Jag har testat några olika läsdagböcker nu ett tag och de är alla uppbyggda på ungefär samma vis, men det föll sig ändå så att jag ändå gillar den enklaste bäst.

”Mina egna anteckningar om böcker” – Norstedts

Den här läsdagboken är min absoluta favorit. Lagom storlek och relevanta fält, men tyvärr finns den inte i tryck längre.


”Läsdagbok för bokälskare” – Kabusa

Nyutkommen läsdagbok från Kabusa. Gillar inte fälten helt, känns lite fjantigt med glada gubbar et.c, men den är ändå rätt så snygg. Finns även plats att lista sina favoritförfattare, favoritböcker och utlånade böcker mm. Lite för stor för att tas med på t.ex. en resa.


”Smart Women Read between the Lines” – Chronicle Books

Läsdagbok på engelska. Snyggt formspråk och relevanta fält. Jag blir dock lite obekväm av ”smarta kvinnor”-grejen som pushas lite väl hårt. Även den här har plats för andra bokrelaterade listor.

Iallafall om man ska tro den här artikeln om utvecklingen i USA. Från att det mest varit skolbibliotekarier och lärare (utöver själva ungdomarna alltså) som läste ungdomsböcker/Young Adult så har nu gruppen utökats och innehåller vuxna som inte alls har  en ”riktig anledning”.
Enligt artikeln kan vi tacka tex Stephenie Meyer för det. (Ständigt denna Meyer!) Twilight är som bekant inte bara en ungdomssuccé utan har vandrat upp i åldrarna, och även gett möjligheter för fler YA-författare att upptäckas av äldre läsare.
Jag gillar det! Läser ju väldigt mycket ungdoms själv, och inte bara för att jag jobbar som lärare utan för att jag vill. Tycker YA ofta är mer rakt på med mindre onödig utfyllnad, men med alla bra kvaliteter kvar.

Veckans måndagsmötesgäst är ingen mindre än den finska författaren Sofi Oksanen, vars tredje roman ”Utrensning” fått mången recensent – inklusive mig själv – att gå upp i brygga. Jag vet att det bara är mars än så länge, för tidigt att ropa hej och så vidare, men just nu undrar jag om inte Oksanens kolsvarta skildring av Estland under och efter ockupationsåren är det bästa vi kommer att läsa i år. Vi får se när det är dags att summera litteraturåret, men jag har mina aningar… Klart är i alla fall att det är en bok som lever kvar i minnet långt efter att den är utläst. Prova själva.

Min mejlintervju med Sofi Oksanen genomfördes på engelska, och hon gav mig så långa och bra svar att jag valt att inte översätta utan låta Sofi ”tala” utan inblandning och eventuella feltolkningar. Enjoy!

Hi Sofi, what are you reading right now?

Background material for my next novel. And ”He” by Asko Sahlberg, he’s one of my favourites from today’s Finnish literature.

Which authors and/or works have influenced you most as a writer?

Marguerite Duras, Aino Kallas, Djuna Barnes, Virginia Woolf, Jean Rhys, Sylvia Plath, the Brontë sisters, and A.Solzenitsyn of course, among others.

… and as a reader? (Assuming there is a difference.)

Marguerite Duras is my favourite author as a reader as well. But when I´m reading for fun I enjoy most historical, literary novels (thick ones), for example Sarah Waters. And ”Wuthering Heights” by Emily Brontë is one of my favourites.

The big literary trend in Sweden over the past decade has been a sort of factualisation of fiction. The edges between fact and fiction have been blurred, and many authors have written about actual people and events in their novels – which has caused a lot of anger and debate in the literary world. What have the biggest literary trends and debates been in Finland over the past decade, do you think?

Well last year ”Koljatti” by Jari Tervo was a hit – it’s a satire in which the protagonist is a prime-minister called Lahnanen, who is not able to sleep properly and he has a sex-slave in the cellar. The problem was that the protagonist reminded people of the real prime-minister Vanhanen quite a lot. Or let’s say that there were lots of people who saw it as a problem.

Then there was another novel as well in which the main character reminded of our former minister of foreign affairs. The novel was ”Paljastuskirja” by Taina Latvala.

Both politicians have been surrounded by scandals related to women (these scandals have made head-lines in Sweden as well), prime-minister Matti Vanhanen had an affair with a single mother and the former minister of foreign affairs sent sex-messages to a stripper called Johanna Tukiainen (and in the end the price for sending sex-messages were high, he had to resign). Matti Vanhanen also sued his ex, Susan Ruusunen, (and the publisher) after she wrote a book called Prime minister’s bride and the court case is still going on, which is quite interesting as a case about freedom of speech. I have read the book and it’s quite interesting, even though not well written. There are sms-messages Vanhanen sent his babe and I have to say that those simple messages reveal that our prime minister is a person who cannot write, is not able to express himself verbally. As a voter I think it’s my right to know, how little he knows about the lives of ordinary people. And he knows very little. So I think it was a good thing that it was published.

I read Jari Tervo’s novel and find it good. The problem is we don’t really have a tradition for satire, there are quite few people who are not able to read the novel as satire, but as a realistic description.

But I can’t say really that this is such a huge trend or a cause for a debate, though it’s interesting which main characters you find from tabloids become main characters in fiction as well. There have also been other novels, like ”Mestari” by Hannu Mäkelä (fiction about the poet Eino Leino) and Runoilijan talossa by Helena Sinervo (fiction about the poet Eeva-Liisa Manner) and ”Helene” by Rakel Liehu (fiction about Helene Schjerfbeck). All these novel were highly appreciated, award-winning novels, but not novels about living persons like those I mentioned above.

Your latest novel (”Utrensning” in Swedish) has won several prestigious awards (congratulations, by the way!). If you could give an award to any writer – living or dead – who would it be and why?

Well Arto Salminen could be one who’d deserve a prize.

Who is the most overrated writer of today?

Depends what you mean. Sales, critics or awards? Most thrillers or romances are not respected at all by critics, even though they sell and people read them a lot. And books praised by critics don’t appeal to the buying audience in a large scale.

… and the most underrated?

In Finland I could say Arto Salminen whose novels are great satires and also fun to read. His characters are tragic but you can’t stop laughing when reading about their adventures. There’s great black, morbid humour in his novels and he describes the collapse of a welfare state. For example there’s a taxi driver who sends his old mother to the nursery and sells her appartement before she dies, just to get the money to himself. But the mother stays alive, gets better and wants to return to her home and that’s when the problems really start. The taxi driver also tries to get some extra money by pretending to be a doctor and a gynecologist when visiting old people, and at one point the children of his ”patients” come home when he’s doing his inner examination of an old lady.

He also wrote a novel “Kalavale” about reality TV, before reality TV really became a big thing in Finland. And about tabloids, people who were ready to do anything for publicity. And about shelters for refugees with Finnish racist staff working there. Unfortunately he passed away before making a break-through. Critics didn’t really like his work when he was alive and his novels didn’t sell well.

Do you have any guilty pleasures? Books you wouldn’t be caught dead reading in public but still secretly enjoy….

No. But as a child my favourite author was Sergeanne Golon and the Angelika-series. The Catherine-series was great as well. I’m not ashamed of that though :)

Finally, a few quick either/or questions. Fact or fiction?

I enjoy reading fiction more, but for my work I need more non-fiction.

Hardcover or paperback?

Hardcover.

Bookstore or library?

Bookstore.

Finland or Estonia? (In terms of literature.)

Hard to say. I have written two novels about Estonia in Finnish and there are still a few more to come. I read more Finnish fiction, but more Estonian non-fiction. More Estonian poetry, but more Finnish novels than Estonian ones.

Träning och jobb har tagit över mitt liv så senaste tiden har det inte blivit så många böcker lästa. Och ”Rocky”-samlingen tar sin tid plus den med sina 2,5 kg är alltför otymplig att läsa någon annanstans än i sängen.

Senaste utlästa bok: ”The Windup Girl” – Paolo Bacigalupi

Senast påbörjade bok: ”På grund av Leon” – Jenny Leeb

Senast köpta bok: ”Rocky – tio år” – Martin Kellerman

Jag hade ju en begeistrad Sarah Dessen-sejour i höstas, fyra böcker på raken. Sen kände jag mig redo för en paus. Nyligen läste jag Alicia Thompsons ”Vad är det för fel på dig?” och den hade en del Dessen-vibbar, så in på biblo och reservera de två återstående ”Lock & Key” och ”Someone like you”.
Thompsons bok är helt okej i väntan på. Åh, det låter som ett grymt öde, men det är hennes debut och för det är den ju lovande. Leigh Nolan är en psykologistudent som pluggar första terminen på college. Hon har varit tillsammans med sin kille i ett år, och det är ju bra på vissa sätt, men… kanske är han inte helt och hållet fantastisk på precis alla sätt?
Ska inte avslöja för mycket, men det är väl lätt att räkna ut att det uppstår en del komplikationer med denna pojkvän.
Sen finns det ju roliga vänner, lite konstiga studieprojekt, ett par hippieföräldrar och sånt. Det är en klassiskt trevlig puttrig underhållningsbok. Och den innehåller en del förälskat pirr alltså. En bra uppvärmning, kan vi säga.  (Inga spoilers dårå, men den där sista twisten innan upplösningen, jag tycker den känns lite väl konstruerad? Om någon annan läst, håller ni inte med? Mest som att bara dra ut på spänningen på ett grymt sätt.)
Nu är jag iallafall mer än redo att hoppa på Dessen-tåget igen!

Senaste utlästa bok: John Greens ”Var är Alaska?”, som var en välskriven och fin liten historia.

Senast påbörjade bok: Mohammed Hanifs ”Mangon som sprängdes” – den verkar lovande!

Senast köpta bok: ”Tyra Tulpanälvan”…

Jessica
Åh, jag vill hänga med Molly Millions såklart. Och fråga henne hur det känns när hon fäller ut sina rakblad under naglarna och om hon inte ångrar spegelglasögoninplantaten.

Helena

Eftersom jag är så rock’n'roll skulle jag gärna umgås lite med Miss Marple. Dricka te, fylla på anglofilkvoten för ett par år och få reda på hur det egentligen gick till när hon löste sina kändaste fall.

Johanna K

Tja, jag kanske skulle kunna hänga lite med Lee Fiora och jämföra neuroser, fråga: ”Tror du att det skulle funka att vara vänner eller skulle vi gå varandra på nerverna?”, för att gå vidare till Alice Blackwell och diskutera lite pedagogik. Sittenfeld-tema, med andra ord.

Johanna L

Jag gillar ju Jane i Melissa Banks ”Flickornas handbok i jakt och fiske”, tror att vi skulle ha kul. En eftermiddag med henne på plats i NY. Skulle fråga om allt går bra med Robert.

Johanna Ö

Blir man inte litet sugen på att träffa ”Den amerikanska flickan”? Och få höra hennes version av historien? Något säger mig att det skulle låta väldigt annorlunda.

Den här måndagen träffar vi Paolo Bacigalupi som förra året kom från (nästan) ingenstans och hamnade med sin debutroman ”The Windup Girl” på Times lista över 2009 års tio bästa böcker.

What are you reading at the moment?

”Corporate Warriors: The Rise of the Privatized Military”, by P.W. Singer — I’m really interested in the privatization of government services generally, and military privatization is so fabulously perverse that I couldn’t resist this one.

”Violence and Social Orders: A Conceptual Framework for Interpreting Recorded Human History”, by Douglass C. North
I’m interested in why societies tear themselves apart, and how they manage to fix themselves (or not). This is no surprise, I’m sure, considering the kinds of stories I write.

”Doubt is Their Product”, by David Michaels.
I’m interested in how corporations conduct information warfare to manipulate democracies. I think there are big implications for our future in the dynamics that Michaels describes.

How important is reading and books in your life? Has it changed over the years?

When I was growing up, reading used to be important for entertainment and escape, and I mostly read fiction. These days, I read so that I can better understand how the world works, and to inform my own writing, and it’s almost all non-fiction. Somewhere in the process of learning to write, I lost some of the fun of reading stories. Sometimes I re-read a book, because it feels familiar, but I think I’m just remembering the way I was when I first read the book, rather than actually engaging with it. Though, I did re-read ”Dune” recently, and was astonished the layers of ecology that inform that book, and which I apparently skimmed over when I was younger.

Which are your favorite SF authors and why?

I don’t think much in terms of favorites. I like William Gibson for his style. I remain enamored with George Orwell and Aldous Huxley for their fabulous blueprints of dystopia. I read Neal Stephenson for the whirl of ideas. I still look back at Ursula LeGuin’s ”The Dispossed”, because she showed me how a story and political theory can mesh.

Three books you couldn’t live without?

I’m not that kind of person. I couldn’t live without my wife, Anjula. Books are just things. I read them and give them away. Probably a better measure of the books I love is the ones that I keep buying and giving away to other people. I’ve always loved to give ”Understanding Comics”, by Scott McCloud away to my friends. It’s a comic book, that describes the artistic theories of comic books. Genius. I also give away ”All The Pretty Horses”, by Cormac McCarthy a lot, just because his prose in that book seemed particularly strong and I like to share it. I also keep giving away ”Cryptonomicon” by Neal Stephenson, but then I buy it again because of the Captain Crunch scene, and the Dentist, and all the other quirky digressions of the book. I always like to dip into that one again, and then give it away, again.

Can we expect a follow-up to the ”Windup Girl”?

There won’t be a sequel. I think I’ve covered the ideas that were necessary with that story, and I’ll probably let it be. I’ve got a Young Adult novel called ”Ship Breaker” that will be appearing in May, which focuses on sustainability and global warming and peak oil, but from a different set of angles. After that, I’ve got a bunch of other projects that I hope I’ll be completing in the coming year, but they’re all secret.

Vaknar klarögd och utvilad – något annat är väl inte möjligt när man somnade redan klockan sju och sov nonstop till kvart i sex – och kör gåvagn med två glada döttrar som, misstänker jag, är blott någon månad från att ta sina första steg. Än så länge uppvisar de inga som helst trötthetstecken, men när det är dags för dem att sova middag tänkte jag fortsätta med helgens läsning: ”Kryptan” av Kate Mosse (ja, med ”e”, ingen relation till fotomodellen). Har haft både den och ”Labyrinten” i bokhyllan länge utan att känna något direkt lässug, så jag började på vinst och förlust, med låga förväntningar, påhejad av premisserna för Mosses alldeles nyutkomna tredje roman, ”The Winter Ghosts”, som verkar vara något av en Helenabok. Bäst att läsa in sig på de tidigare böckerna innan jag slår till, tänkte jag. Än så länge är jag glatt överraskad: Mosse balanserar dåtid och nutid i Pyrenéernas dimhöljda bergslandskap (och Paris) på ett alldeles ypperligt sätt. Debussy är med på ett hörn också. Jag är ju barnsligt förtjust i spänningsromaner med litterära och historiska inslag, men hade fått för mig att Kate Mosse var någon sorts kvinnlig brittisk motsvarighet till Dan Brown. Det är hon alltså inte – och tillåt mig att tillägga ”tack och lov!”. Fullödig recension kommer snart!

När jag är färdig med de dimhöljda mysterierna har jag – lycka! – Carol Goodmans pinfärska roman ”Arcadia Falls”, som ju varit föremål för viss förhandspepp tidigare, att sätta tänderna i. Minns ni Anton i Eva Bexells underbara ”Morfar prosten”-serie, hur han utbrast ”bara bra saker får jag, bara bra saker får jag!” efter att ha öppnat sina födelsedagspresenter (eller hur det nu var…)? Jag får lust att utbrista ”bara bra böcker har jag, bara bra böcker har jag!”. För det stämmer ju.

Jessica
En gång i världen ville jag välja ryska som 3:e språk, nu blev det inte så eftersom vi var för få, så det blev franska istället. Men då hade jag kanske kunnat få läsa Tolstojs ”Anna Karenina” i original.

Helena

Det vore otroligt coolt att kunna läsa Murakami på japanska. Jag har läst honom på svenska och engelska och tycker att känslan man får av att läsa honom på respektive språken är helt annorlunda, så det vore spännande att se hur han är alldeles oförställd. Alla översättningar är ju trots allt tolkningar.

Johanna K

Jag skulle vilja läsa Claire Castillon på franska, mest eftersom jag tycker att mig höra franskan i översättningen.

Johanna L

Lätt Haruki Murakami på japanska! Inte minst nu när han släppt ny bok där men vi får vänta ngt år på översättningen.

Johanna Ö

Varför inte Juli Zeh? Jag skulle vilja testa ge mig i kast med böcker på tyska. Jag har läst tyska och även varit sambo med Björn, vars pappa var tysk, i många år, så Tyskland och det tyska språket har varit väldigt närvarande i mitt liv. Men jag har aldrig testat läsa en tysk roman. Jag är en fegis!