”Ett år av magiskt tänkande” – Joan Didion
När jag först såg Joan Didions Ett år av magiskt tänkande i pockethyllan på Pressbyrån trodde jag att det var en självhjälpsbok. Jag hade nämligen ingen aning om vem Joan Didion var, jag tänkte att hon väl var någon klok amerikanska som lärde ut ett tolvstegs-program till det sanna tänkandet. Baksidetexten stod, i själva verket, på insidan av pärmen, därför var jag tvungen att bläddra i boken för att se vad den handlade om. Det var dock nära att jag köpte den enbart på grund av Jan Gradvalls entusiastiska ord: ”Ingen kan skriva som Joan Didion. 70 år gammal sitter hon överst på tronen”. Jag tänkte: Well, han har väl lärt sig att tänka rätt, kan jag tro. Baksidetexten informerade mig dock om att Joan Didions make, sedan 40 år, John Dunne hade avlidit och att boken var Didions sätt att förstå vad som hänt. Det lät intressant, tyckte jag, som en Tisdagarna med Morrie, som jag – faktiskt – blev mycket påverkad av att läsa. För flera år sedan, bör jag kanske tillägga.
Jag har ingen aning om varför jag var i ett så sorgset mood när jag började läsa i boken, först var jag bara överväldigad av Didions språk och hur snitsigt hon vävde in facktexter om sorg, i sin egen sorgetext, men efter hand blev jag alldeles tung i bröstet bara av att plocka upp boken. Joan och John verkade ha gjort allting tillsammans, ”jag kan inte räkna alla saker under en dag som jag ville berätta för John”, skriver Didion själv, och att tänka på att Joan nu måste göra allting ensam skär verkligen vertikala snitt i bröstkorgen på mig. Att Didion parallellt med detta tvingas uppleva att hennes enda dotter blir dödssjuk och ligger i koma i flera månader, blir nästan ohanterbart för mig. Ett år av magiskt tänkande är en sorglig, tung bok. Vacker, jovisst, men jag kan ändå inte falla in i hyllningarna av den. New York Reviw of books skriver ”Jag kan inte komma på en bok vi behöver mer än hennes… Jag kan inte föreställa mig att dö utan den”, jag hade, så här i efterhand, mycket väl kunnat föreställa mig att dö utan den. För mig var boken tvärtemot en feel good-bok, en feel bad-bok och när sista sidan är utläst känns bröstet tungt och jag måste trösta mig med Denise Rudberg för att kunna somna några timmar senare.
Loading ...
RSS Bokhora.se
En av de bästa böckerna jag läst i år!
Tragiskt värre dock (och det framkommer inte i boken) är att hennes dotter dog ett år senare…
Jag vet, jag såg det på wikipedia när jag läste mer om Joan Didions utgivningar. Det är så övertragiskt verkligen!
Det visste jag inte när jag läste den. Då hade nog känts ännu tyngre.
Jag har stått emot hyllningarna av den i flera år nu, men denna txt är kanske vad som får mig att faktiskt så småningom läsa The Year of…
Ibl är vertikala snitt sköna, iaf om ligger man inbäddad marängsäng en låda aloeverakleenex inom räckhåll.
Agneta Ekmanner har läst in boken på CD-skiva. Hon läser fantastiskt bra. Jag fick hela tiden får mig att det var Joan Didion själv som berättade. Jag har bara hört boken på CD-skivan, och tycker att den är väldigt bra, den är i och för sig sorglig, men hon skriver ju så rakt och enkelt, väldigt mänskligt. CD-skivan rekommenderas.
[...] köpte jag också en pocket, Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Av självbevarelsedrift ska jag nog vänta ett tag med den. Kanske till slutet av [...]