”The Accidental / Jag är allt du drömt om” Ali Smith
Det här var en av böckerna jag var på vippen att köpa i London men något med den vibbade ”låna hemma istället”. Glad för det, jag gillade den men det är ingen ny älskling. Den hamnade på övre skalan av ”okej och bra”, men kröp inte in i ”toppen!”-avdelningen. (Hemmagjorda klassificeringar, någon?)
The Accidental är en bok om en familj som på var sin kant håller på att lösas upp, men än så länge har ingen av de andra medlemmarna insett att det är detta som håller på att hända, eller riskerar att hända. Det är två tonårsbarn, pojke och flicka, som båda mår dåligt av olika anledningar. Det är en mamma, inte bra, och en styvpappa, lika illa där. På ytan har de sommarlov, firar semester, ute på landsbygden och det ska vara fint och idylliskt, men …
Så en dag dyker en ung kvinna upp. Mannen tar för givet att hon kommit dt för att jobba med hans fru, frun tar för givet att det är en av mannens studenter – en flirt, som låtsas vara där med någon annan ursäkt givetvis.
Innan de kommer på att inget av detta stämmer har kvinnan varit där hela dagen och blivit inbjuden på middag. Hon lyckas med konststycket att charma den tonåriga, asociala pojken, och får en ögonblicklig vän i tonårsdottern. Mannen vill ligga med henne, och frun blir fascinerad av henne.
Hon får stanna längre än på bara en middag.
Den unga kvinnan, Amber, blir en katalyst, en stark lampa, som får var och en att se på sig själv, sitt liv och sina lögner och mål med helt nya ögon. Se det verkliga.
Visst låter det spännande! Det är det också. Ganska spännande. Jag kan inte säga varför men det blir lite distanserat. Det tar ett tag innan det kommer igång. När det väl kommer igång så… joojaaa. Fast å andra sidan, det är också det som gör det realistiskt. Det här är ingen Hollywood-film, det är bara en vanlig medelklassig brittisk familj som får besök av en okänd. En ”normal” familj. Kanske hade jag hoppats på ännu mer rafflande grejer.
Ett plus och ett minus med den – all lärd diskussion. Det funkar när det gäller mannen som är PhD i litteratur, massa referenser, men det känns mindre trovärdigt med tonårspojken som är så beläst och så citatströsslande. Blev lite överkurs där.
På svenska heter den Jag är allt du drömt.
Loading ...
RSS Bokhora.se
I dag har jag suttit på en solskensbänk i över 4 timmar utanför biblioteket i Stockholm och helt förhäxad läst hela romanen ”Jag är allt du drömt”.
Vilken fantastisk nutidsberättelse och – o, vilket spritt sprakande språk!
Det var omöjligt att sluta läsa och de sista kapitlen ska jag njutningsfullt läsa om redan i kväll.
(Nu vet jag hur det ”går” för Eva, hennes tonårsbarn, hennes sambo Michael och Amber – och då kan jag andas medan jag läsnjuter.)
Andlöst spännande, filosofisk, vacker, sorglig, psykologiskt urstark, bitsk och förunderligt ömsint är denna roman.
Eftersom vi på ”Bokhora” ibland diskuterar BOATS – gissa vad den humoristiska (ja det också) Ali Smith kallar de historiska BOATSböcker som författaren Eva i romanen skriver?
Jo:
Autobiosannfiktionsintervjuer.
Trots att det finns ett stort vemod i berättelsen vägs det mer än väl upp av sådana underbara företeelser som överlevnadskraft, kärlek och livsnyfikenhet. Ett citat av Apollonaire spelar stor roll i intrigen:
”Denna den mest modärna energikälla – förvåningen”.
Romanen fick – RÄTTVISA FINNES! – år 2006 prestigefulla Whitbread Novel Award.
(Pocket till E-pris. Boken finns överallt. Köp 2 ex!
1 till dig, 1 till någon som är allt du drömmer om.)
Kommentera, snälla läsvän!
Alla mina IRLläsvänner semestrar och har övergett mig.
Med vem ska jag då dela alla mina sprittande tankar om ”Jag är allt du drömt om”?
I jultid 2006 läste Johanna L (se ovan) boken och julitid 2008 (i går) förälskade jag mig i romanen – den är i mellantiden läst av massor med människor. Kanek av dig .Vad tycker DU? Vad tyckte du (inte) om?
Boken kan ju läsas på så många olika sätt, inte minst som en historia om klass. Bokens näst sista kapitel, det som handlar om mamman/succéförfattaren Evas flykt (s,265 – 283) är bland det roligaste, på ett positivt sätt, jag läst om klassförtryck!
Jag vill också veta vad ni, mina medläsare, säger om de erotiska skildringarna? Om de inträngande porträtten av tonåringarna?
Om Amber som berättelsens Tintomara? Om den förvirrande inledningen – och dess funktion? Om slutet, sluten?, Är det/de lyckligt/lyckliga? Jag tror det.
SNÄLLA – PRATA MED MIG OM AMBER OCH FAMILJEN SMART!
Annars hotar jag ned att göra det som Amber gjorde i slutet av historien …..
Jag läste ut Du är allt jag drömt för någon vecka sedan. Jag var ömsom djupt inne i handlingen, ömsom distansierad.
Amber med sina självklara repliker och sin vildvuxna vagabondstil är faktiskt mycket trovärdig, Sen är det ju lite coolt att hon lyckas lura familjen så många gånger och till slut blåser dem på allt de har. Till allas lättnad.
Bäst tyckte jag om att läsa om Eva och jag tycker att Evas slut är lysande. Det är lite Joyce Carol Oates över Evas slut. Minst tyckter jag om Michael, rakt igenom är hans perspektiv lite slentrianmässigt. Det är uppfriskande att läsa så närgångna men ändå respektfulla skildringar av Astrids och Magnus (barnens) perspektiv. Det gör dem till fullvärdiga karaktärer vilket barn och ungdomar inte alltid tillåts vara.
Det är en fascinerande berättelse, men jag tycker nog att experimenterandet med formen gör att själva storyn förlorar i skärpa. Men jag kommer absolut att rekommendera den för den är en sann läsupplevelse!