Det här är den fjärde erotiska novellsamlingen från pseudonymen Clara Jonsson. (De tidigare heter  ”Lust”, ”Passion” och ”Begär”.)  ”Lust” sågade jag när den kom ut 2007. Lite bättre är faktiskt ändå ”Åtrå”, jag gillar t.ex. att karaktärerna i novellerna återkommer från olika vinklar, men jag blir avsevärt mycket mer intresserad av dem som personer än av sexet och deras fantasier. Så vad ska jag säga? Erotiska noveller som inte väcker åtrå är inte bra erotiska noveller helt enkelt… Däremot så finns det ändå en rätt stor marknad för erotiska berättelser men det publiceras ändå rätt så få böcker av den sorten och jag skulle gärna läsa fler, men tyvärr är inte Clara Jonssons böcker svaret på mitt begär.

Ylva-Maria blev känd som presentatör för TV1000s erotiska filmer i början av 90-talet. Det är något jag aldrig riktigt glömt bort eftersom jag genom åren titt som tätt fått höra den här kommentaren: ”Fan vad du är lik hon där Ylva-Maria”. (Vi har båda behållit den blekblonda raka pagen och fortsätt med rött läppstift i nu en bra bit över 15 år så det gör nog sitt till.) Inte bara därför, men som bidragande orsak, blev jag rätt så nyfiken när jag fick veta att hon skrivit en pastisch på den spanske författaren Juan Manuel de Pradas ”Fittor”: nämligen ”Q-kar”. Eftersom jag inte läst de Prada så kan jag inte göra några jämförelser vilket i och för sig är lite synd, men Ylva-Marias ”Q-kar” står sig bra som självständigt verk (men friskriver mig från hur pass nära ”Q-kar” är Prada).

Här är det qkar av alla de slag (jag tror jag tar och använder mig av hennes stavning av ordet, googleträffarna blir nog lite jobbiga här annars): gummiqkar, unga qkar, små qkar, tyska kannibalers qkar, Jesu qk… och så vidare och så vidare.

Jag gillar hennes språkbehandling och många av historierna är riktigt bra men ämnet blir till slut lite uttömt och upprepat. Det här är ingen klassiskt erotisk bok: då den inte riktigt fungerar i upphetsande syfte i mitt tycke, men jag som heterosexuell kvinna finner ändå ämnet intressant då jag anser att det skrivs alldeles för lite om qkar i litteraturen. Hoppas att Ylva-Maria fick blodad tand och vågar sig på att skriva något mer fristående erotiskt nästa gång!

Jag borde uppenbarligen läsa Bokhora lite mer noggrant själv emellanåt. I Pocketstället impulsköpte jag häromdagen Joanna Brisoes ”Ligg hos mig”. En otäck, liten historia det där. Inte alls så under skinnet-krypande som baksidestexten lovade, men otrohetshistorier är alltid obehagliga, tycker jag. Hursomhelst visade det sig att såväl Johanna L som Helena redan har läst ”Ligg hos mig”, så jag kunde ha besparat mig besväret. Jag hade ganska höga förväntningar på ”Ligg hos mig” och den enda som infriades var att det gick strålande enkelt att rasa över sidorna till ljudet av vågkluck på en sandig filt, men sexskildringarna var inte alls så explicita som jag var upplagd för, så mitt omdöme är inte överväldigande. Ovanligt betyg av mig dock, jag brukar bli väldigt generad av för mycket sex i böckerna jag läser, särskilt om jag läser offentligt, men ibland blir jag helt enkelt besviken om kapitlet klipper när det börjar dras i gylfar. Kort sagt: inte tillräckligt med ligga i ”Ligg hos mig”.

Jag minns Noelle Page. Noelle Page var den vackra flickan från Marseilles sämre kvarter, som genom sin skönhet nådde framgång inom filmvärlden och fick allting hon pekade på. Utom Larry Douglas, den ende mannen hon egentligen ville ha, men som berövade Noelle såväl kärlek som sitt barn. Åh! Hade jag blivit bedömd efter min bokhylla från högstadiet hade jag förmodligen aldrig fått ligga.

13-åriga Johanna K präglades av Sidney Sheldon och VC Andrews. Andlöst låg jag på flickrummet och läste Mr Sheldons skildringar av Noelle Pages nakna kropp och det behövdes inga bilder i boken, jag fattade ändå att mademoiselle Page besatt en sällsam skönhet och att skönhet var makt. Männen var å ena sidan stolta V:n, inte sällan gentlemannatjyvar, kanske till och med stiliga greker, å andra sidan feta, perversa affärsmän.

Vid sidan av Sidney Sheldon, som jag lånade av min storasyster och skrev pompösa rip offs på, läste jag sydstatslitteratur. Födelsedag efter födelsedag önskade jag mig nya VC Andrews-böcker. Jag läste om flickan från bergen som blev kär i sin farbror, helsyskonen som instängda på vinden blev kära i varandra, syskon som separerats vid födseln och träffades och blev kära när de var vuxna. Kort sagt blev väldigt många syskon kära i varandra. Andrews var snål med sexscenerna, vilket jag tyckte var en svaghet, hon började alltid på ett nytt kapitel när det började hetta till och så fick man fantisera.

Jag har ingen aning om hur jag slutade med den här litteraturen, jag minns ett arbete i gymnasiet där vi skulle läsa tre böcker av en och samma författare och sedan skriva ett porträtt. Jag föreslog Victoria Holt (det krävs en hel del mod att erkänna det här), men min lärare protesterade och föreslog Torgny Lindgren, som jag sedan läste och började gilla. Jag tror inte att Lindgren ensam ändrade utseendet på mina lånelistor från det lokala biblioteket, men det var ett bra val från hennes sida. Jag har inte läst VC Andrews på säkert femton år och jag har svårt att tänka mig att jag skulle få ut särskilt mycket av hennes böcker idag. Man ändras, smaken utvecklas.

Vad läste du i högstadiet? ”Grottbjörnens folk” var väl rättså populär bland skolungdomar? Jag läste aldrig den. Det var för mycket snusk.
Har du något riktigt skämsobagage, som du vågar dela med dig av? Demonstrera gärna med utdrag ur böcker. Tyvärr har jag inte ”På andra sidan midnatt” här, men ni kan få höra ett stycke ur ”Tracys hämnd”.

Efter middagen gick Tracy upp på däck. Det var en fantastisk kväll med en magisk stjärnhimmel glimmande mot en sammetsblå fond. Hon stod vid relingen i månskenet och såg på vågorna och lyssnade till kvällsvindens brus när han dök upp vid hennes sida.
”Ni har ingen aning om hur vacker ni är där ni står. Tror ni på romanser ombord?”
”Absolut. Det enda jag inte tror på är er.”

Kom igen! Erkänn att det rycker i läsnerven! Hela fängelsevistelsen i ”Tracys hämnd” är riktigt långtråkig, med butchiga kvinnor och taskiga vakter, men sedan blir det skoj. Man kan fläkta sig med sidbladen när man ivrar sig igenom historien.

Helgens läsning bestod bl.a. av Tennessee Williams ”The Glass Menagerie”, Helena von Zweigbergks ”Ur vulkanens mun” och Pierre Louÿs ”The She-Devils”. Mer olika böcker får man leta efter även om alla (på sina sätt) handlar om trasiga/märkliga familjerelationer. Några korta meningar om varje:

1. ”The Glass Menagerie” var Tennessee Williams genombrottspjäs och den känns förvånande modern även idag. Dock är det lite smått jobbigt att läsa dramatik med kompletta scenanvisningar.
2. Jag blev inte riktigt lika tagen av ”Ur vulkanens mun” som Johanna & Johanna, grinade inte ens en enda gång. Men vilken fantastiskt verklighetstrogen dialog!
3. Pierre Louÿs ”The She-Devils” är nog det mest depraverade jag någonsin läst. Helt fantastiskt! Fast det känns lite som att ha sett på (ytterst grov) porrfilm i ett dygn i sträck. Utgåvan jag läste var nog inscannad från en tidigare utgåva, massa konstiga stavfel och en layout som hämtad från Vulkan så jag ser verkligen fram mot den svenska översättningen.

Goda erotiknyheter från Vertigomannen:

”Har dessutom nu den ovanliga ynnesten att översätta en vansinnigt vacker text, Pierre Louÿs Trois Filles de leur Mère vilket får bli Mammas tre flickor. Det är en erotisk roman från 1926 som Susan Sontag hävdade var en av de allra bästa inom genren.

Firar idag att de första hundra sidorna av boken är färdigöversatta! Halvvägs… Språket är en ren njutning; har aldrig haft tillfälle att få arbeta med såna gnistrande dialoger, Louÿs var en verklig mästare.”

Trevligt sammanträffande: läste ju Susan Sontags essä ”The Pornographic Imagination” i helgen och bestämde mig för att läsa just den. De fem pornografiska texter hon framhåller som mycket god litteratur är:

• L’Histoire d’O (1954) – Pauline Réage
• Histoire de l’oeil (1928) – Georges Bataille
• Madame Edwarda (1937) – Georges Bataille
• Trois filles de leur mère (1926) – Pierre Louÿs
• L’Image (1956) – Catherine Robbe-Grillet

”Trois filles de leur mère” finns utgiven på engelska med titeln ”The She Devils”. Har beställt den då min franska är lite för rostig och väntan känns lite för lång på översättningen till svenska.

”Dirty Stories vol. 3″ är ett gammalt seriealbum från 2002, utgivet av Fantagrahics och Eros Comix. Omslaget, jag gick helt på omslaget när jag införskaffade volymen (på Seriegrossisten där de även har ganska mkt mangaerotika), är pornografiskt lovande med djupröda medaljongtapeter och fet, fransig sammetschaiselounge.

Som i alla samlingar varierar kvaliteten, både vad gäller utseende och innehåll – om inte själva porren vore så vaniljig (armlösa, harmlösa psykedeliskt mönstrade kvinnor är så galet det blir,) skulle man kunna hävda att här finns något för alla. Ur porrsynpunkt är det alltså inte så, mer då ur tecknarsynpunkt: Mack Whites klassiska rektangulära serielook, Carol Swains mjuktecknade, Rick Altergotts MAD-liknande kindtjejer, Ben Catmulls, vad jag i ett försök att förklara skulle drista mig till att kalla ”fransk-akvarelliga”, strippar. Etc.

Ämnen som avhandlas är bl.a. en åttio man stark bukkake, oskuldsnymfomaner, och plushofili. Det känns amerikanskt, helylle, varken speciellt farligt eller förbjudet, faktiskt mest tråkigt – men ibland väldigt snyggt, som tex Nono Kadaver vars stil påminner lite om min favorit Mezzo.

Allra snyggast är Matthias Lehmanns bilder, jag har hittat en ny idol! Konklusion: inte så fräckt men ganska fint och lite roligt.

Hittade Hans-Eric Hellbergs ”Kram” i bokhyllan nu när jag var hemma hos föräldrarna. Skulle tro att jag läste den när jag var i 12-13-årsåldern och det är väl ungefär den åldersgruppen som boken vänder sig till. Innan jag läste om den så mindes jag bara att den var full med ”snusk” och inte så mycket mer. Nu tycker jag även att den faktiskt är en bra ungdomsbok som tar ungdomars tankar om sexualitet på allvar. Det märks dock att boken nästan har 35 år på nacken, picken och Edit är inte riktigt de mest vanliga benämningarna på våra könsorgan nu för tiden… Men boken kan nog säkerligen fortfarande provocera vuxna och intressera unga. Särskilt med tanke på att huvudpersonen Jonnie inte är mer än 13 år gammal.

Kapitel 14 och kapitel 61 är det som gäller ifall man bara är ute efter snusket.

Hela boken finns publicerad hos Projekt Runeberg.

”De hade ätit en utmärkt häststek, fisk fångad i hamnen och konserverad ananas; allt detta nedsköljt med förträfflig champagne.”

Nu skall ni få höra på! Äntligen! Jag presenterar er: en Fräcka Fredagbok som jag fann alldeles och fullständigt förtjusande.

”De elva tusen spöna” har allt: språkporr, matporr, humor samt stil en masse. Så som män förr i tiden läste Playboy för artiklarnas skull, så läser jag Apollinaire för språkets skull. D.v.s. är det fullständigt och oundvikligen superpornografiskt men läsvärt icke desto mindre för de språkliga sammansättningarnas skull. (Två flugor i en smäll a.k.a. prettoporr.)

”Hororna satt iklädda morgonrockar färgade i vinbär, karmosin, guimetblått och bordeauxrött och spelade bridge medan de blossade på cigaretter.”

Det är delvis bajsigt och blodigt och äckligt som jag kan må fysiskt illa av, men inramat sidenklänningar, guldknappar och pompadourkängor blir det liksom uthärdligt med utsprättade tarmar och brända bakdelar som kannibaliseras under tiden de även penetreras (jmf samma handlingar i en knarkarkvart längs gröns linjen söderut som lockar enkom till suicidaltankar).

Om jag gick på t.ex. middagsbjudningar till vilka det var comme il-faut att presentera värdmänniskan med en porrbok, då skulle jag alla gånger välja denna, ety än en gång har stil, intelligens och kunskap vunnit över ännu varma inälvor surrade runt midjor och förrädare genomborrade av pålar.

Bara allra minsta minus i betyglistan: snälla Vertigo, skippa de trista illustrationerna!

Veckans Fräcka Fredag är föredömligt kort. I jakten på erotisk litteratur snubblade jag nämligen över en nättidning som heter Clean Sheets  som är ett snabbt tips för dagen. Massor med erotiskt material. Poesi, test av sexleksaker, artiklar och t o m en kalenderfunktion som liknar bokhoras (om än med något annorlunda events…). Jag blir nyfiken på evenemanget ”Writers with drinks”.