Happ, då har man fått en ny favorit-Harry i deckarnas värld. Från LA och Bosch, till Oslo och Hole. Jag har äntligen kommit mig för att läsa Jo Nesbö. Eg likte det godt!
Tyvärr råkade jag köpa en översatt pocket, Frälsaren, häromveckan och läste den först. Det är den senaste, och jag fick därför veta massa om vad som hänt i böckerna innan. Till exempel i Rödhake som jag hade på norska och läste direkt efter. Inte så smart att ta dem i den ordningen… Men det är väl ett gott betyg till Nesbö att jag visste en massa om hur det skulle fixas till i Rödhake och läste den med stor behållning och spänning ändå?

I Rödhake är det en misshandel med rasistiska, nazistiska förtecken som är upprinnelsen till en invecklad historia med rötter i andra världskriget och de norrmän som kämpade på fel sida – det vill säga, emot Norge. Lite småsegt de första femtio sidorna med detta växlande berättande, nutid och dåtid, och alla människor man ska hålla reda på, men sen… Sen! Ojojoj. Då är det ingen rast eller ro eller seghet. (Mycket bra att läsa den på norska också, fast jag är lite ringrostig.)

Frälsaren börjar med att en frälsningsarmésoldat skjuts på ett mycket proffsigt sätt mitt ute på gatan under en julkonsert. Vem har något att vinna på att döda en sån man, och vem lejer en person för att utföra det? Instucket i den rafflande historien, lite ledtrådar från Rödhake som först här får sin totala upplösning. Förstå vilken planering karln måste gjort innan han börjar skriva?! Här är det inget hipp som happ. Jag är imponerad.

Intrigerna = fullmatade. Harry Hole = komplex, alkoholiserad, ensamstående workaholic med auktoritetstproblem. Språket = tufft och passande. Alla andra karaktärer = meningsfulla och utvecklade. Miljön = Norge och världen.
Tex åker Harry i Rödhake till Klippan i Småland i ett dygn. Han hinner på den tiden köpa en fryst Grandiosa (norsk pizza som alla äter, hela tiden) i den lilla Ica-butiken. Han är också på ett par utflykter till Bergen, där det enligt ett gammalt skämt bara regnar två gånger per år; från september till november, och från november till nyår. (Jag bodde i Bergen förra året, och jag skulle säga från november till februari. Men när solen skiner är det en av de allra vackraste städerna jag vet.)

Längst bak i Frälsaren finns en minibiografi om Jo Nesbö, och han har inte lärt sig skriva på en deckarkurs, han. Rödhake kom ut i Norge år 2000. Den vann en omröstning år 2004 som Norges bästa deckare genom tiderna. Alla hans böcker säljer galet mycket där, och han är översatt till flera språk. För mig seglade han direkt upp till prispallen bland skandinaviska deckarförfattare. Det är han, Arnaldur och Håkan. Och Harry Hole står sig lätt bredvid Harry Bosch.

Vill man läsa serien i rätt ordning, det vinner man på, så är den såhär : Fladdermusmannen, Kackerlackorna, Rödhake, Smärtans hus, Djävulsstjärnan, Frälsaren.
Själv ska jag nu härnäst ta Fladdermusmannen.