Ja! Det börjar bli dags nu snart, för Berlin. Vi ska åka på en första rekarresa för att se vad som behövs köpas in till det nya hemmet och jag är, förstås, nyfiken på bokhyllesituationen. Vi hyr möblerat, åtminstone delvis. Det kan ju betyda mycket.

Men det är inte bara bokhyllorna jag funderar över. Det är också innehållet. Var ska jag ha mina största samlingar med oläst? I Stockholm eller i Berlin? Klart är att vi kommer frakta böcker till Berlin, frågan är bara hur många. Igår gjorde vi i alla fall ett första inköp till Berlinhyllan. Per Anders Fogelströms stadsserie (jag är inne på den här gamla ”tavla på väggen”-idén från förra året). Kanske utkristalliserar det sig med tiden, när jag ser var och hur jag tillbringar mest tid. Jag tror jag kommer resa mer mellan de två städerna än vad Daniel och Tage gör, eftersom jag är den som arbetar och drar in pengar till hushållet. Men restid betyder lästid och jag som aldrig har pendlat till jobbet (mindre än 10 minuter mellan hem och kontor ger inte så mycket läsro) kommer nu få mycket tid till läsning. Mycket som förändras i höst med andra ord!

Ni av bokhoras läsare som testat på dubbla boenden (inte bara att man sover över hos sin partner, utan två riktiga boenden) hur har ni gjort med böckerna? Och annat med för den delen.

Okej.

Man kan säga att en person som tömmer den blå delen i sin [färgsorterade] bokhylla för att arrangera sina favoritböcker och ett fotografi av sig själv för att ta ett foto, har alldeles för mycket tid.

Seså: säg det!

Men, jag kunde inte låta bli att göra som Johanna L. Eller snarare: som Akademiebokhandeln vid Hötorget har låtit henne göra. Jag gjorde helt enkelt Mitt livs bokhylla.

Även om det nog snarare blev de senaste årens bokhylla. Se här:

Först ut är Deborah Spungens ”Inte som andra döttrar” – som typ var den enda bok jag läste när jag pluggade – men då läste jag den flera gånger också (regelbundna besökare på Bokhora vet att jag inte är en typisk omläsare).

Sedan följer ”Extremt högt och otroligt nära” av överskattade Jonathan Safran Foer. Behövs ytterligare förklaringar? Jag håller helt enkelt bara historien om lillgamle, smådryge Oscar Schell extremt högt och otroligt nära, okej?

Därefter skådar Miranda July, pretentiös i sin egen quirkyness, och som jag älskar’t!

Torgny Lindgrens ”Till sanningens lov” blev en otroligt intetsägande film, men boken tröttnar jag aldrig på.

Johanna gillar ”Fågeln som vrider upp världen”, men jag föredrar ”Kafka på stranden”, som jag nog ändå måste tacka just JohL för att jag läste.

Saknas i hyllan gör Elizabeth George, som jag inte kan sluta läsa. Jag måste bara få veta hur det går för Lynley och Havers! Och John Saul, vars ”Det andra barnet” jag skrivit oändliga kopior av. Dessutom saknas ju den där brevbärar-ekorren som mamma och pappa högläste för mig och Tvillingarnaböckerna som jag plöjde i slukaråldern.

Johanna L har alltså skrivit om sin bokhylla här. Där eller här eller i din egen blogg kan du ju skriva om din egen också.

Tänker helt plötsligt på hur ledsna Rita och Mellberg blir i ”Fyrvaktaren” när polisen Petra och hennes tjej ska flytta hemifrån med den lilla bebisen Leo. Att inte få vara nära sitt barnbarn, jag har inte förstått förrän nu hur viktigt det är.

Tydligen är det helt andra saker jag minns och reflekterar över nuförtiden.

Vi hade kalas på mitt jobb igår. Vi fick många jättefina paket, och i ett av paketen gömde sig den här godbiten. Det var omslagsnörden (får jag skriva så?) Anna Winberg som gav oss den otroligt uppskattade presenten. Min plan var att börja läsa i den på pendeltåget hem, men fredag kväll, vet ni. Jag lutade huvudet mot glaset istället och jag vet i sjutton hur det blir med den där läsningen. Men nyfiken, det är jag.

Jag läste precis ut ”Fatta Eld” och nu vågar jag egentligen inte börja på en ny bok – ”Mockingjay” kan ju komma närsomhelst! Jag vill fortsätta läsningen NU. ”Fatta eld” har en sådan sjukt störande cliffhanger.

Det är dagen efter en middagsbjudning och lägenheten är välstädad, men med resterna av en lyckad kväll. Några oliver på väg att vissna i en skål från fördrinken,  i diskhon ett par vinglas som inte rymdes i diskmaskinen. Och så vidare. Barnet kryptränar på filt, mannen förbereder en radiosändning och jag läser Louise Boije af Gennäs ”Högre än alla himlar” inför en recension. Hittills är det väldigt… ordrikt. På sistone har jag märkt mig ha en förkärlek för tydliga, raka meningar. Jag behöver inte snirklar och tusen adjektiv.

Vad läser ni?

Regnet har öst ner idag, åtminstone under eftermiddagen, så jag fick rejält med lästid och passade på att klämma del 4 i Sookie Stackhouse-serien, ”Död i andras ögon”.

Trots att den innehåller det mest pinsamma kapitel jag någonsin läst (jag försökte högläsa för mina kollegor i går – men jag blev alltför generad) tycker jag att den är bäst hittills. Det kan bero på att bara vissa delar av den finns med i tv-serien (jag hoppas att resten kommer i säsong 4!), men framförallt gillade jag personlighetsförändringen som en av vampyrerna i boken genomgick. Jag önskar att jag hade kunnat börja läsa i del 5, ”Hur död som helst”, på en gång men den har jag tyvärr inte hemma. Med andra ord kommer jag att skriva om något annat än True Blood på Bokhora inom en snar framtid.

Ibland läser man böcker som är rätt bra men inte fantastiska. Man uppskattar dem under stunden men det är inga titlar man skriver upp på sin bästa lista. Efter ett tag glömmer man bort dem.
Och sen finns det såna som följer kriterie 1-3, men man glömmer förvånande nog inte bort dem. Fortfarande inte en favorit, men det är något som inte riktigt går att sätta fingret på som vägrar lämna en.

Just en sån är ”Breath” av Tim Winton för mig. Läste den för ett par veckor sen. Det gick långsamt, inte en bok att rusha igenom. Tyckte den var rätt bra, men i klass med typ ”Prep”? Oh nej. Och ändå. Jag kan som inte sluta tänka på huvudpersonerna. Eller stämningen. Eller havet. Eller hur Michael Hutchence dog. Det är det allt börjar med, inte MH men den typen av dödsfall. Bruce Pike är ambulanssjukskötare och han kommer till en sån olycka. Den kickar igång massa minnen hos honom, hans barndom, en kille han lär känna, Loonie, deras våghalsiga och farliga lekar som så småningom tar dem till havet där de möter Sandro som är en surfargud. Och hur allt detta trettio år senare fortfarande är så betydelsefullt för Pikelet.
Han är en klassiskt gnällig och feg man av just den typen som JoÖ hatar men som jag gillar.
Och så den där annalkande katastrofen som man känner från första sidan.
Något. Jag säger det. Verkligen något.

Nu har ju t o m min man hunnit före med en enkät som vi själva producerat, så jag får hugga i jag med.

1. Bäst i sommar?
Jag tror Sara Stridsberg och ”Darling River”. Jag vaknade till litet av den boken och kände att jag slentrianläst för mycket ett tag nu. För lätta böcker, utan motståndet! Då tänker jag på det skönlitterära. Faktamässigt läser jag inte så lätta böcker alltid.

2. Sämst i sommar?
Scarpettaboken!

3. Vad har du helst läst på stranden?
Helst… Jag vet inte. Jag har läst rätt många deckare som vanligt.

4. Var har du läst mest?
På resande fot! På Åland och när vi sedan var hos mamma och pappa. Hos de sistnämnda har vi ju inte behövt vakta barnet lika intensivt.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Jag efterlyste ett, hittade inget tydligt och sedan blev det ju det här med Erlanders dagböcker som jag ska ta tag i nu i höst.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
På Åland köpte jag Per-Gunnar Evanders ”I min ungdom speglade jag mig ofta”. Det tycker jag var ett jävla bra köp.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Jag har en (inte så lång) kladdig papperslista som jag ska föra in i bokhoras beställningsark nu, t ex Louise Boije af Gennäs som äntligen kommer med nytt!

Fler sommarutvärderingar: Jessica och Helena och Lillejo

Jag var på nördläger i helgen, på SSWC närmare bestämt. Det var andra året i rad och det var så sjukt kul i år igen! Hade fåfängt nog med mig två böcker att läsa, mest för att vi hade Tage med oss och då kan man ju inte dansa i discoladan till tidig morgon utan istället drar man sig tillbaka i sin lilla stuga redan innan klockan blivit 23 (Tage sov förstås från åttasnåret, i vagnen). Så jag tänkte att det nog skulle bli en hel del lästid. Tyvärr slocknade jag lika fort som min son båda kvällarna, så jag hann bara ett par meningar i del två av min Palmebiografi.

De hade i alla fall en liten byteshylla på campingen på Tjärö! Tycker det är så fint när det finns sådant. Det syns lite dåligt på bilden, men man lämnar in en bok och får en ny i utbyte. Det var mest deckare (Nesbö och Roslund & Hellström) och jag hittade en del annat också, som jag gärna velat läsa.