Jessica
Har nog inte suktat lver någon litterär karaktär sedan Tom Sawyer och det var över 20 år sedan.

Helena

Jackson Brodie, Kate Atkinsons oemotståndlige detektiv. Så sorgsen, så tankfull, så sympatisk, så bra koll på ledsna alt country-donnor! Har en rätt rejäl crush på den mannen, faktiskt. (Min man och jag har en överenskommelse när det gäller fiktiva skapelser…)

Johanna K

En mycket svår fråga. Jag har så svårt att förmänskliga romankaraktärer, oavsett hur mycket jag än gillar boken. Men Swede Anderson kanske skulle vara ett äventyr?

Johanna L

Kanske någon Darcy? Och om vi låtsas att jag är 17 år, så kan jag säga en viss cykelkille i en bok av en amerikansk författare jag tjatar om hela tiden (efternamnet börjar på D).

Johanna Ö

Nu har ju jag mitt på det torra, jag är ju faktiskt en gift kvinna sedan tre månader tillbaka. Men kanske är det just en Mr Darcytyp man ska drömma om, precis som JoL är inne på. Så förusägbart! Men sant.

Det här var säsongens sista fredagsfråga, men vi är givetvis tillbaka med nya delikata frågeställningar till hösten. Har du någon fråga du tycker vi har missat? Mejla helena@bokhora.se så kanske du får se just din fredagsfråga senare under året!

Jessica
Alan Bennetts bok ”Drottningen vänder blad”, där den engelska drottningen plötsligt börjar läsa skönlitteratur, är en av mina favoritläsningar de senaste åren. 

Helena

Jag håller just nu på att läsa Hilary Mantels Bookerprisvinnare ”Wolf Hall”, som bland annat handlar om Henry VIII. Jättebra än så länge. Sedan är jag rejält sugen på ”Queen Victoria: Demon Hunter”. Förstås.

Johanna K

Det finns en novell i Miranda Julys ”Ingen hör hemma här mer än du”, som heter ”Majestät” och inkluderar prins William, ni vet Charles och Dianas son. Den är väldigt märklig, den novellen, så jag kan inte riktigt sluta tänka på den. Störst intryck gör dock hunden Potato.

Johanna L

Men jisses så svårt, ingen aning! Kan inte komma på en enda kunglig bok jag läst de senaste åren. Pass.

Johanna Ö

Jag har läst ganska mycket kunglig historia, mest från Bernadotterna och framåt. Ska jag välja någon så är det nogDésirée som är min favvo. Jag läser om den ofta. Det är alltså boken om den första Bernadottedrottningen, men så handlar den om Napoleon och hela den tiden också. Fast man ska ta historiedelen med en liten nypa salt här och där. Lite Hermanvarning.

Har du några skildringar av kungligheter som du vill dela med dig av så här dagen före kronprinsessbröllopet? Svara i kommentarerna!

Jessica
Well, jag gillar inte deckare något särskilt men Sjöwall/Wahlöös serie ”Roman om ett brott” är ju suverän.

Helena

Om vi talar pusseldeckare är Maria Langs 50-talsproduktion svårslagen, tycker jag. Lärt, mysigt och med psykologisk skärpa. Sedan gick det stadigt utför och hennes 80-talsböcker ska vi bara inte prata om, jag blir uppriktigt ledsen. Men åh, Maria Langs gyllene år med Puck Bure, jag tröttnar aldrig!

Johanna K

Mycket svår fråga. Jag är inte ens säker på om jag har läst en svensk deckare. Jag kan ha läst någonting av Håkan Nesser, så jag svarar honom, som den lokalpatriot jag är.

Johanna L

Det tror jag blir nästa Åsa Larsson, jag har iallafall börjat längta efter den nu (när kommer den?). Hundpolisen!! Måste vara något med hundpolisen och Rebecka. Har stora förhoppningar.

Johanna Ö

Jag gillar ju Carin Gerhardsen, det har väl inte undgått någon? Vet dock inte om hon är den allra bästa, men den jag är mest pro just nu i alla fall. Tycker många andra man följt har sjangserat lite.

Jessica
Kan nog inte kalla det ambitioner, men jag har en stor hög med olästa böcker som jag längtar efter att läsa. Efter en vår med patetiskt lite läsning så ska det verkligen bli skönt med semester.

Helena

Inga alls! År efter år har jag plockat fram surdegar, lagt ner timmar på listskrivande för att få till den där perfekta blandningen mellan avkoppling och ambition – och vart har det tagit mig? Ingenstans!  Nope, sommaren 2010 ska gå i lustläsningens tecken. Förhoppningsvis är det så den perfekta blandningen uppstår.

Johanna K

Min ambition är att (återigen) försöka hitta läsflowet. En vanlig missuppfattning är att jag på något sätt känner att jag måste läsa, och okejdå, viss press har jag väl, men framförallt saknar jag att vara en aktiv läsare. Det finns så många böcker som jag är nyfiken på. Tiotals! Så i sommar ska jag prioritera läsning.

Johanna L

Jag läser Knausgårds ”Min kamp 5″, och den är säkert fantastiskt bra. Sen läser jag nog lite annat norskt jag samlat på mig under året. Norska böcker är alltid extra mycket semesterkänsla för mig.

Johanna Ö

Jag brukar inte ändra läsbeteende bara för att det blir sommar. Helst inte de senaste åren, då jag inte har haft någon semester att tala om. Så jag saknar ambitioner i just den här frågan.

Har du några planer för ditt sommarläsande? Svara i kommentarerna!

Jessica
Cooljägaren Cayce Pollard (”Pattern Recognition”) och hennes komplett logofria klädstil i svart, grått och vitt.

Helena

Vem kan glömma avsnittet i ”Anne på Grönkulla” där Anne får sin älskade klänning med puffärmar? Jag bar ofta och gärna puffärmar som liten, och nyligen köpte jag två tröjor på H&M med just puffärmar. Har Anne blivit modeikon igen?

Johanna K

Jag tycker oftast att de tjejer som anses vara välklädda i böcker har väldigt dyra kläder, som om dyrt vore ett kriterium för snygga kläder. Måste jag säga någon, säger jag Jen i ”Ute/inne” – där snackar vi riktigt modenörderi.

Johanna L

Barbara Havers! Eller nej, jag vet, Lisbeth Salander! Skojar. Kommer mest bara på anti-förebilder nu, men jag drar till med en kvinna i snygg dansk design som typ Jens Christian Gröndahls huvudperson i ”Fyra dagar i mars”. Släng in ett Georg Jensen-armband där och jag blir mer än nöjd.

Johanna Ö meh! Nu blir det ju bara Denise Rudberg i fredagsfrågorna. Men jag tycker det känns som om Eva von Dies klär sig snyggt, helst i O.S.A.

Vem är den bäst klädda litterära skapelsen? Har en bok fått dig att klä dig på något särskilt sätt? Svara i kommentarerna!

Jessica
Mitt låtsaskompisgäng när jag var liten bestod ju av Tom Sawyer och Jim från Skattkammarön och de kan jag gärna hänga med fortfarande. Gatsby vore det coolt att hänga med och Molly Millions såklart.

Helena

Cannie Shapiro från ”Good in Bed”! Rolig, slagfärdig och lojal, helt klart väninnematerial. Annars tror jag att en vuxen Lee Fiora och jag skulle komma bra överens. Jag inbillar mig att hon blivit av med de värsta nojorna och blivit lite softare.

Johanna K

Det svåra med litterära karaktärer är ju att man ofta får ta del av alla sidor: både bra och dåliga, på ett helt annat sätt än man får med sina riktiga vänner. Jag gillar dock karaktärerna i Curtis Sittenfelds böcker, även om de går många på nerverna. Alice i ”Presidentens Hustru” hade varit intressant. Vi hade kunnat snacka pedagogik.

Johanna L

(Har vi inte haft den här frågan förut?) Jag har flera men särskilt Rebekah Kettle från ”Little stalker”. Garanterad connection känner jag. Och läs den boken!!

Johanna Ö

Men gud! Hur många som helst. Skulle t ex vara kul att vara kompis med någon i gänget kring Eva von Dies, så man fick bli bjuden på maskerad på något flådigt gods. Och Daisy Buchanan.


Vilken litterär figur skulle du vilja vara kompis med? Svara i kommentarerna!

Jessica

”80 romaner för dig som har bråttom” blev jag skitsur på förra året.

Helena

Jag är inte lagd åt det koleriska hållet, men när jag läste Denise Rudbergs ”Väninnan” blev jag så ilsk på det usla språket och alla korrfel att jag slängde den tvärs genom sovrummet. Har inte vågat läsa Rudberg igen fastän jag hört att hon blivit bättre.

Johanna K

Jag blir förbannad på chick lit-hjältinnornas oförmåga att ta hand om sig själva, detta förekommer även i många ungdomsböcker. Ofta handlar det om att författaren inte har gett objektet för hjältinnans förälskelse något försonande drag. Då blir man som läsare bara förbannad för att hjältinnan inte tar sitt pick och pack och går. Dessutom blir jag jätteförbannad när jag läser många politiska böcker, precis som JoÖ.

Johanna L

Det måste iallafall vara länge sen det hände, för nu kommer jag inte på någon alls. Ibland blir jag uppretad på att en del skräpböcker säljer som smör medan de som är bra inte gör det. Men.. förbannad? Beats me.

Johanna Ö

Jag blir faktiskt rätt ofta förbannad när jag läser, i synnerhet som jag läser mycket facklitteratur och dessutom har fokuserat på politiska böcker den senaste tiden. Skönlitterärt brukar jag bli arg på de där lealösa männen som går runt och låter sig projektledas. Tex Frode Gryttens huvudperson i ”Sommaren är inte att lita på”.

Finns det någon bok som gjort dig heligt förbannad? Svara i kommentarerna!

Jessica

Det finns inte så många böcker som utspelar sig i mina hemtrakter i Värmland tråkigt nog. Men vi värmlänningar har ju ändå giganter såsom Ferlin, Fröding & Lagerlöf att skryta med.

Helena

Jag är, som ni kanske vet, Bokhoras enda infödda stockholmare men ändå lantis av ohejdad vana. Hjalmar Söderberg, August Strindberg, Carina Rydberg, Louise Boije af Gennäs och Stieg Trenter har dock alla fått mitt stockholmshjärta att bulta lite hårdare och stoltare än vanligt.

Johanna K

Om vi är något mer generösa och talar hemtrakt istället för hemort måste Håkan Nessers ”Kim Novak badade aldrig i genesarets sjö” vara den bästa hemtraktsskildringen från mina trakter. Det kan väl inte finnas någon Hallsbergare som aldrig cyklat upp- eller nerför Klevabacken, som killarna gör i boken.

Johanna L

Aktuellt i veckan, jag säger Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula”. Inte för att jag kommer från Tornedalen, men vid tiden för publicering spelade det ingen stor roll. Luleå-bo eller Pajala-bo, struntsamma, det var ändå mycket hemort i den.

Johanna Ö

Ja, jag får väl säga Åsa Larssons böcker då, med tanke på att Åsas farfar Kiruna-Lasse och min farmor är någon slags kusiner dessutom. Och min hemby Vittangi figurerar nästan i den senaste boken, där sjön Vittangijärvi (järvi betyder sjö på finska) är platsen för ett fruktansvärt brott.

Vilken hemortsskildring är du mest förtjust i? (Det behöver förstås inte vara din egen hemstad som skildras!) Svara i kommentarerna!

Jessica

Var som helst! Gillar att kunna ha en bok som sällskap när jag käkar middag eller tar ett glas vin. 

Helena

Tåg är helt oslagbart, tycker jag. Annars vill jag gärna slå ett slag för ödsliga hotellbarer före happy hour (tänk ”Lost in Translation”) som läsplats. Vissa böcker gör sig ju bäst med en drink i handen.

Johanna K

I teorin gillar jag att läsa på tåg, men ofta brukar jag vara lite för rastlös för att göra någonting annat än att lyssna på min iPod. Bäst läser jag på mage på en filt i gräs. Det behöver inte vara i närheten av vatten, det kan lika gärna vara i en park.

Johanna L

Tunnelbana och buss, dagligen! Vad gäller andra platser utanför hemmet så är längre resor oslagbara, att sätta sig på ett tåg och öppna en ny bok, veta att man har flera timmar framför sig. Sparar ofta tyngre böcker till såna tillfällen när man har tid att komma in i dem.

Johanna Ö

Under graviditeten var det mycket tågläsning – jag var ju av med min hemska åksjuka då. Men annars går ju inte det. Däremot har jag mer och mer börjat uppskatta att sitta ensam på café och läsa, det gjorde jag aldrig förut.

Jessica
Det är mycket möjligt att jag aldrig hade valt att läsa datavetenskap som huvudämne ifall jag inte hade läst William Gibsons ”Neuromancer” och börjat intressera mig för artificiell intelligens.

Helena

Donna Tartt fick mig att byta gymnasieprogram. Jag hade sökt till samhäll-media, men efter att ha läst ”Den hemliga historien” insåg jag att jag var tvungen att gå humanistisk linje. Nu vet jag inte om det drastiskt har påverkat mitt liv, men kanske…

Johanna K

Det måste ha varit någon världsförbättrande bok, kanske ”Välkommen till paradiset”, som väl är den bok som har fått mig att börja fundera mest. Aldrig all inclusive-resor till Thailand för mig (det är dock inget särskilt drastiskt beslut för mig precis)!

Johanna L

Kajsa Ingemarssons debut ”På det fjärde ska det ske” för att jag kände att så kan jag också skriva när jag läste den. Och det menar jag absolut inte nedsättande! När den kom fanns det knappt svensk underhållningslitteratur, jag visste inte ens att man kunde skriva sån. Hennes bok fick mig att hitta min genre. Inte så drastiskt kanske, men långsiktigt avgörande för mig. Tack, Kajsa!

Johanna Ö

Det här är lite som Mymlans tema ju, och då när jag skrev det berättade jag om ”Min mosters migrän” av Hanne-Vibeke Holst som betytt mycket för mig. Fast rubbat cirklarna… Nej. Det har den ju inte. Åh! Jag VILL verkligen ha en sådan roman känner jag. Men tyvärr inte.

Finns det någon bok som fått dig att fatta ett beslut som du inte hade fattat utan den läsupplevelsen? Svara i kommentarerna!