Deltagänget – Salka Sandén
Under vårterminens sista veckor läste jag Salka Sandéns Deltagänget på tunnelbaneturerna från och till mitt jobb. Ingen bok förtjänar att bli upphackad på det sättet som Deltagänget blev, en bok tjänar verkligen på att läsas ut på ett par dagar. Mot slutet var jag därför lite trött på historien, men den fick upprättelse, när jag kunde läsa ut boken sommarlovets första dagar, på balkongen.
Deltagänget var Göteborgspolisens beteckning på Salka och hennes anarkistvänner under 90-talet, de som åkte på demonstrationer i hela Sverige, barrikaderade sig i rivningskåkar och satte käppar i hjulet för sina fiender. Salka skriver roligt och intressant, jag – som trygg tjänsteman i offentlig sektor – får en inblick i en helt annan värld, dessutom skriver Salka i du-form, något jag aldrig har varit med om förut, men som jag gillar. Språket flyter, historierna vävs ihop, Salka är en skicklig skribent, och, precis som Kajsa Ekis Ekman, skriver i DN: det är faktiskt mycket intressant att läsa en hel bok om så många flickor utan att kroppar och speglar nämns i något annat sammanhang än att Salka har fått stryk. Sedan är förstås frågan om man verkligen kan bortse från att boken innehåller väldigt mycket politik, även om Salka aldrig försöker övertala oss, utan att bara rapporterar om sin övertygelse och att det är viktigt att veta om den, för att på något sätt försöka förstå varför Salka agerar som hon gör.
Loading ...
RSS Bokhora.se