Den svenska serietecknarinvasionen av U.S.A. fortsätter, 2008 började den med ”From the Shadow of the Northern Lights” och kommer snart Simon Gärdefors, Mats Jonsson och Kolbeinn Karlsson ut på Top Shelf.
Mer om invasionen här

Så roligt jag hade under söndagseftermiddagen när jag läste ”Einsteins fru” från pärm till pärm. Flera gånger skrattade jag högt och det är ovanligt att jag skrattar högt ens när jag ser något kul på tv eller hör ett skämt, en slags termometer på att jag alltså tyckte att ”Einsteins fru” var väldigt rolig.

Strömquist ritar serier om Britney Spears, Priscillia Presley, Sting, Albert Einstein och Rafael Edholm. Jag tycker inte att en enda ruta är tråkig eller onödig.

Någon skrev att Strömquist ritade fult och att det kunde vara en av anledningarna till att inte alla älskar henne, men att Strömquist inte ritar Watchmen-estetiska serier har aldrig varit ett problem för mig. Däremot tycker jag att hennes tecknande har utvecklats till det bättre från ”Hundra procent fett” till ”Einsteins fru”.  Och jag gillar också att Strömquist allmänbildar mig med citat och repliker från böcker som hon har läst, bland annat om Voltairine de Cleyre. Lite som Satrapi gör i ”Persepolis”.

Jag skrev att jag älskade ”Hundra procent fett”, men ”Einsteins fru” är tamejtusan ännu bättre. Den kommer många vänner och bekanta få i present under året. Läs! Läs! Läs!

Men hur går jag vidare härifrån? Jag känner förstås till Nina Hemmingsson, Joanna Rubin Dranger och Sara Granér – finns det några utländska, kvinnliga serietecknare som jag borde kolla upp? Kanske någon man? Jag gillar ju Jeffrey Browns ”Fumlig”, med samma naivistiska tecknande.

En väldig nackdel med Liv Strömquists ”Hundra procent fett” är att mitt pocketexemplar faller i bitar medan jag läser. Eftersom jag läser i badet inbillar jag mig att det är extra trixigt. Tur att man är proffs. En mystisk sak med Liv Strömquists ”Hundra procent fett” är att det finns massor av människor som har sagt att den är bra på första sidan, alltså blurbat, men det är bara kvinnor, inga män. Är detta en slump eller tycker inga män att Liv Strömquist är bra? Weird i så fall.

Jag tycker att Strömquist är briljant. Hennes ”Hundra procent fett” köpte jag i samband med manshorakalendern. Den innehåller serier om bantning, bananer, främlingsfientlighet, feminism och kungafamiljen. Bland annat alltså. Liv Strömquist tecknar roligt, finurligt och smart. Jag tycker att hon är underbar. Jag blir så glad och stark när jag läser henne. På bara tre sidor* med barnsligt tecknade figurer och spretig handstil har hon fått mig att tänka att jag verkligen borde tänka lite mindre på kakor och mer på politik. Om jag sen gör det vet jag inte, men jag har ju den där manshorakalender på väggen som påminner mig.

Åh, läs Liv! Hon är så himlans kul! Det är bra med andra favoriter medan man väntar på att Nina Hemmingsson ska komma med något nytt. Hon är min storfavorit nämligen.

* = boken är alltså längre än bara tre sidor, jag menar bara att det räcker med tre sidor, ofta mindre än det.

Man kan ju få gratis väggkalendrar* på Konsum och såna ställen, men man kan också köpa Liv Strömquists roliga ”Månandens manshora 2010″. Jag har fuskat och bläddrat igenom hela redan, och jag lovar, skrattgaranti. Inte blev det ju sämre när min favorit Ari Behn får stå för en månad heller.

* Almanackor egentligen, tycker jag. Kalender är en liten bok, en almanacka är en stor som man hänger upp på väggen. Eller?

I senaste tidningen Kupé som är SJs ombordstidning (jag älskar sidan där lokföraren Arne Spennare svarar på frågor om tåg och tågrelaterat) står att läsa vad passagerarna helst gör på tåget (sover). Liksom 40 % av resenärerna gillar jag att läsa veckotidningar (eller snarare månadstidningar). I dag läser jag Bang #4 2009 och jag kan verkligen rekommendera läsning av det numret, särskilt om man gillar serier. Sara Granér, som ju söndagsseriade för oss innan hon började göra detsamma DN, har roliga enrutingar, av Nanna Johansson finns en serie om tv-serier (mitt näst största intresse ju!) och roligast av alla är Liv Strömquists serie om kulturtanten. Dessutom finns som vanligt briljanta texter, tex den av Annika Norlin. Kort sagt: läs!

En av de serier som jag faktiskt då och då till och med köper lösnummer av är ”Buffy”. Men tur nog så kommer albumen ut rätt snabbt så jag försöker verkligen låta bli.

”Buffy” är alltså fortsättningen på tv-serien med samma namn och den tar vid där tv-serien slutade. Det har hittills kommit ut fem album och den är fortfarande i produktion med ett nummer i måndaden. Som stort Buffy-fan kan jag inte annat än att älska den, men har man inte sett tv-serien är den nog helt meningslös. Den är väldigt snyggt tecknad och karaktärerna är väldigt lika de skådespelare som spelade dem i tv-serien och det märks verkligen att Joss Whedon fortfarande har ett finger med i spelet.

Sedan barnsben har Tintin varit mig en trogen följeslagare. Jag köpte en del av albumen och lånade övriga ivrigt på biblioteket även fast bibliotekarierna ibland rynkade på näsan. Största favoriterna var nog albumen ”Tintin i Tibet” och ”Blå Lotus”. När jag inte läste albumen så lyssnade jag på dem på kassett, som för mig gjorde att Tomas Bolme för evigt kommer vara förknippad med Tintin. Kassetterna har jag kvar hemma i mitt barndomshem, kanske hämtar jag dem till jul, blev faktiskt lite lyssningssugen…



När min sambo var sjuk för ett tag sedan så började han läsa om de album jag hade i bokhyllan och frågade efter några av de jag inte har. Så nu har jag precis tagit och införskaffat ”Månen tur och retur”, del 1 & 2, och imorse  läste jag ut dem. Konstigt nog var det för första gången, de flesta andra av Tintin-albumen har jag nog läst ett 20-tal gånger styck. Tidigare var dock albumen publicerade/numrerade i helt knasig ordning och den nya svenska utgåvan har därför omnumrerat albumen så att man kan följa äventyren i den tänkta ordningen. Minns att man ibland blev förvirrad när det refererades till vissa karaktärer som först dök upp långt senare.

Den här veckan blir det snack om Tove Jansson i Seriesöndag. Jag råkar komma bort lite från ämnet och passar även på att tipsa om en av Tove Janssons romaner: ”Den ärliga bedragaren”.

Hur ser ditt förhållande ut till Tove Jansson? Är det barnböckerna, Muminserierna eller hennes romaner som står dig närmast?

8:e och 15:e november kommer Seriefrämjandet och Stadsbiblioteket anordna stadsvandringar med serietema. Och mellan 18:e november och 30:e december kommer det finnas en utställning med Stockholmsserier på Stadsbiblioteket.

Denna veckas serietips från mig är den svenska serieskaparen Liv Strömquist.