Ytterligare ”De skamlösa”
I lördags läste jag första tredjedelen av Sisela Lindboms De Skamlösa: jag skrattade mig genom sida efter sida och önskade boken skulle räcka forever. Sådana knasiga karaktärer, liksom. Luftbubblande tokigheter och säker på att Lindblom skulle ta det hela till tidigare oskådade nivåer djupare in i romanen.
På söndagen läste jag bokens andra tredjedel och blev så uttråkad att jag trodde jag hade dagdrömt första delens humor. Torrt trä fuktigt fnöske haltade orden sig fram. Eller förresten, storyn haltade. Orden i sig var det inget fel på, bara ordningen de lagts i.
Imorse tragglade jag så den sista delen och den blev faktiskt lite bättre även om den inte nådde upp till öppningsdelens paraplyerade storhet. Jag ville mest att det skulle ta slut, om jag skall vara helt ärlig.
Så OK, hur då då? Varifrån konsumtionshysteridebatten? Det här var väl inte mkt att oja sig över? Människor som absolut inte kan förstå andra människor om de inte lever exakt samma slags liv som de själva. Människor med ett behov att förnedra och förminska sina medmänniskor i självförhärligande syfte. Mer än ngt annat borde romanen möjligtvis skapa debatt ang karaktärernas självupptagenhet vilken var utmärkt fascinerande. Inga känslor alls förutom self-pity, alla känselspröt avhuggna och inåtväxta som om hade de utsats en ovanligt blodig session med rakhyveln. Känslor tecknade enkom kallt beräknande hur jag-jag-jag skall bli den stora stjärnan och ta över världen, ingen självinsikt alls re. eventuell sinnessjukhet hos karaktärerna (Erik? Han kan fan inte vara vid sina sinnens fulla bruk? Ärligt?)
Så nja. Don’t believe the hype men läs för all del, ety som sagt, ganska roande iaf i början.
Loading ...
RSS Bokhora.se