”Mina egna anteckningar om böcker” – Norstedts

Den här läsdagboken är min absoluta favorit. Lagom storlek och relevanta fält, men tyvärr finns den inte i tryck längre.


”Läsdagbok för bokälskare” – Kabusa

Nyutkommen läsdagbok från Kabusa. Gillar inte fälten helt, känns lite fjantigt med glada gubbar et.c, men den är ändå rätt så snygg. Finns även plats att lista sina favoritförfattare, favoritböcker och utlånade böcker mm. Lite för stor för att tas med på t.ex. en resa.


”Smart Women Read between the Lines” – Chronicle Books

Läsdagbok på engelska. Snyggt formspråk och relevanta fält. Jag blir dock lite obekväm av ”smarta kvinnor”-grejen som pushas lite väl hårt. Även den här har plats för andra bokrelaterade listor.

Min mejlintervju med Sofi Oksanen genomfördes på engelska, och hon gav mig så långa och bra svar att jag valt att inte översätta utan låta Sofi ”tala” utan inblandning och eventuella feltolkningar. Enjoy!

Hi Sofi, what are you reading right now?

Background material for my next novel. And ”He” by Asko Sahlberg, he’s one of my favourites from today’s Finnish literature.

Which authors and/or works have influenced you most as a writer?

Marguerite Duras, Aino Kallas, Djuna Barnes, Virginia Woolf, Jean Rhys, Sylvia Plath, the Brontë sisters, and A.Solzenitsyn of course, among others.

… and as a reader? (Assuming there is a difference.)

Marguerite Duras is my favourite author as a reader as well. But when I´m reading for fun I enjoy most historical, literary novels (thick ones), for example Sarah Waters. And ”Wuthering Heights” by Emily Brontë is one of my favourites.

The big literary trend in Sweden over the past decade has been a sort of factualisation of fiction. The edges between fact and fiction have been blurred, and many authors have written about actual people and events in their novels – which has caused a lot of anger and debate in the literary world. What have the biggest literary trends and debates been in Finland over the past decade, do you think?

Well last year ”Koljatti” by Jari Tervo was a hit – it’s a satire in which the protagonist is a prime-minister called Lahnanen, who is not able to sleep properly and he has a sex-slave in the cellar. The problem was that the protagonist reminded people of the real prime-minister Vanhanen quite a lot. Or let’s say that there were lots of people who saw it as a problem.

Then there was another novel as well in which the main character reminded of our former minister of foreign affairs. The novel was ”Paljastuskirja” by Taina Latvala.

Both politicians have been surrounded by scandals related to women (these scandals have made head-lines in Sweden as well), prime-minister Matti Vanhanen had an affair with a single mother and the former minister of foreign affairs sent sex-messages to a stripper called Johanna Tukiainen (and in the end the price for sending sex-messages were high, he had to resign). Matti Vanhanen also sued his ex, Susan Ruusunen, (and the publisher) after she wrote a book called Prime minister’s bride and the court case is still going on, which is quite interesting as a case about freedom of speech. I have read the book and it’s quite interesting, even though not well written. There are sms-messages Vanhanen sent his babe and I have to say that those simple messages reveal that our prime minister is a person who cannot write, is not able to express himself verbally. As a voter I think it’s my right to know, how little he knows about the lives of ordinary people. And he knows very little. So I think it was a good thing that it was published.

I read Jari Tervo’s novel and find it good. The problem is we don’t really have a tradition for satire, there are quite few people who are not able to read the novel as satire, but as a realistic description.

But I can’t say really that this is such a huge trend or a cause for a debate, though it’s interesting which main characters you find from tabloids become main characters in fiction as well. There have also been other novels, like ”Mestari” by Hannu Mäkelä (fiction about the poet Eino Leino) and Runoilijan talossa by Helena Sinervo (fiction about the poet Eeva-Liisa Manner) and ”Helene” by Rakel Liehu (fiction about Helene Schjerfbeck). All these novel were highly appreciated, award-winning novels, but not novels about living persons like those I mentioned above.

Your latest novel (”Utrensning” in Swedish) has won several prestigious awards (congratulations, by the way!). If you could give an award to any writer – living or dead – who would it be and why?

Well Arto Salminen could be one who’d deserve a prize.

Who is the most overrated writer of today?

Depends what you mean. Sales, critics or awards? Most thrillers or romances are not respected at all by critics, even though they sell and people read them a lot. And books praised by critics don’t appeal to the buying audience in a large scale.

… and the most underrated?

In Finland I could say Arto Salminen whose novels are great satires and also fun to read. His characters are tragic but you can’t stop laughing when reading about their adventures. There’s great black, morbid humour in his novels and he describes the collapse of a welfare state. For example there’s a taxi driver who sends his old mother to the nursery and sells her appartement before she dies, just to get the money to himself. But the mother stays alive, gets better and wants to return to her home and that’s when the problems really start. The taxi driver also tries to get some extra money by pretending to be a doctor and a gynecologist when visiting old people, and at one point the children of his ”patients” come home when he’s doing his inner examination of an old lady.

He also wrote a novel “Kalavale” about reality TV, before reality TV really became a big thing in Finland. And about tabloids, people who were ready to do anything for publicity. And about shelters for refugees with Finnish racist staff working there. Unfortunately he passed away before making a break-through. Critics didn’t really like his work when he was alive and his novels didn’t sell well.

Do you have any guilty pleasures? Books you wouldn’t be caught dead reading in public but still secretly enjoy….

No. But as a child my favourite author was Sergeanne Golon and the Angelika-series. The Catherine-series was great as well. I’m not ashamed of that though :)

Finally, a few quick either/or questions. Fact or fiction?

I enjoy reading fiction more, but for my work I need more non-fiction.

Hardcover or paperback?

Hardcover.

Bookstore or library?

Bookstore.

Finland or Estonia? (In terms of literature.)

Hard to say. I have written two novels about Estonia in Finnish and there are still a few more to come. I read more Finnish fiction, but more Estonian non-fiction. More Estonian poetry, but more Finnish novels than Estonian ones.

Senaste utlästa bok: ”The Windup Girl” – Paolo Bacigalupi

Senast påbörjade bok: ”På grund av Leon” – Jenny Leeb

Senast köpta bok: ”Rocky – tio år” – Martin Kellerman

Senast påbörjade bok: Mohammed Hanifs ”Mangon som sprängdes” – den verkar lovande!

Senast köpta bok: ”Tyra Tulpanälvan”…

Helena

Eftersom jag är så rock’n'roll skulle jag gärna umgås lite med Miss Marple. Dricka te, fylla på anglofilkvoten för ett par år och få reda på hur det egentligen gick till när hon löste sina kändaste fall.

Johanna K

Tja, jag kanske skulle kunna hänga lite med Lee Fiora och jämföra neuroser, fråga: ”Tror du att det skulle funka att vara vänner eller skulle vi gå varandra på nerverna?”, för att gå vidare till Alice Blackwell och diskutera lite pedagogik. Sittenfeld-tema, med andra ord.

Johanna L

Jag gillar ju Jane i Melissa Banks ”Flickornas handbok i jakt och fiske”, tror att vi skulle ha kul. En eftermiddag med henne på plats i NY. Skulle fråga om allt går bra med Robert.

Johanna Ö

Blir man inte litet sugen på att träffa ”Den amerikanska flickan”? Och få höra hennes version av historien? Något säger mig att det skulle låta väldigt annorlunda.

What are you reading at the moment?

”Corporate Warriors: The Rise of the Privatized Military”, by P.W. Singer — I’m really interested in the privatization of government services generally, and military privatization is so fabulously perverse that I couldn’t resist this one.

”Violence and Social Orders: A Conceptual Framework for Interpreting Recorded Human History”, by Douglass C. North
I’m interested in why societies tear themselves apart, and how they manage to fix themselves (or not). This is no surprise, I’m sure, considering the kinds of stories I write.

”Doubt is Their Product”, by David Michaels.
I’m interested in how corporations conduct information warfare to manipulate democracies. I think there are big implications for our future in the dynamics that Michaels describes.

How important is reading and books in your life? Has it changed over the years?

When I was growing up, reading used to be important for entertainment and escape, and I mostly read fiction. These days, I read so that I can better understand how the world works, and to inform my own writing, and it’s almost all non-fiction. Somewhere in the process of learning to write, I lost some of the fun of reading stories. Sometimes I re-read a book, because it feels familiar, but I think I’m just remembering the way I was when I first read the book, rather than actually engaging with it. Though, I did re-read ”Dune” recently, and was astonished the layers of ecology that inform that book, and which I apparently skimmed over when I was younger.

Which are your favorite SF authors and why?

I don’t think much in terms of favorites. I like William Gibson for his style. I remain enamored with George Orwell and Aldous Huxley for their fabulous blueprints of dystopia. I read Neal Stephenson for the whirl of ideas. I still look back at Ursula LeGuin’s ”The Dispossed”, because she showed me how a story and political theory can mesh.

Three books you couldn’t live without?

I’m not that kind of person. I couldn’t live without my wife, Anjula. Books are just things. I read them and give them away. Probably a better measure of the books I love is the ones that I keep buying and giving away to other people. I’ve always loved to give ”Understanding Comics”, by Scott McCloud away to my friends. It’s a comic book, that describes the artistic theories of comic books. Genius. I also give away ”All The Pretty Horses”, by Cormac McCarthy a lot, just because his prose in that book seemed particularly strong and I like to share it. I also keep giving away ”Cryptonomicon” by Neal Stephenson, but then I buy it again because of the Captain Crunch scene, and the Dentist, and all the other quirky digressions of the book. I always like to dip into that one again, and then give it away, again.

Can we expect a follow-up to the ”Windup Girl”?

There won’t be a sequel. I think I’ve covered the ideas that were necessary with that story, and I’ll probably let it be. I’ve got a Young Adult novel called ”Ship Breaker” that will be appearing in May, which focuses on sustainability and global warming and peak oil, but from a different set of angles. After that, I’ve got a bunch of other projects that I hope I’ll be completing in the coming year, but they’re all secret.

När jag är färdig med de dimhöljda mysterierna har jag – lycka! – Carol Goodmans pinfärska roman ”Arcadia Falls”, som ju varit föremål för viss förhandspepp tidigare, att sätta tänderna i. Minns ni Anton i Eva Bexells underbara ”Morfar prosten”-serie, hur han utbrast ”bara bra saker får jag, bara bra saker får jag!” efter att ha öppnat sina födelsedagspresenter (eller hur det nu var…)? Jag får lust att utbrista ”bara bra böcker har jag, bara bra böcker har jag!”. För det stämmer ju.

Helena

Det vore otroligt coolt att kunna läsa Murakami på japanska. Jag har läst honom på svenska och engelska och tycker att känslan man får av att läsa honom på respektive språken är helt annorlunda, så det vore spännande att se hur han är alldeles oförställd. Alla översättningar är ju trots allt tolkningar.

Johanna K

Jag skulle vilja läsa Claire Castillon på franska, mest eftersom jag tycker att mig höra franskan i översättningen.

Johanna L

Lätt Haruki Murakami på japanska! Inte minst nu när han släppt ny bok där men vi får vänta ngt år på översättningen.

Johanna Ö

Varför inte Juli Zeh? Jag skulle vilja testa ge mig i kast med böcker på tyska. Jag har läst tyska och även varit sambo med Björn, vars pappa var tysk, i många år, så Tyskland och det tyska språket har varit väldigt närvarande i mitt liv. Men jag har aldrig testat läsa en tysk roman. Jag är en fegis!

John Green: ”An abundance of Katherines”. Handlar om en kille som just blivit dumpad av sin 19e flickvän på rad. Hans typ av tjejer heter Katherine. Spelar ingen roll (nästan) hur de ser ut, så länge de heter det. För att komma över K den 19:e-hjärtesorgen tar hans kompis med honom på en roadtrip och de hamnar på en minst sagt annorlunda liten ort. Tyckte okej om denna. Inte lika bra som ”Var är Alaska” eller ”Paper towns”. Killen är ett mattegeni och det är ganska mycket sånt med, det kan ju ha något med saken att göra. Jag är ett o-geni på matte…

Marueen Johnson: ”Girl at sea”. Denna inköpt för ett år sen när vi var i NY! På Strand Bookstore! Åh! Och nu så finns den förhoppningsvis hos någon i Luleå. Jag lämnade John Green och Maureen Johnson i ett omklädningsrum på studentidrotten, högskolan i Luleå, serni. Det är ju sportlov.
”Girl at sea” var hyfsad. Ibland blir det för mycket historia. Hemliga forskningsprojekt och dyk och skeppsvrak och kärlek och dejtande föräldrar och egna killspan. Jo, ja, mm. En aning overkill kanske. Det man får av den är en enorm lust att åka till Italien, det är där utanför Amalfikusten sea-et är. Vackert!

Och så den sista, lämnad på Arlanda Express-tåget igår morse. Emma Juslins ”Ensamma tillsammans” om tre flickor i mer eller mindre misärtillstånd. Habil och allt sånt, men inte tillräckligt för att jag kommer att minnas, tänka på den, bli alldeles till mig. Läser och lägger undan mer, fast i detta fall då skänker vidare.

Högläsningsresultatet blev -3 denna vecka alltså.

Jag tror säkert att alla föräldrar som högläser för sina barn varje kväll, vet hur mysig den där stunden kan vara. Jag vill ändå hävda att det är ännu mysigare för en moster som gör det väldigt sällan och där alla tre anstränger sig till det yttersta för att det ska bli supermys. Ebba, 5 år, inleder alltid sina besök hos mig med att gå in till min (färgsorterade) bokhylla och dra fram ”Skulduggery Pleasant”. Jag tror att hon tycker att dödskallen på framsidan är läskig, men efter att vi, som traditionen bjuder, avhandlat huruvida Skulduggery är snäll eller inte (det är han), kan vi gå vidare till bilderböckerna, där Pija Lindenbaum alltid högläses för gosedjuren. Storebrorsan, 7 år, frågar artigt om vi kan ha lampan tänd när han ska sova. Han tycker att klädhögen borta i hörnet påminner om Mårran, alla tiders värsta mardrömskaraktär. Mumintrollet är inte populär högläsningslektyr för syskonbarnen.

Medan smultronen sover på soffor och madrasser läser jag om den föräldralöse pojken Ingenman som växer upp på en kyrkogård med spöken. Trots att Mannen Jack  är en av de mest samvetslösa skurkar jag någonsin läst om, finns hittills inget mardrömsmaterial för 30-åringar i den ;-)

Hej Björn och grattis till nya jobbet! Vad läser du just nu?
Har precis börjat med Sofi Oksanens ”Utrensning”, som fått smått fantastiska recensioner. Jag försöker läsa så mycket översättningslitteratur som möjligt utöver de få böcker jag hinner recensera – där finns ändå fortfarande ett imponerande utbud. Sedan bläddrar jag sedan ett par veckor fram och tillbaka i mitt gamla ex av Olof Lagercrantz memoarbok ”Ett år på sextiotalet”, om hans arbete på Dagens Nyheter. Svensk presshistoria är en av mina verkliga soft spots.

Du jobbar ju med kultur och litteratur. Läser du på ett annat sätt när du valt en bok helt själv än när du läser för jobbets räkning?
I någon mån läser jag ju allt i yrket. Som kulturjournalist måste man vara som en wettexduk: ju mer man suger upp desto bättre. Därför är det också viktigt att välja rätt semesterläsning, som ofta sätter djupare avtryck än de böcker man recenserar: de präglar en för längre tid framöver. Läser man till exempel en bra biografi om Heidenstam på sommaren sitter han på ens axel hela hösten.

Vi vanliga läsare får ju en hel del nya lästips via tidningarnas kultursidor, hur hittar du till nya böcker att läsa?
Böcker tenderar att torna upp sig på skrivbordet i en aldrig sinande omfattning. Man får göra urvalet på en kombination av plikt och frihet. Får jag välja helt själv, på frihet, blir det ofta biografier eller memoarer om gubbar från förr i tiden.

När vi har pratat läsrelaterade nyårslöften är det många som lovar att de skall sluta läsa i böcker de inte gillar eller kommer in i, hur gör du? Blir det från pärm till pärm, alltid, även om du ogillar boken?
Som plikttroget lärarbarn är jag nog präglad att hänga i från pärm till pärm, men jag har frigjort mig från det ganska mycket de senaste åren. Jag kan kraftfullt rekommendera detta friare förhållande till läsningen: att ta ner en bok från bokhyllan ska inte vara ett potentiellt fängelsestraff om den visar sig vara dålig. Litteratur är inte självspäkelse. Anders Ehnmark, en av mina favoritskribenter, har ett fint och frihetligt uttryck för det: Man läser och ”ser om det är något”.

Och så tänkte jag avsluta med min favoritfråga – skitsvår att besvara men man får alltid så intressanta svar – finns det någon bok som har förändrat ditt liv och på vilket sätt?
Mycket lätt fråga att besvara, tycker jag, för det finns hur många som helst. Jag får nöja mig med tre:
1. ”August Strindberg” av Olof Lagercrantz. Jag vann den när jag var tretton som förstapris i en golftävling för vuxna och blev förstås grymt besviken (hade hellre fått ett dussin golfbollar eller liknande). Men så läste jag den, kanske något år senare, och den som fick mig att bli intresserad av litteratur på riktigt. Sedan dess har jag läst den fyra–fem gånger.
2. ”Din livsfrukt” av Lars Ahlin. En mäktig och sträng roman som jag läste under en förvirrad period i livet. Jag identifierade mig så starkt med huvudersonen att jag i likhet med honom började läsa på juristlinjen. Jag hoppade av tämligen snabbt, men tar fortfarande fram boken ibland och ryser av andra meningen, helt oförglömlig: ”Tiden var tung och vred”.
3. ”Willies kök” av Niklas Darke. Jag lärde känna Darke i mitten av 90-talet, han är fortfarande en av mina närmaste vänner. Vi startade förlaget Ink tillsammans för att ge ut hans manus, som inget av de större förlagen begrep sig på. Det var bland det bästa jag har gjort – förlaget drivs vidare av andra och jag är fortfarande övertygad om att den här knäppa kultromanen kommer att gå till litteraturhistorien. För mig är den ett kondensat av litteraturen när den är som bäst: stil och lycka.

Jessica
Jag blev så hemskt irriterad på Henrik Langes ”80 romaner för dig som har bråttom” eftersom den inte var nog fyndig för att spoila så mycket.


Helena

Det måste ha varit när jag, nyförlöst med läckande bröst, försökte läste Joyce Carol Oates novell ”Dear Husband” om barnamörderskan Andrea Yates. Hur tänkte jag? Ska göra ett nytt försök i år, nu när hormonerna slutat åka berg-och-dalbana och jag överlevt en liknande berättelse.

Johanna K

Det måste ha varit mastodontböckerna som vi läste i min bokcirkel, med ”Dödgrävarens dotter” i toppen (botten). So not a Johanna.K-bok, som jag skulle kunna skriva med en slapp anglocism. Dessutom tycktes sidantalet växa allt eftersom jag läste. ”Tårtgeneralen” var också en besvikelse, även om jag inte hade några större förhoppningar på den.

Johanna L

När jag prövade läsa en Harlequin-bok för första gången. Det var mer av allt än jag hade räknat med. Om jag tolkar värsta som sämsta så blir det nog den. Å andra sidan tog den inte ens en timme att läsa.

Johanna Ö

Oh. Jag har gått igenom arkivet för att se vilka böcker jag skrivit om och inte gillat särdeles, för jag har väldigt selektivt minne. Men Mankells Wallanderavslutning tyckte jag illa om, och Kajsa Ingemarssons senaste vattenbok, var väldigt själlös. Den handlade visserligen om en ganska känslokall kvinna, men det behöver ju inte avspegla sig i hela romanen.