Jag började ju läsa i ”Myggor och tigrar” häromveckan och eftersom jag vet att minst hälften av er sitter på era händer just nu för att hindra er från att mejla mig och höra vad jag tycker, tänkte jag bara att jag skulle nämna att jag tycker att det är briljant på sina håll, men lite långrandigt på andra håll. Så jag tänker inte läsa de sista 100 sidorna just nu.

Jag har börjat sluta (!) läsa ut böcker, jag vet inte vad det är för en skum vana och jag vet att många förmodligen blir förfärade, ändå är jag allt mindre intresserad av att veta hur historien slutar. Som vanligt skyller jag på att jag har mycket att göra och jag därför är lite för stressad för att läsa böckerna från pärm till pärm – icke desto mindre saknar jag att veta hur historien ska sluta speciellt mycket.

När jag här skriver att jag har börjat sluta läsa ut böckerna, handlar det om var femte-sjätte bok eller så. Jag gör det inte med varenda historia, men vad förut hade varit otänkbart är nu en möjlighet. Jag väljer själv när jag vill sluta följa huvudpersonen och vi kan väl verkligen vara överens om att det inte alltid är författaren som vet bäst där. Jag tycker inte ens att det är ett särskilt dåligt betyg. Jag är lite trött på att lägga alla dessa utlästa böcker på hög, jag är mest intresserad av formuleringar för tillfället. Det var länge sedan jag var med om något riktigt språkfyrverkeri, men en förmiddag med en förträfflig liknelse som sockerbit till kaffet är en bra början på helgen.

Kanske plockar jag upp ”Myggor och tigrar” om en månad, ett halvår eller när jag blir pensionär. Sådant kan man ju förstås aldrig veta. För den här gången får den återgå till sin plats i bokhyllan.

Den här måndagen träffar vi Karolina Ramqvist som förra året kom ut med romanen ”Flickvännen” som bl.a. vunnit Tidningen VI:s litteraturpris och vilken nu är nominerad till Sveriges Radios Romanpris 2010. Karolina är chefredaktör för tidskriften Arena och bloggar här.

Foto © Anna-Lena Ahlström

Vad läser du just nu?
Ingenting. Jag läste senast Kristian Lundbergs Yarden och allt annat som ligger på hög och väntar verkar så trist efter den. Jag försökte lite med Katarina Wennstams Alfahannen, min första ”spänningsroman”, men kan konstatera att jag inte fattar alls vad det är som är spännande med spänningsromaner. Så nu läser jag mest för arbetets räkning: En pjäs som heter Hantverkarna som kommer att gå på Göteborgs Stadsteater i vår.

Finns det några böcker som har förändrat ditt liv? Vilka och varför?
Ja, men de läsupplevelserna hör ärligt talat barndomen till, eller tonåren. Alice Walkers Purpurfärgen revolutionerade min uppfattning om den kvinnliga anatomin när jag läste den i mellanstadiet, Marilyn Frenchs, Kerstin Thorvalls och Erica Jongs böcker förändrade min syn på vuxna kvinnor när jag var tonåring och Per Hagmans Cigarett visualiserade en massa längtan efter meningslöst liv och tillfälligt sex. Jag hoppas fortfarande komma över böcker som har potential att förändra min syn på skrivande, men jag vet inte vad som skulle krävas av en bok för att den skulle kunna förändra mitt liv. Det klassiska är väl att man mest hittar litteratur som bekräftar en snarare än att förändra och så upplever jag att det var även när jag var yngre; man upptäckte litteratur som bekräftade ens existens och såg en. Och så upplever jag att många av mina egna läsare fungerar också. Och sedan finns alltid möjligheten att böckerna kan bära en genom livet. Men förändra det?

Har du någon bok du skäms över i din bokhylla?
Nej, jag har mycket feministlitteratur från 1970-talet som många säkert skullle tycka är pinsam, och en del gubbiga essäböcker om musikkultur som jag kanske borde skämmas för samt ett antal  lightfeministiska livspusselantologier och självhjälpsböcker med Kaj Pollacks Att välja glädje som kronan på verket. Men jag skäms inte för någonting.

Finns det någon bok av en annan författare hade du önskat att du hade skrivit själv? Isåfall, varför?

Nej men det händer väl ibland att man känner så om något tema eller förhållningssätt i en bok. När jag läste Jamaica Kincaids A Small Place för första gången för tio år sedan eller nåt så tyckte jag att det var exakt vad jag ville skriva själv, och att det egentligen var meningslöst att tillägga något eftersom allt blev så fult och fjantigt i jämförelse.

Var och när läser du helst?
Var som helst. Det spelar ingen roll.

Har du någon ny roman på gång?
Ja. Den handlar om uppväxt och nittiotal.

Jag härmar Johanna L (och Lilla O) med en sådan här fråge-svars-grej. Det är ju kanske mest roligt för den som fyller i, så fyll i den du med, vetja, så får du se hur kul det är.

Som läsare är jag: Lättdistraherad, men passionerad.

Som bloggare är jag: Mycket oregelbunden, just nu rättså sporadisk tyvärr. Jag bloggar oftast spontant, jag tänker medan jag skriver och sällan ser inläggen ut när jag är klar som jag trodde att de skulle se ut när jag började.

Senast lästa bok: ”Myggor och tigrar” av Maja Lundgren – mellanbetyg, jag hade gärna strukit en del partier för att lyfta fram andra.

Senast köpta bok/böcker: Bland annat Castillons ”Därunder ett helvete” och Liv Strömquists ”Einsteins fru”.

Favoritdeckarförfattare: Jag läser så sällan deckare och har så få preferenser, men om jag av någon anledning bestämt mig för att köpa en deckare och hamnar i pockethyllan kan det bli något av Anne Holt eller Michael Connelly.

Jag läser allt av: Jonathan Safran Foer, Miranda July, Elizabeth George (där har vi ju en deckarförfattare förresten!), Johanna Lindbäck (jag gör det!) och Pija Lindenbaum.

Jag läser helst inte (genre/författare): historiska romaner (med historiska avses här det mesta som utspelas 1959 eller tidigare), deckare, chick lit, böcker som är tjockare än 500 sidor.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Biografier och populärvetenskap.

Förutom svenska läser jag gärna: inte.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: ”Nowhere man” av Aleksandar Hemon, en liten pepp inför ny bok i vår: ”Lazarusprojektet”. Också ligger där ”Hjärtats blinda fläckar”, men jag har börjat i den och är inte jättesugen på att fortsätta. Jag tror att det får bli ungdomsböcker för en tid framöver. Har blivit tipsad av ”Vad mina vänner inte vet”, så jag inleder nog med den.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Jenny Erpenbeck och en översättning av Jonathan Safran Foers ”Eating Animals”.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: T.ex. efter Barcelós ”Guldsmedens hemlighet” och Jelineks ”Lust”, som inte är så gamla, men däremot slutsålda.

Jag har nog aldrig sett någonting som på ett så utsökt sätt kombinerar mina två största bloggar och intressen – tekniknörderiet och bokhoreriet. Kolla in den här bokhyllan slash klockan:

Hittad här. Love Droolr.

Åh, en lista! Long time, no see, nu kör vi så det ryker. Jag hittade den hos Lilla O. Som vanligt, sno gärna eller skriv i kommentarerna.

Som läsare är jag: Snabb, fokuserad, nyfiken och generös upp till cirka 50 sidor.

Som bloggare är jag: Ganska effektiv, säker och målmedveten vid det här laget, tycker jag. Bokhora är ju inne på sitt tredje år så lite rutin har jag fått upp på tex hur personlig jag tycker det är okej att vara med tanke på alla läsare (ibland mina elever eller andra människor jag känner, och så givetvis den stora okända massan). Det är också intressant att jag tack vare bokhora inte har haft ett enda skrivuppehåll längre än en vecka på tre år, pratade nämligen om det med en annan författare. Inte för att bloggande är likadant som mitt skönlitterära skrivande, men ändå. Det är ju skrivande. Varje vecka.

Senast lästa bok: ”Till sista andetaget” av Anne Swärd. Mycket bra!

Senast köpta bok/böcker: Det var ju KOK, alltså Karl Ove Knausgårds ”Min kamp” nr 2 och 3, thank you very much. Låg på soffan och lyxade mig med 2:an förra lördagen. Är ännu mer häktad efter det.

Favoritdeckarförfattare: Åsa och Jo.

Jag läser allt av: Åsa och Jo, Siri Hustvedt, Cilla Naumann, Sarah Dessen, Katarina Kieri, Tawni O’Dell, Jonathan Tropper, Murakami, Denise Rudberg, Sverre Henmo. Till exempel.

Jag läser helst inte (genre/författare): Sci-fi, historiska romaner, biografier.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Eeh… kokböcker kanske.

Förutom svenska läser jag gärna på: Norska och engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: ”Tittaren” av Mattias Ronge, ”Min första världssensation” av Annalena Hedman, ”Vad mina vänner inte vet” av Sonya Sones.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: ”Min kamp 4-6″.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Jag går så sällan på antikvariat! Borde verkligen börja göra det oftare. Jag skulle leta efter gamla novellsamlingar tror jag.

För lite drygt två veckor sedan åkte jag tåg till Göteborg för att hålla en föreläsning och blev anklagad för att a) betrakta Göteborg som avgrunden och b) vara geografiskt förankrad, eftersom jag berättade och beklagade att jag hade glömt ta med mig böcker till tågresan.

Nå, det misstaget gör man ju inte om. Så nu när jag i torsdags tog min förankrade rumpa till avgrundsstaden ytterligare en gång, denna gång för att vara konferencier på en trendkväll och även övernatta, packade jag ner inte mindre än tre böcker och fem tidningar. Ni vet ju dessa förseningstider, det blir mer än 6 hrs att slå ihjäl på tåg när det snöar.

Och vad händer då? Jo, jag läser inte en rad. Inte en rad!

Istället skrev jag väldigt mycket. Både blogginlägg och lite annat, som visserligen rör böcker men ändå. Det var iofs trevligt, men nog var jag förvånad. Speciellt som en av böckerna som åkte med var Yvonne Hirdmans nya ”Den röda grevinnan” och den har jag längtat efter att få börja på.

Jag tillbringar långt ifrån alla dygnets timmar med att läsa, men just reseläsning tycker jag är extra mysigt nu under graviditeten då jag inte blivit åksjuk en enda gång på tåg, till skillnad mot hur det brukar vara annars. Och jag har rest väldigt mycket under hela graviditeten dessutom, då det har varit föreläsningar och jobbuppdrag kors och tvärs över hela landet.

Jag verkar ha skapat mig en ny (o)vana att inte reseläsa.

”Ikke forlat mig” av Stig Sæterbakken har blivit en sån här evighetsbok för mig… Ni vet, man läser några sidor, lägger bort den ett par dagar eller just nu veckor, läser några sidor igen. Inte den bästa tekniken, men det är inte så mycket som drar i den ju. Det första jag läser av honom, och han har fått superbra kritik för den i Norge så jag hade ganska höga förväntningar – hade tom sparat den enkom för flygresan hem när jag var uppe i Luleå i jul (förstå äran i utvald flygbok!!). Men. Kanske inte…?

Historien går baklänges och börjar med att det är slut för det unga kärleksparet, tjejen har en ny kille, den gamla killen är totalt knäckt av det. Sen får man se hur de närmat sig upplösningen/avlägsnat sig från förälskelsen. Jag får se om jag någonsin kommer dit…

Den kommer ut på svenska på Vertigo i vår, ska då heta ”Lämna mig inte”.

Jessica
Tja, biografier är ju inte riktigt min kopp te, men jag skulle nog ändå jubla ifall  antingen Tori Amos eller Trent Reznor skulle skriva sina självbiografier.

Helena

Det har ju redan skrivits åtskilliga biografier om Morrissey, men den självbiografi som han sägs arbeta med – den skulle jag kunna tänka mig att köa en hel natt för att få läsa!

Johanna K

Jag skulle vilja att Liv Strömquist tecknade en biografi om Britney Spears. Britney har ju redan figurerat i Strömquists böcker, så jag tror att det skulle bli bra, kul, giftigt. För övrigt läser jag hellre om människor som jag inte visste att jag ville läsa om, än om människor som jag tror att jag vill läsa om. Besvikelser, ni vet.

Johanna L

A) Marie-Louise Ekman eller B) vem som helst som Curtis Sittenfeld skulle få för sig att basera en roman på à la ”American wife”. Då är jag inte den som är den.

Johanna Ö

Inga självbiografier, de blir lätt så tillrättalagda! Jag skulle gärna läsa om Gudrun Schymans liv, det tänkte jag på redan i somras när jag läste alla de där politiska biografierna. Jag beundrar henne mycket. Alltid är vi inte överens politiskt, men hon är en tuff kaka.

Vem skulle du vilja läsa en biografi om? Svara i kommentarerna!

På semestern så var en av de böcker jag verkligen blev förtjust i, den av Johanna K rätt så hypade,  ”Hungerspelen”, ett sista-minuten-bidrag till min packning efter ett besök på Pocketshop Arlanda. Johannas rekommendation har legat där i bakhuvudet länge, men det var inte förrän jag såg den där i pockethyllan som jag slog till.

Jag blev så förtjust att jag dessutom fick min sambo att läsa den så att jag kunde få diskutera den med någon. Även han gillade den fastän vi nog var överens om att upplösningen av själva ”spelet” inte var helt i vår smak. Jag ser fram emot att inom en rätt så snar framtid även läsa fortsättningen ”Fatta eld” och när väl den tredje delen kommer även läsa den. Båda tummarna upp helt enkelt för ”Hungerspelen”.

Jag måste tipsa om två nya översättningar jag använder i skolan, och som jag verkligen gillar.

Den första är Henrik Ibsens ”Ett dockhem”, nyöversatt av Klas Östergren. Norstedts gav hösten 2008 ut flera av Ibsens pjäser i två band, alla bearbetade och nyöversatta av Östergren, och med ett förord av Leif Zern. ”Ett dockhem” finns i band 1, som enkelt nog heter ”Pjäser 1″.

Den andra är Albert Camus ”Främlingen”, nyöversatt av Jan Stolpe. Den läser vi just nu i skolan, och när jag delade ut den stod jag och prisade omslaget och utseendet som jag tycker är så snyggt – lite knubbigt, snygg bild, väldigt plocka upp-tilltalande. Mina elever suckade bara åt mig, ”ingen bryr sig om sånt där, det är bara du som är så nördig”. Men det har de ju faktiskt fel om, iallafall på första punkten.
Nu har vi iallafall läst första delen och Meursault har just… ni vet vad. De är lite provocerade och fascinerade av honom, precis som man ska vara.