Nog för att jag hatar ordet livspussel
Bebisen i min mage växer och frodas, alldeles som bebisar ska. Så i april kommer mitt liv att förändras totalt. Vissa saker är nog kvar, andra kommer att försvinna. Men som förr blir det aldrig. Många föräldrar – i synnerhet tycker jag mig ha sett det här hos de tidiga sjuttiotalisterna och sensena sextiotalisterna – har haft svårt att acceptera att saker förändras och pratar väldigt mycket om hur man kan ”fortsätta ha ett liv” efter barnen. Det går utmärkt tror jag, bara att det är ett annat liv. Jag ser det som vilken annan stor livsomvälvande händelse som helst. Att ta sin examen och börja jobba är också sjukt stort, men där är det ingen som skulle komma på tanken att klamra sig fast vid bekymmerslöst studentliv samtidigt som man har ett ansvarsfyllt jobb.
Under själva graviditeten dock, förvandlas samma mammor till närapånazister i sin strävan att leva rätt och göra rätt. Pekar på ostar och rynkar på näsan när man äter en salami- eller leverpastejmacka eller flyger på semester eller jobbar över. Då, när ingenting är annorlunda förutom magen som är större. Nå, det finns mycket man kan säga om det där. Alla tycker ju något.
Och det kommer en bok i den här bloggposten snart, jag lovar! För jag läser Katrin Zytomierskas blogg, hon ska ha sin bebis ungefär en månad efter att vår kommit ut, och det är inte så himla mycket jag håller med henne i, även om det mesta hon säger är för att provocera. Men jag tycker ändå om att läsa hennes graviditetstankar, för även om vi är sjukt glada för vår bebis, så är ju det här med att vara gravid lite överskattat och ganska trist.
Nu har Katrin läst Carina Nunstedts bok om mammalivet och jag blev så nyfiken att jag har (trots att jag i måndagens City skrev en krönika till den fysiska bokhandelns lov) beställt den för att bilda mig en egen uppfattning. Det känns som om Carina har jagat det där oförändrade livet på något sätt, men kanske är det Katrins tolkning – Katrin som själv verkar vara väldigt inställd på att inte ändra på sitt liv i någon större utsträckning. Nästa vecka får jag se!
Jag har också börjat med gravidtidningar av olika slag, och har bläddrat i ”Mammapraktikan” en hel del. Men jakten på den ultimata föräldraguiden går vidare. Är också förfärligt nyfiken på Katerina Janouchs föräldraböcker, egentligen är det en skam att jag inte införskaffat dem än.
Loading ...
RSS Bokhora.se
jag rekomenderar ”växa och upptäcka värden”
Det borde vara spöstraff på att använda ordet ”livspussel”. Jag tror också att det är en stor ”hang up” hos oss 60- och 70-talster, detta att leva som om man inte hade barn. Ett annat ord jag älskar att hata är – ”egentid”.
För övrigt är Katerina Janousch hur cool som helst, och vettiga åsikter har hon dessutom.
Jag tycker du ska skaffa dig en bok som heter På Smällen, den plus mammapraktikan funkade under mina graviditeter.
Lycka till och ett stort grattis
Varför ska man vänta barn om man inte vill förändra sitt liv? Det kan man fråga sig. Jag var helt i det blå när jag väntade mitt första barn. Förberedde mig inte alls. Fick barnet fyra veckor för tidigt. Hamnade i ett liv som jag inte hade kunnat förbereda mig för. Allt var nytt. Härligt och jobbigt, allt på en gång. Det är så enkelt. När barnet kommer vet man aldrig hur det blir. Men läs. Jag läste Barnmorskan Signe Janssons bok om graviditet och förlossning. Den kom 1990-91. Superbra. Har aldrig känt mig så lugn som efter den läsningen. Men det var inför det andra barnet. Ha en härlig graviditet.
Att föda av Gudrun Abrascal borde du verkligen läsa innan förlossningen. Och sedan när barnet kommit, allt Jesper Juul skrivit. Ett stort grattis!
Katerina Janouch bok ”Föda- timmarna du aldrig glömmer” blev min bästa vän veckorna efter förlossningen, trots att jag innan min son föddes förkastat den på grund av sitt rosa omslag och smågulliga framtoning. I stället slukade jag böcker som jag ansåg var mer seriösa skrivna av exempelvis Gudrun Abascal och Anna Wilsby. Jag läste även kurslitteratur för barnmorskor…
Jag glömde dock att läsa på om vad som skulle hända med mig och barnet veckorna efter förlossningen och ingen förklarade det som Katerina. Det var hon som gav tips om laxermedel (som man trodde att man inte skulle behöva använda innan sin 85-års dag), berättade vad som händer med kroppen samt försäkrade att den visst kommer att fungera normalt inom överskådlig framtid. Hon förklarar också hur den lilla bebisen fungerar och vad som händer med den under de första veckorna.
Katerina blev som en extra storasyster som alltid fanns vid min sida och gav mig den trygghet jag behövde den första tiden. Rekommenderas!
Jag har inget bra boktips på den fronten just nu ,MEN, jag är övertygad om att ditt pussel kommer att gå ihop! Visst hatar man ibland ordet livspussel men det är DET;)! Dock så är det ju helt underbart under tiden man pusslar och livet blir verkligen aldrig sig likt igen…men…det blir otroligt mycket bättre! Jag pusslar varje dag,året runt, men det har blivit en livsstil. Det är inget jag tänker på längre.Det bara går automatiskt.Det är det bästa och finaste OCH underbaraste pusslet jag någosin lagt!
Njut av att vara gravid.Det är inte så kul eftersom man bara vill träffa barnet och känner sig som en flodhäst (iaf gjorde jag det) men det är en bra tid att förbereda sig på!Barnet är väldigt skyddat i magen,faktiskt!
Jobba över,tag sovmorgon,läs alla böcker du kan,res om DU känner för det. Största jobbet kommer sedan!
Så kul med liten baby!
Kramar
Det finns säkert massor av bra litteratur i ämnet idag – och tips har du ju fått redan – själv läste jag nog bara Lennart Nilssons ”bilderbok” och Anna Wahlgren när jag väntade mina grabbar som idag är 17 och 14. Men med erfarenhet nu som förälder, förskollärare och grundskollärare (inte föräldra-råds-boks-författare) tror jag det är sunt att hitta en balans mellan ”curlingförälder” och ”egoförälder”.
En curlingförälder tror sig ju hjälpa sitt barn i alla lägen, men i verkligheten lär de dem aldrig klara motgångar, svårigheter och problem på egen hand utan de vill ställa till rätta och undanröja alla hinder – alltså gör de sina barn en björntjänst.
En egoförälder låtsats som att livet som förälder är som livet var innan den blev förälder – jag har bara ansvar för mig själv, jag kommer i första hand och jag kan göra som jag vill när jag vill utan att ta hänsyn till någon annan – var och en av oss kan ju tänka själv, hade vi velat haft en mamma (eller pappa) som inte hade tyckt att vi var det största som hänt i hela universum och inte var värda någon uppoffring alls?
Det gäller – tror jag – att hitta en balans mellan de här båda ytterligheterna och kanske är Katerina Janouch rätt person att ge råd i frågan.
Som förälder tycker jag att vi ska ”hjälpa barnen att hjälpa sig själva” och till det krävs kärlek, engagemang och TID och den tiden måste vi ta från vår tidigare egen tid – alltså kan man inte fortsätta leva livet som innan man var förälder – att hjälpa sig själv betyder att vi ska RÅDA OCH LEDA våra barn i det som blir rätt för dem och göra dem till ansvarstagande samhällsmedborgare, men inte att vi ska göra det åt dem.
Det här blev visst i ”pekpinneform” men kanske någon kan få en tankeställare.
Jag har fått tre underbara ungar efter tre urhemska missfall på två år och trodde när jag blev gravid första gången att det var lätt som en plätt att få barn.
Vilken luring det blev!
Idag sitter jag förvisso ,med tre småttingar, men vägen hit har varit fylld av sjukbesök i massor, ambulansfärder, gråt och massor, massor av blod!
Allihop föddes de för tidigt och två gånger var jag själv på väg till himlen, eller var man nu hamnar.
Som du skriver skall man ju läsa på lite innan man står där med bebben i famnen, men vad gör man om ingenting går som man vill och om familjelyckan går i kras flera gånger i månaden?
Jag letade febrilt efter boken som skulle ge alla svar, och som skulle trösta mig när allt kändes nattsvart…men ingentans fann jag hjälpen jag sökte och barnmorskor svarade luddigt på mina frågor medan läkarna mumlade något nästan ohörbart om föreliggande moderkaka och att jag skulle se tiden an.
Jag beslöt där och nu att skriva boken jag nu skrivit, redigerat och gett ut på eget förlag. Nu pågår ett tufft jobb med att marknadsföra den på sjukhusen mm för att visa att den finns och ge stöttning till kvinnor som liksom mig inte bara ”får” barn.
Ett ex är skickat till er för någon vecka sedan och jag hoppas att du läser igenom den. Titeln är TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL.
Stundvis mycket rå och skriven i dagboksform.