Snart, snart Murakami…
Jag skulle ju läsa Murakami efter Midnattsloppet, (se min lätt maniska min här innan loppet när förläggaren är i farten och fotar) och jo, det ska jag verkligen. Den ligger där vid sängen och väntar, men ett gäng brådskande höstnyheter kom emellan och måste prioriteras. Men så fort de är fixade, då! Jag väntar ju på något gott.
Hur går det med löpningen för alla förresten?
På den här fronten: jobbiga och lite ömma hälsenor så får ta det lugnt, men nya och jättesnygga tajts + topp så vill helst inte ta det lugnt utan sprätta ut i spåret.





Det går ovanligt bra med löpningen i år, faktiskt. På torsdag ska jag springa stafett med jobbet (fast det är bara tre kilometer per person, så det är inte så farligt).
Vaaarför kan jag inte se min tjusiga kommentar?
Själv drar jag ut nattduksbordslådan varje kväll för att se på min fina skatt som inte får användas på flera månader än. Jag stryker med handen över omslaget, kikar på katterna som kilar mellan sidorna och jag förundras stilla över min vackra framtid. Mitt liv kommer att framlevas bland ord ljuva som körsbärsblommor när dagen väl är kommen. Jag skjuter igen lådan med en liten suck och jag lääängtar …
(Det gick inte att klistra in länken, för då kom inte kommentaren upp – men klicka på mitt namn så hamnar ni nog rätt … hoppas jag i alla fall.)
(Sh*t, vilken dold talang hittade jag inte där?! :-) Kommentarsfunktionsproblemlösare – kanske karriären för mig?)
Jag har insett att jag inte är någon löpare och satsar på spinning och raska promenader istället. En plågsam insikt, för jag vill så gärna sälla mig till Murakami, Irving och dig, men det GÅR inte! Jag kan köra stenhård spinning en timme, inga problem, men tycks aldrig jobba mig över femkilometersspärren. Oh well. När man promenerar kan man ju läsa samtidigt (fast det funkade inte så bra för Stephen King…)
Kanske är det så att hela världen plötsligt pratar löpning, eller så är det så att ens intryck förstärks på det som är på tapeten för en just för tillfället: jag står precis i startgroparna, ska ta mina första vacklande löpsteg (som kanske mest får inledas med rask promenad och lite lite jogging) just denna dag. Håll tummarna för att jag mäktar med. Löpning – och att läsa Murakami – är sååå i min självbild ;-)
Varje gång jag läser om Murakami här så tänker jag att jag måste köpa boken. Så nu får jag väl också säga Snart, snart Murakami… Nu kanske recensionen hinner före min beställda bok. Men det ska bli kul att läsa recensionen när man vet att den är läst även med en löpares ögon.
Vad kul att höra om folk som ska börja jogga, lycka till!! Visst är det en fin självbild – löpare och läsare. Mmm. Nice!
Och Malin, väldigt roligt att läsa er blogg om träningen inför Tjejmilen och andra lopp!