Borås Tidnings debutantpris till Johan Kling
Ni trodde det och så blev det: Johan Kling vann Borås Tidnings debutantpris för sin ”Människor helt utan betydelse” nu ikväll. Grattis!
Ni trodde det och så blev det: Johan Kling vann Borås Tidnings debutantpris för sin ”Människor helt utan betydelse” nu ikväll. Grattis!
Med en vecka kvar till julafton har du fortfarande relativt gott om tid att handla de sista julklapparna (såvida du inte njuter friden av att vara färdig med allt vad sådana bestyr heter).
Någon har utsett hörlurar till årets julklapp, men jag har jädrar i mig en annan aspirant. Se här:
I en mailkonversation häromdagen visade det sig att 3 av 4 inblandade hade köpt samma bok till sin mamma i julklapp. Vilken det var? Det var Kate Mortons ”Den glömda trädgården”. Till saken hör att dessa tre döttrar har imponerande koll på böcker (ni skulle hålla med mig om ni visste vilka de var – jag avslöjar intet av respekt mot eventuellt Bokhora-läsande mammor), så jag håller deras omdöme väldigt högt.
Min mamma kommer inte att få Kate Morton i julklapp, men jag har faktiskt ett exemplar av den här hemma, så man vet aldrig hos vem den dyker upp. Eller så blir det min perfekta mellandagsläsning. Helena har läst den.
Av ren nyfikenhet:
Jag har byggt upp ett imponerande skydd i dag, för jag litar på att jag kommer att få en proteststorm riktad mot mig med anledning av det som jag snart kommer att skriva.
I går när jag åkte buss ramlade plötsligt en minnesbild över mig, när jag fick se en reklamaffisch vid en busshållplats. Mannen på bilden var Hardy Nilsson, ishockeyspelare och förbundskapten. Det slog mig att jag hela tiden föreställt mig snookerspelaren Ramsey som silverhövdade Hardy Nilsson när jag läste Lionel Shrivers ”Dagen efter”. Jag vill inte kokettera med min egen originalitet, men jag tvivlar på att någon annan föreställt sig Ramsey på samma vis. Kom dock ihåg att jag hela tiden föredrog Lawrence.
Om ni minns det här med barn och vuxenböcker i samma pris? Nu är vinnaren utsedd och det blev en vuxenbok, ”Vidunderbarn” av Roy Jacobsen. (Jag tyckte om den.)
”Den fantastiska räven” är knappast min favoritbok av Roald Dahl, men vilken bra anledning att läsa om den nu när Johanna K-favoriten Wes Anderson har filmatiserat den:
Filmen ser ut att ha svensk biopremiär 25 december. Jag som bara trodde att ”Göta Kanal 3″ hade premiär den dagen och trodde att jag skulle bli utan bio under julhelgen.
Någon klar Dahl-favorit har jag inte sådär på rak arm, även om jag gillar ”Häxorna” väldigt mycket. Vilken är din favorit?
En sak har slagit mig när jag plöjt en försvarlig del av den skönlitteratur som berör moderskap och barn: det är otroligt mycket pojkbebisar i centrum. Så till den grad att man kan tala om totaldominans, faktiskt. Sarah Bilstons ”Sängläge”, ”Sjuårkrisen” av Josie Lloyd och Emlyn Rees, Pia Hintzes ”Baby Blues” och Marie Darrieussecqs ”Babyn” (likaså hennes nya roman ”Tom är död”, som jag nog borde undvika av ren självbevarelsedrift just nu) är bara några exempel på pojkdominansen i mammalitten. ”Om honom” indeed…
Slump, eller tecken på att även de pyttesmå, blöjklädda männen har tolkningsföreträde? Bestäm själva.
Såg på Vertigomannens blogg att CJ Håkansson levererat ett nytt romanmanus. Jag jublar! Hans förra roman ”Fjärilen från Tibet” var en av 2007 års bästa läsupplevelser för mig.
Måndagsmöte med CJ här.
Eftersom vi har bytt ip-nummer har en del problem med att nå siten sedan igår. Kan ni som ändå når den kommentera på det här inlägget? Behöver kolla lite helt enkelt.
Update: Nu ska det nog dns-ändringen ha slagit igenom för alla. Tack för era svar!
Får hålla mig från att läsa mina amerikanska favoritbloggar närmaste veckan. Watchmen har ju premiär där nu, medan jag får vänta tills fredag den 13:e. (Har precis bokat biljetter). Redan råkat läsa vissa spoilers… hatälskar spoilers.
Charles Stross meddelar att han har påbörjat en fortsättning på ”Halting State” som kommer utspela sig 5 år efter handlingen i den. Jag applåderar!
För två år sen läste jag en norsk roman som jag gillade massor, och nu har den glädjande nog kommit på svenska. ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug. Den är både lättsam, djup och pretentiös, fast pretentiös på ett väldigt charmigt vis.
”Vänta, blinka” är skickligt komponerad på ett Short Cuts-sätt där ett antal olika människor kopplas [...]