Alltså: jag hittar inte det avsnitt där Liv Strömquist skriver om varför Renata Chlumska städade på Mount Everest i ”Prins Charles känslan” (som det står att Liv ska göra i beskrivningen på förlagets sida), men det är eventuellt min enda invändning. Och nu vill jag liksom att ni ska förstå att det här inte var en stor grej för mig, jag vill bara belysa hur mycket jag gillar Liv Strömquists tredje seriealbum.

Eller, vänta! Det där kanske var långsökt? Men okej: jag gillar den. Det kommer ni att förstå.

Liv underhåller och undervisar underbart vasst. Mest av allt är jag så himla imponerad för att hon förklarar ganska komplexa skeenden och fenomen, som till exempel varför det är så viktigt för så många människor (däribland jag*) att vara monogama, så att det blir hur enkelt som helst att förstå. Ganska ofta sitter man med hakan nere vid knäna och tänker ”Varför har jag inte tänkt på det där?”. Ännu oftare finner man mig i ett hörn på ett fest eller en tillställning, där jag förklarar likheterna mellan ”Alla älskar Raymond”-Raymonds fru och Sisyfos (Liv är bättre på det än vad jag är – lik förbannat blir jag väldigt inspirerad att berätta om ”Prins Charles Känsla” för alla jag möter).

Jag tycker att alla som någon gång så mycket som tänkt tanken att det är lite orättvist att det anses vara ett lönekriterium att ha snopp borde läsa Livs album, för när man ser på världen ur hennes perspektiv blir den så vansinnigt sjuk. Väldigt mycket fokuserar Liv Strömquist på vad det är som gör att män och kvinnor lever ihop i monogama förhållanden. Hon utser våra allra mest älskade torskar och vinnaren i Vårda en man-VM. Hon ifrågasätter varför fyra av våra ”mest älskade” tv-komiker har kärleksrelationer med det motsatta könet överhuvudtaget när de är så livrädda för nära relationer (se bilden – man kan klicka på den!). Och jag skrattar, kokar och nickar hummande, intresserat. Och jag LÄR mig, det är en oerhört viktigt aspekt i min bästa läsning.

Jag skrev en gång att ”Prins Charles Känsla” var en av de böcker som jag såg mest fram emot att läsa i höst. Om den uppfyllde mina högt ställda förväntningar?

Ja! Och mer därtill.

Men det har ni ju redan förstått. Läs, snälla!

P.S. Bilden är publicerad med Liv Strömquists tillåtelse och får inte kopieras.

* = men trots att det Liv Strömquist säger verkar väldigt rimligt, lämnar jag det där med polygami till nästa liv.

Jag har lite svårt att se etablerade författare som vanliga människor. Låt gå för de som jag råkar känna (som Johanna L), det är en helt annan sak med t.ex. Haruki Murakami, Nicole Krauss eller Pija Lindenbaum. Jag föreställer mig liksom hur de knallar omkring och är FÖRFATTARE hela dagarna. Vad författare gör? De umgås med andra författare iklädda polotröja, drickandes rödvin, konverserandes idel smartheter, såklart. Sedan har vi förstås Liv Strömquist. Liv släpper smarta, roliga seriealbum, gör serier till Bang och har gjort ett par kalendrar, varav Manshororna pryder min ena vägg. Min inställning till Liv kan beskrivas med fem ord: måttlös beundran och alltid ha-begär. Liv reder ut begreppen och ger mig otroligt mycket kredd på fester och mingel, när jag reciterar det hon har lärt mig. Liv är avslutningsvis underbar och vass i P3s Tankesmedjan under vinjetten Rätta mig om jag har fel. Och – ja just det! – i morgon skriver jag om hennes nya album ”Prins Charles känsla”. Såklart att just hon måste bli mitt första måndagsmöte för hösten.

Det har ju varit sommar och många brukar ju läsa mer under semestern, men inte alla, hur förhåller det sig för dig? Vilken årstid är din högsäsong för läsning?

Jag läser när som helst, bara jag har tid. Just nu har jag knappt varit ledig, för jag har jobbat så mycket med mitt nya seriealbum. Då läser jag bara böcker som kan användas i serierna. Annars läser jag året runt, jag älskar att läsa.

Vilken var den senaste bok du läste och vad tyckte du om den?

För några dagar sedan läste jag ut ”Yarden” av Kristian Lundberg. Det är en extremt välförtjänt hyllad bok, den är så FRUKTANSVÄRT bra. Jag var helt skakis flera dagar efteråt. Jag är väldigt jobbig när jag läser nåt jag gillar, jag pratar om det som en frikyrkopastor och tvekar inte att ta upp boken och läsa olika delar högt för den jag råkar umgås med. Min kompis Amanda ringde t ex mig för att prata om en sak som hänt på hennes jobb, men då fick hon istället en lång högläsning ur Yarden i telefonen. Så kan det gå.

Det enda som deprimerar mig med alla hyllningar till ”Yarden”, är att den berättar om något som ingen annan författare skriver om: alltså att vara längst ner i klass-samhället, med osäkra anställningar och ett vidrigt löneslaveri. Alla svenska journalister och författare är så medelklassiga att en skildring av att arbeta i hamnen är lika mycket scinece fiction för dom som att någon beskrivit miljön på Mars. Man önskar att det skulle publiceras mer samtida arbetarlitteratur, speciellt med tanke på det extrema för-ytligande av begreppet arbete som pågår i samhället, t ex med politiska kampanjer som MUF:s ”Sverige jobbar”.

Du refererar ju en hel del till böcker i dina serier – vad läser du helst när du är ledig?

Jag älskar jag de gamla vanliga husgudinnorna, Sylvia Plath, Tove Dittlevsen, Suzanne Brögger, Birgitta Stenberg, för att nämna några. Sen läser jag gärna facklitteratur och även poesi.

Det enda jag aldrig läser är deckare. Jag har bara läst en enda deckare i hela mitt liv. Det var när jag var i Mexico, och nån svensk backpacker gav mig en pocketversion av Liza Marklinds ”Sprängaren”. Sedan åkte jag ut i djungeln, och skulle vara där en månad, men hade glömt att köpa med toalettpapper från stan. Så det slutade med att jag använde hela ”Sprängaren” som toalettpapper, och när jag skulle åka därifrån eldade jag upp de sista resterna av boken, eftersom det är så man måste göra för att inte lämna efter sig sopor. Jag tyckte inte att boken var särskilt bra, men att använda hela boken som toalettpapper – och sedan anordna ett bokbål av resterna – SÅ dålig tyckte jag inte att den var.

Hur är du som bokläsare: läser du en bok i taget eller flera samtidigt? Gör du hundöron eller antecknar du i dina böcker eller är du väldigt rädd om dem?

Jag läser flera böcker samtidigt, och jag är inte rädd om dom (som man kanske förstår av svaret ovan).

Hur sorterar du din bokhylla?

Jag har faktiskt en poesihylla, en seriehylla, och sen skönlitteratur och facklitteratur på olika ställen.

Vilket är ditt önskescenario för bokens framtid? Jag ser t.ex. framför mig hur jag kopplar in typ elektroder mellan hjärnan och böcker, så att jag kan läsa flera böcker samtidigt och liksom ta in allting som jag vill läsa, medan flera andra helst vill fortsätta läsa i pappersböcker.

Jag vill fortsätta läsa pappersböcker! Jag är för paranoid för att drömma om elektroder i hjärnan.

Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Jag beställde precis ”Det ondas blommor” av Baudelaire på AdLibris, fick nån slags inspiration att läsa om honom. Det ser jag fram emot.

Just nu engagerar vi oss väldeliga i Rocky i DN varje morgon. Daniel börjar med kulturdelen, så han är den som först ropar åååh neeej! och skakar på huvudet, varpå jag gör det samma en liten stund senare.

Rocky har nämligen en ung tjej på kroken, en ung tjej som dessutom är en liten smula polyamorös. Hittills har Rocky gjort det mesta som man inte bör göra i de lägena, typ läsa hennes mejl och sådant. Vi oroar oss för utvecklingen, helt klart.

I dag har jag läst ”Om jag kunde drömma” i serieformat.

Jag kan tänka mig att ni som verkligen älskar serien inte kommer att gilla Young Kims bilder av Bella, Edward och Jake, men jag tyckte att det var vansinnigt underhållande. Rasslande fort gick det också – det var så himla svårt att sluta.

Stephenie Meyer har tydligen suttit som en hök bakom Young Kim och studerat alla hennes illustrationer, men jag tycker faktiskt att det här var bättre än den vanliga versionen av boken. Perfekt avkoppling i soffan!

Gamla Bokhoraläsare vet att jag genom åren varit väldigt besatt av Neil Gaiman men det var nu väldigt länge sedan jag  bloggade något om honom. Det kan nog till viss del bero på att han själv inte heller har bloggat så flitigt senaste tiden, men nu är han äntligen igång igen. Och oj vad jag märker att jag saknat honom i min Reeder. Visst följer jag hans twitter, men det är inte riktigt samma grej. En av orsakerna till varför han inte bloggat är att han skriver på ett manus till ett avsnitt av Dr Who som verkar komma nästa säsong. Kommer självklart kolla in det när det sänds men Dr Who är en av de få tv-serier jag inte riktigt lyckats fastna för.

En av de andra orsakerna är att han även skriver på manuset till Hollywoodfilmatiseringen av ”Anansi Boys”. Drömmer ju att någon gång få se en tv-serie (helst från HBO) av ”American Gods” men en filmatisering av ”Anansi Boys” känns riktigt kul också.

Just nu så läser jag en novellsamling där Neil har varit en av redaktörerna: ”Stories”. Har flackat runt Sverige och lästiden har varit rätt upphackad så det har varit en perfekt bok att ha med sig. Min sambo läser ”Amerikanska gudar” som vi hittade på svenska för 20:- i ett stånd på Arvika torg. Har tjatat länge om att han måste läsa min favoritbok så känner mig nöjd att äntligen ha fått honom till att göra det.

Har ni läst serien ”Spawn”? Jag gjorde det en del i mitten/slutet av 90-talet. Hade dock inte koll på att Neil hade skrivit ett nummer (#9). Iallafall så skrev han det numret och skapade i det tre stycken nya karaktärer. Todd McFarlane, som skapade ”Spawn”, använde dessa karaktärer, som Gaiman har copyright på, utan att betala för sig och det medförde en lång rättsprocess (som pågått sedan 2002) som nu äntligen verkar vara avgjord till Gaimans fördel.  Alla pengar som blir över efter advokatkostnaderna kommer  Gaiman ge till ”Comic Book Legal Defense Fund”.

Gillar domarens utlåtande:

If defendant really wanted to differentiate the new Hellspawn, why not make him a Portuguese explorer in the 16th century; an officer of the Royal Navy in the 18th century, an idealistic recruit of Simon Bolivar in the 19th century, a companion of Odysseus on his voyages, a Roman gladiator, a younger brother of Emperor Nakamikado in the early 18th century, a Spanish conquistador, an aristocrat in the Qing dynasty, an American Indian warrior or a member of the court of Queen Elizabeth I? It seems far more than coincidence that Dark Ages (McFarlane) Spawn is a knight from the same century as Medieval (Gaiman) Spawn.

Bättre sent än aldrig, har befunnit mig lite för nära den norska gränsen så skulle ha behövt betala 24 kr per megabyte ifall jag hade försökt surfa under den här veckan som varit. Så här kommer iallafall en liten videointervju med Johannes Klenell från Galago på Arvikafestivalen förra helgen. (Jag hade då precis sett en grymt skön konsert med Nitzer Ebb och är kanske lite otydlig i början av intervjun men det tar sig mot slutet. Min normalt sett rätt bortträngda värmländska har också krupit sig på.)

När jag väl får min iPhone att kommunicera med en dator, vilket den vägrar just nu, så kommer även lite bilder på de serier som festivalbesökarna hjälpt till att teckna.

Sen tycker jag att ni ska ta och läsa Johannes inlägg i könskvoteringsdebatten ang. att Arvikafestivalen nästa år (förhoppningsvis, de har tyvärr hamnat i en akut ekonomisk kris) tänkt sig 50-50 ang. kvinnliga och manliga artister.

Det här har jag tänkt skriva om i flera dagar och nu är det ju bara idag kvar. Bu för det!

Men i alla fall, Ordfront har varit på Peace and love sedan i måndags och haft ett riktigt fint och ambitiöst program. Ikväll som då är sista kvällen är det bl a Bob Hansson och Gustav Fridolin. Tycker ni som är där eller i krokarna ska ta chansen.

Här hittar du programmet (visst hade man velat höra Sara Granér och Sofia Olsson igår? Sofias ”Hetero i Hägersten” är för övrigt skitbra, rekommenderas varmt)

Jag besökte Paris i helgen och den enda bok som fick följa med mig hem var den här: ”Maigret et le corps sans tête” efter George Simenon. Om jag inte helt missminner mig så var det just en bok av Simenon som är den enda jag lyckats läsa på franska och numera är min franska så ringrostig att jag knappt ens kan beställa på restaurang så vi får väl se hur det kommer gå, men bilderna kan nog komma att hjälpa mig en bit på vägen.

Något som slog mig när jag besökte den där seriebutiken var att det är galet hur mycket som faktiskt översätts till franska. Visst är franska ett världsspråk, men varendaste serie fanns verkligen att få tag på och inte ett endaste album var på engelska.

Det är ju alltid något bra på Kulturhuset för tusan! Igår var jag där med mina två systrar för att ta en fika och passa på att titta på Loka Kanarps bilder. Gör det ni också! Skitfina illusar och sidor ur fina ”Pärlor och patroner”.

Senaste veckorna har jag under stor del av min lästid låtit mig uppslukas av samlingsvolymen ”Rocky 10 år”. 2,5 kg tung och en bit över 700 sidor har den tagit sin tid att plöja. Gick ju inte riktigt att stoppa ner i handväskan precis. Och nu har jag äntligen läst färdigt den. De allra flesta stripparna hade jag läst sedan tidigare, men jag uppskattade verkligen att läsa om dem. Jag har varit ett Rocky-fan ända sedan jag flyttade till Stockholm 2000 (vi hade inte Metro i Umeå). Det enda som jag egentligen har att anmärka på den här utgåvan är att flera av stripparna hamnat i fel ordning. De flesta har även en numrering längst ner så man ser när det blivit fel. Ganska så irriterande faktiskt och synd på en så schysst samling. Köpte samlingen på bokrean och måste verkligen säga att det var ett fynd: 199:- är närmast pinsamt billigt.