Nu lägger jag ifrån mig ”Myggor och Tigrar”
Jag började ju läsa i ”Myggor och tigrar” häromveckan och eftersom jag vet att minst hälften av er sitter på era händer just nu för att hindra er från att mejla mig och höra vad jag tycker, tänkte jag bara att jag skulle nämna att jag tycker att det är briljant på sina håll, men lite långrandigt på andra håll. Så jag tänker inte läsa de sista 100 sidorna just nu.
Jag har börjat sluta (!) läsa ut böcker, jag vet inte vad det är för en skum vana och jag vet att många förmodligen blir förfärade, ändå är jag allt mindre intresserad av att veta hur historien slutar. Som vanligt skyller jag på att jag har mycket att göra och jag därför är lite för stressad för att läsa böckerna från pärm till pärm – icke desto mindre saknar jag att veta hur historien ska sluta speciellt mycket.
När jag här skriver att jag har börjat sluta läsa ut böckerna, handlar det om var femte-sjätte bok eller så. Jag gör det inte med varenda historia, men vad förut hade varit otänkbart är nu en möjlighet. Jag väljer själv när jag vill sluta följa huvudpersonen och vi kan väl verkligen vara överens om att det inte alltid är författaren som vet bäst där. Jag tycker inte ens att det är ett särskilt dåligt betyg. Jag är lite trött på att lägga alla dessa utlästa böcker på hög, jag är mest intresserad av formuleringar för tillfället. Det var länge sedan jag var med om något riktigt språkfyrverkeri, men en förmiddag med en förträfflig liknelse som sockerbit till kaffet är en bra början på helgen.
Kanske plockar jag upp ”Myggor och tigrar” om en månad, ett halvår eller när jag blir pensionär. Sådant kan man ju förstås aldrig veta. För den här gången får den återgå till sin plats i bokhyllan.


Tja, biografier är ju inte riktigt min kopp te, men jag skulle nog ändå jubla ifall antingen Tori Amos eller Trent Reznor skulle skriva sina självbiografier.
Det har ju redan skrivits åtskilliga biografier om Morrissey, men den självbiografi som han sägs arbeta med – den skulle jag kunna tänka mig att köa en hel natt för att få läsa!
Jag skulle vilja att Liv Strömquist tecknade en biografi om Britney Spears. Britney har ju redan figurerat i Strömquists böcker, så jag tror att det skulle bli bra, kul, giftigt. För övrigt läser jag hellre om människor som jag inte visste att jag ville läsa om, än om människor som jag tror att jag vill läsa om. Besvikelser, ni vet.
A) Marie-Louise Ekman eller B) vem som helst som Curtis Sittenfeld skulle få för sig att basera en roman på à la ”American wife”. Då är jag inte den som är den.
Inga självbiografier, de blir lätt så tillrättalagda! Jag skulle gärna läsa om Gudrun Schymans liv, det tänkte jag på redan i somras när jag läste alla de där politiska biografierna. Jag beundrar henne mycket. Alltid är vi inte överens politiskt, men hon är en tuff kaka.




