En bok för grinollen – ebfg
Jag outade just för arbetskollegorna (för tillfället har jag sådana eftersom jag sitter ute hos kund på ett uppdrag) att jag alltid börjar gråta när jag tittar på stora sportevents. Det är hopplöst! Tårarna rinner till direkt. Sålunda grät jag fyra, fem gånger under läsningen om Anja Pärson och hennes pappa (”Anja och Pärson”). Jag menar, beskrivningarna av de åk som ledde till hennes fantastiska framgångar under Alpina VM i Åre 2007 – ståpäls! Jag grät när jag såg dem på TV, jag grät när jag läste om dem och fasiken, jag gråter nästan nu bara av att skriva om dem.
Sån är jag, en lipsill. Utöver det tycker jag att boken är intressant. Själv skulle jag nog aldrig kunna jobba tillsammans med min pappa, därtill är vi för olika. Men Anja och hennes pappa klarar av det fint för det mesta. Boken handlar lika mycket om Anders Pärson som om dottern, skrivet av Johan Lindberg som har tillbringat ohemult mycket tid ihop med dem båda. De verkar omtänksamma, sympatiska och inte minst envisa tycker jag. Och så är det allra mest intressant att läsa om Anjas syster Frida, jag tycker att hon verkar ha hamnat i kläm nästan hela tiden. Fast hon tar det med sådan ro! Det hade jag nog aldrig klarat. Frida är liksom jag den äldsta ungen och hos mig syns det alldeles väldigt tydligt. Inte hos henne.
Också intressant om Anjas förhållande till medierna, en inte alldeles okomplicerad historia.
Plockade upp den här boken av en slump en dag på kontoret, tänkte att jag gillar ju biografier och jag gillar sport, så det här blir väl fint. Det blev en enda lång grinfest istället, precis som alla OS-sändningar på TV alltid är.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Åh Johanna, jag är också en sportlipsill! Få saker får mig att gråta så ohämmat som stora sportprestationer eller händelser, det är märkligt.
Anja-boken alltså. Har du något annat bra sporttips?
Hepp! En kommentar jag har missat. Men spontant kan jag säga vad gäller sport – tidningen Offside är också grinfest. Varje nummer. Alltid.