musik! Om jag hade fått välja vad jag ville kunna så hade det blivit att sjunga. Jag gör det mycket för mig själv, men jag är tyvärr ingen musiker. Utlevelsen som man får när man sjunger går inte att jämföra med något annat!
Film är också väldigt viktigt för mig. De senaste tre åren har jag sett mer film än jag läst böcker. Jag har två små barn så jag har varit för trött för att läsa.

Vilken film vill du rekommendera för tillfället?

Jag såg om Miranda Julys ”Me and you and everyone we know” , och den tycker jag är väldigt bra. När jag ser den får jag lust att göra just en sån film.

I ”Vänta, blinka” är det massa popkulturella referenser som jag tror att många i vår generation (70-talister) känner oss helt hemma i. Iallafall gör jag det! Och sen blandas det poppiga hejvilt med tunga klassiker, tex Dante och Kafka.

Vissa författare är ju rädda för att det ska snabbt ska bli daterat om man nämner nutida referenser, men jag tänkte tvärtom. Det som är litet och lokalt kan bli väldigt stort, och om en sån tidskapsel funkar för mig så funkar den säkert för andra också. Jag tänkte på det som har väldigt viktigt för mig, då har det säkert varit viktigt för flera människor. Och så tror jag att det har funkat med den här romanen.

Jag ville också blanda kulturformer högt och lågt, för jag tror att det egentligen inte behöver vara så stort avstånd mellan dem. ”Kill Bill” och Dantes ”Den gudomliga komedin” till exempel. Varför kan man inte placera dem i samma universum? Jag gillar att dra ihop avståndet mellan de två, för det borde inte vara så stor tröskel. När jag läste Dante så förundrades jag av att det var så lätt, och i Kill Bill finns det mycket reflektion.

Hur har läsarna i Norge tagit emot det?

Jag trodde faktiskt att boken skulle ha mycket svårare att nå ut kommersiellt, men det har gått jättebra. Den var med i två bokklubbar och har nått oväntat många läsare genom det. Och det var ju min dröm såklart! Så det har inte blivit diskussion om att det är en svår bok.

(De norska läsarna gillade den så mycket att den blev ”Årets bok” 2008.)

Vilka författare har varit viktiga för dig?

Samuel Beckett. Daniil Kharms som skriver absurd prosa. Han har jag gillat länge och nu har han blivit stor i en sub-kultur i Norge, så det är roligt att fler har läst honom.
Virginia Woolf har jag varit väldigt fäst vid. Kafka, såklart. Richard Brautigan. Rimbaud.

Jag läste massor när jag var liten, och då vad jag tex förtjust i Maria Gripe. Det mystiska hos Maria Gripe.

Jag har alltid tänkt att jag ska bli författare, och när jag var fjorton så insåg jag att jag ville skriva något som var originellt för mig. Jag skulle inte härma någon annan. Och då kunde jag ju inte läsa andras böcker, för då skulle jag bli påverkad. Så vad var det som verkligen inte skulle kunna påverka min originalitet? Jo, ”Sagan om isfolket”, det låg så otroligt långt från mig. Jag läste flera delar av den, och jag blev rätt less efter ett tag men jag måste säga att jag hyser stor respekt för Margit Sandemo och hennes hållning kring sitt författande.
Efter Isfolket hittade jag Jan Erik Volds ”Entusiastiske essays” och där fanns det en dikt som heter ”17e maj 1940″, och jag blev alldeles tagen av hur den var. Av hur dikter kunde vara alltså. Så meningslöst på ett sätt, men så bra! Jag kände att så ville jag också skriva.
Jag såg också otroligt mycket på Monty Pythons Flying Circus när jag var 18-19 år, och det har nog påverkat mig mer än jag kan förstå. Det lekande, absurda, att hoppa från ämne till ämne.

Vad läser du nu?

Jag gillar JM Coetzee mycket, hans ”Elisabeth Costello” tycker jag om. Sen håller jag på att översätta en fransk poet till norska, Tarqos.
Jag har svårt att motivera mig för långa böcker, att känna lust att börja på dem. Jag har till exempel läst första sidan i Knausgårds “Min kamp 1” och den var jättebra. Jag ska läsa mer av den. Men den är ju lång. Vi debuterade samtidigt, och kom överens om att byta böcker. Så jag skickade min diktsamling som väl var på 70 sidor, och så fick jag Karl Oves roman som var… lite tjockare. Men jag tycker han är en av Norges bästa författare.
En annan norsk författare som jag gillar mycket är min bror! Men han är väldigt bra, Olav R Øyehaug. Han har alltid inspirerat mig att skriva och nu har han debuterat själv 2008 med ”Kodane”. Han skriver kortprosa.
Jag gillar flera kortprosaförfattare, Cecilie Holt Cesilie Holck och Arne Østring. Och så ”Purkene snudde sig” av Kjersti Rorgemoen. Den är essayistisk och rolig, en av mina favoriter från förra året.

Skriver du på något nu?

Ja, men jag har precis börjat så det är omöjligt att säga riktigt vad och när det blir. Jag arbetar på en roman och en novellsamling. Men som sagt, det är helt i starten.

Sedan sommaren 2008 har våra fredagsfrågor, där allt från skämsböcker till fulaste omslaget dryftats, varit ett populärt inslag här på Bokhora. Vi tänker förstås ta med oss fredagsfrågan in på 10-talet – men nu tycker vi att det är dags att släppa in er läsare!  Ingen frågeställning är för liten eller för stor för att tas upp, men vid det här laget har vi hunnit med en hel del fredagsfrågor, så det kan ju hända att just ditt förslag redan använts. Vill du kolla igenom alla våra fredagsfrågor? Här hittar du allihop.

Vill du att just DIN fredagsfråga ska diskuteras av oss och andra bokläsare här på sajten? Mejla i så fall helena@bokhora.se. Jag ser fram emot era förslag!

Hörni! Missa inte chansen att diskutera Kaj Korkea-ahos finfina debut ”Se till mig som liten är” med mig och andra läsare hos Söderströms. Det är svårt att tänka sig en mer passande bok att diskutera i dessa de mörkaste av tider, för ett genomgående tema – som vi givetvis utforskar i cirkeln – är det mörker som ryms inuti oss alla, de primitiva rädslor och nojor vi tampas med. ”Se till mig som liten är” är också en kärlekshistoria, en berättelse om religiös fanatism, en småstadsskildring, en coming of age-historia med mörka undertoner… ja, en roman med många bottnar, helt enkelt. Således finns mycket att diskutera, och vi har bara precis börjat. Har du läst boken eller är nyfiken på att göra det? Titta i så fall förbi i bokcirkeln! Här är direktlänken till månadens första inlägg.

Nu startar nämligen sista veckan av min bokcirkel tillsammans med Janna Thorström om hennes bok ”Buktalaren”. Har du hunnit läsa den? Kom och kommentera!

Att hålla igång en bokcirkel på nätet är en alldeles ny erfarenhet för mig. Den där omedelbara reaktionen på någonting som sagts har gått förlorad, däremot verkar det mesta som där skrivits om boken skrivet med eftertanke. Jag tycker om att en bokcirkel på nätet bjuder in till möten mellan alla slags åldrar, kön, nationaliteter och livssituationer. Hur skilda liv vi än må ha på ytan i min bokcirkel är vi som ni förstår ändå oerhört homogena. Visst tycker vi olika om en del böcker, om berättartekniker, om många författare, men de där riktigt omvälvande diskussionerna uteblir tyvärr oftast. Jag vill inte påstå att det har diskuterats vilt i ”Buktalaren”-cirkeln heller, men jag gillar ändå tanken på en webbaserad cirkel.

För övrigt har vi ganska svårt att få till våra cirkelträffar i min vanliga, fysiska bokcirkel (när det kommer till vad vi gör och när vi gör det är vi uppenbarligen väldigt heterogena :-) ). Möjligen är det därför som jag tilltalas så av en cirkel där man kan befinna sig var som helst eller i nästan vilken situation som helst och när som helst, så länge man har en dator (eller mobiltelefon) med Internetuppkoppling.

Har ni några erfarenheter av bokcirklar på nätet? Hur har det funkat? Vad har ni läst? Vad har ni använt för verktyg?

Är du själv sugen på att vara med i en bokcirkel på nätet, rekommenderar jag att du kollar upp Kaj Korkea-ahos ”Se till mig som liten är”. Vår alldeles egna Bokhora-Helena leder en bokcirkel om den med start i början av december. Håll utkik efter mer information.

Se vilken fin flyer (här spegelvänd) min kollega kom och visade mig! (Jag hade bara sett den på datorn förut, inte live.)
Nästa torsdag den 12 november kl 18 ska jag och min förläggare Cecilia Nilson prata om NY på bibliotek Sture. Vi är båda två helt NY-besatta, faktiskt så pass att vi mest brukar undvika att diskutera denna stad för vi blir båda lika sura för att vi inte är där. (Jag blir avundsjuk direkt när det gäller NY.) Men nu gör vi ett undantag. Det kommer att bli böcker och kultur om den bästa, coolaste och roligaste staden i världen.

Allt händer på Sture-bibblan alltså, och det kommer att passa såna som ska dit för första gången, såna som läst böcker och sett filmer och gillar staden men aldrig varit där, och såna som likt oss har blivit lite besatta och vill dit hela tiden. Siri, Paul, SATC, Woody, Felicity, the Strand, Dean&Deluca, och mycket mer. Kom dit och lyssna!

Det är en strålande solig dag när jag träffar Jeanette Winterson på Hotel Diplomat här i Stockholm. Jag läst om några av hennes böcker strax innan för att kunna känna mig lite mer beredd, men konsekvensen av det är tyvärr att jag blir ännu mer nervös inför mötet då jag blir påmind om hur suveränt hon skriver. Det tar dock inte många minuter i sällskap med yrvädret Jeanette innan jag känner mig bekväm igen. Och när jag promenerar därifrån en timme senare skuttar jag nästan fram. Att få möjligheten att prata med denna kloka kvinna var en energikick utan dess like och jag ägnar kvällen åt att berätta för alla jag träffar hur fantastisk hon är. Hon hade enormt mycket att säga, så det kommer nog fler inlägg från denna intervju.

Jeanette Winterson. Foto: Jessica Björkäng

Vad läser du för tillfället?

På bokturnéer är jag väldigt noggrann med vad jag läser och jag tar alltid endast med mig poesi eftersom det fungerar som en liten energiinjektion. Jag tror att poesi har funnit sin rätta plats här i den moderna världen eftersom den är kort, kompakt, du kan sms:a den till dina vänner, du kan ta med dig den. Det är det absolut rätta formatet för sättet vi lever på. Jag tror att det är därför som det har blivit en poesiexplosion i världen. Människors begränsade uppmärksamhet klarar av en dikt, eftersom den är så kort.

Jag gör min vanliga grej: jag reser med poesi. Jag har inte så mycket tid över på den här typen av resor ,så därför är det bra att jag kan läsa något och använda det som ett slags talisman för att ta mig igenom dagen. En dikt är som en kopp espresso för mig. Den har samma typ av ”hit quality”. Jag skulle aldrig kunna läsa ”Krig och fred” på en sådan här resa. Alla har olika typer av strategier för att ta sig igenom livet och poesi har alltid varit min strategi för att ta mig igenom mitt.

Några rekommendationer när det gäller poesi?

Ja! Vi har precis fått en ny Poet Laureate i England: Carol Ann Duffy. Hon är en vän till mig och det är helt fantastiskt att hon fått poesitoppjobbet . Ingen kvinna har tidigare innehaft denna position. Det är fantastiskt att se en vän, en kvinna, någon man respekterar högt, dessutom homosexuell, som lyckats bryta genom dessa bariärrer och som bara säger: jag finns och jag gör det fantastiskt bra. Hon är väldigt läsvärd och du kan både välja hennes samlade dikter eller en av hennes senaste, ”Rapture”, som är en rad med kärleksdikter om en misslyckad kärleksaffär. De är verkligen fantastiska dikter. Så jag rekommenderar  ”Rapture” och hennes genombrott ”Standing Female Nude”.

Mycket av det du skriver känns som poesi. Skriver du någonsin poesi?

Nej! Det är lite konstigt det där. Jag frågar mig själv det ofta eftersom jag tar med mig poesins disciplin till prosan. Jag vill ha det där tighta, de där exakta bilderna och idéerna, eftersom jag anser att språk ska väcka oss, inte få oss att somna. Du vet, de där bästsäljarna, typ Dan Brown & John Grisham, man somnar.  Deras syfte är bara att få oss att vända på sidorna. Du får bara en micromening utav det för att kunna följa handlingen. Du läser inte riktigt orden. Jag vill att orden ska göra något. Så, en av orsakerna till att jag skriver korta böcker är att jag vill att varje ord i meningen skall äga sin plats där, det behöver höra till. Även så för varje mening i varje stycke och varje stycke på varje sida. Jag arbetar väldigt kompakt hela tiden, ytterst medveten om språket som jag använder, så att läsaren kanske får bilder som de inte hade tänkt på själva. Språket är tänkt att vara muskulärt, det måste förtjäna sitt levebröd, det är sättet jag helst vill arbeta på. Men jag vill även berätta historier så jag har från början försökt att sammanfoga två oftast rätt olika discipliner: berättelsen som flyter på med den poetiska bilden som av nödvändighet är väldigt kompakt. För jag tror att det finns Litteratur. Jag tror inte att allt är likvärdigt. För jag tror att vi har ett sätt att använda språk på, att använda idéer, som rycker upp oss som människor. Som får oss att tänka annorlunda, bättre, mer öppet och utanför oss själva. Det är vad Litteratur är menat att göra.  Dan Brown är inte Tolstoj. Det borde vara uppenbart för alla, men trist nog så är det inte så längre.

Men tycker du att det ändå är ok att läsa Dan Brown?

Ja!  ”Da Vinci koden” hjälpte verkligen min franska. För franskan i den översättningen är verkligen så enkel att även jag klarade av att läsa den. (Gapskratt.) Så det var ett väldigt bra sätt att öva min franska på. Inga flådiga tempus, bara rakt på sak. Böcker som den har en riktig roll att spela för att lära folk att läsa på ett annat språk. (Mer skratt.)  Och ja, det är en god historia och det finns gott om plats i världen för Dan Brown. Det enda jag bryr mig om är att vi inte förväxlar det ena med det andra. På ena sidan kan vi ha vårt low-life fun, men det finns böcker som är svårare, som kräver något av dig, som begär att vi förbättrar oss, jobbar hårdare. En del saker är svåra och sådant är livet.  Vi bör inte förledas att tro, av dessa enkla bladvändare, att om det inte ges omedelbar tillfredsställelse, så är det inte på riktigt. Jag tror att litteratur, poesi och alla konsterna tar lite mer tid och allt jag vill är att vi ska kunna ta oss den där lilla extra tiden. Jag älskar populärkultur, men jag vill ha det andra med.

På torsdag den 22 okt så pratar JoL och JoÖ om Album, bokhora, litteraturkritik och läsning tillsammans med Västerbotten-Kurirens kulturredaktör Sara Meidell på bokcafé Pilgatan i Umeå. Kl 18.30 går detta av stapeln. Kom och lyssna!

Hörni! Ni missar väl inte att bokcirkeln för ”Glitterscenen”, som jag ju tokhyllade härom dagen, startat på Söderströms hemsida? Ta chansen att diskutera boken, och kanske även Monika Fagerholms författarskap i stort, med andra läsare – och Monika själv! Eftersom ”Glitterscenen” är alldeles nyutkommen i Sverige kommer vi att dela upp diskussionen så att ni som precis börjat läsa också kan vara med. Så här kommer körschemat att se ut, med den självklara reservationer att inget i Fagerholmland är särdeles kronologiskt:

Vecka 1 (1-4 oktober): Del I, t om s 80, plus allmänt resonerande kring våra personliga förhållanden till Fagerholms författarskap, förväntningar på ”Glitterscenen”, etc.
Vecka 2 (5-11 oktober): s. 83-170
Vecka 3 (12-18 oktober: s. 173- 265
Vecka 4 (19-31 oktober): återstoden av boken + romanen som helhet

Jag hoppas att vi blir många som tar tillfället i akt att diskutera denna fantastiska roman!

UPPDATERING! Note to self: skriv aldrig något av vikt pre-morgonkaffet. Här är direktlänken till diskussionssidan.

För tredje året i rad så liverapporterar vi från Bokmässan på vår speciella Bokmässeblogg som ni hittar på http://www.bokhora.se/bokmassa/  eftersom vi bloggar så mycket mer än vanligt.

Så följ oss där och på Twitter.

Ni kanske har läst om det någon annanstans eller snappat upp våra dunkla antydningar, men nu är det hög tid att ta bort bladet från munnen och berätta att Bokhora snart även går att hitta i bokhandeln! ”Album” består av helt nyskrivna texter (blöcker är sååå 2007, darling!) som handlar om allt från huruvida man verkligen bör träffa sina favoritförfattare till vad som kännetecknar en ungdomsroman. Och så massor av listor! Akademisk porr, viktoriansk porr och riktig porr, barn- och ungdomslitteratur och gnälliga män, Siri & Paul… Bokhoraläsare kommer att känna igen sig även om materialet som sagt är skrivet speciellt för ”Album”. På Norstedts nya sajt kan ni läsa mer om innehållet samt läsa de måndagsmöten som vi gjort med varandra inför lanseringen. Om du någonsin undrat vilken litterär katt som är Helenas favorit, vilka tre böcker Johanna K skulle ta med sig till en öde ö, hur rädd Johanna L är om sina böcker, exakt hur snabbt Jessica egentligen läser eller vilken bok Johanna Ö helst vill läsa i höst så finns svaren till det, och mycket mer, där.

Den 24 september släpps ”Album”. Vi hoppas givetvis att det blir årets julklapp…!